Något är det, men vad, och varför?

Jag vet inte... det är en känsla som ormar omkring i min mage och trakterna därokring. Ormar sig, vrider sig, vänder sig... det är något som känns fel bara, och jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det, för jag kan inte komma på vad det är. Jag sitter och försöker jobba med ett och annat dokument, och så får jag panik och måste lämna rummet, eller så ringer telefonen, eller så är det något annat. Jag vet inte riktigt hur jag ska finna fokus. Kanske borde jag ta en promenad och släppa det hela, eller så borde jag... uff, jag vet inte. Det känns bara så fel. Och så är det som om jag glömt något, något jag borde... men jag vet inte riktigt... känns mest besvärligt. Och så ... *suck* Är så irriterande att inte kunna formulera tankarna ens i hjärnan. Trodde att det skulle gå enklare om jag kanaliserade genom fingrarna, men inte... det kommer bara en massa... uff, jag vet inte. En allmänn känsla av att något är fel att något inte stämmer. Att jag glömt något, missat något, missuppfattat något, felplanerat något. Vad??? VAD???

OCH VARFÖR????

Allt det där som inte syns

Det är mycket runt omkring. Alla dessa fantastiska människor som man bryr sig om. Jag blir ledsen när folk omkring mig mår dåligt. Jag lever i den lite naiva verkligheten där jag vill att alla ska må bra. Jag vet ju rent intellektuellt att det inte kan vara så, men med känslorna är det annorlunda. Det skär sakt in i hjärtat när jag vet att någon inte mår bra, inte är nöjd med sig själv eller sitt liv. Och jag vill så gärna göra något. Göra skillnad, men jag vet inte hur. Jag försöker finnas där, jag försöker vara öppen... men det känns inte tillräckligt. Jag antar att jag skulle kunna vara mera påträngande, men jag har svårt för det. Jag har kanske allt för mycket respekt för personlig integritet. Eller så är det för att jag själv bara vill stänga in mig och vara ensam när jag mår dåligt. Och så komma ut efteråt. Jag är inte typen som gråter ut i någons armar, jag är typen som gömmer mig i ett mörkt hörn där ingen kan se mig. Jag antar att det är bra att känna sig själv, men det sägs ju att "som man känner sig själv känner man andra", och jag vet att alla inte fungerar som jag. Jag vet att det finns massor av människor som behöver en famn att gråta ut i. Jag vill bara ha sagt att jag bryr mig, jag försöker visa det på vad sätt jag kan, och jag finns här.

Upptaktshelgen

Japp, då är det äver igen. Helgen som är så härlig. Men lite konstigt var det i år, då jag nästan var äldst av alla där. Bara Fredrik som varit med längre. Känndes, underligt. Men ganska skönt ändå. Vissa var dock saknade, och det hade blivit ännu bättre om fler (särskilt vissa) varit där, men det var trevligt, och på det stora hela är det positiva omdömmen jag hört. För en gång skull var det gott om tid i samband med duschandet innan sittningen. DET var en underlig känsla. Och ljus, och allt... saknade kvasten lite också, men det kanske ordnar sig det med.

Har förövrigt lite planer på lite småplock. Får se var vi landar med det.

Men idag är det att ta det lungt som gäller. Ska se Khan täknte jag, kanske lite... jag vet inte. Läsa, mysa... trevligt... just nu har jag fötterna i ett fotbad, vilket är sanslöst skönt. Ska bara kolla klart på sidorna här, och sen är det dags att fila.

Allmänna känslan är dock trötthet. Gudrun lägger sig tidigt i kväll. Tror jag, för övrigt, är sant för alla som var med på upptaktshelgen.

Splittrad - borde, orkar inte, men ska

Det är ungefär så jag känner mig. Promenaden med Rebecka gjorde underverk, och den fuskgamle kan bli.. eh, ja... Det blir väl bra kan jag tro. Annars känns huvudet mest tomt, och jag har svårt att fokusera. Jag vet dock vad den här dagen går ut på. Det ska städas, städas städas. Känner att jag borde... vill... försöker... jaja. Jag kan väl också plocka russin ur kakan. Har en halv plan för morgondagen också, lite beroende på hur det går för Erik. Jag vet vad jag vill där med... och ett par saker som jag ska se över.

Förstår någon annan än jag vad jag syftar på för olika saker i det här inlägget? Troligen inte, men vad sjutton. Det är i alla fall min blogg, och så många är det inte som läser.....


