Skottkärreslalom på is

Jorå... det är något att prova på. Pappa har fält träd nere i dalen, och mina föräldrar hade en idé om att veden borde fraktas hem innan marken tinar. Med tanke på hur det ser ut där nere förstår jag dem. Resultatet blev i alla fall att pappa jobbade på med motorsågen, mamma bar undan kubbarna, och jag fraktade dem med skottkärra bort till huggkubben. Då dalen är rätt snårig med träd och annat så var det lätt slalom som gällde. Och då dalen är rätt våt normalt sett så kan väl underlaget till stor del beskrivas som blankis. Och annan is. Och lite stubbar och annat. Roligt värre. På något vis har det också blidats en lagom härlig isgata längs stigen vid grönsakslandet, där det är som trängst. Närå... lite frisk luft och annorlunda motion är rätt kul. Ved har vi så det räcker ett bra tag framöver i alla fall. :-)

Annars har det inte hänt så jättemycket idag. Lugnt... någon promenad... lite TV-tittande (Vasalopp och 5-mil...) lugnt.

Imorgon blir det en tur till Trollhättan. Roligt, roligt.

Det var nog det. För nu.

*försvinner*


Önskelista

  • En stötfångare. Något som tar emot alla slags stötar och helst skickar tillbaka dem dit de kom ifrån.
  • Ett filter. Något som filtrerar bort tonfall, trötthet, hunger... och släpper igenom bara det man menade att säga.
Det vore så skönt.... jag har verkligen inte ork just nu.

Emotionell buffert



  Det är några dagar sedan jag skrev här sist... Det är några dagar då jag antingen inte haft tid eller inte orkat skriva. Eller båda. Hur intensiva eller inte som dagarna än är så är det i mitt huvud som det stormar som värst. Jag funderar mycket, mycket över framtiden. Märkligt det där... kanske blir det bra. Och på den andra stora frågan har jag nästan bestämt mig för att satsa. Kanske ska skicka iväg några mail till först bara...

 När det gäller allt annat. I lördags var det dags för Gullvivornas fest. Och som Gullvivornas ordensmästare har jag lagt mycket tid på att hålla ihop alla tankar, försöka se till så att alla har ungefär samma ambition, och att det hela blir bra. Den orken tog totalt slut i fredags. Ironi, oh yes. Men fredagskvällen bjöd på lagom verklighetsflykt, vilket var otroligt uppskattat. Lördagen var jag så anti att det var rent otroligt att jag faktiskt kunde gå frammåt. Och hur nära gråten jag faktiskt var... Erik märkte det. Men jag vet inte... jag kände mig otroligt stressad. Och att då försöka agera emotionell buffert åt någon annan... tack och lov för timman mellan 18 och 19 då jag inte kunde göra något. Då jag kunde byta om och sånt i lugn och ro. Annars hade jag aldrig klarat av festen. Och tack och lov för alla de underbara människor som bara gjorde saker, tog ansvar och fixade. Och det blev en bra fest. Och, ännu mer otroligt. Jag hade trevligt. Men oj, vilken skillnad det gör om man är på festhumör eller inte. Men nu kan jag i alla fall släppa ordensmästaransvaret på nån hylla ett tag. De nästa festerna kräver 100% KM. Det är en helt annan sak. Funderar på om man skulle sätta sig ner och göra en ordentlig utvärdering av helgen. Nu har jag bara öst ur mig diverse ångest-och-klagomåls-tiriader över Erik. Det är inte så konstruktivt. Men hmmm... nu har jag sett en till sida av en sak. Delegering, jo för sjutton.

Arbetsförmedlingen har gått in i någon form av fas tror jag. De ignorerar alla kontakter jag försöker ta med dem... får väl ta mig in till centrum nån dag och försöka kommunicera med dem. Usch.

Känner att jag behöver en emotionell buffert på väldigt mycket. Gårdagen satsade jag hårt på vilodag. Inget tänkande, inget planerande. Det var välbehövligt. Och i helgen som kommer så ska jag hem till Gräfsnäs. Också välbehövligt.

Men den nära framtiden... och den närmaste, och den som sträcker sig över en okänd mängd tid...

Oh well... det reder sig väl. Någon gång.


 Dagens bloggtips:
Spex and the City och UH bloggar.


Varför?

