Pressmeddelanden och debattartiklar

Det är roligt att vara aktiv, att se saker hända. Det är också spännande att bli citerad på det ena eller det andra stället. I UH:s blogg har jag publicerat ett par inlägg med länkar till det senaste producerade. En debattartikel i GP och ett pressmeddelande som skickades ut av Handikappsförbunden.

Och ni kan inte tro vad mycket spännande mail jag får. Jag tänker mig alltid för tre gånger innan jag skickar iväg mail, vill jag verkligen ha svar? Och tja... oftast behöver man ju svar. Ibland uppstår dock problemet att man får svar från någon helt annan än man tänkt sig. Och då får man tänka igen.

Jag har olika roller att glida in i, olika tankemönster att följa. Jag vet inte hur nödvändigt det är att ha vitt skiljda roller just för tankemönstrenas skull, men för att ha ungefär rätt information aktuell vid varje givet tillfälle, och för att undvika hopblandning har det visat sig nödvändigt. Och söka-jobb-Gudrun har en del att göra, ordförande-Gudrun funderar över många saker, producent-Gudrun skapar listor och försöker vara hjälpsam... och privata Gudrun... finns hon alls?

För övrigt är jag gräsänka just nu, då Erik är i Uppsala. Funderar på vad jag ska göra med dagarna, när jag ska åka till Uppsala, och vad av alla måsten som är viktigast att bocka av i varje givet tillfälle.

Söndagens summering

eller Det var också en tid att ringa
eller Hur man skrämmer en trevlig busschaufför
eller Hur ledande är en föreläsare?
eller Vad är relevant?

eller Varför landsortstrafik är trevligare än stadstrafik

Jorå... inlägget med undertitlar. Man är ju spexare. Dock är jag också UHare, och det är som sådan jag tillbringat helgen i den ädla styrelsekonstens tecken. Men herregud, vad skönt det är att vara hemma. Trots att alla rycker i en... jaja, det är ju skönt att vara populär.

Nå... idag vad det min dag. Det innebär att det var jag som höll i dagens alla programpunkter (med undantag för hemresan och utvärderingen). Så idag har jag fått stå i centrum. Det är lite skönt ibland, även om det inte är ett jättestort behov jag har. Men rampljus är trevligt, i lagoma doser, det är också trevligt med positiva människor. Och så är det skönt när man kan skämta lite, och folk skrattar. Och det är roligt när folk har roligt.

Jag hade en ppt-presentation för dagen,  men satt igårkväll och redigerade för att undvika alltför mycket upprepningar av lördagen. Och en del av dem som känner mig skulle inte tro en del av vad jag sa. Men jag tycker faktiskt så.

Resan hem var också ett äventyr. Första bussen hade en mycket trevlig busschaufför som såg till att jag kom av vid rätt hållplats. Han pekade dessutom ut vilken hållplats jag skulle ta nästa buss från, samt förmanade mig att ta det försiktigt över vägen. Skönt med att åka landsortstrafik, busschaufförerna har en helt annan inställning till resenärerna än vad man har i stadstrafiken. Sånt jag kan sakna hemmifrån. Fast jag lyckades skrämma honom lite när jag tog ett skutt nedför trappan när jag skulle av, han frågade om jag skadade mig... men jag bara är sån. Jag tycker om att hoppa i trappor. Konstig vana, jag vet, men... Den bussen hade för övrigt väldigt spännande effekter av kondens. Jag hoppas verkligen att det droppade ner vatten i nacken på matt-damen som hade så bråttom på. Det hanns dock inte med innan jag hoppade av... men det var ju en del resa kvar in till Uppsala för övriga...

Sen stod jag där i det kalla duggregnet vid en hållplatsskylt, brevid en väg, någonstans i Uppland. Stod och frös, och försökte underhålla mig själv med diverse sångtexter (över det högljudda ljudet av otaliga passerande bilar)... i en halvtimma. När bussen precis skulle komma, då ringer min mobil. Avdelningen Timing... jaja. Var lite trevligt att byta några ord med Daniel, trots att han egentligen bara ville ha tag på My.

Nästa buss var... tja. Jag satt där på ett av de låga mittensätena och såg just ingenting. Till sist ringer i alla fall min mobil, och då är det Erik. Han ringer givetvis precis när vi rullar in i Enköping, och jag snart ska av. Dessutom från hans mobil, så vi hade väldeliga problem att höra varandra. Vi gav upp rätt snabbt.

