GSP

En det förnöjsamma, en del som innebär jobb, en del som man bara stönar över, och en jäkla massa spam. Fast å andra sidan... jag har ganska många mailadresser. Den som inte förstår varför jag har ett flertal mailadresser har aldrig fått lika mycket mail som mig. Det är MYCKET smidigt att kunna gå in på en adress för att kolla det senaste om studierna, och en annan adress för UH osv... Direktsortering. Dessutom kan man, vilket jag gjort under särdeles jobbiga perioder av mitt liv, välja att inte gå in på vissa adresser ett tag. Ignorera vissa människor men fortfarande ha full access till alla andra. Det är alldeles lysande. Så jag kommer fortsätta med mitt system av många mailadresser.

Eller, jag vet inte.
Jag tycker i alla fall att det är intressant. Jag reste mig upp från datorn för att ge mig iväg ner till campus och dagens föreläsning, när jag plötsligt kände att "nä, jag orkar inte" Och vad är det för poäng? Jag har faktiskt lagt ett par år på det som temat för dagens tvåtimmarsföreläsning täcker. Så vad finns det att tillföra? För övrigt så har jag en massa andra saker som behöver göras.

• Läsa
• Skriva protokoll (nu skickat)
• Skriva ett dokument (med delvis hemligt innehåll)
• Skriva på uppsatsen
• Sy lite
• Förbereda morgondagen

Det är mycket just nu.

Jag hittade den här bilden på www.gp.se idag, jag tycker den är ganska talande :-)

I CHURCHILL's HEMLIGA TJÄNST
eller Man krigar bara två gånger

Ja, precis. Men vad innebär det egentligen. Judarna har klara regler för vad som får göras och inte på sabbatten, men hur är det med oss andra? Vad innebär vila egentligen?
Själv har jag planerat att ta det lungt idag. Började bra med att ta sovmorgon ända till 10. Efter att ha lagt mig tidigt igårkväll. Väldigt skönt. Sedan jag gick upp har jag ätit frukost, duschat, surfat runt lite på nätet, och inte så mycket mer. Tänker lägga lite tid på protokoll, uppsats och klänning idag. I lugn och ro.
Så jag ska låta det tredje budet vara vägledande för min söndag. Men visst ska jag göra saker. Men jag ska ta det lungt. Vila. Det är ju faktiskt helg.

Tja, rubriken säger väl det mesta, men för att konkretisera så har vi diskuterat stadgar och årsmötet idag. Och direktdemokratin. Jag känner att stadgarna har vi stenkoll på, det är ett bra förslag som vi lägger fram. Årsmötet har vi hyfsat bra koll på, så bra vi kan ha i det här läget. Det ska dessutom förberedas mer. Direktdemokratin däremot... jag vet inte. De frågetecken som vi skulle räta ut idag är fortfarande för krokiga för min smak. Men troligen kan det bli rätt bra också.
Just nu är jag mest trött.

Middag är på gång... sen är det mera att fixa, och så blir det tidigt till sängen ikväll. Det är faktiskt helg. Och imorgon ska jag ta sovmorgon. Det är faktiskt helg.

Mera? Vsst, visst. Mitt liv är fullt och hektiskt just nu. Men det här är nog allt jag orkar skriva.

Finns säkert nått smidigare sätt att uttrycka det där.
Jag håller hur som helst på att sy festkläder till en av spelperiodssittningarna. Har inte riktigt bestämt mig för om jag ska ha den på premiärfesten eller mittsitsen. Beror på hur bra det blir. Hur som helst så börjar jag komma en ganska bra bit. Kjolen hänger ihop (fattas två sidsömmar, linning och fållning) och överdelen borde inte heller vara så krånglig. Nålade de sista sidsömmarna just nu på kjolen, men stack mig själv i fingret så det kom blod. Så jag tänkte att jag tar nog en paus nu. Dessutom är det mycket roligare nästa gång, när jag faktiskt kan börja med att sy, eftersom sidorna är färdignålade.

