GSP

Tja... mer eller minde i alla fall. Imorgon blir det en fullspäckad dag. Mycket på agendan, men bara kul. Förmiddagen ägnas åt referensgruppsmöte för projektet "Arbetsmarknaden för döva och hörselskadade", riktigt spännande projekt, och kul att få inblick. Sen är det förståss kul att få tycka saker också.
Sen har jag lite delade funderingar om det här med lunch... var, när och hur.
Klockan två är det i alla fall dags för ett möte på campus. Förhoppningsvis kan det bli bra. Måste bara... kolla av läget först. Nå... det borde bli bra, om inget oväntat händer.
Sen... ska jag nog se till att lägga lite tid hos dekor och kostym. Det är inte många dagar kvar nu...
Och så ska vi ha ett styrelsemöte klockan 18.00. Jag är lite osäker på hur vi tänker det här, om det är ett extra styrelsemöte med ekonomin som största och i stort sett enda punkt, eller om vi tänker ha ett ordinarie möte.

På fredag går vi in i aulan (äntligen)!
Lördag och söndag är pysselhelg. Sen börjar aulaveckan, och det blir genomdrag varje kväll, repande, sistaminutenbyggande, riggande, tejpande och fixande. Precis så där som det ska vara i slutet av spexperioden.

På torsdag har vi generalrepetition, på fredag blir det premiär, på lördag galapremiär och fest.
När jag ska hinna sy klart min klänning vet jag inte riktigt...

Sen kommer ytterligare två veckor av spexföreställningar. Som jag längtat efter dessa dagar, det är inte riktigt klokt.

Och när spexperioden väl är över, och aulan återställd till sitt vardagliga utseende... då är det den 28:e mars... ett fåtal dagar innan april. April, april... det känns så avlägset, men det är så nära.

9 dagar kvar till premiär. Here we go!

Och spexets hemsida likaså. I ett blogginlägg kan man se den söta hasselmus som nu pryder även vår hemsida.

Vi har haft en pysselhelg i helgen, och det har hänt mycket. Och det har varit fantastiskt trevligt. Jag är helt enkelt så jäkla otroligt fantastiskt nöjd.

SÅ SKÖNT!

Det är klart att det är kul med pysselhelg... men. Jag är allt bra trött nu, och imorgon är det ännu en dag. Frammåt kamrater! Mot ett mål av ... ja... :-) Det är i alla fall en väldigt trevlig stämning med många duktiga och ödmjuka medlemmar. Jag försöker hålla ett vakande öga på framstegen, spana efter varningstecken, uppmuntra människor och vara allmänt producentig. En märklig känsla. Men... "allt ordnar sig, bara man är fantastisk". Så, det är klart det blir bra :-)

Let's go for it!

Ikväll är det årsmöte. Demokratins främsta arena i en organisation som mestadels är väldigt hierarkisk. Mesta chefen, mitt ansvar, ditt ansvar... klart det beror på personer, men vissa saker sitter i strukturen.

Ikväll ska vi ha årsmöte, och det blir spännande. I princip kan alla dagordningens punkter orsaka en viss mängd diskussion. Vissa mer än andra. Förklaringar, förtydlingar, och debatter. Diskussioner. Det blir spännande.

Själv har jag vissa frågor som jag finner mer intressanta än andra. Motionerna (som jag skrivit) och valen (där jag kandiderar). Ego? Nja, men... är inte det naturligt?

Vi får helt enkelt se vad föreningens medlemmar tycker om de olika punkterna på dagordningen. Hur ska det förgågna hanteras, och vad sker i framtiden?

Visst är jag som jag är, men... jag gillar årsmöten. Det är nu man har chansen att tycka - ta den! Kom! Rösta!


Vi ses! Efteråt...

Igår var jag på prod.möte. Då i egenskap av kanske tillträdande producent. Var en skön stämning, är verkligen bra folk i produktionsgruppen i år. Ser fram emot att se den här produktionen byggas upp och sedan, när vi kör på riktigt, åh, *längtar*. Två av mina tankar för det kommande arbetet köptes rakt av, sånt är också uppmuntrande, det visar att man är på samma spår. Och det underlättar också för framtiden. På det stora hela känns det som att vi har liknande visioner för hur året ska se ut.

Jag har två guidande sanningar som kommer påverka allt arbete framöver.

1. Spex är humor.
2. Det är roligt att vara med i spexet.

Funkar inte de två... då är det inte spex man håller på med, utan nått annat. Och första paragrafen i Örebrospexets stadgar är just att "Örebrospexet skall bedriva studentspexverksamhet med en anda som skapar gemenskap och trivsel för dess medlemmar och publik." Student. Spex. Verksamhet. Och i en anda som skapar gemenskap och trivsel. Det är vad jag tror på. Och vill jobba för.