Nåväl... jag har så mycket funderingar... jaja. Nu är det så att jag är aktiv på väldigt många ställen. Det ger ibland väldigt konstiga resultat. Kanske borde jag inte ha åkt till Linköping igår. Vissa saker hade blivit så mycket enklare då. Men det var väldigt trevligt att åka dit. Det var en bra föreställning, det var roligt. Det var gott med punsch. Men på bussen hem... illamående, huvudvärk och redigt trött... ingen jättebra kombination. Och jag är väldigt glad att jag fick skjuts uppför backen, för jag vet inte riktigt hur jag hade klarat mig annars. På dagen var jag hos Heléne. Det var trevligt, och jag tror vi har koll. Mer koll än vi hade innan i alla fall :-P

På lördag är det fest. Det ska bli riktigt roligt. Dock... vi hade en lysande idé om hur de anmälda ska delas in i olika kulturer (temat för festen är Jorden runt). Detta innebär dock att samtliga anmälda ska ha personliga mail. Inga problem under större delen av tiden... men givetvis anmäler sig folk sista dagen. Och när de anmälda kommer upp på hemsidan (igår) så har jag den mest fullbokade dagen på länge. Och på grund av gårdagskvällens svacka tog det en bra sund att komma igång idag. Och så var jag tvungen att kolla upp några saker innan jag kunde börja. Men nu så...

Så då är det bara att gå över till resten av dagens planer. Hur jag nu ska... jaja... det reder sig väl.

Prioriteringar.

Om det här inlägget är hoppigt till sin natur... så beror det på att mina tankar är sådana...

Så kan det vara.

 *försvinner*


Att hålla det man lovar...

Det är intressant... det där med löften. Eller, för att inte tala om avtal.

Unga Hörselskadade hade kick-off på vår ledarutbildning igår. Det är Therese och jag som är handledare iår. Vi hade bokat en sal på universitetet. Vi hade två krav, en slinga och en projektor. Vi fick en bokningsbekräftelse där det stod att nycklar och låskort kunde hämtas hos Evenemangservice. Ingen specifikation på när det borde hämtas, så jag utgick ifrån att det var normala kontorstider som gäller.

I fredags gick jag ner till campus för att hämta nyckeln, men då jag kommer dit är det låst och släkt hos Evenemangsservice. Efter att ha konfererat med bibliotekspersonalen fick jag ett mobilnummer till ansvarig person. Ringer numret (tur att jag faktiskt hör bra nog för det), och tja... hon talar om att hon är på Conventum för att förbereda Årshögtiden. Jag är inte student längre, så jag håller inte riktigt koll på universitetets evenemang. Borde jag? Nå... i telefonen hävdade hon i alla fall att jag inte ska behöva någon nyckel, salen ska vara upplåst och "det är ingen som går omkring och låser". Jag ifrågasatte om det verkligen gäller för slingsalar också... apropå det här med dyr teknisk utrustning, men hon var säker. För säkerhets skull gick jag till salen och kände på dörren, och den öppnades. Bra, tänkte jag. Då kör vi på det.

Igår vaknade jag upp och mådde fruktansvärt dåligt. Hade det varit vilken annan dag som helst så hade jag stannat i sängen. Men nu var det kick off, och jag ville träffa våra deltagare, och dessutom hängde hela vår planering på alla dokument som ligger i min dator. Jag SMSade Therese, och förvarnade om att jag inte var mig själv, och on fick handla själv. Sedan tvingade jag i mig själv någon form av frukost, och tog mig ner till campus. Jag går till salen, och dörren är låst. Jag provade med spexets nyckel, men kom inte in. En vandrig genom långhuset avslöjade att jag kom in i en slingsal i andra ändan av huset. Jag möter upp Therese och deltagarna, och meddelar att vi inte kommer in i salen. Therese visar sig ha oväntade resurser, och låser upp dörren. Vi kommer in, och hittar en projektor, men ingen slinga. I slingsalen jag spanat in fanns slinga, men ingen projektor. Då tvingades vi ställa våra deltagare inför valet att se bra och att höra bra. Det är ett helt orimligt val att ställa folk inför. Föga förvånande i UH-sammanhang så vill folk höra. Så vi vandrade till singsalen, och pallade upp min dator med den lilla skärmen så att de fick en chans att se åtminstone lite. Nåväl, kursen gick rätt bra, och framförallt var det trevligt. Men jag tycker det är fruktansvärt dåligt av universitetet att ta betalt, och sen inte uppfylla sina åttaganden. Ska man inte hålla vad man lovar? Jag gjorde det... trots min egen hälsa.

