GSP

Eller vänta nu... det är någon form av tankefel i den rubriken. Hmm... känner mig för klubbad för att förstå varför. Antagligen har det något med att göra med vem som är allergisk. Jag menar mig, inte klubban. Det är jag som är allergisk, och det får mig att känna mig klubbad.

Ungefär som att någon tog en klubba och slog mig medvetslös, och att jag precis vaknat upp efter detta... förvirrad, groggy, trött, och ett envetet bultande i huvudet.

---

Men lite brännboll ikväll blir kul.

Och imorgon tänker jag ta mig ett badkarsbad.

Är rätt trött.

Annars har det varit en trevlig kväll i glada vänners lag. Tacos, te, godis, spel, prat, skratt... en bra fredagskväll, helt enkelt.

Så kan det vara.

Det är något tryckande i luften. Toppen av huvudet känns... hmm... behjälmat, fast lite för trångt. Halsen är öm, och kliig. Det kliar även innuti öronen. Är det bara lufttrycket jag reagerar på? Kanske kombinerat med någon form av pollen? Eller försöker min kropp säga mig något? Ögonlocken är lätt svullna, vilket gör att jag känner mig konstant sömnig. När jag dessutom är trött, till exempel efter en promenad, eller efter att ha ätit, eller så... då är det lätt att dåsa av/bort... ja.

Fick för övrigt brev från ögonkliniken idag... de kan inte hålla sig till vårdgarantin, så de skickar ett brev där det står att "vi beräknar att du erbjuds en tid [...] inom 5 månader". Är det kallelsen som kommer då? Eller kanske kommer jag dit då...? Fem månader... det är i slutet av november. Hoppas verkligen att yrsel och sånt försvunnit tills dess. Jag tror för övrigt inte särskilt mycket på att det ska ge något. Annars hade jag kanske engagerat mig för att få komma någon annanstans. Nu känns det mest... onödigt.

Det var våldsamt imorse. Attack, på attack, på attack... till och från under förmiddagen, och till och från även nu när det går över i eftermiddag. Funderar på vem det är som blommar nu... vem är det som är så allergen?

Jaja... jag överlever. Det också.

Det ska bli spännande att se... vad det står i det där brevet.
Det ska bli spännande att se... när det kommer.
Det ska bli spännande att se... hur omfattande det är.

Det ska bli spännande att se... Det ska bli spännande att se... Det ska bli spännande att se... Det ska bli spännande att se... Det ska bli spännande att se... Det ska bli spännande att se... Det ska bli spännande att se...

Men jag har i alla fall lyckats med alla mål hittills idag. Jag har gått upp. DET var svårt, men jag klarade det. Jag har ätit frukost. Välbehövligt. Morgonrutinerna är avklarade. Nu ska jag bara lyckas gå ner också. Rent fysiskt är det inte så svårt... men motivationen är låg. Trots den utlovade tårtan... jaja.

Annars är jag mest morgontrött/ännu inte vaken.
Det går över.

På plussidan: Becks i stan, tacos, sommar, Erik, böcker... etc etc

... vad som händer sen återstår att se. Det känns dock slitigt att vara livegen. Tvång har aldrig varit en bra morot. Man blir inte direkt motiverad. Men jag håller huvudet högt, och drar ner på syrligheten till ett minimum. Jag är trevlig, det är ju inte de som är där som har bestämt... och jag jobbar på. Önskedrömmen är förstås en anställning. Så jag söker annonser, skriver ansökningar... och väntar med bävan på nästa brev från den där myndigheten.

Nåväl... vi får väl se.

Efter att ha varit uppe i en timma kan jag konstatera att jag idag mår bättre än igår. Det är iof inte så svårt att slå gårdagen. Då hade jag typ ingen balans förrens vid 16, och ägnade dagen mest åt att läsa. Hann dock med en promenad, i förhoppningen av att jag skulle må bättre av det. Det gjorde jag inte. Var trevligt att träffa Niklas på kvällen, och småprata lite.

Idag däremot... tja... jag är lite snufsig, men det är inga slemproppar som igår. Jag är lite yr, men kan hålla mig på benen på egen hand. Allergin vilar lite... ögonen kliar visserligen, men det kan man leva med. Bättre än igår, således.

Annars har jag väl inte dirket jättemycket att komma med här och nu...

Det är soligt.

