GSP

Tja.... Sara ringde vid 12, och sedan åkte vi ner till GIH och hämtade kläder, packade Saras bil. Så åkte vi in till centrum, lastade ur, bar in saker i Badhuset. Och så en garderob där vi hängde upp en del, tejpade en del, och spred ut resten. Sedan kom skådisarna, och då var det dags att hjälpa dem på med kläder, fota dem, för att inte tala om att Sara gav killarna en lektion i hur man drar på strumpbyxor. :-)
Sedan var det själva provföreställningen, och vi fick alla se hur långt skådis och band kommit, hur det låter, hur de rör sig... etc... det kommer bli bra. Klart att vi ska vinna SM :-D
Och sedan var det allmän info om SM etc
Val av manuschef.
Och sedan packade vi ihop och drog. Sara lyckades pracka på bandet alla kostymer, så de ligger nog i lokalen nu.

Och på kvällen var det grillfest. Grillad lax! Ruggigt gott!

Idag är det dags, äntligen provföreställning! Jag menar... visst... ingen dekor. De övade in nya strykningar igår... kläderna är inte klara (men börjar bli). Men ändå... ändå... vi får se hur det ser ut. Hur det hänger ihop just nu. Höra hur det låter. Det ska helt enkelt bli riktigt roligt!

Och ikväll ska det grillas. MMMMMmmmmmmmmmmmmysigt.
Bastu? Tja.... vi får väl se... troligen inte.

Japp, nu är det dags igen! Spexfrekvensen ökar, och snart är det SM.

Idag ska jag sy.

Ikväll ska några se På Madagaskar på Hjalmar Bergmanteatern.

Imorgon: Provföreställningen

Det är härligt. Det hade varit ännu bättre om jag varit ledig.
*suckar*
Nåja, jag ska i alla fall sy senare idag, och det ser jag fram emot.

Jo... asså.... dels så kostade det mer. Mycket mer. Och så... jag vet inte. Håret kan jag nog vänja mig vid, och trivas med... men det andra! Det andra..... Jaja, jag får väl trösta mig med att jag är snygg eller nått.... kanske....

Så var det morgon igen. Och dags att göra saker. Även om det är snart en timma sedan jag tog mig upp ur sängen har jag fortfarande inte lämnat den. Mentalt.
Men, men... jag drar när jag måste och när bussen går. Idag är det TC som gäller. Får höra hur det gick för Jennifer igår, och sen är det bara jobba, jobba, jobba. Hur jag ska hantera surret vet jag inte... det ordnar sig väl det med.

Helgen var bra. Det var riktigt välbehövligt att komma hem. Andas frisk luft. Promenader... diskussioner... allt är så skönt hemma. Började i lördags med att pappa hämtade upp mig på stationen. Solen strålade och han hade strosat runt på bodagarna i Aås. Bra så... kom hem, åt lite sen lunch och satt på trappan i solen och filosoferade lite. Sedan gick Freia och jag en promenad runt i parken. Upp och ner och hit och dit. Det är så vackert när vitsipporna blommar. Som har av blommor som breder ut sig åt alla håll, och bortanför dem glittrar sjön. Så vackert, så vackert. Så kom mamma hem, och det visade sig att hon köpt mina favoriter till middagsmat. Lördag blev det färska räkor mm. Gott.
Söndag jobbade jag med en del saker som behövdes göras. Byxor till GIII#2, diskussion om arbetstidslagen. Sedan gick mamma och jag en promenad med Freia. Vi gick i bokskogen och i parken, och jag hade med mig kameran och fotade lite här och där. Tyvärr var det ju inte riktigt lika bra väder, det var framförallt väldigt grått, men en del av korten blev ganska bra ändå. Middagen var ruskigt god. Lever. Mmmm....
Igår tog jag en sovmorgon, och så vandrade Freia och jag omkring. Återigen i parken. Sedan fixade jag och trixade lite, kollade mail etc. Och så åt vi fixksoppa till middag, och jag packade väskorna igen. Dags att ge sig tillbaka till Örebro. Pappa körde mig in till Aås, eftersom han skulle på ett möte som började - hör och häpna - precis samtidigt som mitt tåg gick. Snacka om perfect timing. Dock visade den sig inte riktigt vara lika perfekt när jag väl kom in i stationsbyggnaden. Ruskigt mycket folk i och omkring byggnaden. En snabb blick på tavlan där tågen visas gjorde  det snabbt tydligt varför. Det hade inte gått några tåg på två timmar. Anledningen http://gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=341352 Nå... ungeför kvart i fem meddelades det i högtalarsystemet att trafiken var igång igen. Så det började rulla förbi tåg. Och till sist kom det som jag skulle med. Jag hade tur ändå, för det var bara 40 minuter försenat (de stackarna som skulle åka tidigare... ja). Resan var lugn. Hade ingen brevid på sätet från typ Töreboda (tror jag att det var han gick av), så då passade jag på att jobba lite på senaste protokollet. Kom till Örebro nästan en timma sent jämfört med när vi skulle varit där. Missade 12:an med minsta möjliga marginal, så jag tog 14 istället, och så kom Erik och mötte mig, och så lastade vi på hans cyckel. Det var mina axlar väldigt glada för.