Förutom kvällens syende har jag idag:

• Haft seminarium om avveckling. Hyfsat ok, diskuterade etik, LAS etc.
• Flyttat en kasse från kontoret till GIH-lokalen (avdelningen meningsfulla uppgifter)
• Köpt mera tråd (se föregående inlägg), knappar, en annan dragkedja och iläggssulor
  

Och apropå iläggssulorna. Jag gick in på skoaffären i kompassen, eftersom den låg liksom på vägen mellan järntorget och Calletex. Frågade om de hade några mjuka iläggssulor i storlek 39. Provade ett par, och slog till på dem. La i dem i skorna och vandrade iväg. På väg ut ur affären hör jag hur nästa kund frågar efter EXAKT SAMMA SAK. Och det var inte bara det att hon ville ha iläggssulor, hon ville ha dem mjuka också, och i storlek 39. Samma sak, samma ordning, samma ord. Flinade för mig själv när jag gick.


Imorgon är det dags för möte med stadgegruppen/organisationsutskottet/arbetsgruppen för årsmötet. Vi ska dels diskutera stadgarna, och så ska vi diskutera årsmötet. Blir trevligt. Såvida inte de där Stockholmarna åker till Kumla den här gången också.

Nu ska jag nog ta det lungt resten av kvällen.

 Igår började jag på min... klänning får jag väl kalla det. Men den blir tvådelad. Jag ÄLSKAR hur som helst färgen. Lite osäker på vad jag tycker om materialet, egentligen, men... hur som... det ritades mönster... och klipptes... och klipptes tyg... och sick-sackades... och så tog tråden slut. Jag körde klart sick-sacken ändå, med annan tråd, för den ska ju inte synas, men... jag hade ju velat börja med det riktiga syendet. Men det får alltså vänta.

 Idag är det seminarium som gäller.  Sen ska jag fixa lite saker etc... det blir nog bra. Kanske hinner köpa en ny trådrulle också.

 I övrigt.... vet inte. Är mest trött nu. Vaknar väl till så småningom.

Det finns många varianter på hur man hanterar alla hjärtans dag. Från ena änden av skalan till den andra. Så, hur tillbringade jag min dag?
Tja... lite plugg på förmiddagen. Lunchdate med Ylva och Mariah. Hem en stund, och så kostymmöte i en källare på campus. Tror mötets höjdpunkt var på slutet när Sofie kom med en ask smultronhjärtan. Sanslöst goda, eller "farligt goda" som en annan kostymare uttryckte det.
Jag fick sy ihop axlar, och fixa om knäppningen på en kjol. Fix och trix med sånt som redan är i princip klart. Vad som händer på måndag återstår att se. Då är det nämligen dags igen. Att sy.

Har varit hemma i helgen.

Trevligt. Skönt att träffa familjen. Till och med pappa, trots att det var det kortaste ever. Pappa har nämligen varit och inspekterat husvagnen, och den tycks ha klarat översvämingen på Kläppen. Men det var ju lite tråkigt att han inte var hemma nu när jag lyckades hitta lite tid att åka hem. Men mamma var hemma i alla fall, och hon var jätteglad att få sällskap. Och Freia var där. Fantastiska Freia, som är sin egen sort. Och Erik följde med, och Gunnar var där. Alla, utom pappa.

Vi åkte ner i fredags, efter mitt seminarium. Vilket innebar att vi kom till Alingsås exakt nio minuter efter att sista bussen mot Gräfsnäs gått. För SJ var faktiskt - hör och häpna - i tid. Dock mötte mamma upp, och vi åkte hem. Fick soppa och mackor, och färdigbäddad säng. Mysigt.

Lördagen var mest lugn, lite plugg, en promenad med Freia, en tur till Nossebro och Hektors. Min skosituation känns mycket bättre nu, dock lättare i kassan. Men inte så farligt, det var ju Hektors. Riktigt god middag alla fyra, och melodifestival på kvällen.

Söndag åkte Gunnar tillbaka till Skövde. Vi andra tog det mest lungt, förutom att mamma skjutsade Gunnar till Vårgårda. Bra dag.

