GSP

Godkänd på statistik-tentan. Med tanke på hur lugn jag var innan, och hur självsäker, så hade det varit pinsamt annars. Men nu är det iaf klart, och jag har fått in poäng för halva terminen i ett svep. Skönt att ha det bakom sig. Nästa tenta är om en månad (på Eriks födelsedag), då blir det undersökningsmetodik. Än har jag inte hittat några svårigheter där heller...  Och regressionen... tja... lite mer krävande, men inte direkt konstig.

För övrigt... jag verkligen längtar efter första gången man får höra ett genomdrag med låtar, dvs provföreställningen. Clamour for Glamour, åh, jag älskar den! Visionen, karaktären, stilen... och när texten väl är färdig och godkänd... *stolthet*

Jag har jobbat ett tag med ett större stickningsprojekt. Har väl gått frammåt, fast långsamt. Lite ovant att sticka alls, och rundstickor har jag aldrig använt, och de här är nya, så de rullar ihop sig hela tiden. Igår upptäckte jag dock att jag på något sätt lyckats vrida till stickningen, så det finns egentligen inget upp och ner, och det funkar ju inte sen när det färdiga plagget ska användas. Så det var bara att repa upp allt arbete... och börja om. En omstart är inte alltid så kul.

Något annat som börjat om, kommit tillbaka, kommit på nytt... jag är förkyld. Igen är det svårt att andas, svårt att svälja, ögonlocken är tunga och svullna... inte kul. Erik vaknade upp med svullna ögonlock igår, så... *grimaserar* Bra är det inte, på den fronten.

På den positiva sidan så har jag bokat tågbiljetter för en kort tur hem till Gräfsnäs. Så välbehövligt! Kanske kan jag hinna med ännu en tur innan jul, om jag bokar smart... kanske. Lite beroende på familjens Norgeplaner och sånt.

Snart dags att fundera på nyår också...

Och flyttplanerna... jag har idéer om hur jag skulle vilja möblera, men... det var det där med pengar, att köpa nya möbler etc... och de gamla, vad gör man med dem?

Mycket är det som rör sig i mitt huvud. Plugg, föreningar, projekt.... massa kul, helt enkelt.

Det har varit några intensiva dagar nu. Det blir så ibland. Särskilt när alla delar av livet sammanfaller.

Mest hattigt blev det i torsdags. Från föreläsning på universitetet (Regressionsanalys) till Referensgruppsmöte för projektet "Arbetsmarknaden för döva och hörselskadade" (läs mer om det på UH:s blogg). Direkt efter det så ägnade Louise och jag oss åt seriöst handlande inför vår gemensamma 50-årsfest. Först systemet, därefter ÖoB och Coop Extra. Massa mat, fluffiga bollar och papperstallrikar etc. Och roligt hade vi, även när vi handlade. Hon trött efter jobbet, och jag efter en lång dag av stressande och sånt. Efter handlingen dök vi ner i teknikhuset, sa hej till dekor och kostym som höll på att jobba. Därefter ner i spexförrådet för att hitta smink och kostymer till kulturnatten. "Hade Carter byxor?" undrade jag halvhögt för mig själv, och Louise dog av skratt. Men eftersom karaktären sitter i kläderna menade jag bara att fråga huruvida nämnda byxor egentligen befann sig på den framtagna galgen. Jaja... Efter det stressde vi uppför backen, lämnade in matvaror och annat i Louises lägenhet, och drog till Tallrisvägen för att hälsa på lokalansvariga och hämta ut nycklar, samt möta de som skulle ha lokalen på fredagen, dvs precis innan oss. Teorin i att vi fick möta dem var att de skulle vara mer motiverade att städa, och att slippa att ord står mot ord på söndagen, när det var dags för städbesiktning. Oh well...