Gissa hur bra det kändes? :-P Har sökt en utbildning där de har rejäla gallringsmetoder. Skicka ansökan, svara på frågor... referenser... kändes det väldigt mycket som vad jag gör dagligen? Oh ja... men att söka jobb är en sak, att söka utbildning är en annan. Önskar bara att jag inte var så yr... :-(

Det var rätt kul igår... men konstigt. Lite kanibali, lite... tja...

Och idag är jag yr. Får väl se om jag lyckas samla ihop mig själv snart... annars kommer det bli problem. På många plan. Jaja, så kan det gå...

Tålamod. Inte låta frustrationen ta över. Inte tänka för mycket på det runt omkring. Hålla fokus på det som jag faktiskt vill.

Andas in. Andas ut.

Fokusera.

Andas in. Andas ut.

Det var inte det att det blev sent igår... inte egentligen. Det var bara det att det var svårt, svårt, svårt att somna. Och jo... jag minns tydligt att jag tittade på klockan och suckade över att den hunnit bli 3. För att inte tala om alla timmarna fram dit... och när väckarklockan ringde klockan 7 var jag inte direkt pigg. Men jag kom upp... och jag har gjort det mesta på den tid det brukar ta... min frukost är inte vad den brukar, men smakar efter omständigheterna väl. Och för all del... jag är inte så pigg och sprallig... men det går. Det gör det.

Vad står på schemat för dagen då?

9-12 Gruppsamling/Jobbsök mmm, jag ska till Missionsskolan.
13-16 Tvätttid jo, jag valde tiden själv.
17-??? Rollspel...

Det innebär... det finns tid för lunch och middag. Men inte så mycket annat. Sånt är livet.

Vet också vilka projekt jag ska bearbeta under dagens pass där nere... och vad som ska bearbetas mellan tvättomgångarna. Planerna är smidda. För dig som vet: Jag läser Vargbroder av Robin Hobb just nu... apropå smidda. Det är... jo, humor... när ord får så olika betydelser...

Senaste vettiga: En halv pizza till lunch (delade med Erik, en halv till honom, en halv till mig). Sen att det var vid 17... är en annan historia. Idag har jag inte gjort så mycket... gick upp... duschade, gick ner och åt frukost, där jag träffade Sune och Kaljo... gick upp igen för att borsta tänder och packa ihop mig och sånt... passade på att se lite på TV med. Gick ner och checkade ut, och så åkte jag tillbaka till Örebro. Väl hemma i lägenheten stupade jag i sängen, och vaknade när Erik kom hem. Så kan det gå... och jag är fortfarande trött...

Vad ska vi skylla det på? Att jag gick upp 5 igår?  Att jag är förkyld? Yrseln?

Gårdagen var bra... förutom den tidiga morgonen då... fast den var ändå ok. Jag gick upp, gjorde det jag tänkt... fick skjuts till centralen... ENORMT TACK FÖR DET! Hamnade på samma tåg som Birgitta. Heldag styrelsemöte, i rätt lungt tempo, och med många förklaringar. Blir så med många nya... jag passade också på att prata med folket på vårt kansli. Trevligt. De är bra människor. Och på HRFs kansli blir det förändringar... nya namn som känns... bekanta. HRF behöver UH, precis som vi behöver dem.
På kvällen var det middag på restaurang Tennstopet. Trevligt, mycket prat och skratt, och lite handikappspolitik med rödvin... härligt.
Och när jag kom till hotellrummet och kröp ner i sängen visades Moulin Rouge. Perfekt. Fick med mina favoritnummer innan jag somnade.

Livet är ändå rätt ok. Jag är rätt nöjd... förutom det där stora stressmolnet. Men det ska rivas ner. Förr eller senare hittar jag ett jobb, och då... då.

Älskar Erik. Inte relaterat till ovanstående, inte orelaterat heller. Skönt att han finns här. Och ja... han kom hem med tärningar från Uppsala.

Men ändå... rubrik ska det vara. Jaja... efter lördagens fest skrev jag ett inlägg. Söndagen var också en mycket trevlig dag. Vi åkte ut igen, Niklas, Louise, Marie, en kille som heter Johannes och jag. Vad innehöll dagen då? Jag fick en ny kompis i alla fall. En tjock labrador som borde badas. Annars, vi lyfte av takplattor, vi spacklade, kletade på väggar, målade, åt lite grann, pratade, skrattade, andades in alldeles för mycket målarfärgsångor, sjöng, kastade pinnar, lyfte på takplattor... i lite oordning så där... och killarna satte ihop taknocken, förstärkte, spikade... ja. Vi placerade vattentank. Det hämtades stenplattor och annat. Mycket gjort, och en del kvar... efteråt beställde vi pizza och såg en film. Sen var det dags att sova. Det är ju så... efter söndagar kommer måndagar...

