GSP

Tjo tjenare... det går bra för mig. Kind of.

Jaja... på min lilla lista kan jag nu stryka åtminstone några punkter.

 1. Samtalet jag borde gjort för två veckor sedan.
 2. Mailet jag borde skickat senast igår.
 3. Det där som jag gömt i en mapp på sidan av.
 4. Hon på #6.
 5. Gardinerna.
 6. Högen ovanför.

Men jag vet prioriteringsordningen.

1. Samtalet jag borde gjort för två veckor sedan.
2. Mailet jag borde skickat senast igår.
3. Det där som jag gömt i en mapp på sidan av.
4. Hon på #6.
5. Gardinerna.
6. Högen ovanför.

Jadå... och om inte du förstår min lista... så gör det inget. För jag förstår.

Igår... blev det tårta. Inte klokt nånstans. Men gott. *kramar om*

Ikväll... blir det fortsättning på kursen. Dock i annan lokal. PGA begravningsbestyr. Det är alltför mycket död just nu. Föredrar att inte tänka på det.

Nu... en snabb fix, och sen ska det betas på listan.

Jodå... min mage är fortfarande... upprorisk. Exploderar då och då... irriterande. Jag har fortfarande en massa utslag över kroppen var gång jag vaknar. Men idag har jag nästan ätit en hel frukost, och jag har inte gett upp än. Och jag känner mig glad.

Mamma och pappa kommer på visit. Jag har inte sett dem sen juli, så jag är glad. Att Freia kommer med på köpet är väl mindre populärt hos min sambo... men men...hon hör till, det lilla åbäket. Och jag älskar ju henne också. Trots hennes beteendestörningar. Jo, jag vet nog. Jag kan förstå att andra finner henne jobbig. Jag tycker också att hon är jobbig i tid och stunder. Men kärleken är alltid störst. Kanske är det så det är att vara förälder. Det är kärleken som gör det.

Och apropå kärlek. Jag är så glad att jag har Erik. Han som finns här, och hjälper mig, och tar hand om mig när jag mår dåligt.

Igårkväll blev det film hemma hos Louise och Niklas. Therese ville inte vara ensam. Jag kan förstå det. På många vis. Mysigt att kura ihop sig och så... även om min mage tvingade mig till många och tidvis långa pauser från filmeriet... jaja. Så kan det vara. Lev med det, och hoppas att det blir bättre.

Kärlek. Det är bra det.

Det finns så många som bryr sig. Var på hej-festen en stund. Klarade nästan två timmar där. Med tanke på hur jag egentligen mår så är det helt otroligt. *stolt* Men det var roligt. Junior dök till exempel upp. Det är en härlig kille, full med roliga historier och en vilja att bjuda på sig själv. Och så att få träffa alla dessa underbara människor, de som vet, de som ser, de som bryr sig. Och kramar, kramar, kramar. Livet blir så mycket bättre med kramar.

Nu är jag dock ganska trött. Ska se Heroes, och sen sova. Förhoppningsvis kommer Erik hem till dess.

Det är supersoligt, och jag klarar inte att gå ut.

Allt jag stoppar i munnen smakar surt.

Magen säger jag är hungrig, hungrig, hungrig... och sedan krampar den plötsligt. Helt orelaterat till om jag stoppar något i magen eller inte. Försöker få i mig normala mängder föda ändå... men det är inte lätt.

Vaknade upp imorse med värsta värmeutslagen över hela kroppen... men de är i alla fall i stort sett borta nu. Tur det... för jag vet inte om jag kan hantera så mycket mer... dagens utmaningar... två knäckebröd mellan 12 och 15. Jag har ungefär tre tuggor kvar, så jag tror jag ska klara det. Har också som mål att gå ner med soporna, vilket har effekten att jag måste ut. Känner mig dock inte helt redo för det än... samlar styrka.

Japp... idag är det klagodag.

Och jag är dessutom ganska övertygad om att det är mitt eget fel.