På fredagen skulle jag ha haft föreläsning, men jag var tvungen att fixa en del saker privat just då. Dock hann jag med att simma lite med Mona, vilket var både trevligt och nyttigt. Sedan ägnades en hel del tid åt att förbereda för bordsplaceringen till lördagen. Småpratande och sådant med Herrljungafolket, samt Niklas och Louise var inte helt fel. På kvällen var det Kulturnatten, och vi gav oss in till centrum för att se Örebrospexets framförande på Konserthusets stora scen. Teckenspråkstolk fanns, vilket var lite spännande att se. Nu har jag ännu fler funderingar på hur det ska ordnas så det blir mycket bättre i vår. Efter Örebrospexframförandet gick vi till Pitchers och tog "en öl" (dvs slumpvis mer eller mindre alkoholinnehållande dryck). Mycket trevligt.

På lördagen var det då dags för 50-årsfesten, den som varit inplanerad sen någon gång på tidig höst förra året. Den som planerats, diksuterats... och till sist genomförts. På morgonen gick jag över till Louise, och hon, jag och Alice började mecka med placeringskorten. Riktigt roligt. Vid typ halv ett gick jag över till lokalen för att börja med huvudrätten, medan Alice och Louise jobbade på efterrätten i Louises kök. Erik kom och hjälpte mig ganska snart, och det var tur det, för det visade sig att det inte var särskilt städat i lokalen när jag kom. Iiiinte imponerande. Golvet var "kornigt" av grus, och mina strumpor var långt ifrån vita när jag vandrat runt i lokalen. Jag fick börja med att torka av alla bord innan jag vågade ställa ifrån mig något. Erik började med att moppa golvet, eller ja... han var tvungen att göra rent själva moppen först. Jag hackade och skivade rotfrukter i en evighet, och när vi städat, och lagat, och bakat och fixat klart så samlades vi alla i lokalen, och var i princip redo när gästerna kom. Dvs maten var ju inte helklar, men det kan ju inte serveras precis på en gång folk kommer, man måste ju hinna mingla lite också. Menyn var helvegetarisk och totalt laktosfri. Till huvudrätt blev det rotfruktsgratäng och honungsglacerade rotfrukter samt sallad. Till det serverades vitt vin (med eller utan alkohol) och Hallands fläder. Till efterrätt blev det knäckig äpplepaj samt vaniljglass (har var det olika byttor för laktosare och andra). Till det någon form av dessertjox med äpplesmak som visade sig vara vansinnigt söt. Det sjöngs, pratades, skrattades och vi fick till och med ett tal. Presenter mottogs tacksamt och glatt, och vi var i gång till halv fem på morgonen. Sen städade vi, och gick hem för att sova... eller vi och vi... jag var rätt trött vid det laget, så det var Louise, Erik, Fredrik och Julia som städade. Stort tack till er!

På söndagen var det, för min del, dags för en tur till Södertälje. Efter hela tre timmars sömn gick jag upp och begav mig iväg. Jag somnade rätt snart i bilen på väg dit, och mådde rätt bra väl framme i Södertälje. En liten utläggning om Södertäljevisiten finns här, och tja... efter uträttat arbete plockade jag fram min dator för att beställa biljett hem (jag var nämligen lite osäker på hur länge jag skulle stanna). Lite trixande fram och tillbaka, och till sist var biljetten fixad. Började med att skriva ner bokningsnumret. Skulle precis skriva ner de olika anslutningarna när datorn dog av batteribrist. Oups! Tur att jag tog bokningsnumret först iaf. Sen irrade jag runt ett tag i centrala Södertälje i jakt på lunch. Det gick väl sådär... men jag tänkte att det finns nog en pressbyråaffär eller liknande på tågstationen (Södertälje syd) så jag var inte överdrivet orolig. Hoppade på bussen till syd, och tja... jag tycker den där stationens perronger är vansinnigt läskig. Den är ju typ jättehögt upp. På Södertälje syd blev jag dock besviken. Där fanns ett café. De sålde sötsaker och snask. Inget matigt. Då jag inte hade ätit något annat än en skål gröt och en macka på hela dagen var jag vid det laget hungrig. Så jag köpte chips och dricka för överpris, och skickade ett SMS till Erik med förvarning om när jag skulle komma hem, och att jag då skulle vara mycket hungrig. Då var klockan strax efter 15. Två timmar av dåsande senare var jag i Örebro. 12:an missade jag, så jag tog 14 till universitetet och gick uppför backen. Halvvägs började ryggsäcken skava, så jag tänkte ringa Erik för att höra hur det gick för honom, lite uppmuntran på vägen så där... dock inget svar. Så jag tultade och gick vidare. Kommer hem. Finner dörren låst. Och hittar inga nycklar, de hade jag visst inte fått med mig hemifrån nio timmar tidigare. Aj då. Ringer på dörren, och sätter mig i trappen. Då var jag redigt trött.