Var inte helt lätt att gå upp i morse. Tanken på morgondagen var dock en draghjälp. Om jag inte kan gå upp tidigt idag, hur ska jag då klara ännu tidigare imorgon? Den tanken var för övrigt en draghjälp genom alla bestyr. Och det var tur det, för innan frukost rasade jag ihop i en hög på golvet. Nackdelen med de här yrselattackerna som kommer. Jag behöver verkligen ett jobb. Lite trygghet i vardagen, struktur, ekonomi... Jag kommer må så mycket bättre när det är klart.

Söka jobb, det är för övrigt vad jag gör... fast lite pauser är väl ok? Samla tankarna, gå vidare. Det är svårt att vara arbetslös så här länge. Det blir svårare och svårare att tro på att jag faktiskt är den där duktiga och driftiga tjejen som jag beskriver i mina ansökningar. Fast jag vet ju att jag egentligen är det. Där är det verkligen tur att jag har alla mina vänner, allt det sociala stöd som omger mig. Jag hade verkligen inte klarat mig annars.

Det är roligt att fira vänner. Det är roligt att umgås avslappnat. Det är roligt att skratta, sjunga, berätta historier... ja, helt enkelt. En bra dag idag... sovmorgon... mysigt i sängen... vandra omkring i lägenheten och ta det mest lungt. Börja på en bok som jag tycker om... fira Niklas som fyller kvarts sekel, halvägs till femti, eller ja, 25 år. Träffa många härliga människor. Äta gott, dricka gott, skratta mycket. Grattis Niklas!

En bra dag idag.

Morgondagen... Rebecka fyller år på riktigt... lite smågrattis utspritt har hon redan fått... ett riktigt grattis får väl flyga genom luften, och se om det kommer ikapp henne på vägen mot Borås. Sen fyller hon ju bara 22, så... :-) Grattis Rebecka! Till morgondagen blir det biltur till skogar, hus... bygga, flytta, lyfta... blir nog bra det med.

Nu... boka några biljetter, och så... sova.

Livet är härligt. En bra dag. Jag är nöjd. Tillfreds.

Igår började jag 9.00 nere på Örebro Missionsskola, där det program som arbetsförmedlingen tvingat in mig i för tillfället håller till. Några timmar av det vanliga, men med ett uttalat missnöje bland deltagarna... jaja... sen gick jag hem för att äta lunch. Kom tillbaka till skolan i god tid innan det samtal som skulle... ja, för det ante mig att de kunde gömt sig undan någonstans. Korrekt och riktigt. Efter att ha fått veta av hon som öppnade att de höll till "nånstans där inne" irrade jag omkring i en halvtimma... innan jag började fundera på att gå hem. Då fick jag plötligt syn på den ena, som hade tillbringat eftermiddagen med den andra (som var den som jag skulle träffa). Jodå, och de hade sitt rum BAKOM den area som hon som öppnade hade. De måste gå IGENOM hennes rum för att komma in och ut. Att de fanns längre in i byggnaden var alltså en ren lögn. Jaja... hade ett samtal, och vandrade sen hem...

Till middagen ploppade det upp en förfrågan på MSN om vi ville följa med Louise och Niklas för att se om deras hus klarat blåsandet etc de senaste dagarna. Vi tackade entusiastiskt ja, och hade en mycket trevlig biltur till området ifråga. Bilturen innefattade bland annat laktosfri blåbärsglass, till Nilkas stora lycka. Väl framkomna vandrade vi bland hus och träd, tills vi kom till deras... och jodå... det hade klarat stormen... däremot den mänskliga påverkan.... det såg ut som att någon hoppat på taket... och saker var runtflyttade på ett högst... suspekt sätt. Och tacknocken var knäckt. Stor sorg och vredesutbrott. Och jag förstår dem, båda två, för alla dessa timmar, pengar, tankar... ja, alla dessa resurser som fanns i det huset, och så finna det så... Meningslös förstörelse har jag aldrig begripit mig på. Sympati, oh yes! När det är dags för reparationsarbete på söndag tänker jag göra vad jag kan för att hjälpa.