I Enköping känner jag att jag behöver ngt att tugga på och ngt att dricka (jäklar vad snabbt man vänjer sig vid fika på specifika tider). Hoppar in i den lilla kiosken, men det fanns ingen där som tog betalt, så jag struntade i det. Mindre försäljning för dem.

Hoppade på tåget, och satt och läste mesta biten. Rätt skönt att ta det lite lugnt, då det är fem kvarts resa. Och när ringer Erik igen? Givetvis precis när jag ska gå av tåget i Örebro. Och givetvis är tåget precis så många minuter försenat att man precis missar bussen, och måste vänta maximal tid på nästa. På plussidan var dock att Erik fick tid att fixa sallad MED kräfstjärtar. GOTT! Och, han gjorde helt perfekta ägg. Det var också riktigt gott.

Så på det stora hela är jag nöjd med dagen, men jag är riktigt, riktigt trött.

Det går en del energi på att resa, och det går en massa energi på att hålla föredrag. Jag vill ju att allt ska vara så bra som möjligt för dem som lyssnar, och att de får vettiga saker med sig hem. Och den största förhoppningen av alla är att de känner sig lite mer inspirerade.

Så... det var min söndag det. Och om jag gör något mer idag så inte är det något som kräver tankeverksamhet i alla fall.

Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , , , , , , , , , , .

Trött efter helgen

Huff...

Nåväl.

I onsdags hade jag möte med Sabina och Therese om UHng ledare, en distanskurs som Therese och jag ska vara handledare för. Det ser ut att arta sig riktigt bra, och känns riktigt roligt. Därefter åkte Erik och jag till Uppsala. Planen var att socialisera lite med hans föräldrar, samt att jag hade ett styrelsemöte inplanerat. Jag lyckades också smyga in ett lunchmöte på fredagen, vilket också kändes bra. Styrelsemötet... tja... dålig ventilation, lokal på 5:e våningen... och TUNGA punkter. Det tog sin lilla tid att gå igenom ansvarsfördelning, krisplan, mångfaldsplan, verksamhetsplaner... tja... allt det där som ska gås igenom. Tunga frågor och trötta styrelsemedlemmar. Och vi var dessutom fulltaliga, så det var många röster som skulle höras. Delar av mötet blev intensivare, och det märktes vad folk har som hjärtefrågor och var bränderna är som varmast. Så är det, och så ska det vara. Det märktes också vilka som inte är riktigt lika... nördiga som en del av oss andra. Nåväl. Trött är jag, och det ska bli skönt att sova sedan. Mycket skönt.

Resan hem idag var tokigt knökad. Det var proppefullt i bussen, många som stod upp, och på tåget likaså. Konduktören hade en del kommentarer där han arbetade sig fram... jaja. Sen unnade vi oss faktsikt att ta en taxi hem från stationen i Örebro, och det var riktigt skönt. Lite väl mycket julklappar att släpa på... vi får fundera rejält över hur vi packar till jul sen.

Och så börjar det bli dags att fundera över julklappar i största allmänhet, vad som ska köpas... och igen... logistik, logistik, logistik. Blir intressant att se vart allting landar.

Nu... ska jag inte skriva mer här. Är lite för trött och har alldeles för mycket huvudvärk.

Allt ordnar sig.

 I sinom tid.













Gårdagens årsmöte, och dagens förvirring

På det andra handlar det om avdelningen när inget blir som man planerar. Men först, först.

OK, jag erkänner. Jag är en formailanörd. Och jag hade roligt igår. Jag tror det fanns delar av styrelsen som tröttnade rätt snabbt, men ändå... det är en av sakerna med årsmöten, man måste låta folk yttra sig. På det stora hela är jag i alla fall nöjd. Min stora fråga på årsmötet var givetvis min motion, där jag yrkade på att Örebrospexet ska teckenspråkstolka en av våra ordinarie föreställningar våren 2009, samt marknadsföra detta (se
www.orebrospexet.com för när föreställningarna är). Ett rätt coolt grepp, som jag tror kan få rätt rejält genomslag både i Örebro och runt om i landet. Producenterna är på på idén, och årsmötet fattade beslut att låta producenterna verka för och undersöka möjligheterna för teckentolkning av en föreställning. Inte riktigt samma sak, men nära nog. Jag kan ju förstå vilka saker som kan gå fel. Det finns så mycket positiva aspekter av den här idén. Jag är riktigt nöjd med att äntligen ha fått upp den i ljuset, och i handlingsplanerna.