Kreativa scenlösningar, låtmöten... stormöten, gemenskap i och mellan grupper.

Det kommer bli hur bra som helst!


I helgen som var gick upptaktshelgen av stapeln. Åh, det var roligt, särskilt lördagen. Jag har alltid gillat traditioner, och att få det upprullat på det där viset... teaterlekar, sånger i källaren, lunchpromenad (privat tradition, men åh, jag älskar det), manusuppläsning, källaren och vinden... sittningen. Och sen är matauktionen på söndagen alltid underhållande. I år var det Oscar som höll i den, och hans röst mådde verkligen inte bra. Och folk bjuder verkligen som galna. Det är så roligt.

Och det är alltid kul att träffa de nya. Får hoppas att de känner sig rejält välkomna nu.

Jag lyckades också hoppa in i manusuppläsningen, och läsa en av rollerna, då det saknades skådisar. Det var också kul. Lite coolt att se hur folk reagerar, och att köra dialogerna. Och åh, vad bra de är, skådisarna. Redan. Det kommer bli fantastiskt coolt när de har kläder, smink, kan sina repliker, det finns sång och musik, och en scen med dekor och sånt. Oj, oj, oj. Det blir en riktig upplevelse!

Nu är det äntligen dags för höstens höjdpunkt, upptaktshelgen. Det är nu vi kör igång spexåret på allvar. I år ser jag mest av allt fram emot att få höra den första genomläsningen av manuset med de skådisar som ska spela rollerna. Ja, eh... de skådisar som kommer på upptaktshelgen då. Alltid är det någon som saknas.

Annars... det är något skönt med alla de traditioner som omgärdar den här helgen. Platsen, dofterna, sångerna, ropen och ja... allt det där som är en upptaktshelg.

Och utanför mitt fönster, över taken bortåt på Enrisvägen, där är en klarblå himmel, och härligt gula löv. Det är höst, helt enkelt.

Pratade med mamma igår, skönt att höra hur det är hemma. Det stora där är att elektrikern ska komma idag, och dra in det sista i badrummet. Ser fram emot att se hur det blivit när jag kommer hem nästa gång (när nu det blir).

Men mest av allt är jag så fantastiskt glad över att det är upptaktshelg nu i helgen. Det blir skog. Sjö. Spexare. Traditioner. Sånger. Lära-känna. Bara massa kul, hela helgen! Skönt att ta en paus från mail, stad, plugg...

Och roligt att träffa alla härliga människor!

Nu, kör vi!

(ska bara packa lite och sånt först)

Idag har jag fattat ännu ett beslut. Delvis är det en följd av det förra... men också en följd av en längre tids krånglande och frustration. Jag trodde det skulle vara mycket svårare. Jag har alltid gillat organisationsfrågorna. Den grund som en organisation vilar på... ryggraden i beslutsprocesserna. Som en natulig följd därav har jag under många år varit aktiv i det som då hette organisationsutskottet, och numera heter organisationsutvecklingsgruppen. Fast jag mjukstartade i stadgegruppen.

Jag har haft fruktansvärt roligt under dessa år. Men nu är det slut. Jag har avsagt mig min plats i org. Och det känns bara bra. Det är jätteskönt att vara av med det. Jag vet inte riktigt när det blev en börda istället för att vara något roligt. Men nu är det så, och ur vinkeln min personliga hälsa så är det ett mycket bra beslut. Återstår att se vad det får för konsekvenser för gruppen och för organisationen. Je ne regrette rien, för att citera en mycket känd sångerska. Nej, ingenting, nej, aldrig att jag ångrar mig.

Och dörren är ju inte för alltid stängd. Jag har bara gått ut... det är inte låst bakom mig.

Det borde ha känts svårt att lämna en så bra grupp. Men det är det inte. Det var hur lätt som helst. Två mail senare, och mitt hjärta studsar. Tack för den tid som varit, och jag är inte så långt bort.

---

När det gäller min hälsa... så har jag fortfarande inte fått den under kontroll, och studierna lider av det. Föreningsarbetet också, men inte lika mycket. Gah! I'm working on it!

Mera C-vitamin!

Ett beslut är fattat, som kan visa sig vara ett oerhört bra beslut, eller ett fruktansvärt dåligt. Den som lever får se.

