Mina blommor
Jag är ordensmästare. Det är en titel som låter ganska mycket coolare än den är, men jag tänker i alla fall göra det mesta av den, medan jag har chansen. Så nu är det mailande och bockande för fullt. En intern lista i almanackan, och planer, planer, planer... blir nog bra det där. Och mina blommor är rätt bra på att höra av sig som svar på mail. Det är trevligt. Alla mina fina Gullvivor!
I övrigt... idag blir det heldags föreläsning på Conventum. Är lite osäker på hur det ser ut med slingor och sånt där, så jag får väl kolla när jag kommer dit.
Jag har lite tankar på kläder... och varje gång jag bestämmer mig så får jag en ny idé. Vi får väl se vart det hela landar... och så karamellfärg... :-) Jo, jag är på Gulsparvarnas fest nu.
För övrigt... Erik håller på och drar i olika trådar för att få ihop helgens planer. Blir nog bra det där.
Nu... en snabb check av ngr saker... och sen iväg!
I övrigt... idag blir det heldags föreläsning på Conventum. Är lite osäker på hur det ser ut med slingor och sånt där, så jag får väl kolla när jag kommer dit.
Jag har lite tankar på kläder... och varje gång jag bestämmer mig så får jag en ny idé. Vi får väl se vart det hela landar... och så karamellfärg... :-) Jo, jag är på Gulsparvarnas fest nu.
För övrigt... Erik håller på och drar i olika trådar för att få ihop helgens planer. Blir nog bra det där.
Nu... en snabb check av ngr saker... och sen iväg!
Gårdagens årsmöte, och dagens förvirring
På det andra handlar det om avdelningen när inget blir som man planerar. Men först, först.
OK, jag erkänner. Jag är en formailanörd. Och jag hade roligt igår. Jag tror det fanns delar av styrelsen som tröttnade rätt snabbt, men ändå... det är en av sakerna med årsmöten, man måste låta folk yttra sig. På det stora hela är jag i alla fall nöjd. Min stora fråga på årsmötet var givetvis min motion, där jag yrkade på att Örebrospexet ska teckenspråkstolka en av våra ordinarie föreställningar våren 2009, samt marknadsföra detta (se www.orebrospexet.com för när föreställningarna är). Ett rätt coolt grepp, som jag tror kan få rätt rejält genomslag både i Örebro och runt om i landet. Producenterna är på på idén, och årsmötet fattade beslut att låta producenterna verka för och undersöka möjligheterna för teckentolkning av en föreställning. Inte riktigt samma sak, men nära nog. Jag kan ju förstå vilka saker som kan gå fel. Det finns så mycket positiva aspekter av den här idén. Jag är riktigt nöjd med att äntligen ha fått upp den i ljuset, och i handlingsplanerna.
I övrigt på årsmötet... tja... verksamhetsplan och budget för året som kommer bygger givetvis på producenternas storslagna visioner. Det kan gå hur som helst. En del av mig ropar att oj vad coolt det kommer bli, och den mer genomtänkta delen av mig funderar i tysthet över allt som kan gå fel. Publiksiffran är givetvis det mest oroande, för man vet aldrig vem som kommer. 50 i publiken i aulan är inga problem, det kan fortfarande bli en bra föreställning, och vi får den ryktesspridning mm som vi alltid eftersträvar. 50 personer i publiken på Hjalmar Bergman är en helt annan sak. Risken är mycket stor att de försvinner i ödsligheten, inte vågar ropa, inte vågar höras... och då blir det ingen bra föreställning. Det är publiken som gör skillnaden i spex. Så... att få dit publik är verkligen den stora grejjen i år. Mer än tidigare år. Sen vad som händer med "aulavecka" och vad det gör för sammanhållningen... där har vi en stark kraft i KM och de fantastiska klubbmästarnas planer, så där tror jag vi är rätt säkra. Vi får väl se.
Nå... ett spännande år blir det.
Idag... började som vanligt med att gå in i mailboxen, och hittade information om att schemat är omlagt. För var och när jag ska vara var under veckodagarna. Jag har nog inte riktigt smält vad som stod än, för jag känner mig mest förvirrad. Och inte blir det något teckenspråk ikväll heller :-( Men jag kan nog komma ikapp mig själv, och få till en riktigt bra dag ändå.
Allt blir bra. I sinom tid.
Dagens stora plus går för övrigt till spexets sekreterare Ida, som skickade ut årsmötesprotokollet till hela föreningen för påsyn innan justering. Sådana initiativ tycker jag är superbra.
Nu... vettigheter!
OK, jag erkänner. Jag är en formailanörd. Och jag hade roligt igår. Jag tror det fanns delar av styrelsen som tröttnade rätt snabbt, men ändå... det är en av sakerna med årsmöten, man måste låta folk yttra sig. På det stora hela är jag i alla fall nöjd. Min stora fråga på årsmötet var givetvis min motion, där jag yrkade på att Örebrospexet ska teckenspråkstolka en av våra ordinarie föreställningar våren 2009, samt marknadsföra detta (se www.orebrospexet.com för när föreställningarna är). Ett rätt coolt grepp, som jag tror kan få rätt rejält genomslag både i Örebro och runt om i landet. Producenterna är på på idén, och årsmötet fattade beslut att låta producenterna verka för och undersöka möjligheterna för teckentolkning av en föreställning. Inte riktigt samma sak, men nära nog. Jag kan ju förstå vilka saker som kan gå fel. Det finns så mycket positiva aspekter av den här idén. Jag är riktigt nöjd med att äntligen ha fått upp den i ljuset, och i handlingsplanerna.
I övrigt på årsmötet... tja... verksamhetsplan och budget för året som kommer bygger givetvis på producenternas storslagna visioner. Det kan gå hur som helst. En del av mig ropar att oj vad coolt det kommer bli, och den mer genomtänkta delen av mig funderar i tysthet över allt som kan gå fel. Publiksiffran är givetvis det mest oroande, för man vet aldrig vem som kommer. 50 i publiken i aulan är inga problem, det kan fortfarande bli en bra föreställning, och vi får den ryktesspridning mm som vi alltid eftersträvar. 50 personer i publiken på Hjalmar Bergman är en helt annan sak. Risken är mycket stor att de försvinner i ödsligheten, inte vågar ropa, inte vågar höras... och då blir det ingen bra föreställning. Det är publiken som gör skillnaden i spex. Så... att få dit publik är verkligen den stora grejjen i år. Mer än tidigare år. Sen vad som händer med "aulavecka" och vad det gör för sammanhållningen... där har vi en stark kraft i KM och de fantastiska klubbmästarnas planer, så där tror jag vi är rätt säkra. Vi får väl se.
Nå... ett spännande år blir det.
Idag... började som vanligt med att gå in i mailboxen, och hittade information om att schemat är omlagt. För var och när jag ska vara var under veckodagarna. Jag har nog inte riktigt smält vad som stod än, för jag känner mig mest förvirrad. Och inte blir det något teckenspråk ikväll heller :-( Men jag kan nog komma ikapp mig själv, och få till en riktigt bra dag ändå.
Allt blir bra. I sinom tid.