Efter kursen tog jag mig hem och vilade några timmar. Välbehövligt.

Sedan blev det tjejkväll med Suzy. Först åt vi tacos, småpratade, såg melodifestivalen och kommenterade folks låtar och utstyrslar. Markolioo såg till exempel ut som en plyschkudde/soffkudde. Efteråt spelade vi Vem vill bli miljonär? i ett antal omgångar. Sent blev det.

Jag somnade som en stock när jag kom hem (hur nu stockar sover). Sov ritigt länge också. Var nog behövligt. Jag skulle inte tagit ut mig så igår. Men jag tror det var värt det. Skulle i alla fall ta samma beslut en gång till. Trots allt.

Så idag är det en vilodag. Jag behöver det.

Och ikväll kommer Erik hem igen.


Från 0 och panik till 2 och panik



  Jorå... det där med lokaler alltså... *suckar*

 Jag har lagt så mycket tid på att oroa mig, på att ringa runt. På att bocka mig fram på min inre lista. Idag blev det dock jackpott! Från att inte haft någon lokal, men däremot ökande panik (det där med deadlines) hade jag plötsligt TVÅ lokaler. Det är ju inte hållbart, så nu har jag bara en. Men jag fick lätt panik en stund, när jag insåg att jag bokat två lokaler. Dock... efter resonerande med ett par förnuftiga kvinnor (en i telefonen, och en på MSN) så har vi nu bestämt oss. Och vi har en lokal. En stor tyngd har lyfts från mina axlar. Det blir bra.

 Ska blir riktigt kul att se vilka som kommer, hur de klär sig... och så :-) Hoppas folk tar chansen och verkligen gör något kul av det hela.

 I övrigt... jobbar på, och det blir bra, och det ordnar sig. Förmiddagens frustration har försvunnit, och jag känner mig faktiskt rätt pepp. Inte dumt det, inte dumt alls.



Jo, just det - www.uhbloggar.blogg.se

Jag brukar ju länka till ett par olika bloggar, när de uppdateras. Det har jag glömt bort ett tag. Dock ingen större förlust för den ena, för den har inte uppdaterats, men den andra skulle förtjänat ett antal länkningar vid det här laget. Länkar dock nu. Se det här som en stor länk, ett stort tips: www.uhbloggar.blogg.se. Skriver in det i titeln på inlägget också.

Det kliar i fingrarna och jag har ingen röst

Varför finns det så mycket inkompetenta människor? Eller ännu värre, de där halvkompetenta, som kan vissa saker men inte andra. Idag kliar det i mina fingrar. Jag har lust att strypa de där människorna som ställer frågor om sådant de borde veta, eller tidigare har hävdat att de har koll på. Och sen... när man försöker förklara och förklara... så lyssnar de inte, utan ställer ännu fler frågor på sådant de verkligen borde kunna. Och varför vet jag allt? Hej, mitt namn är uppslagsverk? Nåja... och sen är det allt det där som borde göras. Alla de saker som ligger efter. Det kliar i fingrarna av lust att bara gå in och ta över. Men det är inte mitt ansvar. Det är inte mitt problem om det går åt helvete. Och om jag tar över så lär jag inte få någon cred för det. Nä, då lär de prata skit bakom min rygg. Otacksamma människor stör jag mig också på. Nä, idag är en dålig dag. Tur att jag är begåvad med en stor mängd självkontroll. Tur att jag kan stoppa mig själv. Jag gör det jag tagit åt mig, och inte det andra tagit åt sig. Tur att jag vet var mina gränser går, så att jag kan säga stopp. Så att jag kan undvika de där avgrundshålen av ansvar för saker som andra förstör chansen att lyckas med. Tur att jag har mig själv, min integritet. Och tur att jag har mina vänner.

Idag ar jag ingen röst. Det är jobbigt. Jag tvingade fram de röstresurser jag hade i ett telefonsamtal i förmiddags. Att vara referens... det är lite läskigt att någon annans öde hänger åtminstone delvis på mina ord. Vilket ansvar! Jag försökte dock att svara bra på frågorna. Det är ju viktigt att arbetsgivaren känner att de kan lita på vad jag sagt för positiva sidor, och att de kan fatta ett bra beslut. Hon verkade lite stel vid intervjutillfället. Tacka sjutton för det! Hur nervös är man inte då? Jojo... anställningsintervjuer är verkligen en pers. Och man måste gå igenom dem för att få jobb. Och det vill man ju ha. Jösses...