Men nu är det faktiskt dags att röra på sig.

Jag känner mig lite desorienterad i verkligheten idag. Kan bero på att jag låg och läste alldeles för länge igårkväll. Men först skulle jag bara läsa ut kapitlet, och sen visade det sig att det var ett väldigt långt kapitel. Och när kapitlet var slut så kom jag till epilogen, och då tänkte jag att jag lika gärna kunde läsa den också.
Så jag känner mig lite desorienterad idag.

Planen för helgen:

• Packa
• Åka till Gräfsnäs
• Plugga lite på tåget

  ---

• Diskutera lite i helgen
• Kanske lite promenader med Freia
• Njuta av vackra, friska Gräfsnäs
• Skriva protokoll
• Typ sånna saker...
  

I övrigt är det väldigt skönt att det är så soligt när man går upp. Att öppna dörren ut ur sovrummet och mötas av solens varma omfamning är en oslagbar känsla. Och jag är ju förberedd, så jag vet att det är bäst att blunda så jag inte blir bländad.

Jag trivs verkligen i lägenheten och Brickebacken.

En kommentar är en bekräftelse. En bekräftelse på att någon läst det jag skrivit och engagerat sig tillräckligt för att lämna spår. Då blir jag glad. Alla människor behöver bekräftelse, och jag är inget undantag. Både på det man gör, det man presterar, och varför inte, på det man skriver. Engagemang är prislöst, men oändligt värdefullt.
Men gladast blir jag ändå för de personliga kommentarerna. Ett grattis, ett lycka till. Någon som jag vet vem det är, som läser, engagerar sig tillräckligt för att lämna spår, och som bryr sig. Lite i alla fall. Varför skulle ni annars läsa det här? Gladast blir jag när någon bryr sig. Riktiga människor som jag kan krama nästa gång vi ses.
Jag gillar kramar. Så är det bara.

Detta onskefulla ljud som rycker dig ur sömnen med ett så brutalt sätt. Och tvingar dig ur sängen. Och som låter, låter, låter tills du stänger av den, och sedan fortsätter eka i ditt stackars morgontrötta huvud.

- Nej, jag är inte alls bitter.

Det är sannerligen inte helt lätt att hålla i ett helt årsmöte. Inte ens med kompetenta "kollegor". Men helgens möte var lyckat. Det verkade som att folk verkligen uppskattade att kunna diskutera allting rejält på lördagen, och det var livliga diskussioner i vissa rum. Beslutsgången igår var däremot inte helt lätt att reda ut, och det blev en del diskussioner idag med. Men i det stora hela var det lyckat. De flesta hade trevligt. En del kom bara för att vi förnyat årsmötet, vilket känns som en riktigt stor bekräftelse. Men visst var det lite brandkårsutryckningar här och där med borttappade ombud och så... Men jag är nöjd.