Dagens stora plus går för övrigt till spexets sekreterare Ida, som skickade ut årsmötesprotokollet till hela föreningen för påsyn innan justering. Sådana initiativ tycker jag är superbra.
Nu... vettigheter!
Drygt fyra dygns tortyr är över - eller en vecka blir en väldig massa text
Jo... så här är det... jag skulle på allergiutredning idag, och fick order om att inte äta någon medicin fem dagar innan utredningen. Problemet var dock att det sammanföll med Londonresan, så jag har inte varit så lite irriterad under dagarna som gått. Min hud har alltså varit irriterad, jag har gjort mitt bästa för att hålla humöret uppe, även om min medhavda dagbok bär vitnesbörd om en del dippar. Dag 1 utan mediciner gick rätt bra, i stort sett inga besvär, men det började krypa i skinnet frammåt kvällen, och jag visste vad som var på gång. Dag två hade jag kliande utslag, som stadigt har ökat i mängd och kraft ända tills jag äntligen fick inmundiga medicin idag. Hallelulja. När jag kom hem påpekade min sambo att jag var synbart mindre utan alla dessa röda, svullna blemmor över hela kroppen. Så nu glädjs jag åt de små glädjeämnena, som förmågan att gå utan att riva innanlåren till blods, eller förmågan att ha kläder på kroppen utan att bli tokig... sånt.
Själva Londonresan då...
Jag åkte på tisdag kväll till Arlanda, där "hela" Förbundsstyrelsen skulle bo på ett hotell. Hela visade sig dock på morgonen vara en sanning med modifikation. Stockholmarna droppade in vid gaten... senare. Hotellet var väl rätt ok, de hade framförallt det trevliga i att taklampan kunde släckas från sängen. Hur skönt som helst. På onsdagen vart det tidig morgon, frukost i "frukostmatsalen" ovanför trappan i hotellets lobby, och sedan avfärd till Arlanda och incheckningsprocedurerna. Det är nu också procedurer av alla de slag... jag har ingen aning om på hur många ställen som jag visade mitt pass under hela processen. Dock är jag framförallt synnerligen nöjd med att jag lyckades packa allt mitt bagage i en rygsäck som jag kunde ta med som handbagage. Rätt skönt att alltid ha sakerna under uppsikt. I säkerhetskontrollen upptäckte jag att mitt bälte inte är fullt lika fuskigt som jag trott, spännet fick metalldetektorerna att reagera. Så jag fick sprida på benen och vänta på undersökning med en stav som de förde längs kroppen. Jaja... Jag är glad att det hände i Sverige. Väl på planet visade det sig att jag fått plats vid en av nödutgångarna (över vingen), och det innebar extra benutrymme. Särskilt som man inte fick ha väskor där under start och landning, och jag således bara lät väskan ligga ovanför. Flygturen gick väl bra, förutom att jag fortfarande inte är så förtjust i det där med starter och landningar. Det var dock rätt lugnt. Jag har definitivt varit med om värre.
På Heathrow möttes vi upp av en liten dam i starkt lila kavaj, och sedan transporterades vi med buss till hotellet. Där lotsades vi runt lite då det visade sig att vi inte kunde checka in när vi kom så tog sig många en promenad. Jag var trött, och hade jobbig hud, så jag tog det lugnt i en skinnfotölj jag hittade en trappa ovanför lobbyn. Sedan drog i alla fall styrelsemötet (som ändå var själva själet till resan) igång. Styrelsemötet var väl som HRFs möten brukar vara. Man går igenom punkt för punkt, de har en trevlig stämning sig emellan, det tas pauser ibland, det diskuteras, det frågas, och det beslutas nästan alltid som i beredningen. Intressant det där. Eftersom vi inte fick checka in innan lunch, som det var tänkt så befann sig all packning inlåst i ett för ändamålet avsett utrymme. Det gjorde mina anteckningsstrategier lite förvirrade, men jag tror nog jag ska få koll på det hela. Utrymmet var för övrigt i princip en inbuktning i ytterväggen (utifrån) med gallergrind för. När man väl fick checka in visade sig dock rummet vara... tja... litet. Jag som bara hade en ensam väska, hade plats att röra mig på... men jag vet inte riktigt hur det var för alla andra. Jag kan dock tänka mig... en detalj jag uppskattade här var att duschen hade en synnerligen hög tröskel. Åtminstone ett par-tre decimeter. Ingen risk för vattenpölar över hela golvet efter en dusch, alltså. Tycker jag är bra, för jag tycker inte om att bli blöt om fötterna när jag väl är torr och påklädd. Middag åt vi på en fransk restaurang. Mängden mat var i underkant av vad jag hade velat ha, och till huvudrätten saknade jag potatis något fruktansvärt. Hade varit så gott till. Eller åtminstone lite ris eller pasta... men neej... nåväl. Det som fanns var gott. Toaletten där hade de för övrigt på typ tredje-fjärde våningen. Vansinnig mängd trappor. Och eftersom konferensrummet där vi hade styrelsemöte låg i källaren på hotellet (också en enorm mängd trappor, som aldrig tog slut, men som svängde åt en hel massa olika håll på vägen ner) så kan man nog säga att åtminstone gå-i-trapp-musklerna är nöjda med resan. Efter middagen var det sovdags. Välbehövligt, då man dels gick upp tidigt, och sedan höll igång en hel dag på en annan tidszon. (Nej, det skiljet inte mer än en timma, men den timman kändes i kroppen när man gått upp innan fem på morgonen - svensk tid, och la sig efter 22 - engelsk tid. Många vakna timmar blir det...) Innan middagen hann vi också med en av de mest komprimerade turistturerna jag någonsin varit på. Vi följde väl valda gator, fick några väl valda kända London-turistmål utpekade, och tog sedan Tunnelbanan till restauranden. Själv tyckte jag promenaden var rätt lagom i både takt och längs, men det hade varit trevligt att strosa där någon gång, och kanske kunna hitta mindre traffikerkade leder...