Jag har i alla fall bestämt mig för att bli producent för Örebrospexet, trots allt. Jag och Pontus har pratat ihop oss om en kandidatur, och nu återstår bara att se vad föreningen tycker. Det får vi se på årsmötet. Det känns hur stort som helst. HUR tänkte jag? Hur ska det bli? Uff... nä, men det blir bra. Jag är peppad, jag har en massa idéer och planeringar, och tja... det ska bli riktigt roligt. Hur jag ska få tidsekvationen att gå ihop är dock en HELT annan fråga. Men det ordnar sig väl på något sätt. Får hårdplanera tiden, och hoppas på det bästa. Allt känns i alla fall bra inför den här produktionen. Det är ett bra synopsis, ett bra manus, en bra produktionsgrupp, och på det stora hela bra folk som är igång med sina respektive inriktningar. Det kommer helt enkelt bli superbra.

Fast... en del av mig önskar nästan en utmanövrering. Kanske inte i stil med förra året, men en ärlig omröstning där bästa kandidatur vinner.

Det finns så mycket potential i året som kommer.

För övrigt... skådiarna som är uttagna... Det kommer bli superbra! Eller ja... alla vet jag ju inte vilka de är, men... jag tror på dem jag vet vilka de är, och även övriga måste ju blivit uttagna av en anledning.

Ser fram emot det här året, första avstamp: upptaktshelgen. Nästa... årsmötet. Sen... får vi se.

Det kan bli hur bra som helst.

Jaha, då var man igång igen. Ännu en sån där grytidig morgon, då man inte riktigt förstår vad man gör uppe. Och nattsvart är det ute, vilket inte heller ökar motivationen. *gäsp*

Idag är den dag jag väntat på... idag ska jag se om det är något att ha, den här referensgruppen för Arbetsförmedlingen. Och oj vad jag har åsikter. Men jag tänker i alla fall börja lugnt, komma in lite i den grupp som redan finns. Sen får vi se.

Nåväl... uppdatering kommer... kanske redan innan jag lämnat Stockholm, kanske senare, här hemifrån.

Nu börjar det bli dags att fixa det sista innan bussen in mot centrum och tåget går.

Sova lite på tåget, kanske? Låter som en bra plan :-)

Det är en skön känsla. Äntligen har vi ett fullständigt manus. Alla scener är skrivna, det finns alliteration inklusive omstarter, och en temadialog. Det känns riktigt, riktigt bra! Nu är det bara för produktionen att dra igång på riktigt, och tja... det är snart auditions och sånt, så :-) Och så mycket roligt det finns i manuset :-) Jag har två favoritscener, så jag hoppas verkligen att skådis och regi verkligen utnyttjar potentialet, särskilt där, men även i resten av manus.

Jag förväntar mig givetvis inte att manuset kommer förbli i det skick det är nu. Vissa saker kommer ändras. Vissa saker har redan ändrats, till exempel att Wallenberg försvunnit :-( Saknar honom, men det blev förvånansvärt bra även utan honom. Synd på bankskämtet bara... jaja. Men nu kan inte manusgruppen göra något mer förrens regissören vill ha ändringar. Och det... tror jag kommer efter audition. Ärligt talat.

Så, det känns bra nu. Det är kul med manusarbete! (Även om vi kunde varit några fler även nu på slutet av arbetet...)

Nå, det var allt om det.

Imorgon blir det manusmöte, och tja... premiärdatum ska sättas, det ska repas, byggas och sys... men kul ska det bli. Jag tror på den här produktionen, trots bristen på producent. Kanske... någon... någonstans. Det finns så mycket potential, bara att sätta igång och fylla upp platserna, ta ut svängarna, njuta av arbetet och den färdiga produkt det kommer att bli.

Vi hade kick-off med den nya styrelsen nu i helgen. Det var verkligen trevligt, och jag är supernöjd. Det blev bra diskussioner där alla deltog (lite olika mycket, dock) och så körde vi lite samarbetsövningar i skogen. Det var kul. Och nyttigt. Men jag är lite fachinerad över vissa saker. Det där med samarbete är aldrig enkelt. Lite för mycket tävlingsinstinkt kan förstöra det bästa. "Är det möjligt?" är också en intressant fråga.

Jag ägnade lite tid åt att tala mig varm för punkter som jag inte alls brinner för, och som inte stod på dagordningen. Udda. Jag brukar inte göra så. Äh, för att vara ärlig INGEN brukar göra så. En del kan tala sig varma för punkter som inte står på dagordningen, men de brinner i regel för dem. Jag är bara tyck-mycken. Men det är ju det jag är vald för, att tycka, i styrelsen, och för UH:s räkning. Lika bra att hålla ångan uppe. Och tycker någon UHare att jag tycker fel så tycker jag att de ska rösta på någon annan vid nästa val.