Idag har jag mest ägnat mig åt återhämtning, vilket har varit välbehövligt.

Nu ska jag leta namn. Och tja... kanske sticka en bit till på mitt projekt. Om man nu ska börja sticka igen så ska det i alla fall vara på något kul... :-P Men jag är nog helt galen. Fast det trivs jag med.

Avkoppling nästa!

Det har varit väldigt intensiva dagar. Fötterna ömmar och ryggen värker. Men mycket härligt som hänt. Uppdatering kommer när jag inte somnar sittandes... ska krypa ner i sängen alldeles snart...

Då är det klart. No turning back. Erik och jag ska flytta till tidigare nämnda lägenhet i Rosta. Kontrakt skrevs under idag. Lägenheten i Brickebacken är uppsagd. Inflytt måndagen den 1:a februari.

I övrigt... så händer det mycket nu.

Alltför mycket.

"Hej,

Att gå från vrålhungrig till motiverad att plugga... det är förståss lättare när det snöar.

Här är iaf receptet som räddade mitt humör:

1. Tag en stekpanna, diskutera dess möjligheter som vapen.
2. Sätt stekpannan på spisen och värm lite olja i den.
3. Knäck två normala hönsägg i stekpannan (se noga till att båda gulorna är krossade), och ös över örtsalt.
4. Vänd på äggen, ös över mer örtsalt och tag fram tre skivor grovt knäckebröd.
5. Bred knäckebröden med smörgåsmargarin och kaviar och dill
6. Stjälp upp äggen på knöckebröden, tag en kniv och dela äggen längs de skåror som bildas mellan brödskivorna
7. Ät glatt dina mackor.
8. Börja plugga!

Och det snöar! Det är så vackert! Och ljust!

*älskar vintern*

Jag har mycket tankar som snurrar runt i huvudet. Mycket att fundera på. Dels är det planeringar för hösten, våren, sommaren... (vinter? Mja, kanske)... och tja. Det hoppar mycket. Än är det spexet som upptar mina tankar, möten, händelser, saker att ha koll på. Sen kan det vara studierna... har en tenta på fredag... hmmm... Så är det familjen, när ska jag hinna åka hem, och kan jag stanna länge nog för att hinna träffa folk i trakten? UH tar en del plats, och i mailboxen tar den ännu mer plats. Det är helt enkelt... mycket.

När det gäller sommaren... ska jag testa det där spännande fenomenet lajv. Det är helt galet, men... det finns så mycket potential. Man kan bara vara på ett ställe åt gången, så... en del spännande effekter kan det få. På mitt övriga liv. En del planer ligger hyfsat fasta, fast ändå... det är mycket nu. Mycket att fundera på. Mycket att planera.

För övrigt införskaffade jag en kalender för 2010 igår. Den hade jag behövt ha för länge sedan.

Prioriteringar... städning och studier. Borde tvätta... borde... uff.

Ikväll är det styrelsemöte hemma hos Erik och mig. Blir nog bra. Får bara hoppas att jag hunnit jaga bort huvudvärken till dess, annars får jag knarka mig fram. Det blir det nog bra beslut av... jaja, jag brukar inte bli hög på vanliga värktabletter, så det ska nog inte bli några större problem där.

Nästa vecka ska vi ha prod.möte. Det blir nog bra det med... just nu är det mycket funderingar. Prioriteringar. Boka om? Tja... det går det med!


Så jag ägnar mycket tid åt att krafsa ner saker jag behöver komma ihåg.

Det blir nog bra.

I sinom tid.