Hur som helst. Dags att ta tag i själdisiplinen och använda den till det den är till för. Det blir hur bra som helst.

Dimma ute, dimma inne - eller hur var det egentligen?

Det är alldeles grått ute. Sanslöst trist.

Ska till Stockholm idag, är inte riktigt på humör.

Borde göra en massa saker, men skjuter upp det. Nån sak blir det iaf på tåget... antingen dit eller tillbaka. Trösten är iaf att jag slipper sova där. Det ska jag dock göra en annan... *suckar* Ibland känns det bara jobbigt. Det är de här gångerna när man precis kommit hem, och så ska man iväg igen. Annars är det ju egentligen roligt. Var jätteskönt uppe i Leksand, jag gillar verkligen HRFs möten. Och i helgen är det spexets upptaktshelg. Det är ju alltid en höjdpunkt. Måste bara kommunicera med en och annan.

Fick tag på en tvätttid till imorgon. Välbehövligt. Har börjat få problem att hitta nödvändiga kläder... jaja... det ger sig det med. Imorgon är åter en dag.

Nä, omdistrubation av saker i och ur väskor, tror jag. :-)

Och så en och annan liten lapp :-)

(undrar om jag la in den senaste i det där dokumentet) ska nog kolla det... Note to me.


Det morrar i grannrummet. Tur att jag vet varför och hur...


Akut hemlängtan

Tur att tågbiljetterna redan är bokade, och att det är fullt upp fram till dess....

Var nere i tvättstugan idag för att göra något åt mitt dåliga samvete (fråga inte, så slipper jag ljuga). Var givetvis snabbare än klockan, så det blev till att vänta utanför på att även den klockan skulle slå 13 (ungefär en kvarts evighet efter alla andra klockor). Var en annan tjej där, och hon hade sin lilla hund med sig. Så söt. Vi hälsade på varandra, hunden och jag, innan tjejen ropade, kallade. Och vilket namn? FREJA! (Är vöertygad om att hon stavar med j). Rakt in i hjärtat gick det, och ont gjorde det. Tänkte på Freia som väntar där hemma, Freia som inte har så mycket gemensamt med den här lilla, annat än namnet och att hon är hund. Freia som är så vansinnigt söt, go, och jobbig. Längtar så mycket hem till min familj. Mamma, pappa, Gunnar och Freia. Längtan, saknad. Verkligen tur att biljetterna redan är bokade.

Ännu en helgmorgon

Varför går jag upp tidigare på helgerna än på vardagarna? Inte normalt... jaja... så är det väl att vara arbetslös+ideellt aktiv. Uppenbarligen. Eller så är det bara jag... Jag går ju faktiskt upp ganska normalt på vardagarna också, det är bara det att jag tar i lite extra när jag ska iväg någonstans. För det värsta jag vet är att stressa på morgonen, och nu slipper jag det. Nu kan jag istället sitta och blogga lite så här efter frukost.

Annars...? Tja... årets spexskådisar är uttagna. Roligt, kan nog bli ett bra gäng. Hoppas att folk som gick på audition hade trevligt, och att de som inte fick roll vill vara med ändå. Igår var en intensiv dag. På det känslomässiga planet. Varför håller de på och ändrar i allting? Tur att jag hittade den information han ville höra i alla fall....

Nä, nu ska jag nog läsa en stund, innan det är dags att ge sig av ut i mörkret. Tur att det finns reflexer.

Dags att uppdatera?

Känns bara inte som att jag har någon lust att skriva om mitt liv just nu. Är fruktansvärt påfrestande att vara arbetslös. Framförallt är det påfrestanden med den finansiella osäkerheten. Hur mycket pengar har jag? Hur långt räcker de? När kommer det nya pengar? Vad måste jag betala? Irriterande. Det är inte som att jag, äh...

Det finns roligare saker att skriva om. Imorgon är det
Hörselskadades dag. Imorgon åker jag också till Stockholm för en påverkanskurs. Har insett att jag som vanligt börjat räkna mitt liv i helger. Den här helgen (42) blir det en dag i Stockholm och Påverkansdag. Nästa vecka (43) kommer Upptaktshelgen (alltid en höjdpunkt, en ljuspunkt i höstmörkret). Därpå (44) åker jag hem, och ska fira lite födelsedag med familjen. 45 blir det fest med Louise och våra vänner. 46 HRFs Förbundsmöte, 47 Ungdomsrådets styrelsemöte (och min faktiska födelsedag, men då är jag ju redan färdigfirad). Sen är det vecka 48 och då kommer december. Nedräkningen mot jul. Snart nu. Snart.