Äta och dricka bättre. Det är nog bra. Och kanske lite motion...

Nu är det mest kramper och yrsel, så jag ska lägga mig. Imorgon är en annan dag.

För mycket på att göra-listan. Som vanligt. Jaja... Jag lovade Erik att diska. Sen slumpade sig att det blev en massa handlat istället. Så kan det också gå. Jag får väl diska lite också. Och så borde jag söka lite jobb. Och kontakta en massa personer. Och fixa... och förbereda... och tänka. Och... äh... lite lugnt måste man väl få ta det också?

Nåväl...

Allt ordnar sig. I sinom tid.

Så kan det gå... jaja. Nu är det i alla fall som det är. Och all publicitet... nej, vänta nu... hmmm. I alla fall. Känner mig lite off idag, men det ska det nog bli lite ordning på ändå. Jag har i alla fall min planering klar. Spännande, spännande.

Allt blir bra. I sinom tid.

Jodå... som i att det bokstavligen kommer vätska ur skavsåren jag skaffat mig på båda mina hälar. Dumt. Och jag kan dessutom inte skylla på någon annan... jag hade för tunna strumpor i ett par skor/stövlar i onsdags. Och jag märkte redan vid Björkrisvägen att det var en dålig idé. Blev liksom inte bättre på vägen hem. Nåväl...

Torsdag blev det ju en tidig morgon, och resan till Trysil gick bra. Var ett par intensiva dagar där, och med tanke på hur tidigt jag gick upp på torsdagen så hade jag väl velat lägga mig åtminstone ett par timmar tidigare än jag gjorde. Fredagen var också intensiv. Mycket frågor och svar om arbetet och så... men också själva intervjun, där jag hade trott att det skulle vara fler frågor än vad det var. Nåväl, nu är det som det är. Och efter lunch så var det en äventyrsbana. Där hade jag gummistövlar, vilket jag var glad för sett ur synvinkeln till vad för terräng, och vätskemängd vi vandrade genom. Mina hälar var dock inte riktigt lika förtjusta. Jag märkte rätt snabbt att det inte var någon bra idé, och lyckades tejpa på lite sånna där sårtvättarservetter över hälarna medan vi var ute, och sedan satte jag plåster på till resan hem. Lite för små plåster, så det var att dra lim ur såren väl hemma.... lösningen vi kom på för natten var... spännande... inte det första som normala människor tänker på i alla fall. Eltejp kan användas till mycket.

Idag har jag tagit vanliga plåster igen, vi får väl se hur det ser ut när jag drar av dem... det hade läkt lite, så jag satte plåster över det som inte var läkt. Det innebär alltså lim på det nyläkta... blir som jag just skrev spännnade att se hur det ser ut när jag drar av dem.

Idag vaknade jag vid nio, gick upp och på toa, och gick och lade mig igen. Så skönt. Sen gick jag upp igen vid 14. Och jag hörde inte ens när Erik gick upp och fixade och så vid 10...

Annars har det varit fest för Therese ikväll. Roligt. Men jag är trött i huvudet nu... blev lite mycket ljud och sånt. Men det är härligt med så många som vill fira. Och jag hoppas verkligen att Therese njuter i fulla drag. Roligt ska det vara med fest.

Nu snart sova... hade väl tänkt att se om Erik hittat hem igen... och hur det var med sängplatser.

Allt blir bra. I sinom tid.

Jag vet inte riktigt om man kan räkna det som morgon när inte ens morgonTV är igång. "Här sänder den här kanalen, men inte just nu... vi börjar sända först om en timma" Och inte på så få kanaler heller. Jaja... sånt är livet.

Är jag pigg? Nja... inte så det stör... men jag ligger i alla fall i fas med min planering. Såpass att jag tar mig tid att sitta här vid datorn.

Så eh... god morgon där ute, när ni nu vaknar. Jag har varit uppe sen klockan ringde 4.35. Det är inte sunt. Egentligen. Men jag kan nog sova lite i bilen på vägen...