Det är klart att det är kul med pysselhelg... men. Jag är allt bra trött nu, och imorgon är det ännu en dag. Frammåt kamrater! Mot ett mål av ... ja... :-) Det är i alla fall en väldigt trevlig stämning med många duktiga och ödmjuka medlemmar. Jag försöker hålla ett vakande öga på framstegen, spana efter varningstecken, uppmuntra människor och vara allmänt producentig. En märklig känsla. Men... "allt ordnar sig, bara man är fantastisk". Så, det är klart det blir bra :-)

Let's go for it!

Uff... det är jobbigt att försöka samordna sitt liv. Det är liksom för många olika saker som ska klaffa. Till exempel så har jag länge behövt byta slangar till mina hörapparater. En liten, enkel grej att fixa. Men mina slangar är limmade, så jag måste gå till närmsta hörcentral, i det här faller placerad på (i?) USÖ. Och de har öppen mottagning på förmiddagarna. Då har jag i fyra fall av fem föreläsningar eller duggor. Kvarstår onsdagar. Idag var den onsdag då jag äntligen lyckades ta mig iväg.

Jag har varift förkyld eller så... och kroppen är inte helt på min sida. Det ger bieffekter av trötthet och orkeslöshet. Allting tar längre tid än det borde, och vissa saker hinns inte med.

Och studierna... rullar väl på. Det är rätt så enkelt, men... nu kommer det en tenta nästa vecka. Och man vet ju aldrig... har man en dålig dag just då... eller miniräknarbatteriet dör eller... tja, då går det i alla fall inte så bra.

Och föreningslivet. Där har jag lite för mycket. Det är bara att erkänna, så är det. Jag försöker styra om, jag försöker ta tag i det som är mest akut. Men jag har inte riktigt översikt över vad som ligger på mig just nu. Jag skulle behöva sätta mig ner och reda ut det. Men då ska man hitta tid till det också. Underlättar förståss inte att jag sitter i styrelsen för två helt olika föreningar. Däremot underlättar det att det är så fantastiska människor som jag jobbar med.

Idag är en styckad dag... hinner liksom knappt börja på något innan det är dags att gå iväg till nästa grej.

Nu är det dags. Iväg till nästa grej, möte med min producent-kollega. Sen hem och plugga. Sen ett möte, och en sväng förbi Heléne för att gratta. (Heléne, om du läser det här, grattis redan nu!)

För mycket på för lite tid.

Som vanligt.

Det finns förmildrande omständigheter, jag vet. Men när det gäller hur många som misslyckas med att följa enkla, skrivna instruktioner så faschineras jag. Det finns ett förväntat antal som "ska" misslyckas. På grund av t.ex. dyslexi kan det vara svårt om man bara får skriftliga instruktioner. Eller om man inte kan se vad det står. Men alla andra då? Varför kan de inte följa enkla instruktioner? Och hur stor hänsyn ska man ta till den stora massa som bara... ja jag vet inte, ... struntar i? ... inte orkar läsa allt? Vad? Ska jag gå omvägar för att samla in det som borde lämnas på rätt plats från början? Ska jag bryta mig in i någon annans privata sfär för att uppdatera det som lämnats åt fel person? Eller ska jag bara tycka att den som gör fel "får skylla sig själv"? Det sista är ju farligt då just den som råkar ut för det kanske är en av de som har en godtagbar ursäkt. Samtidigt vill jag inte behöva tänka åt 50 personer samtidigt. Jag har mer än fullt upp med det jag själv har tagit på mig.

Vissa saker... vissa dagar.

På en annan del av verkligheten... ÖBO har bra konstiga system för vissa saker. Det var nog bra att det var Erik som fick tag på dem idag, och inte jag.

Nu tillbaka till studierna, se om jag kan knäcka en viss ordning... :-P

Hmm... ja, jag bor ju i de östra delarna av Örebro. Och min familj och släkt är västerut, västerut. Så mitt liv får helt enkelt räknas som östfront, så jag får en ursäkt att korrumpera gamla uttryck.

Så länge det bara är uttryck som korrumperas är det väl lugnt?

Så... vad är nytt i casa Enrisvägen 22? Tja, till att börja med så funderar vi på att flytta. Av flera anledningar, men den största är naturligtvis att det här är en studentlägenhet, och Erik och jag är inte studenter hur länge som helst till. Bättre att flytta frivilligt till en lägenhet man vill ha, än att bli utslängd och ta något man hittar.