När det gäller de förslag som diskuterades så gick det allra allra mesta som jag ville. Förutom då vårt förslag om direktdemokrati, som tyvärr inte gick igenom. UH är fortfarande en representativ demokrati. Men ja, det finns starka röster för direktdemokrati, och tanken är i alla fall inte helt omöjlig. I övrigt gick det som jag hade önskat. Vi har nya, bättre stadgar, vi har ett nytt, kaxigare intressepolitiskt program. ja, och så vidare. Och en ny, väldigt spännande styrelse. Du läser för tillfäller i en blogg som tillhör Unga Hörselskadades nyvalda kassör. Förvånande? Tja... jag har processat det fram och tillbaka i min hjärna ända sedan Mattias frågade mig om jag var intresserad. Jag har bollat det, debatterat med mig själv och någonstans under natten mellan lördag och söndag klickade det till och jag visste vad jag ville. Så nu är jag kassör. Igen. Jag har dessutom lyckats i min föresats att ta mig in i personalgruppen. Som snart färdigutbildad personalvetare... ja, jag tycker faktist att jag hör hemma där. Exakt vad det kommer innebära för mig, eller för UH återstår att se.

Ja, det har varit en hektisk, och mycket stimulerande helg. Så får vi se vartåt det här bär. Jag ser i alla fall fram emot alla de spännande diskussioner vi kommer ha under året. Jag ser fram emot alla de spännande frågorna. Det är en stimulerande tid att vara aktiv i UH nu. Det finns en förändringsvilja och ett engagemang som ger värsta adrenalinkickarna. Jag älskar det. Jag älskar det helt enkelt.

Men i övrigt så går allt annat bara fel. Jag funderar på att bara bege mig in i en annan värld, och stanna där i några timmar i förhoppningen om att den här världen ska se bättre ut när jag kommer tillbaka. Men det är väl för mycket begärt.... Jaja, vi får se.

Mmm... så är det... under hela påsken har studentmailen varit... eh... otillgänglig. Men det har inte oroat mig så mycket, det som kommer till den mailen på en helg kommer i regel till någon av de andra adresserna också.
Nu däremot... nu funkar studentmailen, men jag kommer inte in på UH-mailen. *suckar* Ska jag ta tag i det? Försöka reda ut vad det är som är fel? *orkar inte* Nä, jag struntar i det. Det går kanske bättre imorgon.

Det här med soliga dagar och så är av många efterlängtat, men det har sina nackdelar.

Pollensäsongen som så många lider av.

Plötsligt blir det så mycket tydligare att man borde göra något åt fönster... balkong... etc det som göms i snö... det  blir så synligt, det där som man inte är stolt över. Det där fula, det otvättade, det som man egentligen inte vill kännas vid. Det lägger sig som ett tungt borde på allt det där andra som man också borde ta tag i. Trots allt, även om solen är uppe längre blir det faktiskt inte fler timmar på dagen. Och det är så mycket annat som man mycket hellre vill göra.

Och nu kommer också det där med att man "ska" bli brun slank och snygg inför sommaren. Eller i alla fall så borde man vara ute och njuta av det vackra vädret när det nu är här. Synd bara att datorer inte funkar så bra i solsken (värme, strömförsörjning, hur mycket man ser på skärmen).

I största allmänhet så är solen ganska obarmhärtig. Den avslöjar oss i all vår bleka, lata vinterdvalade sorglighet. Men ändå fröjdas vi, för nu, nu kommer ju blommorna, knopparna, gräset blir grönare. Jag tycker om när naturen är grön. Det är vackert. Men frågan är om inte vintern är vackrare. Det vackra, vita, mjuka, svepande täcket som döljer allt fult. Och en vacker vinterdag när solen glittrar i snökristallerna... DET är sann skönhet. Och mycket, mycket, mycket mindre ångest.