Nä, idag är det fokus på att undvika sådant som ligger på andra, och så försöka beta av sådant som jag behöver göra.

* Telefonera Ö, hoppas på positivt svar, annars telefonera T.
* Gå igenom de udda.
* Skriva klart och skicka.
* Maila vår tids ondska.

Det är nog lagom mycket arbetsuppgifter för mig och en eftermiddag. Först lunch dock. Och så måste jag hitta min röst innan jag telefonerar... kanske ska följa Becks tips om honungsvatten? Och jo... jag gav exakt samma tips till Louise i tisdags. Varför slutar man tänka när man mår dåligt?

Apropå att inte ha någon röst... jag är lite ovan vid att inte ingå i de beslutande organen, och det leder mig till att fundera över hur mycket värd en medlems röst är. Kanske något att ta med i diskussionerna i den förening som faktiskt diskuterar sådant på ett vettigt plan. Den andra kan bara fortsätta iväg utan mig. Sen.

Försöker och försöker avsluta det här inlägget, men kommer bara på mer tankar... lite skönt att ösa ur mig med andra ord. Men nu behöver jag verkligen lunch.

*borta*


Med svidande innanlår

Kombinationen hund+lätt pälsallergi+redan känslig hud+nya byxor (med de konstiga kemikalierna kvar) har gett mig synnerligt intressanta utslag på mina innanlår. Efter en rejäl dusch letade jag rätt på något av det mjukaste och mest välanvända jag har i byxväg. Det är pyjamasbyxor. Och det svider när jag går. Får hoppas det går ner snart.

Men det har i alla fall varit en bra dag. Några promenader, några brilljanta idéer. Jag är nöjd.

Så tack, Lotta, för att jag fick "låna" din raring!

Hundvakt

Igår var det teckenspråkskurs igen. Väldigt trevligt. Och väldigt trevliga tjejer, alltid. Men vi har för mycket för oss. Den ena kan inte, den andra kan inte... inte blir det många kvar. Men gårdagskvällen ledde i alla fall till att Lucas är på besök här idag. Det lilla trollet har växt lite sen sist han var här. Nåväl... Han är fortfarande en liten mes, och jag föredrar ju mina föräldrars lilla Freia, trots att hon är en jobbig bulldozer till åbäke. Men det är skönt att ha en hund snoendes runt benen. Jag tycker om det. Och jag tycker om det lilla livet, den lilla Lucas. Ännu har jag aldrig träffat en hund som inte vunnit mitt hjärta. Där finns det mycket plats...

I övrigt så funderar jag mycket på framtiden just nu. Det ligger väl i tiden, med årsmötesinbjudningar, valberedningsförfrågningar och mail och samtal och skvaller. Hur kan man kombinera ihop hela sitt liv? Just nu leker jag med tanken att göra en helomvändning och se vart jag landar. Kanske, kanske... men kan jag? Vill jag? Orkar jag? Innan jag tar ytterligare mått och steg måste jag veta mer. Mer om mig själv, mer om det andra, de andra. Mer kött på benen.


Nåväl. Det reder sig nog. I sinom tid.


Jag vaknade, och så var dagen förstörd

Ungefär så... länge sedan jag kände mig så negativ. Nåväl... det reder sig väl. Men jag tänker undvika kontakt med människor så gott det går. Givetvis är det här en sådan dag då det strömmar in högvis med mail. Helt jävla otroligt. *suckar*

Och jag hade en jättebra plan för dagen, men den förskjuts hela tiden av att det kommer fler mail och SMS och sånt som jag måste svara på. Nästan lite tur att Heléne och jag var tvugna att ställa in vårt möte. Fast kvällens teckenspråkande ska bli kul i alla fall. Det är tanken som tröstar mig idag. Trevliga människor, nära... det är bara bra.

Vad annars? Tja... Örebro är täckt i snö, och det är trevligt. Jag gillar när det är vitt ute. Fast jag skulle vilja ha fler minus, som kan jaga undan de vekare sorterna, samt att det blir mer riktig februarikänsla. Nåväl.