Nya lägenheter kommer ut på ÖBOs hemsida lite titt som tätt. Erik och jag har hittills varit på två visningar. En tredje visning blir av så snart ÖBO slutat krångla. Och intresseanmälningar är inlagda på fler. Den första lägenheten vi tittade på av på Enrisvägen 2, jepp, vägg i vägg med Thereses lägenhet. Det var ju mest det läget som gjorde lägenheten intressant, och vi hade redan från innan vissa farhågor, särskilt gällande kokvrå istället för kök. Vi kom, vi såg, vi dissade. Det var verkligen inte något för oss. För litet, för sunkigt, och nej... ingen kokvrå tack. Därefter gick vi upp till Björkrisvägen och tittade på en lägenhet. Den hade vi kunnat tänka oss, det var en bra lägenhet, rätt ok planlösning osv... men... den ligger på andra våning rätt ovanför ett dagis, cykelvägen som hela Brickebacken använder sig av för att ta sig fram, och tja... på gården var det lekplatser, vilket borgar för lekande ekande barn. Vi vet ju hur trötta t.ex. Niklas och Louise är på det där. En ok lägenhet är inte bra nog i det här läget, vi har ju fortfarende tid på oss.

Det bästa vore om man kunde hitta en bra lägenhet, med uteplats. Erik vill odla, och vi vill båda ha hund. Päls och sådant får diskuteras... kanske kan det bli att vi blir fodervärdar åt en av försvarets hundar, som ett första steg. Där finnes en hel massa funderingar på både positiva och negativa sidan. Dels är det pälsfrågan, hur funkar vi med schäferpäls? Allergierna hur går det med det? Sen är ju frågan om man verkligen klarar av att lämna ifrån sig en valp när den blivit 18 månader. Men åh.... jag vill jättegärna ha hund. Och försvaret har givetvis världens sötaste lilla valp som bild på sidan där man kan anmäla intresse. Fördelarna: försvaret betalar mat och vetrinärskostnader för valpen. Nackdelen: man måste lämna ifrån sig vovven när den blir 18 månader. Förmildrande omständighet: man kan få tillbaka hunden om det visar sig att den inte klarar försvarets tester, men då måste man givetvis själv betala för mat och sånt.

På den andra sidan... det var årsmöte med spexet i förrgår, måndag kväll. Då fick den gamla styrelsen ansvarsfrihet, vi beslutade om verksamhetsplan och sånt. För mina två motioner gick det lite olika. Stadgeändringsmotionen låg en kvarts röst från att bifallas (behövdes ju kvalificerad majoritet) när årsmötet beslöt att godkänna en felformulerad röst, och ändringen genomfördes. För frågan om teckenspråkstolk gick det lite mer förvirrat till, och årsmötet bestämde att styrelsen och produktionsgruppen tillsammans ska besluta om det.

Och... valen. Mina kära läsare, ni läser just nu en blogg som ägs av den ena av Örebrospexets två producenter. Jepp, Pontus och jag valdes, och det ska bli jättekul. Och apropå teckenspråkstolk så sitter producenterna i både styrelse och produktionsgrupp. Så... here we come! Ska bara ordna en praktisk lösning, så kör vi! Sannolikheten för en eller flera teckenspråkstolkade föreställningar är alltså hög.

Jorå, så det händer saker, även här.



Läs även andra bloggares åsikter om teckenspråkstolk, teckenspråk, tsp, tolk, spex, spexet, Örebrospexet

Läs även andra bloggares åsikter om lägenhet, flytta, ÖBO

Ikväll är det årsmöte. Demokratins främsta arena i en organisation som mestadels är väldigt hierarkisk. Mesta chefen, mitt ansvar, ditt ansvar... klart det beror på personer, men vissa saker sitter i strukturen.

Ikväll ska vi ha årsmöte, och det blir spännande. I princip kan alla dagordningens punkter orsaka en viss mängd diskussion. Vissa mer än andra. Förklaringar, förtydlingar, och debatter. Diskussioner. Det blir spännande.