I övrigt på årsmötet... tja... verksamhetsplan och budget för året som kommer bygger givetvis på producenternas storslagna visioner. Det kan gå hur som helst. En del av mig ropar att oj vad coolt det kommer bli, och den mer genomtänkta delen av mig funderar i tysthet över allt som kan gå fel. Publiksiffran är givetvis det mest oroande, för man vet aldrig vem som kommer. 50 i publiken i aulan är inga problem, det kan fortfarande bli en bra föreställning, och vi får den ryktesspridning mm som vi alltid eftersträvar. 50 personer i publiken på Hjalmar Bergman är en helt annan sak. Risken är mycket stor att de försvinner i ödsligheten, inte vågar ropa, inte vågar höras... och då blir det ingen bra föreställning. Det är publiken som gör skillnaden i spex. Så... att få dit publik är verkligen den stora grejjen i år. Mer än tidigare år. Sen vad som händer med "aulavecka" och vad det gör för sammanhållningen... där har vi en stark kraft i KM och de fantastiska klubbmästarnas planer, så där tror jag vi är rätt säkra. Vi får väl se.

Nå... ett spännande år blir det.


Idag... började som vanligt med att gå in i mailboxen, och hittade information om att schemat är omlagt. För var och när jag ska vara var under veckodagarna. Jag har nog inte riktigt smält vad som stod än, för jag känner mig mest förvirrad. Och inte blir det något teckenspråk ikväll heller :-( Men jag kan nog komma ikapp mig själv, och få till en riktigt bra dag ändå.

Allt blir bra. I sinom tid.

Dagens stora plus går för övrigt till spexets sekreterare Ida, som skickade ut årsmötesprotokollet till hela föreningen för påsyn innan justering. Sådana initiativ tycker jag är superbra.

Nu... vettigheter!

Jag har världens bästa pojkvän

Eller ja... det finns väl de som kan tävla. Men jag är hur som helst väldigt nöjd med vad jag har. Efter en helhelg med UH och Föreningsträffen kommer jag hem och är ruggigt trött. Erik fixar mat åt mig. Med precis den kryddning jag tycker allra bäst om. Och så letar han reda på en film av den typ som jag uppskattar och han tycker är fånig åt mig. Då känner man sig välkommen hem.

Helgen. Den har varit intensiv. Mycket så. Många bra diskussioner, som nog kan leda till lyft för föreningen. Nackdelen för min del var dock sängen... den lutade, så jag var tvungen att då och då under natten dra upp täcket över mig igen, och jag känner mig helt sned i kroppen nu. Vänster högre upp än höger. På den positiva sidan så har Heléne och jag pratat ihop oss lite, så nu är det bara att prata med studieförbund, och börja sprida datum. Det blir superbra.

Men nu är jag trött... så jag ska se klart filmen, och sen krypa till sängs tror jag. Det låter som en perfekt idé.

Ännu mer mail

11 mail under natten och morgonen. 5 till medan jag svarade på de 11 första. Kul? Nja, allting är relativt. Ytterligare två mail har kommit under min lunch. Nackdelen med min utsrensning under helgen, kommer responsen med måndagen och arbetsveckan. Goda nyheter är dock att jag nu kan hämta hem min symaskin. Den har hälsat på en reparatör... jorå... mår lite dåligt över vad jag eventuellt får betala, men jaja, får väl se vart det landar. Dumt att ta ut sorger i förskott. Kan istället glädja mig åt att kunna sy igen, även om jag fått gjort en ganska bra del saker för hand ett tag också... så...

Jaja, dagens planering är att strukturera upp alla dessa dagar runt jul och nyår. När ska man hit eller dit, packning, pakteinslagning, dokument att skriva, jobb att söka. Har inte jättestress just nu, men jag har en känsla av ett berg som är på väg att torna upp sig strax utanför ögonvrån. Min tanke är att om jag tar berget och sorterar det över dagarna, så blir det max nån bula nån dag. Vi får väl se var jag landat när jag listat klart. En deadlinelista ska i alla fall skapas.

Sen ska jag diska. Alltid lika tråkigt, alltid lika nödvändigt. Och nu har jag inte ens några aggressioner att göra mig av med.

Jaja... det blir bra.