Idag tog Erik och jag sovmorgon, och sedan var det promenad med Freia, packa, fixa mat, och så dra. Och då, precis när jag gett upp hoppet om att få se min far, och vi var på väg ut genom grinden och ut mot vägen och busshållplatsen svängde han in på uppfarten. Så vi hann faktiskt säga hej och byta några ord innan vi gick. Buss- och tågresan till Örebro var rätt trist. Mycket suduko. Väl hemma har jag mest tagit det lungt, och tömt diskstället.

Så i det stora hela var det en lyckad helg. Det som var mindre lyckat ämnar jag behålla för mig själv. Det är inget som jag vill dröja vid, eller sprida på något sätt.

Men trött är jag. Mycket trött. Ska snart krypa ner i sängen här. Ska bli skönt. Hur skönt det än är att komma hem till Gräfsnäs ibland så är min säng där inte så... tja... låt mig bara säga att det är en typ av bäddsoffa som gör att man sliter på samma håll dygnet runt, och att jag använt den i många år. Dag som natt. Låt mig även säga: grop.

 Och, i mellan snöflingorna är det väntan, väntan, väntan. Är tänkt att vara en fixardag idag. Lite av ditten, och lite av datten. Erik och jag planerar att köpa en mikro. Och jag behöver växla lite pengar. Och skaffa lite tyg. Etc, etc. Och så ska det läsas inför seminariet imorgon. Och gärna skrivas lite på den där uppsatsen... ja, som sagt... fixardag.
Med snö på.

Det är lite komiskt...
Jag satt och funderade högt på om jag skulle ta nån macka så här till kvällen, för det är ju gott. Och då började Erik prata om soppor, och jag nämnde nån vi hade hemma. Resultatet: Erik äter mackor, och jag soppa. ;-)

Nä, jag är mycket lugnare nu än jag var förut idag. Tror det intelligentaste i föregående inlägg var det där med kvadraterna. För om både Erik och jag är på dåligt humör så multipliseras det med varandra, och resultatet blir ilska i kvadrat. Eller, andra dagar, när vi är mer positiva, kärlek i kvadrat. Eller glädje i kvadrat.

Hur det blir när vi "drar åt olika håll"...? Tja... konstigt är nog det bästa ordet. Och med det lämnar jag det.

Och flyttar över min uppmärksamhet till soppan.

Jodå, mitt humör går upp och ner som en berg- och dalbana. Förut skrev jag om kärlek och längtan. Det känns främmande nu. Som om det var någon annan som skrev. Ändå kan jag nästan minnas känslan. Men nej, nu är det ilska och frustration. Varför ska det vara så här? Instabilitet i kvadrat. Och kommunikationen går snett. Eller spikrätt åt helvete.
Det är inte enkelt att leva ihop.


Arg.


Frustrerad.


Har iof tårkat tårarna, men det känns inte riktigt som jag är färdig med det heller.


Fan.


Helvete.



*morrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr*

 Jag börjar få den där känslan i kroppen igen. Känslan av att inte kunna andas. En rastlöshet och ett krypande innanför huden. Otålighet. Längtan. Vad säger det att jag har Freia som skrivbordsunderlägg på den ena datorn och en vy över Anten på den andra? Hemlängtan. Jag vill gå ut i Gräfsnäs. Andas. Röra på mig. Jag vet, intellektuellt, att det även kommer innebära de jobbiga bitarna. Igen, Freia. Hon är väldigt söt, men fruktansvärt jobbig. Och hur mycket jag än älskar henne så kan hon ändå bli för mycket. Och om man inte älskar henne som vi gör... jag kan förstå, med huvudet, men inte med hjärtat. I hjärtat finns det bara plats för kärlek.

 Ska ringa hem ikväll, och höra om det är någon hemma i helgen. Annars är det ju knappast nån idé. Då kan jag lika gärna sitta och sy i källarlokalen... det behövs också göras. Men mina prioriteringar just nu är främst att ta hand om mig själv och Erik. Och i att ta hand om mig själv ingår det att åka hem till Gräfsnäs ibland. Och andas. Med tanke på att jag inte varit där i år än, så.... det är dags nu.