Idag hade jag sovmorgon. Skönt och välbehövligt. Dock är jag helt i otakt med den födointagning som borde ha skett. Fråga mig inte vad jag ätit idag.

På kvällens dagordning: Middag och rollspel. Med tanke på hur klockan tickar iväg blir det troligen samtidigt. Det var nog egentligen inte tanken. Men lite mitt fel är det väl, då jag efter dagens pass där nere gick hem till Rebecka för att ta emot några lådor jubileumsböcker. Och jo, jag signerade också. Med mitt eget namn... de får säga vad de vill om det.

Så så kan det vara. Glädje och sorg, skog och stad, promenader och bilturer, regnskurar och glassar.

Livet innehåller så mycket kontraster. I det ljuset blir det lättare att se vad som är bra. Men också vad som inte är det.

*kram*

Det har varit varmt, varmt, varmt, länge, länge, länge. Jag tittar ut, och det har regnat i natt/på morgonen. JAg tittar ut, och det är molningt och grått. Jag öppnar balkongdörren, och det kommer in luft och svalka. HÄRLIGT!

Nu, nedför backen för att träffa... tja... det blir nog bra, även det.

Väckarklockan ringer. Jag går upp. Jag duschar. Jag klarar duschen utan att ramla, med en stor mängd koncentration och en viss mängd ranglande. Jag plockar med mig frukosten. Tack älskade, älskade Erik för den. Jag rasar ihop. Jag äter några tuggor. Jag rasar ihop. Väl valda delar av systemet roar ut nej, nej, NEJ, NEJ. Jag börjar fundera på distanslösningar. Jag bestämmer mig för att skicka ett mail.

För lite sömn på för låg hälsa. Dåligt.

Det var ett beslut som var svårt att ta, men det känns ändå helt rätt. Hur det kommer kännas längre fram i sommar... blir en annan historia. Jaja... på grund av mina mystiska yrselattacker och allt vad det innebär har jag lämnat över föreståndaransvaret för sommarens kollo. Det känns sorgligt, men rätt. Vad det kommer innebära för min ekonomi vill jag inte tänka på.

Däremot finns det annat att tänka på, en del hoppfulla signaler, en del spännande möten... Sånt som är bra. Ska gå igenom min mail och fixa, fixa, fixa...

Men först... lite tid för bara bara mig.

"Blunda nu"... och man känner britsen röra sig mot den stora dånande maskinen... in i det stora hålet... jo, jag kände mig som i en film... och inte var jag det minsta road. Hade fullt upp med att hålla mig stilla... jo, just det... nämnde jag att de spände fast huvudet? Hmm... är det konstigt att jag hade associationer?
Jag är glad att Erik följde med. Så långt han fick...

På eftermiddagen var det ett besök på folkhögskolan. Kortare än planerat, vilket uppskattas, det är abnormt varmt... och hur lång tid bussen tog genom trafiken, genom centrum, runt studenterna... jojo. Väl hemma blev det glass på balkongen.

Nu är frågan... hur mycket ork finns det kvar? I kvalet över valet...


För övrigt... kontrastvätska... vatten... äh... inte intressant nog för hela meningar.

*trött*

Idag känner jag mig instabil. Både emotionellt, och när det gäller balansen...

Imorgon är det dags för röntgen. Känner en viss nervositet... och ja... men om man inte tänker på det... fokusera på det jag gör... tvätten... städandet...

Sånt är livet idag.

Var en trevlig dag igår, firade Karin. Var presenter, tårta, bowling, middag, promenader och kubbspel. Sov väldigt, väldigt gott sedan. Idag har jag åkt vidare hem till Gräfsnäs, och solen skiner.

Har en massa bett eller andra utslag runt anklarna, vilket är irriterande, för det vet jag inte vad jag ska göra åt. Är också väldigt trött. Har defenetivt hösnuva, och kanske någon riktig förkylning. Nu försöker jag samla tankarna inför veckan som kommer, inte helt lätt... jaja...

Har återigen kommit till det där stadiet då det gör ont i magen varje gång jag får mail. Och det är ofta, alldeles för ofta.

Och nu snurrar det igen... vet inte riktigt vad jag ska tänka om det heller.... den uppskjutna skallröntgenen blir i nästa vecka. Kommer inte ihåg datumet just nu, men det var ju skönt att det blev såpass snart i alla fall.

Ska bara slänga iväg ett mail till, sen vila lite... se om det slutar snurra för mig. Borde prata med min älskling också, vi har ju inte pratat än idag.

Ännu en dag....