Folk börjar fylla år och sånt igen... rent teoretiskt borde ju födelsedagarna vara utspridda över hela året, men på något vis känns det som att de klumpar ihop sig här och där... och eftersom mina helger är tokigt inbokade... mycket att fundera på när det gäller det där.

Sedan nås jag av nyheter och skvaller från en hel massa olika håll, både privat och från mina organisationer, vilket gör att jag börjar fundera på framtiden. Det finns mycket, mycket att fundera på.

Och så är det några mail och sånt som behöver skrivas, samt att jag måste jobba lite med UHng ledare, samt skicka iväg ansökan... *suck* Och hitta en festlokal.

Ledig? Vad är det?


Att hinna det man tänkt

Jag tror jag tänker för mycket.

Och... jag har börjat få en aversion mot att skicka mail. Problemet är nämligen att man får svar. Dessa svar måste sedan läsas, och reageras på. Eller så händer det att man inte får svar. Då måste man skicka ytterligare mail och tjata... Fast vissa mail är rätt ok att skicka ändå. Sådana som inte kräver respons av mottagaren. De klarar jag av. Nåväl...

De stora tankarna som virvlar omkring och behöver genomföras:
* Mail på engelska. Har lite problem med vissa formuleringar, men ska nog få iväg det.
* Mail till ansvarspost. Förhoppningsvis tar de sitt ansvar.
* Mail till ansvarspost. Förhoppningsvis reagerar de (nån av dem) snabbt och som jag tänkt.
* Mail till myndighet. Behöver man säga mer än så?

I övrigt är det alldeles för mycket på gång, och jag hinner inte riktigt med mig själv. Får väl se vad jag kan göra åt det...

Annars... tja. I helgen hade vi årets provföreställning, då vi tar alla kostymer, all dekor osv i befintligt skick och upp på en scen med skådisar, band etc... och så ser vi hur allt passar ihop. Och bjuder in några "proffstyckare" som får säga vad de tror och tycker. Sen jobbar vi på ett tag till, och plötsligt blir det premiär!

Mera annars... våra nya grannar har flyttat in. Man hör dem springa omkring och fixa... konstigt att höra grannar, och inte veta vem de är.

Hmm... nä, man kanske skulle börja bocka av lite mailande. Det lättaste först. :-)


På förekommen anledning




   Idag fick jag brev från Arbetsförmedlingen. Inget konstigt med det, man får det då och då när man är inskriven där... varför jag står ut med deras ordningar är dock ett mysterium. Hur som helst så har jag i alla fall fått ett brev idag. Och det gjorde mig arg. Jag har svurit, jag har rasat, jag har vredgats. Och jag har skrivit ett formellt, och synnerligen syrligt mail till berörd handläggare. Får väl se vad jag får för respons på det. Att skriva ett mail som är formellt och syrligt samtidigt är för övrigt en bedrift att vara stolt över. Snyggt är det. Jag är i alla fall nöjd med formuleringarna. Så här lyder det:

  Hej!

 Jag har i denna dag emottagit ett brev från Arbetsförmedlingen där jag kallas att infinna mig på Arbetsförmedlingen eftersom jag inte inkommit med min Jobbredovisning. Jag ställer mig frågande till detta, då jag skickade en redovisning den 8/1, och nästa, enligt upprättad handlingsplan, inte ska lämnas in förrens den 29:e.

 För att kunna hörsamma brevets begäran ber jag därför att bli upplyst om vad det är för fel på den redovisning jag skickat.

 Och när jag nu ändå är igång och skriver ett mail skulle jag gärna vilja ha svar på frågan angående Ungdomsgarantin, som också återfinns i nämnda mail, skickat den 8 jan 09, klockan 22.33.06. Mailet ifråga återfinns också nedan.

 //Gudrun.


 


I övrigt... jag söker jobb, som vanligt. Är dock lite svårt att hålla motivationen uppe när man blir attackerad av myndigheter. Ser mest fram emot helgen, då blir det kurs, och det kommer bli superbra. Hoppas det droppar in lagom många anmälningar nu sista veckan. Nå, det blir bra med de deltagare som är, också.

Och så längtar jag hem. Men det dröjer ett tag innan jag hinner dit. Helgen som februari övergår till mars har jag siktat in mig på. Det är prioritering. Och det är välbehövligt.