Torsdag var det väckarklocka på igen, för orientering till frukostmatsalen som visade sig vara samma som gårdagens lunchmatsal. Frukosten var väl det jag hade svårast för på resan. Jag hade svårt att få ihop en vettig frukost som magen kände sig nöjd med. De fettdrypande giffelliknanade sakerna fick jag inte genom munnen, de stekta sakerna undvek jag med kraft, och tja... jag lyckades i alla fall hitta lite youghurt, flingor och frukt. Inte riktigt så stadig som jag hade velat ha det, men ok då. Nu hade mina kliande prickar också börjat bli märkbara för omvärlden, och jag fick några frågor av folk i närheten. De är så söta, och de bryr sig. Nå, efter frukosten var det busstur till Nottingham (vad associerar du det till?) som gällde. Bussturen hade dock vissa... brister. Bussen var sen till hotellet för hämtningen, och senare och senare blev det. Programmet i Nottingham fick redigeras efterhand under dagen. Inte alls som tänkt. Nå, väl framme fick vi i alla fall en dryg timmas genomgång av vad de gör på en typ CI-klinik där. De kallar det program. Det var mycket intressant att lyssna på, synd bara att det blev så kort. Därefter var tanken att bussen (jo, samma som tog oss till Nottingham) skulle ta oss till ett annat ställe där vi skulle äta lunch, och spana in även deras verksamhet. Det visade sig dock att busschauffören inte hittade dit, så han släppte helt enkelt av oss vid ett sjukhus. När vi väl hittat var han parkerat, vill säga. Lotta sprang i alla fall in i sjukhuset för att fråga vart vi faktiskt skulle, medans alla andra myllrad omkring lite. Efter utförliga instruktioner hamnade vi rätt, och där stod maten och väntade på oss. Definitivit uppskattat. Av samtliga. Så vi tog mat, gick in i samlingsrummet, och fick höra en ny verksamhetspresentation. Den här gången av The Ear Foundation, som är en välgörenhetsorganisation. MYCKET intressant att lyssna på, särskilt som det nyligen kommit ut en artikel om dem i Sverige, som inte alls var populär hos dem som presenterade verksamheten. Och mycket frågor som ställdes, och mycket som var intressant att höra. Även hit var vi naturligvit sena, och tiden räckte inte till som man hade velat, men vi satte oss i alla fall ytterligare en gång i bussen, och for tillbaka till London. Till hotellet var vi faktiskt i tid, så det fanns tid att gå upp på rummet, spola av ett lager klåda, och sedan gå ner till Lobbyn för genomsam promenad till middagsrestaurangen, som den här kvällen var italiensk. Mycket god mat, med potatis, och en väldigt trevlig ände av bordet. Jag säger bara Grappa. Efter middagen bröt jag upp med det första gänget, för att gå hem och sova. Den här gången vågade jag mig dock på att dra igång TVn för att se vad som visades. Av någon anledning fastnade jag på en dokusåpa betitlad "When women rules the world" där jag såg nästan hela slutet av vad som borde vara sista programet för säsongen. Uppsummeringen orkade jag inte med, då jag dels var trött, och dels inte särskilt intresserad.
På fredagen var det morgon och frukost igen, och sedan styrelsemötets andra halva. Även denna gång var vi i ett konferensrum i den djupa källaren med de många, långa och förvirrande vridna trapporna. Efter lunch hanns det med en promenad, och jag köpte en bok som jag VERKLIGEN ser fram emot att läsa. Roligt, roligt. Efter lunch hade vi kort möte, och avslutande, innan vi packade in oss i ytterligare en buss för avfärd mot flygplatsen. På flygplatsen... där hade de också en massa... intressanta processer, särskilt i säkerhetskontrollen. Framförallt var jag glad att jag visste att mitt bälte gav utslag, för då kunde jag skicka det med handbagaget på det löpande bandet, och slapp den fördjupade kontrollen som en del genomgick... DE säkerhetkontrollanterna klappade verkligen omkring på folk med händerna i sökandet efter olagligheter. Dock stoppades min väska, och det blev en utdragen process innan jag fick den tillbaka. De tog min vattenflaska, och jag hade uppenbarligen glömt en sax i necesären. Så en kontrollant rotade igenom min väska, och tog de förbjudna sakerna. Andra fick svårare att få tillbaka väskan, det hittades äppelskruttar... ja... tidskrävande. Innanför spärrarna var det ett enormt område tillägnat tax-free, och lite barer, restaurangliknande fikaställen och sånt. Här passade jag på att köpa mig en ny vattenflaska (för den är säkert så mycket mindre farlig än den som säkerhetsvakten tog) och en löjligt dyr macka så jag skulle stå mig över flygturen. På flyget hade jag återigen fått plats över vingen, men denna gång bad dock skrivtolkarna att få byta, och då de båda är två meter långa, och har ruskigt långa ben så tyckte jag att det var mycket rimligt. Resan hel gick bra, jag satt och lästa, och både landning och start var helt ok. Väl i Sverige och Arlanda var det bara att återvända till hotellet, och säga god natt till de andra. Skönt att få sova.
Lördag, hemresa till Örebro igen. Var skönt att komma hem, men hade önskat att jag kunnat visa min uppskattning och kärlek bättre, men vid det här laget var hela jag en enda stor kliande prick, så det var tortyr att ens ha kläder på. Inte riktigt rätt tillfälle för kramar och sånt. Tog en lugn dag, läste mest.
Igår var också en lugn dag, och lite rollspel på kvällen. Jag vägrade dock fortfarande kläder, så jag hade nattlinne och morgonrock som var nästan mjuk nog att klara sig mot huden.
Idag... allergiundersökningen. På kallelsen stod att den skulle ta 45 minuter. Det gjorde den INTE, kan jag meddela. Det första som händer när jag kommer in är att sköterskan meddelar att man inte kan göra pricktest på mig, eftersom jag redan är prickig. Det var ju det jag sa skulle hända om jag slutade med mediciner. Nå, hon tog blodprov istället, och det ordnades och grejades en del. Jag fick träffa läkare, jag fick göra blodtryckstest, jag fick blåsa i nån grej som skulle testa lungkapacitet (vill inte riktigt veta hur det är med just det), och så där... i slutändan kom de på att de behövde ha mera blod, så de skulle ta ett prov till. Då var det det där problemet med att mina blodådror tenderar att vara... eh... aningens svåra att hitta. Den enda som sköterskan kund hitta var där det redan tagits ett prov. Jag bet ihop när hon stack nålen genom blåmärke och annat... och tja... hon kunde inte få ut något blod. Nehe... då fick de uppenbarligen ta ett prov i "fingret" istället. Varför hon sa så vet jag inte, för hon tog provet på baksidan av min hand. Det var dock först när jag kom hem som jag insåg att det andra provet togs efter att jag fått mediciner, vilket innebär att det kanske inte kan användas som det är tänkt. Med tanke på hur noga det var innan att jag skulle vara medicinfri. Det är det ju egentligen inte mitt jobb att tänka på, men... eh? Jag är rädd för det där jäkla stickandet, jag mår inte bra av blodtrycksfallet, och det är inte mitt jobb att tänka på det... borde jag ringa dem? När de väl var klara med mig gick jag i alla fall ner till apoteket för att hämta ut medicin, samt köpa något att smörja in mig med. När jag var klar med detta (apoteket gick fort) var klockan kvart över 11. Kvart över 8 började undersökningen, och 45 minuter visade sig vara tre timmar.
Hem för lunch, sedan maila försenat, och nu efter denna uppdatering är det dags att söka några jobb innan det är dags att gå ner till spexets årsmöte.
Mycket är det ibland.
Själva Londonresan då...