Själv har jag vissa frågor som jag finner mer intressanta än andra. Motionerna (som jag skrivit) och valen (där jag kandiderar). Ego? Nja, men... är inte det naturligt?

Vi får helt enkelt se vad föreningens medlemmar tycker om de olika punkterna på dagordningen. Hur ska det förgågna hanteras, och vad sker i framtiden?

Visst är jag som jag är, men... jag gillar årsmöten. Det är nu man har chansen att tycka - ta den! Kom! Rösta!


Vi ses! Efteråt...

Igår var jag på prod.möte. Då i egenskap av kanske tillträdande producent. Var en skön stämning, är verkligen bra folk i produktionsgruppen i år. Ser fram emot att se den här produktionen byggas upp och sedan, när vi kör på riktigt, åh, *längtar*. Två av mina tankar för det kommande arbetet köptes rakt av, sånt är också uppmuntrande, det visar att man är på samma spår. Och det underlättar också för framtiden. På det stora hela känns det som att vi har liknande visioner för hur året ska se ut.

Jag har två guidande sanningar som kommer påverka allt arbete framöver.

1. Spex är humor.
2. Det är roligt att vara med i spexet.

Funkar inte de två... då är det inte spex man håller på med, utan nått annat. Och första paragrafen i Örebrospexets stadgar är just att "Örebrospexet skall bedriva studentspexverksamhet med en anda som skapar gemenskap och trivsel för dess medlemmar och publik." Student. Spex. Verksamhet. Och i en anda som skapar gemenskap och trivsel. Det är vad jag tror på. Och vill jobba för.

Kreativa scenlösningar, låtmöten... stormöten, gemenskap i och mellan grupper.

Det kommer bli hur bra som helst!


I helgen som var gick upptaktshelgen av stapeln. Åh, det var roligt, särskilt lördagen. Jag har alltid gillat traditioner, och att få det upprullat på det där viset... teaterlekar, sånger i källaren, lunchpromenad (privat tradition, men åh, jag älskar det), manusuppläsning, källaren och vinden... sittningen. Och sen är matauktionen på söndagen alltid underhållande. I år var det Oscar som höll i den, och hans röst mådde verkligen inte bra. Och folk bjuder verkligen som galna. Det är så roligt.

Och det är alltid kul att träffa de nya. Får hoppas att de känner sig rejält välkomna nu.

Jag lyckades också hoppa in i manusuppläsningen, och läsa en av rollerna, då det saknades skådisar. Det var också kul. Lite coolt att se hur folk reagerar, och att köra dialogerna. Och åh, vad bra de är, skådisarna. Redan. Det kommer bli fantastiskt coolt när de har kläder, smink, kan sina repliker, det finns sång och musik, och en scen med dekor och sånt. Oj, oj, oj. Det blir en riktig upplevelse!

Nu är det äntligen dags för höstens höjdpunkt, upptaktshelgen. Det är nu vi kör igång spexåret på allvar. I år ser jag mest av allt fram emot att få höra den första genomläsningen av manuset med de skådisar som ska spela rollerna. Ja, eh... de skådisar som kommer på upptaktshelgen då. Alltid är det någon som saknas.

Annars... det är något skönt med alla de traditioner som omgärdar den här helgen. Platsen, dofterna, sångerna, ropen och ja... allt det där som är en upptaktshelg.

Och utanför mitt fönster, över taken bortåt på Enrisvägen, där är en klarblå himmel, och härligt gula löv. Det är höst, helt enkelt.

Pratade med mamma igår, skönt att höra hur det är hemma. Det stora där är att elektrikern ska komma idag, och dra in det sista i badrummet. Ser fram emot att se hur det blivit när jag kommer hem nästa gång (när nu det blir).

Men mest av allt är jag så fantastiskt glad över att det är upptaktshelg nu i helgen. Det blir skog. Sjö. Spexare. Traditioner. Sånger. Lära-känna. Bara massa kul, hela helgen! Skönt att ta en paus från mail, stad, plugg...

Och roligt att träffa alla härliga människor!

Nu, kör vi!

(ska bara packa lite och sånt först)