Jag plockade hem några extra uppgifter också. Och så tänkte jag försöka ta tag i en grej som jag funderat på en längre tid. Har till och med varnat kansliet. Dammiga papper är lite spännande, så där.

What else? Tja, vi diskuterade Almedalen 2010. Ska vi åka, trots att vi tidigare beslutat att inte göra det? Åtminstone en del av de andra organisationerna inom hörselområdet är tokpå på att åka. Ska bli intressant att se hur HRF resonerar. Jag ska på deras styrelsemöte på torsdag. Åh, det ska bli så kul. Jag gillar HRF-mötena.

Åt lunch med Heléne och Anna idag. Och en kvinna till från deras klass som jag redan glömt namnet på. Inget personligt, jag bara har jättesvårt att komma ihåg vad folk heter. Det var riktigt trevligt. Ibland tar man bra initiativ.

Studierna... rullar väl på. Vi är fortfarande på en väldigt grundläggande nivå. Men det är lite skönt, för då vet jag att jag står stabilt när det krångliga väl börjar. Jag har dock börjat fundera på NÄR det krångliga kommer.

Imorgon ska jag ta en tur förbi kåren för att se om jag kan få ut en terminsräkning. Behöver ha bevis på att den är betald när jag och Erik åker till Norge för att gå på bröllop. Det har med rabattsystemen på reseföretagen att göra. Tur att jag är en människa som gillar att läsa på. Och ja, jag har halvt memorerat vad de hade för specifikationer. Det kanske är där jag bundit upp det utrymme i minnet som andra reserverar för namn? Jag har minne för regler, stadgar och ordningsföreskrifter. Kanske skulle sadla om till jurist? :-P

Nä, jag är i alla fall nöjd med helgens styrelsemöte. Och jag tror vi är en riktigt bra styrelse. Ett par av de nya känns fortfarande lite som osäkra kort, men osäkerhet försvinner i regel över tid. Så jag har förtröstan.

Det är ett vackert ord. Förtröstan.

Det ska jag ta till mig och hålla nära hjärtat. Bra att ha för ögonen. Bra att leva med.

Oh, apropå att leva med. Allt fler vänner som förlovar sig, bildar familj (dvs får barn) och sådant. Man kanske börjar bli vuxen? Nu kan jag ju inte längre skylla på att de är äldre, vissa av dem är yngre. Jaja... det händer i allas liv. Om man nu inte lever helt asocialt, eller med bara vänner av en viss kategort. Ska inte gå djupare in på det.

Ser mest av allt fram emot bröllopet nu. Ska bli kul att träffa släkten igen, och familjen. Plus att det är så vackert. Kärlek är verkligen något förunderligt.

DVS, jag har suttit och läst handlingarna till nästa styrelsemöte, som går av stapeln nu i helgen. Ska bli roligt. Kul att träffa hela gänget, intressanta saker på dagordningen. Och en del att fundera på. En del av mig känner att det är lite positivt att Susanne och jag inte hann klart med vår beredning, för då skapas lite mer tid till de andra diskussionerna. För övrigt... platsen känns också helt ok :-) Det ska dessutom vara en antikmässa där under helgen. Kanske kan man titta förbi lite, om själva utställningen är gratis. Något ska man ju roa sig med. :-)

Annars... tja... jag håller igång diverse projekt, olika saker att läsa, olika saker att fundera på. På det stora hela känns det mesta bra. En del irritationsmoment finns förståss hitom horisonten, men jag kan mestadels bortse från dem.

Och så är jag lite faschinerad över vem som ställer frågor, och till vem. Men så är jag ju också jag, och en del av den nöjeslektyr jag har i bokhyllan skulle ge "normala" människor magsår.

Och så ska det bli kul att få diskutera saker igen. I helgen som var fick jag tona ner mig själv lite, och lägga energin på att locka fram andras åsikter. I helgen som kommer finns inte de restriktionerna på samma sätt. Men vi är ju många nya, så lite hänsynsfull ska jag försöka vara. Uppmuntra på ett plan, men för vissa finns ingen pardon. Med all kärlek och respekt.

I veckan som kommer blir det en tur till Stockholm, ska bli kul att träffa HRF:arna igen. De är så söta :-)

Nu ska jag försöka brottas lite med SJs hemsida igen, så jag kan få koll på bröllopsresa (dvs resa till bröllop) och liknande. Jag förstår inte hur de kan vara ett vinstdrivande företag. Nöjda kunder? Någon?

And tha't all for now, folks!