Läs även andra bloggares åsikter om
, , , ,

Mycket som är spännande

Jag följer en stor mängd diskussioner just nu, och mycket är faschinerande. När det gäller de saker som jag själv inte är direkt inblandad i, utan snarare följer på ett lagom avstånd kan jag bara förvånas och faschineras över folks oförmåga att kommunicera med varandra. Parallellt utspelas ett par tydliga händelseförlopp som går på tvärs mot varandra. Frågan är när de krockar, och hur många som ser smällen... det finns potential, det finns möjligheter... men det blir mycket bättre om man håller direkt kommunikation med alla inblandade. Tur att jag inte är inblandad.

När det gäller mina små och stora projekt så går det långsamt frammåt... jag jobbar på, men hinner inte riktigt med allt jag skulle vilja. Och även här ligger kommunikationen lite efter, dock inte lika mycket, och jag är mån om att alltid ha dialog med andra som påverkas av mina planer. Att se vissa saker på avstånd, småflina lite överlägset och sedan utnyttja erfarenheten i sitt eget liv... tja. Jag är som jag är. Eller som det stod på min Facebook-profil igår "Du ska vara glad att det är jag som är jag". Det kan man tolka som man vill...

I övrigt... tja... har en del kul inplanerat, men lite för många saker att tänka på samtidigt, och en enveten förkylning i halsen, som är tillräckligt stark för att göra mig trött, hängig och trög, men för svag för att man ska kunna göra något åt den. Fruktansvärt irriterande.

Planerna radas upp framför mig, och tja... det finns att göra. Det finns alltid att göra.

I helgen går grannarnas flyttlass. Den tanken kan jag greppa. Det att de inte kommer bo en våning ner är svårare... och att någon annan ska flytta in... märkligt. Nåväl, jag ska i alla fall hjälpa till att bära. Fattas bara annat.

Idag kom snön tillbaka till Örebro. Ett lätt, lätt täcke, tunnt, tunnt... men ändock det lyser upp. Det är lite balsam för min själ som saknar alla julsakerna något alldeles tokigt. Jul, jul, stålande jul... ljus över hela lägenheten. Det är inte det samma utan.

Fast jag längtar lite till vår och sommar och sånt också... balkonglådor, öppet... kryddlukt... blommor, och solsken, solsken, solsken. Ja, jag älskar ljus. Skandinav som jag är. Ljus snö, ljus sol, levande ljus... lysande.


Hur tjatig kan man vara?



  Väntar, väntar, väntar... bokar, planerar, funderar.

 Men hur tjatig ska man vara, hur tjatig kan man vara? Nå... väntar åtminstone till morgondagen innan jag skickar nästa tjatmail. Påminnelser är ju lagom roliga... och att hålla tonen. Det är lätt att halka fel, och slira ner bland folk som inte vet bättre. Men jag jobbar på, och tja... det blir nog bra. I sinom tid.

I'm too fast for my computer

Egentligen... nå, strunt i det. Men det där med bytande av sidor, hoppande mellan program. Och skrivande av texter. Det är lite irriternade när man måste stanna tankeflödet för att se om datorn hänger med. Det är meningen att den ska vara snabbare än så. Jag får väl börja fundera på...

Nåväl. Jag har en del planer för dagen, och för framtiden. På det stora hela tror jag att det mesta kan bli riktigt bra. Sedan har jag en del privata tankar och kommentarer om ett event på ingång. Där finns potential för en hel del spännande manövrar. Men då jag inte riktigt vet vilka som läser min blogg, förutom de som lämnar kommentarer då och då ska jag låta bli att utveckla den tanken här. Privat, är det en helt annan sak.

Människor. Jösses...

Och ibland undrar jag hur fylld av sin egen förträfflighet det är möjligt att vara. Och jag är inte perfekt jag heller, men det är mest ett spel för gallerierna. Jag försöker bara hålla modet uppe. Jag vet att jag är bra, jag måste bara tro på det också. Och kan man lura någon är det lättare att lura sig själv. Och kan man lura sig själv är det lättare att lura andra. Och till sist är det sanningen.

Nu ska jag krypa ner i badkaret och slappna av en stund... behöver sånt med ibland.