Jag åkte på tisdag kväll till Arlanda, där "hela" Förbundsstyrelsen skulle bo på ett hotell. Hela visade sig dock på morgonen vara en sanning med modifikation. Stockholmarna droppade in vid gaten... senare. Hotellet var väl rätt ok, de hade framförallt det trevliga i att taklampan kunde släckas från sängen. Hur skönt som helst. På onsdagen vart det tidig morgon, frukost i "frukostmatsalen" ovanför trappan i hotellets lobby, och sedan avfärd till Arlanda och incheckningsprocedurerna. Det är nu också procedurer av alla de slag... jag har ingen aning om på hur många ställen som jag visade mitt pass under hela processen. Dock är jag framförallt synnerligen nöjd med att jag lyckades packa allt mitt bagage i en rygsäck som jag kunde ta med som handbagage. Rätt skönt att alltid ha sakerna under uppsikt. I säkerhetskontrollen upptäckte jag att mitt bälte inte är fullt lika fuskigt som jag trott, spännet fick metalldetektorerna att reagera. Så jag fick sprida på benen och vänta på undersökning med en stav som de förde längs kroppen. Jaja... Jag är glad att det hände i Sverige. Väl på planet visade det sig att jag fått plats vid en av nödutgångarna (över vingen), och det innebar extra benutrymme. Särskilt som man inte fick ha väskor där under start och landning, och jag således bara lät väskan ligga ovanför. Flygturen gick väl bra, förutom att jag fortfarande inte är så förtjust i det där med starter och landningar. Det var dock rätt lugnt. Jag har definitivt varit med om värre.
På Heathrow möttes vi upp av en liten dam i starkt lila kavaj, och sedan transporterades vi med buss till hotellet. Där lotsades vi runt lite då det visade sig att vi inte kunde checka in när vi kom så tog sig många en promenad. Jag var trött, och hade jobbig hud, så jag tog det lugnt i en skinnfotölj jag hittade en trappa ovanför lobbyn. Sedan drog i alla fall styrelsemötet (som ändå var själva själet till resan) igång. Styrelsemötet var väl som HRFs möten brukar vara. Man går igenom punkt för punkt, de har en trevlig stämning sig emellan, det tas pauser ibland, det diskuteras, det frågas, och det beslutas nästan alltid som i beredningen. Intressant det där. Eftersom vi inte fick checka in innan lunch, som det var tänkt så befann sig all packning inlåst i ett för ändamålet avsett utrymme. Det gjorde mina anteckningsstrategier lite förvirrade, men jag tror nog jag ska få koll på det hela. Utrymmet var för övrigt i princip en inbuktning i ytterväggen (utifrån) med gallergrind för. När man väl fick checka in visade sig dock rummet vara... tja... litet. Jag som bara hade en ensam väska, hade plats att röra mig på... men jag vet inte riktigt hur det var för alla andra. Jag kan dock tänka mig... en detalj jag uppskattade här var att duschen hade en synnerligen hög tröskel. Åtminstone ett par-tre decimeter. Ingen risk för vattenpölar över hela golvet efter en dusch, alltså. Tycker jag är bra, för jag tycker inte om att bli blöt om fötterna när jag väl är torr och påklädd. Middag åt vi på en fransk restaurang. Mängden mat var i underkant av vad jag hade velat ha, och till huvudrätten saknade jag potatis något fruktansvärt. Hade varit så gott till. Eller åtminstone lite ris eller pasta... men neej... nåväl. Det som fanns var gott. Toaletten där hade de för övrigt på typ tredje-fjärde våningen. Vansinnig mängd trappor. Och eftersom konferensrummet där vi hade styrelsemöte låg i källaren på hotellet (också en enorm mängd trappor, som aldrig tog slut, men som svängde åt en hel massa olika håll på vägen ner) så kan man nog säga att åtminstone gå-i-trapp-musklerna är nöjda med resan. Efter middagen var det sovdags. Välbehövligt, då man dels gick upp tidigt, och sedan höll igång en hel dag på en annan tidszon. (Nej, det skiljet inte mer än en timma, men den timman kändes i kroppen när man gått upp innan fem på morgonen - svensk tid, och la sig efter 22 - engelsk tid. Många vakna timmar blir det...) Innan middagen hann vi också med en av de mest komprimerade turistturerna jag någonsin varit på. Vi följde väl valda gator, fick några väl valda kända London-turistmål utpekade, och tog sedan Tunnelbanan till restauranden. Själv tyckte jag promenaden var rätt lagom i både takt och längs, men det hade varit trevligt att strosa där någon gång, och kanske kunna hitta mindre traffikerkade leder...
Torsdag var det väckarklocka på igen, för orientering till frukostmatsalen som visade sig vara samma som gårdagens lunchmatsal. Frukosten var väl det jag hade svårast för på resan. Jag hade svårt att få ihop en vettig frukost som magen kände sig nöjd med. De fettdrypande giffelliknanade sakerna fick jag inte genom munnen, de stekta sakerna undvek jag med kraft, och tja... jag lyckades i alla fall hitta lite youghurt, flingor och frukt. Inte riktigt så stadig som jag hade velat ha det, men ok då. Nu hade mina kliande prickar också börjat bli märkbara för omvärlden, och jag fick några frågor av folk i närheten. De är så söta, och de bryr sig. Nå, efter frukosten var det busstur till Nottingham (vad associerar du det till?) som gällde. Bussturen hade dock vissa... brister. Bussen var sen till hotellet för hämtningen, och senare och senare blev det. Programmet i Nottingham fick redigeras efterhand under dagen. Inte alls som tänkt. Nå, väl framme fick vi i alla fall en dryg timmas genomgång av vad de gör på en typ CI-klinik där. De kallar det program. Det var mycket intressant att lyssna på, synd bara att det blev så kort. Därefter var tanken att bussen (jo, samma som tog oss till Nottingham) skulle ta oss till ett annat ställe där vi skulle äta lunch, och spana in även deras verksamhet. Det visade sig dock att busschauffören inte hittade dit, så han släppte helt enkelt av oss vid ett sjukhus. När vi väl hittat var han parkerat, vill säga. Lotta sprang i alla fall in i sjukhuset för att fråga vart vi faktiskt skulle, medans alla andra myllrad omkring lite. Efter utförliga instruktioner hamnade vi rätt, och där stod maten och väntade på oss. Definitivit uppskattat. Av samtliga. Så vi tog mat, gick in i samlingsrummet, och fick höra en ny verksamhetspresentation. Den här gången av The Ear Foundation, som är en välgörenhetsorganisation. MYCKET intressant att lyssna på, särskilt som det nyligen kommit ut en artikel om dem i Sverige, som inte alls var populär hos dem som presenterade verksamheten. Och mycket frågor som ställdes, och mycket som var intressant att höra. Även hit var vi naturligvit sena, och tiden räckte inte till som man hade velat, men vi satte oss i alla fall ytterligare en gång i bussen, och for tillbaka till London. Till hotellet var vi faktiskt i tid, så det fanns tid att gå upp på rummet, spola av ett lager klåda, och sedan gå ner till Lobbyn för genomsam promenad till middagsrestaurangen, som den här kvällen var italiensk. Mycket god mat, med potatis, och en väldigt trevlig ände av bordet. Jag säger bara Grappa. Efter middagen bröt jag upp med det första gänget, för att gå hem och sova. Den här gången vågade jag mig dock på att dra igång TVn för att se vad som visades. Av någon anledning fastnade jag på en dokusåpa betitlad "When women rules the world" där jag såg nästan hela slutet av vad som borde vara sista programet för säsongen. Uppsummeringen orkade jag inte med, då jag dels var trött, och dels inte särskilt intresserad.