Var lite spännande att komma hem. Var lite spännande att ta sig hem också. Nåväl...

Först missade jag tåget. Det var mest mitt eget fel, och lite... tja. Äh. Nåväl, så jag bokade mig en biljett till Örebro på egen bekostnad, och hoppade på det tåget i stället. Och det... stannade. Någonstans. Det var mörkt ute. Efter en stund kom det en konduktörsperson förbi och sa något om maskinerifel. Jahaja... omgående börjar damen snett mitt emot att klaga högljutt *suck* tror nog bara det var hennes dotter som orkade lyssna. Och klagandet fortgick bra mycket längre än stoppet. Till sist kom i alla fall den där konduktöriga personen förbi igen och meddelade att loket typ funkar nu, men att de inte vågar/får köra snabbare än 80 km/h. Hmmm... var det bara jag som oroade mig lite då? Vi kom i alla fall till Örebro, sent omsider. Ungefär en timma efter utsatt tid. Och med tanke på att jag egentligen planerat att ta ett helt annat tåg så kändes det väldigt surt att ta bussen vid 21 från resecentrum. Jag kom i alla fall hem till sist. För övrigt dog mobilen inte alls långt in på resan. Den ligger på laddning nu.

På centralen i Stockholm, och första delen av tågresan höll jag mobilen varm med att kommunicera med de individer som trodde att de skulle få träffa mig ikväll. Så kan det också gå.

Väl hemma hittade jag en stor mängd mail med spekulationer om resor till Trysil. Jag funderar nästan lite på om de satte starttiden som ett första sätt att testa folks kreativitet på att ta sig dit. Nåväl, jag har nu lyckats skaffa mig en plats i en bil som startar från Motala tidigt torsdag morgon. Det är många fördelar med det... färre tidtabeller, färre utlägg, sällskap, och jag slipper åka redan imorgon. Halleluja!

I övrigt... jag insåg lite plötsligt att jag ätit dåligt idag. Inte konstigt, för jag har nojjat över allt möjligt. Då tog Erik tag i saken, och han håller nu på att laga mat och koka te. Det är en bra pojkvän. Jag är så glad att jag har honom att komma hem till.


Jo, just det ... intervjun. Tja... jag tror det gick ganska bra. Men å andra sidan... de vet ju vem jag är.

Tja... ännu en tidig morgon... nu när det börjar närma sig en timma sen jag gick upp så känns det ok att kommunicera med omvärlden. Dagens planer är... omfattande. Först det nya projektet, som faktiskt verkar rätt ok, så jag klagar egentligen inte. Sen ska jag ta en vända på stan och leta upp ett par mycket specifika saker som finns i en specifik affär. Kan dock inte skriva mer specifikt här, eftersom det ska förvandlas till presenter. Så lunch, bearbetning av projekt, pajande och så. Får nog programera min video på inspelning. Någon gång ska jag nog försöka hinna att boka biljetter till Uppsala också.

Så mycket att göra, så lite tid...

Efter en hel del dividerande fram och tillbaka har nu Erik och jag kommit iväg till den närbelägna simhallen. Simhallen i fråga lämnar en del övrigt att önska, men fyller dock sin funktion. Den är full med vatten som man kan simma i. Att den är ståpåbottengrund i ena ändan, och sittapåknänagrund i andra ändan är lite en mindre oangelägenhet. Förutom skidåkning så är nog simning mitt favoritsätt att röra på kroppen. De fyller båda samma syfte, det är skönt, och man rör på kroppen utan att överanstränga sig, men är härligt trött när det är avklarat. Och båda blir ännu bättre om man kan avsluta med en stund i bastu. Vilket jag gjorde idag efter simningen. Så jag är nöjd.

Och jag har lugnat ner mig.

Och jag har världens bästa pojkvän.