Lugna dagar

Julen är över, och vi är inne på det nya året. Människorna tittar sig förvirrat omkring, och börjar så smått trilla in i vardagen igen. Det känns lite overkligt. Det är lite märkligt, det där med vardag. Studier för vissa... andra återvänder till sina jobb... själv känner jag mig helt off. Jag vill göra saker, jag vill... jag vet inte. Men om den energi jag lagt på en rollspelskaratär som troligen inte kommer invigas på bra länge är en ledtråd till min desperation... å andra sidan lurar kaoset precis runt hörnet. Om jag svänger åt det håller så kommer kris och panik nertrillande med lavinfart. Undviker det så länge... går omkring och funderar på de små sakerna så länge... och väntar med bävan på att hörnet ska ge vika. Stenmassor under snön gör säkert det hela så mycket bättre. Kanske hinner jag backa undan åt ett helt annat håll. Kanske. Men vem vet vad som finns där??

Gott nytt år

Det nya året har nu inletts, och redan har det bjudit på upplevelser och överraskningar. Livet är allt bra härligt.

None

Det börjar bli ett tag sedan jag uppdaterade här. Så nu, nu när det gamla året är till ända är det väl dags att ge plats för det nya. Först och främst... jag är tillbaka från fjällen, jag har haft en underbar vecka med vänner i en liten stuga. Det har varit skidor, rollspel och ja... mycket helt enkelt. En överraskning har berört mig mer än allt annat under veckan. Det är inte min sak att avslöja vad det handlar om, men My skrek och jag grät. I övrigt kommer nog folk förstå efter hand.

Skidåkningen var på det stora hela riktigt härligt. Dock saknade jag min familj, det är något annat att åka med familjen, där vi är en vältrimmad enhet som vet vad var och en går för, som vet vilken åkning, vilka ordningar som funkar. Många år i husvagn och i backarna sätter sina spår. Men det är roligt att åka även med andra. Själva åkningen njuter jag alltid av. Dock... mina hopplöst gamla plankor till skidor, som har hållt trofast och länge och tjänat mig väl... det börjar bli dags att byta ut dem. Min ena bindning har t.ex. gått sönder. Jag har åkt på skidorna ändå hela veckan, men... det är egentligen inte så bra. Jag hittade i alla fall den sista lilla biten igårkväll när jag lade ner skidorna efter kvällsskidåkningen. Bra backar, och jag är nöjd. Har mestadels tatt det rätt lugnt... :-)

Alltid när man kommer hem från skidsemestrar är det folk som undrar över olyckor. I backarna: 0. Vurpor var det många, men skador få. Och ingenting allvarligt. Sedan var Jacobs bil ute på ett par äventyr, ena dagen gav gaspedalen upp, och igår på vägen hem från backen fick vi knuffa upp bilen ur diket. Det var en rejäl sliring, och hjärtat bultade bra fort i kroppen... men allt väl, och inga skador.

Det var nyår det. Tack till Jacob, My, Daniel, Kenny, Louise, Niklas och Erik för veckan.

Julen tillbringades hos mina föräldrar. Den fjärde advent var vi på fika hos Gunnar och Mimmi i deras lägenhet i Kungälv, riktigt trevligt, och vi fick också träffa Mimmis kusiner. Jag är så glad över min bror, och Mimmi är en mycket trevlig tjej. De kom också och åt julmiddag och öppnade paket och sådant på juldagen. I övrigt var det mestadels lugnt i Gräfsnäs, lite promenader, lite läsande, lite pyntande av gran... lite småprataden, lite pysslande. En väldigt avslappnade jul.

När det gäller övriga uppdateringar (till exempel de utlovade tokdisplayerna) så får det anslå tills jag hittat mitt lilla anteckningsblock.

Låt oss nu se an 2009 och med förtröstan förvänta oss ett underbart år.

Om solen skiner på födelsedagen har man varit snäll under året...

Men om det snöar då?

Jaja, min familj tycker i alla fall om mig. :-) Och mina vänner.

Jag är glad att det är vinter och inte höst.

Tillbaka i Örebro

Känns så skönt. Skönt att vara tillbaka i lägenheten igen. Efter en vecka hos Erik i Uppsala, ett par dagar i mormors lägenhet i Stange och en vecka i Gräfsnäs. Efter jul, extra jul och nyår. Skönt att vara hemma. Det har varit trevligt att träffa släkt och familj igen, och ett par nya bekantskaper av det fyrbenade släktet... skönt att vara hemma.

I natt ska jag sova i min egen säng. Dubbelsängen som Erik och jag köpte.

Tidigare inlägg