På fredagen var det morgon och frukost igen, och sedan styrelsemötets andra halva. Även denna gång var vi i ett konferensrum i den djupa källaren med de många, långa och förvirrande vridna trapporna. Efter lunch hanns det med en promenad, och jag köpte en bok som jag VERKLIGEN ser fram emot att läsa. Roligt, roligt. Efter lunch hade vi kort möte, och avslutande, innan vi packade in oss i ytterligare en buss för avfärd mot flygplatsen. På flygplatsen... där hade de också en massa... intressanta processer, särskilt i säkerhetskontrollen. Framförallt var jag glad att jag visste att mitt bälte gav utslag, för då kunde jag skicka det med handbagaget på det löpande bandet, och slapp den fördjupade kontrollen som en del genomgick... DE säkerhetkontrollanterna klappade verkligen omkring på folk med händerna i sökandet efter olagligheter. Dock stoppades min väska, och det blev en utdragen process innan jag fick den tillbaka. De tog min vattenflaska, och jag hade uppenbarligen glömt en sax i necesären. Så en kontrollant rotade igenom min väska, och tog de förbjudna sakerna. Andra fick svårare att få tillbaka väskan, det hittades äppelskruttar... ja... tidskrävande. Innanför spärrarna var det ett enormt område tillägnat tax-free, och lite barer, restaurangliknande fikaställen och sånt. Här passade jag på att köpa mig en ny vattenflaska (för den är säkert så mycket mindre farlig än den som säkerhetsvakten tog) och en löjligt dyr macka så jag skulle stå mig över flygturen. På flyget hade jag återigen fått plats över vingen, men denna gång bad dock skrivtolkarna att få byta, och då de båda är två meter långa, och har ruskigt långa ben så tyckte jag att det var mycket rimligt. Resan hel gick bra, jag satt och lästa, och både landning och start var helt ok. Väl i Sverige och Arlanda var det bara att återvända till hotellet, och säga god natt till de andra. Skönt att få sova.
Lördag, hemresa till Örebro igen. Var skönt att komma hem, men hade önskat att jag kunnat visa min uppskattning och kärlek bättre, men vid det här laget var hela jag en enda stor kliande prick, så det var tortyr att ens ha kläder på. Inte riktigt rätt tillfälle för kramar och sånt. Tog en lugn dag, läste mest.
Igår var också en lugn dag, och lite rollspel på kvällen. Jag vägrade dock fortfarande kläder, så jag hade nattlinne och morgonrock som var nästan mjuk nog att klara sig mot huden.
Idag... allergiundersökningen. På kallelsen stod att den skulle ta 45 minuter. Det gjorde den INTE, kan jag meddela. Det första som händer när jag kommer in är att sköterskan meddelar att man inte kan göra pricktest på mig, eftersom jag redan är prickig. Det var ju det jag sa skulle hända om jag slutade med mediciner. Nå, hon tog blodprov istället, och det ordnades och grejades en del. Jag fick träffa läkare, jag fick göra blodtryckstest, jag fick blåsa i nån grej som skulle testa lungkapacitet (vill inte riktigt veta hur det är med just det), och så där... i slutändan kom de på att de behövde ha mera blod, så de skulle ta ett prov till. Då var det det där problemet med att mina blodådror tenderar att vara... eh... aningens svåra att hitta. Den enda som sköterskan kund hitta var där det redan tagits ett prov. Jag bet ihop när hon stack nålen genom blåmärke och annat... och tja... hon kunde inte få ut något blod. Nehe... då fick de uppenbarligen ta ett prov i "fingret" istället. Varför hon sa så vet jag inte, för hon tog provet på baksidan av min hand. Det var dock först när jag kom hem som jag insåg att det andra provet togs efter att jag fått mediciner, vilket innebär att det kanske inte kan användas som det är tänkt. Med tanke på hur noga det var innan att jag skulle vara medicinfri. Det är det ju egentligen inte mitt jobb att tänka på, men... eh? Jag är rädd för det där jäkla stickandet, jag mår inte bra av blodtrycksfallet, och det är inte mitt jobb att tänka på det... borde jag ringa dem? När de väl var klara med mig gick jag i alla fall ner till apoteket för att hämta ut medicin, samt köpa något att smörja in mig med. När jag var klar med detta (apoteket gick fort) var klockan kvart över 11. Kvart över 8 började undersökningen, och 45 minuter visade sig vara tre timmar.
Hem för lunch, sedan maila försenat, och nu efter denna uppdatering är det dags att söka några jobb innan det är dags att gå ner till spexets årsmöte.
Mycket är det ibland.
Många mail
Första mailboxen jag öppnade hade 49 olästa mail. Den andra hade 45. Jag har inte vågat öppna några fler...
I övrigt... Londonuppdatering kommer.
Jag är hysteriskt allergisk, och det kliar över hela kroppen, och till och från även innuti munnen. Jobbigt. Imorgon blir det allergiundersökning, och sedan får jag äntligen ta medicin igen. *längtar*
Allt för nu.
*borta*
I övrigt... Londonuppdatering kommer.
Jag är hysteriskt allergisk, och det kliar över hela kroppen, och till och från även innuti munnen. Jobbigt. Imorgon blir det allergiundersökning, och sedan får jag äntligen ta medicin igen. *längtar*
Allt för nu.
*borta*
Resfeber
Jag oroar mig. Har jag det som behövs? Kommer jag klara mig? Gör hotellet som det står i mailen? Kommer jag att ha... eh... åh... jag borde nog köpa mig lite frukt. Attans. Jag borde nog... PANIK!
Är det fortfarnade förbud mot att ta med vattenflaskor nu för tiden? För det vore väldigt bra att ha...
*suck* Jaja... allt ordnar sig.
Snart, snart, snart iväg.
Är det fortfarnade förbud mot att ta med vattenflaskor nu för tiden? För det vore väldigt bra att ha...
*suck* Jaja... allt ordnar sig.
Snart, snart, snart iväg.
Det regnar
På ett vis glädjer det mig... på ett annat vis känns det lite negativt. Nåväl...
Annars är huvudet mest fullt av packplaner. Vad behöver man ha med sig till London? Vad får man inte ha med sig? Hur kan man minimera bäst (är ju inget roligt att släpa på väskor)?
Nåväl... det ger sig väl. Med tiden.
Ikväll tar jag tåget till Arlanda, och imorgon går flyget.
Annars är huvudet mest fullt av packplaner. Vad behöver man ha med sig till London? Vad får man inte ha med sig? Hur kan man minimera bäst (är ju inget roligt att släpa på väskor)?
Nåväl... det ger sig väl. Med tiden.
Ikväll tar jag tåget till Arlanda, och imorgon går flyget.
Ny morgon
Avdelningen: Det är inte roligt att gå upp halv sju på morgonen när man varit ute och snurrat hela helgen. Men, men... jag är ju en ordentlig människa, så här är jag... uppe och igång. Konstigt det där, men jaja...
Dagens planer: Communicare (arbetssökandeprogram), hem och fixa tvätttid, förhoppningsvis tvätta & söka jobb samtidigt, och sen packa.
Imorgon: Communicare, hem, byta om, fixa till och åka till Arlanda.
Onsdag: Avfärd till London, och ytterligare ett styrelsemöte.
Jorå... för fan, så att... eh... :-)
Dagens planer: Communicare (arbetssökandeprogram), hem och fixa tvätttid, förhoppningsvis tvätta & söka jobb samtidigt, och sen packa.