 Nä, man kanske skulle börja fixa lite lunch? Det är dags nu. Föreläsning i eftermiddag.

 Det är vad det står när jag försöker logga in. Men jag kan överlista dem... med envishet, envishet, envishet. Envishet varar längst.

Annars har jag, efter att ha läst Ylvas inlägg på helalivet.blogg.se lagt lite tid på att kolla vad olika medier rapporterade. Efter ett tag börjad eallt låta likadant. Men det intresserar mig. Dels för saken i sig, och dels för att Ylva är Ylva. Det är inte så man tror att det ska gå till. Vuxna människor förväntas tänka mer. Och det här med härskartekniker. Jag blir lika skrämd varje gång jag ser eller hör om exempel. Det är en sak när man själv kan se vad som händer, och reagera på det. Men om man inte känner igen vad man blir utsatt för? Om man faktiskt går på det, och blir nedtryckt? Visst är det bra att vara analytisk, men det är lätt att förlora tron på den goda människan. Är det verkligen möjligt att trycka ner någon av misstag?
Jo, jag har lämnat Örebro fullmäktige därhän för ganska länge sedan i stycket, och är nu inne på ett mer generellt resonemang. Alla dessa människor som dag för dag kryper ihop och inte tror att de duger. Nä, jag är glad för alla som vågar stå upp och vara sig själva. Det tror jag att mänskligheten vinner på i längden.

Så, för att sammanfatta dagens inlägg (förutom den bit som rubriken avser): MAN SKA INTE GÅ OMKRING OCH VARA RÄDD. Så vare det för män och härskartekniker, eller för test, eller vad det vara månde.

 Och då hittade jag lite av varje. Dels en del om mobbing och sånt, folk som attackerar vilt främmande människor utan anledning. Då känns det rätt skönt att de flesta som läser här är sådana jag känner.

 Och så svepte jag förbi en tjejs blogg. Inlägget bara skrek ätstörning. Så jag gick till presentationen. Hon beskrev sig själv som överpresterande och att hon törstar efter uppmärksamhet.

 Jag tycker det är sorgligt att det finns så många kvinnor som mår dåligt. Som inte riktigt kan hantera sig själva. Det är klart att jag inte är perfekt själv, långt ifrån. Men jag äter i alla fall, och blir det för mycket så lägger jag ner något. Och jag är bra på att gråta ut. Ibland, när jag känner att jag behöver det... jag vet precis hur jag ska göra. Det är så skönt. Och jag vet alltid, alltid, alltid att jag har min familj. Som älskar mig vad jag än gör och vad som än händer. Det är tryggheten i mitt liv.

 I början var det Eriks fel. Suckar och stönar och när han knäade mig i rumpan. Fast å andra sidan... hade jag redan sovit då så hade jag väl inget märkt. Nä, i natt har jag vaknat, vridigt och vänt på mig otaliga gånger. Kanske är det den bortslösade söndagen som spökar. I så fall kommer jag nog sova lungt i natt. Det kanske jag gör ändå, med tanke på att jag sov så lite... och när klockan ringer klockan sju.... kan ju tala om att jag inte var pigg. Men upp kom jag. Det är fan i mig dagens prestation. Trots allt som är inplanerat.

 Börjar dagen med föreläsning 9-12. Sedan hem för att äta lunch, och så har jag tvätttid 13-16. 16 är det dags för kosym (har förvarnat att jag inte kommer i tid), och när jag ska äta middag vet jag inte. Blir väl nån gång när jag är för hungrig för att fortsätta sy.

 Jaja... jag kommer nog sova gott i natt, som sagt. Lägga sig tidigt...mmmmm....

 *mys*

 Inte för att det går fort frammåt, men jag känner i alla fall motivation att göra det jag gör. Och det är ju trevligt. Några ord här, några ord där, till sist blir det ganska många ord.

 Får väl se hur det går efter lunch.