Precis efter lunch drog jag igång datorn för att kolla om det hänt något nytt. Jag trodde dock inte att det skulle ha gjort det, så jag blev synnerligen förvånad över att hitta ett mail som bland annat innehåller: "Om du fortfarande är intresserad av att jobba hos oss är du välkommen till Trysil på intervjudagar. Vi startar torsdagen den 18:e september klockan 13.00 i skidskolans lokaler på Turistsenteret och räknar med att vara klara på fredagen senast klockan 16.00. Vi bjuder på mat och boende. Du tar med dig lakan och kläder för utomhusbruk." Shit. Hur ska jag nu göra? Hur fan tar man sig till Trysil med kollektivtrafik? Redan nästa vecka? Den omeddelbara känslan i magen är panik. För jag vill ju, klart att jag vill. Och tänk, det jag skrev om mig själv och så var bra nog. Och oj! Jag måste varva ner, så att jag kan svara ordentligt, och hitta ett sätt att ta mig dit. I värsta fall får det väl bli taxi. Men jag vågar inte riktigt tänka på vad det skulle kunna kosta. Shit.

Jaja... jag sitter mest och överanalyserar brevet från Arbetsförmedlingen, där det står var jag ska befinna mig idag, från vilken tidpunkt, men inte varför, eller hur länge, eller ens om det bara gäller idag eller över oöverskådlig framtid.

Så jag gick upp kvart i sju.

Snart dags att gå nu.

Jaja... att skicka ansökningar till jobb sådär runt midnatt kändes som en bra idé. Typ. Jaja... jajaja. Barndomens glada lekar... barndomens glada, oskyldiga lekar. Jaja... jajaja.

Hmm... sorry, snedspår. Jaja, vi får väl se hur det går.

Allt ordnar sig. I sinom tid.

Det börjar bli tröttsamt att åka runt i Sverige. Nå, det var nu till största delen trevligt i helgen i Leksand. Vi hade ett till största delen bra möte, och jag gillar ju alla tjejerna. Och Peter. Hur som helst. Det var tidvis lite trögt på mötet, men förhoppningsvis får folk upp rutinen bättre framöver, och jag har sovit alldeles för dåligt i helgen, och varit mycket trött. Förutom dessa två minus så hamnar allt annat på plus. Kanske har jag igen lite tankar om den stora tjejmajoriteten - inget oväntat, bara en viss ton som bara uppstår när det är bara eller nästan bara tjejer. Vissa sätt att resonera som skiljer sig. Sånt där är ju alltid spännande, och får mig i åtminstone sju fall av tio att känna mig som en man. Fast i en kvinnas kropp. Å andra sidan finns det vissa sätt att resonera hos mig med som är ytterst kvinnliga. Kanske är det dumt att tala om manligt och kvinnligt, men faktum kvarstår, det blir inte samma sak, och det enklast hittade sambandet är i regel kön. Om man inte har en hög grad av proffesionalism, för då spelar könen ingen roll. Jaja, lite tankar så här, en söndagskväll.

Det blir bra. Allt blir bra. I sinom tid.

Jag skulle helst vilja sova bort hela dagen, men det funkar ju inte.

Så idag är jag trött... och allt från halsgropen och uppåt känns som en rejäl slempropp. Följdaktligen är hörsel, syn, andning, sväljande... och liknande inte alls vad de borde. Gick upp 9 för att jag inte kunde sova längre, var svårt att andas. Och så har jag läst ut den sista Harry Potterboken. (Jo, igen.) Funderar nu på om jag har intelligens nog under allt slem för att kunna göra något vettigt, eller om jag ska ge upp det.

Annars... lyssnar på Rent. Malin lånade ut, så den ska jag ta väl hand om, tills vi ses igen på fredag. Bra att klämma ihop allt samtidigt... *muttrar* Vill nog egentligen helst bara vara hemma. Men det känns inte helt ok. Jag orkar ju en del i alla fall. Hmm... Jaja.

Har ont i halsen. Ska nog dra igång vattenkokaren igen. Te med honung...