Imorgon: Communicare, hem, byta om, fixa till och åka till Arlanda.
Onsdag: Avfärd till London, och ytterligare ett styrelsemöte.
Jorå... för fan, så att... eh... :-)
Splittrat sinne
Sitter på UH:s styrelsemöte och orkar inte riktigt lyssna ordentligt. Är mest tillräckligt för att vara med på vad som händer. Har ändå bättre koll än vissa. Ironiskt det där. Men det är väl rutinen som sätter in, kan jag tro. Loas-rapport just nu. Jättebra, men inte så intressant för mig. När pausen kommer ska jag spy lite galla över vandrarhemmet tror jag. Hmm... ska nog lyssna en stund nu.
11.53 Jo... vandrarhemmet... vi kom dit, och receptionsdamen hade alls ingen koll. Jag upptäckte också att frukosten inte öppnade förrens 8, så jag frågade, väldigt artigt, om det gick att öppna den tidigare. Det var dock omöjligt. *suck* När jag skulle duscha på morgonen imorse så uppmärksammade jag att det på den fanns en lapp där det stod att de brukar städa duschen mellan 7 och halv 8, samt på kvällen (läste aldrig vilken tid), och att duschen då skulle vara stängd. Helt vansinnigt. Det är väl då folk VILL duscha? På morgonen, och på kvällen... nåväl... det var ju söndag, och då fick man inte frukost före 8, så vi gick upp halv, så jag fick min dusch ändå. Men min allmänna tanke när det gäller "servicen" på det där vandrarhemmet är att tiderna snarare är anpassade efter personalens bekvämlighet än efter gästernas bekvämlighet. Märklig inställning. Denna misstanke stärktes under frukosten, då det visade sig att de inte var färdiga med all mat till 8. Det fanns ingen gröt, och inga ägg, eftersom de skulle kokas... seriöst. Öppnar man 8, då ska alla mat finnas klockan 8. Det var ingen billig frukostbuffé, så man kan väl åtminstone kräva såpass? Det tyycker i alla fall jag. Men deras servicenivå handlar om personalens bekvämlighet. Dåligt!
11.53 Jo... vandrarhemmet... vi kom dit, och receptionsdamen hade alls ingen koll. Jag upptäckte också att frukosten inte öppnade förrens 8, så jag frågade, väldigt artigt, om det gick att öppna den tidigare. Det var dock omöjligt. *suck* När jag skulle duscha på morgonen imorse så uppmärksammade jag att det på den fanns en lapp där det stod att de brukar städa duschen mellan 7 och halv 8, samt på kvällen (läste aldrig vilken tid), och att duschen då skulle vara stängd. Helt vansinnigt. Det är väl då folk VILL duscha? På morgonen, och på kvällen... nåväl... det var ju söndag, och då fick man inte frukost före 8, så vi gick upp halv, så jag fick min dusch ändå. Men min allmänna tanke när det gäller "servicen" på det där vandrarhemmet är att tiderna snarare är anpassade efter personalens bekvämlighet än efter gästernas bekvämlighet. Märklig inställning. Denna misstanke stärktes under frukosten, då det visade sig att de inte var färdiga med all mat till 8. Det fanns ingen gröt, och inga ägg, eftersom de skulle kokas... seriöst. Öppnar man 8, då ska alla mat finnas klockan 8. Det var ingen billig frukostbuffé, så man kan väl åtminstone kräva såpass? Det tyycker i alla fall jag. Men deras servicenivå handlar om personalens bekvämlighet. Dåligt!
Morgonchock
Det är väl på sätt och vis mitt fel. Jag vet ju att jag har en känslig hy, och att allergin ligger och skvalpar jämt... nåväl. Så kan det gå. Louise hade mysfest igår, det var MAry Kay-produkter, lax, och film. Det var framförallt väldigt trevligt. Dock... jag märkte att de där produkterna, eller någon av produkterna inte var bra för mig. En stickande känsla under gårdagskvällen (och då tvättade jag ändå bort rafset tidigt, och med egna produkter, som jag vet att jag tål)... och idag när väckarklockan ringde vid 6 så var utslagen ett faktum. Trist.
Nåväl... idag är det Stockholm som gäller, och min plan är DEFINITIVT att sova på tåget. Inte en chans för något annat. Och jag har til och med tänkt över snacks-val för att inte chocka Heléne, som är extra känslig nu, efter hennes mycket värre allergishock. Inga nötter, eller saker som ens är i närheten av att innehålla nötter. Jag har med mig russin.
Nu... göra i ordning det sista, och så ge sig av.
Nåväl... idag är det Stockholm som gäller, och min plan är DEFINITIVT att sova på tåget. Inte en chans för något annat. Och jag har til och med tänkt över snacks-val för att inte chocka Heléne, som är extra känslig nu, efter hennes mycket värre allergishock. Inga nötter, eller saker som ens är i närheten av att innehålla nötter. Jag har med mig russin.
Nu... göra i ordning det sista, och så ge sig av.
Ännu en morgon
Idag står det "starta eget" på schemat...
Men ikväll, tjejer, jag längtar!
Borde kolla upp ngr saker, men jaja... blir nog bra det med.
Men ikväll, tjejer, jag längtar!
Borde kolla upp ngr saker, men jaja... blir nog bra det med.
Jag tror jag har förstått det
Jag tror att jag förstått vad som får folk att köpa onödiga prylar som t.ex. en soda streamer. Det är en lite lyxig känsla att dricka bubblande drycker ur glas med fot. Vidare studier kommer ev. att följa, baserat på om det är bubblet eller foten som gör det lyxigt. Eller möjligen kombinationen. Nå, det återstår att se.
Nu, tillbaka till vettigheter!
Nu, tillbaka till vettigheter!
Är det bara jag, eller?
Är fortfarande frusen... jag fryser om morgonarna, om förmiddagarna, om eftermiddagarna och om kvällarna. Det är bara mitt på dagen jag inte fryser. Då är det istället för varmt. (Jag sover om nätterna) Hur som... jag har i alla fall fullt upp. Mycket som händer, mycket på gång. Känns rätt bra. Trevliga saker på ingång. Tjej/mys-kvällen hos Louise, träffa UR-gänget i helgen, London-resan nästa vecka... och sådär...
Igår ringde de för övrigt från USÖ, jag har fått tid för pricktest, så jag får gå utan mediciner ett tag. Men just nu är det ok att knapra dem.
En annan sak som hände igår var att vi gick iväg och simmade... det där med klor... jag tyckte att jag luktade en blandning mellan klor, och tvålen jag använde bra länge efter... hur ska man egentligen göra för att inte gå omkring och lukta klor? Nåväl...
Nu är det väl tillbaka till jobbsökandet som gäller.
Det blir bra. Allt blir bra.
Igår ringde de för övrigt från USÖ, jag har fått tid för pricktest, så jag får gå utan mediciner ett tag. Men just nu är det ok att knapra dem.
En annan sak som hände igår var att vi gick iväg och simmade... det där med klor... jag tyckte att jag luktade en blandning mellan klor, och tvålen jag använde bra länge efter... hur ska man egentligen göra för att inte gå omkring och lukta klor? Nåväl...