Läs även andra bloggares åsikter om SJ, HRF, UH

Idag har UH:s Almedalsarrangemang genomförts. Men tekniken, tekniken... för att göra en lång utläggning kort så slutade det med att vi kopplade in den slinga vi lånat från HRF Gotland, och att Högskolans tekniker kopplade in sitt system på "vårat". Vi rullade alltså ut en slinga i en lokal där det redan fanns en, för att kunna höra. När stora delar av panelen på scen också behöver slinga funkar det inte med en väldigt tyst sådan, som bara täcker åhörarplatserna. Längre utläggning på ämnet finns i avsnitt tre som jag just skickat iväg till AT:s redaktion (hur snabbt de hinner lägga upp det vet jag inte). Vad som sades finns beskrivet i UH:s blogg. När det gäller övriga seminarium jag varit på idag finns det beskriviningar i UH:s blogg. Där finns också en hel del att faschineras över. I övrigt har jag inte mått så bra idag. yrseln kom smygandes vid lunchtid, och efter vårt evenemang så fastnade jag på toaletten. Är inte alls i fas med min kropp. Har därför tagit det lungt på sen eftermiddag och kväll. Har missat kvällens tal, och socialiseringen med mina vänner. De bryr sig i alla fall, det kommer uppmuntrande SMS lite då och då.

Annars börjar jag verkligen längta hem till Gräfsnäs. Ska bli skönt att komma hem, umgås med familjen och varva ner en stund. Och träffa Erik igen. Det är inte alls samma sak att dela säng med Susanne som att göra det med Erik. Och jag föredrar Erik.

Läs även andra bloggares åsikter om tillgänglighet, Almedalen, Unga Hörselskadade, skola, tillgänglig

Jag har precis skrivit klart ett blogginlägg till AT. Här kommer några korta reflektioner

• Tokigt mycket människor
• Strålande solsken
• ABBA på teckenspråk
• Arbetsmarknad för unga
• Det sötaste och långsammaste "tack" jag någonsin fått

Passa också på att gå in på UH:s blogg, där vi uppdaterar kontinuerligt.

Vaknade upp i Stockholm. Efter frukost etc träffades några av oss på Centralstationen, för att ta pendeltågen ut till Nynäshamn. Därefter färja, och sedan var vi till sist där, I Visbys hamn. Vi vandrade till vår lilla stuga, som... ja. OK, att vi visste att den var liten, men... det här är rätt löjligt. Den ska vara för fyra personer... det finns en säng och en bäddsoffa. Utdragsdelen är inte helt hel, så den måste vara precis intill sängen. Det betyder att vi blir två i sängen, och två i soffan. Tätt, tätt, och nära samman :-) Jaja, får jag bara ordentlig frukost, så... och den följde jag med Josefin och handlade. Så jag är nöjd. :-D

Därefter vandrade vi ner till Högskolebiblioteket för att träffa HSO. Det var intressant. Det som förut hette Almedalsbloggen, och numera Makthavare.se har bestämt sig för att sätta fokus på tillgänglighet iår. De vände sig då till HSO, som ju är ett samarbetsorgan för rätt många Handikappsförbund. HSO i sin tur vände sig till lite olika organisationer som är här, och kollar tillgänglighet. DHR och RBU ska till exempel kolla fysisk tillgänglighet. Vi kommer fortsätta med det vinnande koncept vi kört tidigare år, och köra slingpatrullen. Kolla om det finns slingor, om de används, etc... Och då vill HSO ha vårt stöd när det gäller att svara på frågor om tillgängligheten. I princip kommer de ta den information som vi lägger upp på vår blogg, och sen skriva ihop med de andras. De lägger upp på sin blogg, länkar tillbaka till de olika organisationerna, och skickar materialet till makthavare.se. Koncept som de flesta vinner på, och det är verkligen kul att tillgängligheten kan få komma i fokus.

Sedan vandrade vi ner och lyssnade på Talet. Ikväll var det Vänsterpartiet, först Ung Vänster, och så Lars Ohly. På makthavare.se skriver de så här. Mina egna reflektioner. Ljud - bra. Innehåll... Jag tycker det var mycket mer substans i Ung Vänsters tal. Lars var... tja. Hans tal var inte helt sammanhängande. Han höll egentligen typ tre olika tal. Det i mitten var om tillgänglighet, och målet med ett fullt tillgängligt samhälle 2010. Intressant. Får se vad resten av veckan har att bjuda på. En massa spännande seminarium finns inplanerade. Vi satt och gick igenom nu på kvällen vad var och en ska gå på. Det ska bli kul att se vad som händer.Följ UH:s blogg! Det är där det händer!

Läs även andra bloggares åsikter om tillgänglighet, Almedalen, UH, Unga Hörselskadade, Vänsterpartiet, Lars Ohly, HSO, makthavare.se