Nu är det väl tillbaka till jobbsökandet som gäller.
Det blir bra. Allt blir bra.
Frusen
Jag fryser om morgonen, och om kvällen... och ja... allt känns så kallt. Jag vill bara sova. Men men... förhoppningsvis leder det hela någonstans. Jag vill, jag vill, ge mig ett jobb!
Höstromantik
2006 skrev jag ett inlägg med titeln Höstmörkret glänser. Då var det senare på hösten än vad det är nu. Senare på kvällen också. Idag lyser hösten. Det är eldfärgade löv som lyser åt alla möjliga håll. Det är vackert, vackert, vackert. Så när solen lyser upp hela naturen så bara strålar det.
Dags att faktiskt återgå till vardagen
Fast jag lever hellre i en drömvärld. Är så mycket trevligare där.
Nåväl.
Iväg, iväg...
Nåväl.
Iväg, iväg...
Ordning och reda?
Jaja... det är mycket i mitt huvud nu. Och så finns det alltid en del saker som är hängandes. Nåväl.
Avdelningen, ja, jag är nörd. På rumsfördelningen till upptaktshelgen så hade jag sorterat deltagarna i bokstavsordning på efternamn. Mmm... sån är jag. Kunde inte hjälpa det. Därför är jag också en sådan som uppskattar att de gjort det samma i uppradningen av årets skådisar och dansare i Örebrospexets blogg.
Till avdelningen vad jag inte uppskattar hör att det är helt omöjligt att ta sig in på UH-mailen med explorer. Och eftersom den blir missanpassad i andra webläsare... *suckar* En annan sak är kallelsen till årsmötet. Undrar om de tror... hm... kanske borde slänga iväg ett mail... jaja.
Jaja, söka några jobb. Ta ett badkarsbad. Sy eller pyssla. Känns som en lagom måndagsplanering.
Avdelningen, ja, jag är nörd. På rumsfördelningen till upptaktshelgen så hade jag sorterat deltagarna i bokstavsordning på efternamn. Mmm... sån är jag. Kunde inte hjälpa det. Därför är jag också en sådan som uppskattar att de gjort det samma i uppradningen av årets skådisar och dansare i Örebrospexets blogg.
Till avdelningen vad jag inte uppskattar hör att det är helt omöjligt att ta sig in på UH-mailen med explorer. Och eftersom den blir missanpassad i andra webläsare... *suckar* En annan sak är kallelsen till årsmötet. Undrar om de tror... hm... kanske borde slänga iväg ett mail... jaja.
Jaja, söka några jobb. Ta ett badkarsbad. Sy eller pyssla. Känns som en lagom måndagsplanering.
Upptaktshelgen
Underbart. Helt fantastiskt. Roligt. Härligt. Underbara människor.
Så idag är man trött...
Fast jag saknade presentationslekar, produktionsgruppssamlingar, lösenordsresonemang och en del tankar. Nåväl. Det var bra ändå. Och trevligt. Och roligt. Och alkoholmarinerat.
Och med en särskild hälsning till Anna: VATTENPISTOL.
I övrigt... det blir en tidig kväll. Sova, sova, sova - säng, säng, säng.
Niiiice.
Nu sätter vi nya mål.
Så idag är man trött...
Fast jag saknade presentationslekar, produktionsgruppssamlingar, lösenordsresonemang och en del tankar. Nåväl. Det var bra ändå. Och trevligt. Och roligt. Och alkoholmarinerat.
Och med en särskild hälsning till Anna: VATTENPISTOL.
I övrigt... det blir en tidig kväll. Sova, sova, sova - säng, säng, säng.
Niiiice.
Nu sätter vi nya mål.
Avklarat
Så här lite lätt in på morgondagen så är det avklarat... KM-mötet, där vi blanda annat detaljade handlelista och matlagningstider. Och sen gick Marie och jag en våning upp och hem till mig för att avsluta vårt projekt. Vi fick förstärkning av Rebecka och Anna, vilket var trevligt. Becks strök förkläden, och Anna broderade klart fågeln. Och nu är de alla helt, helt färdiga. Mossan, fågeln, blomman och insekten, de är alla broderade, sydda, toppade och med hängeri. Såååååå snyggt. Får se till att ta med kamera till upptaktshelgen så att de stackare som inte kan komma får se. :-)
Nu går tankarna till morgondagen, och mina egna små projekt. Får väl se hur det går, och höfta lite på folk och deras handledsbredder. Allt blir bra. Så småningom.
Och jag ser fram emot en massa saker.
Nu går tankarna till morgondagen, och mina egna små projekt. Får väl se hur det går, och höfta lite på folk och deras handledsbredder. Allt blir bra. Så småningom.
Och jag ser fram emot en massa saker.
I drömlandet
Där är man alltid stark. Orkar. Vill. Kan. Och vädret är precis som man vill ha det... och kroppen är vacker, smidig och gör som man vill att den ska. Utan trötthet.
Det är i drömlandet.
Jag lever i verkligheten.
Ingenting går som det ska idag, så jag vet inte om jag vågar jobba på något av mina projekt. Kanske bara ska gå och lägga mig i förhoppning om att det går över till imorgon? Nä... just det... verkligheten funkar ju inte så. Det är inte bara att vakna upp, och så är allt annorlunda. Nix. Inte.
Är negativ idag. Rår inte riktigt för det. Humöret är irriterat, kroppen likaså. Byxorna är plågsamma mot huden, och inget blir som jag vill. :-C
Det är i drömlandet.
Jag lever i verkligheten.
Ingenting går som det ska idag, så jag vet inte om jag vågar jobba på något av mina projekt. Kanske bara ska gå och lägga mig i förhoppning om att det går över till imorgon? Nä... just det... verkligheten funkar ju inte så. Det är inte bara att vakna upp, och så är allt annorlunda. Nix. Inte.
Är negativ idag. Rår inte riktigt för det. Humöret är irriterat, kroppen likaså. Byxorna är plågsamma mot huden, och inget blir som jag vill. :-C
Mossan typ klar...
Så att, eh... :-) Får väl se imorgon hur det ser ut med blomman, fågeln och insekten. Niiiice. För mossan saknas bara toppen, men det vill jag vänta med tills vi har dem alla fyra brevid varandra.
Kan inte tänka mig att morgondagens möte blir överdrivet långt. Matsedeln är planerad, det är mängderna kvar att beräkna. Vem som ska handla vet vi.... tror att om man är effektiv går det fort, annars är det mest trevligt.
Det blir bra.
Allt blir bra.
*ser fram emot helgen*
Kan inte tänka mig att morgondagens möte blir överdrivet långt. Matsedeln är planerad, det är mängderna kvar att beräkna. Vem som ska handla vet vi.... tror att om man är effektiv går det fort, annars är det mest trevligt.
Det blir bra.
Allt blir bra.
*ser fram emot helgen*
Konsten att ljuga för sig själv och sin kropp
Jo, det är en jättebra idé att gå upp på morgonen. Jättebra. Jag kommer vakna till, piggna till snart. Jodå, håll ut lite till så!
Verkligen.
Förtydligande: Jag gick inte upp när jag skrev blogginlägget... hade varit upp i åtminstone ett par-tre timmar... och jag är fortfarande inte övertygad om att kroppen låter sig luras.
Nu: Jobbsök.
Verkligen.
Förtydligande: Jag gick inte upp när jag skrev blogginlägget... hade varit upp i åtminstone ett par-tre timmar... och jag är fortfarande inte övertygad om att kroppen låter sig luras.
Nu: Jobbsök.
Tokigt
Igår... rollspel... ljusfest... och mera rollspel. Jag ville prova att vara snobbig... och ja... :-P (inte på festen alltså, på rollspelandet) Helt vansinnigt, halvt hysteriskt, och väldigt roligt.
Ljusfesten... det var trevligt att träffa folket, och när vi åt och småpratade, det var riktigt kul. Damen som förevisade ljusen var dock ett sömnpiller *inte imponerad* Men ljusen luktade gott, och det fanns en massa roligt, så jag handlade ändå.
I övrigt... vet inte. Det regnar, regnar, regnar.
Och jag ska snart ner till campus för att träffa Marie, vi ska rota i kostymförrådet. Blir nog trevligt, trots själva rotandet.
JAdå, det blir bra, allt blir bra!
Ljusfesten... det var trevligt att träffa folket, och när vi åt och småpratade, det var riktigt kul. Damen som förevisade ljusen var dock ett sömnpiller *inte imponerad* Men ljusen luktade gott, och det fanns en massa roligt, så jag handlade ändå.
I övrigt... vet inte. Det regnar, regnar, regnar.
Och jag ska snart ner till campus för att träffa Marie, vi ska rota i kostymförrådet. Blir nog trevligt, trots själva rotandet.
JAdå, det blir bra, allt blir bra!
Tjo...
Jag förstår inte riktigt varflr jag behöver så mycket sömn nu för tiden... kanske har med medicinen att göra... det finns ju biverkningar...
I övrigt... idag blir det... fullspäckat socialt. Först lite rollspel med ngr och sen ljusfesten. Det... blir nog bra.
Annars... vet inte riktigt. Är mest trött.
Imorgon ska Marie och jag leka nere i förråd och kostymlokal. DET ser jag fram emot :-D
I övrigt... idag blir det... fullspäckat socialt. Först lite rollspel med ngr och sen ljusfesten. Det... blir nog bra.
Annars... vet inte riktigt. Är mest trött.
Imorgon ska Marie och jag leka nere i förråd och kostymlokal. DET ser jag fram emot :-D
Mode: Encouraging
Vad gör man inte för kärleken?
Nåväl... hans tenta är avklarad, och han kom hem och tyckte att den gått jättedåligt. Jag hoppas att han har fel, och att det visar sig att han klarat tentan, men men... det visar sig väl. Nu är fokus nästa delkurs. Ett steg i taget. Själv har jag... sovit för länge, suttit för mycket framför datorn, och bakat en kaka. Med ett visst mått av experiment i... vi får väl se hur den ser ut när det är dags att ta den ur ugnen. Den är i alla fall inte tänkt att bjudas på... inte alls. Så det så.
Nåväl... man kan ju alltid typ hoppas på en trevlig kväll, eller så.
Idag har jag dille på trumpetärmar, så jag har på mig... tja, det jag äger med vidast ärmar (inte helt smart i baksammanhang, men skit samma). Jag älskar helt enkelt den där känslan.
Så... jaja... vi får väl se vad som händer.
Nåväl... hans tenta är avklarad, och han kom hem och tyckte att den gått jättedåligt. Jag hoppas att han har fel, och att det visar sig att han klarat tentan, men men... det visar sig väl. Nu är fokus nästa delkurs. Ett steg i taget. Själv har jag... sovit för länge, suttit för mycket framför datorn, och bakat en kaka. Med ett visst mått av experiment i... vi får väl se hur den ser ut när det är dags att ta den ur ugnen. Den är i alla fall inte tänkt att bjudas på... inte alls. Så det så.
Nåväl... man kan ju alltid typ hoppas på en trevlig kväll, eller så.
Idag har jag dille på trumpetärmar, så jag har på mig... tja, det jag äger med vidast ärmar (inte helt smart i baksammanhang, men skit samma). Jag älskar helt enkelt den där känslan.
Så... jaja... vi får väl se vad som händer.
Definitivt inte planerat
Idag... gick upp tidigt för att ringa vårdcentralen. Har nämligen haft kliande utslag till och från i en dryg vecka åtminstone. Fick en telefontid ungefär en timma senare, och la mig en stund... dumt... för jag hann såvitt vakna innan det ringde. Störde nog Erik mer än nödvändigt. Lite störmoment blir ju sånt här alltid, men...
Nå, jag fick hur som helst en riktig tid kvart över två, så då var jag iväg till vårdcentralen. Sedvanliga procesdurer genomgicks, utfrågning, undersökning och blodprov. Jag förstår inte varför de måste tappa mig på blod varenda gång jag är där, för jag mår verkligen inte bra av det. Lyckades i alla fall samla ihop mig, och passade på att gå förbi Konsum på vägen hem. Ligger ju så nära. Och så hade Erik pratat om saker han ville ha hem... tyvärr var det visst lite mer än vad jag orkade med, för när jag kom hem så läste jag ett kapitel, och sen somnade jag. I två timmar. Dåligt. Vaknade precis av ... jag vet inte... men ja. Man ska inte sova på dagarna.
For future referense: Om jag somnar på dagtid - väck mig efter en kvart, max en halvtimma. Nu känner jag mig mest desorienterad och förvirrad. Och hur jag kommer sova i natt. *grimaserar* Det.... visar sig.
Nåja... jag får väl försöka rädda ihop det som finns kvar av dagen. Göra nått vettigt, eller så.
Nå, jag fick hur som helst en riktig tid kvart över två, så då var jag iväg till vårdcentralen. Sedvanliga procesdurer genomgicks, utfrågning, undersökning och blodprov. Jag förstår inte varför de måste tappa mig på blod varenda gång jag är där, för jag mår verkligen inte bra av det. Lyckades i alla fall samla ihop mig, och passade på att gå förbi Konsum på vägen hem. Ligger ju så nära. Och så hade Erik pratat om saker han ville ha hem... tyvärr var det visst lite mer än vad jag orkade med, för när jag kom hem så läste jag ett kapitel, och sen somnade jag. I två timmar. Dåligt. Vaknade precis av ... jag vet inte... men ja. Man ska inte sova på dagarna.
For future referense: Om jag somnar på dagtid - väck mig efter en kvart, max en halvtimma. Nu känner jag mig mest desorienterad och förvirrad. Och hur jag kommer sova i natt. *grimaserar* Det.... visar sig.
Nåja... jag får väl försöka rädda ihop det som finns kvar av dagen. Göra nått vettigt, eller så.
Inte helt som planerat
Men det var ändå skönt att gå och simma. Skönt att röra kroppen och så. Att det var simskola igång när vi kom dit var ju en miss i beräkningen. Och sen kom lunchhungern lite väl snabbt på... men jaja... nu är maten klar, och det är dags att äta.
Allt blir bra.
I sinom tid.
Allt blir bra.
I sinom tid.