Morgontrött

Jorå... väckarklockan ringde imorse, och jag fattade inte varför. Några lyckliga sekunder tänkte jag att det måste vara fel, men med handen på väg till klockan insåg jag sannningen, och jag gick upp. Nu har jag kommit igång lite, vilket är bra, för det är snart dags att gå. Dags för ytterligare en dag med Ungdomsrådet.
Jag tycker verkligen om våra möten, det är mycket diskussioner, och så ah, det är trevligt. Igår diskuterade vi vissa saker livligt, och andra mer på en detaljnivå, slutresultaten kommer bli riktigt bra, när vi väl är överrens. Den stora frågan för dagen är väl vad som händer med utskottsutredningen. Vi kanske kan komma fram till något. Det blir bra. I slutändan.

Ser mest fram emot helgen

Idag är det först arbetsförmedlingen, och sen är det hem för lite olika saker... blir nog bra. Imorgon blir det möte med Ungdomsrådet, och likaså på söndag. En bra helg, jag gillar det.

Annars är det väl... tja, som det brukar. Jag söker jobb. Jag småfilar på lite olika projekt. Dagarna går sin gilla gång.

Och internetuppkopplingen är fortfarande uppfuckad. Det är vansinnigt tråkigt att sitta och vänta på långsamma nedladdningar av sidor, och få felmeddelanden på varannat klick.

Till sist. Jag har aldrig sagt att jag är morgonpigg, så förvänta dig inget spirituellt vid den här tiden på dygnet.

ff - Förstörd Frukost

Jag vaknade och kände att jag mådde alldeles pissigt, så jag beslutade mig för att läsa en stund innan frukost. Generellt sätt är det en ganska dålig idé, eftersom jag inte fungerar innan frukost. Men nu gjorde jag i alla fall det. Sedan, när det väl var dags att fixa i ordning frukosten bestämde jag mig för att unna mig lite, och la tid på att värma brödet, att lägga upp geometriska mönster, och i största allmänhet göra maten tilltalande. Gick sedan ut för att hämta ur det ur ugnen, och den är avstängd. Får alltså börja om från början utan att veta hur långt ugnen kom innan Erik bröt in. Resultatet blev i alla fall inte alls så gott som jag tänkt mig, och jag sitter nu här och är missnöjd. Förutom då förkylningensom jag vaknade med, och huvudvärken som jag serverades över ett frusterat utbrott över den information som finns under HUM på oru.se

Slutsats: Idag är inte min dag, och det är bara lunchdags.

Dagens tips från coachen, var försiktig om du tänker våga dig in på mitt revir.

Gårdagen gick för övrigt inte heller särkilt bra, jag fastnade i ett dataspel, och fick således inte alls gjort det som jag tänkt.

Bra möten igår

Vi gick igenom det vi borde gå igenom, och de som ska göra något har koll på det de ska göra. Det blir bra. Och två möten på tre timmar är faktiskt inte så illa. En annan sak blir det i helgen. Ett möte på två dagar. Lite beroende på hur man ser det... men... hmm... har lite funderingar framöver. Inte just precis om det, men i största allmänhet. Är mycket som rör sig i mitt huvud just nu.

Tycker också att det blir alltmer spännande att läsa bloggar och mail. Mailen inte så mycket, men bloggar är ett lustigt fenomen. Man vet ju inte vem som läser. Jag har blivit förvånad, och jag hoppas verkligen att en person vars blogg jag läste idag inte blir förvånad på fel sätt. Det finns faror i det här...

I största allmänhet... tja... solen lyser, jag ska ägna lite tid åt biljetter och sånt, och ikväll ska jag ringa hem och få lite ordning på en annan sak. Måste bara fundera ut om vitlök räknas som lök.

Och så ett par telefonsamtal till väl valda personer. (Inte jag som valt, dock - men jag tror det blir bra)

Nä, dags att ta tag i sitt liv, och söka några jobb innan telefonerandet.

Uppdatering

Jag har ett tag funderat på att skriva något, men inte riktigt vetat vad. Att skriva att fester är kul känns lite... ja, det finns begränsat mycket att säga, begränsat mycket som är intressant för en eventuell läsare. Vänskap är viktigt i alla fall, det kan jag säga, och det känns skönt att det finns folk som är där, och att kunna vara där för någon. Vänner är ovärderliga.
Annars... jag har huvudvärk idag, hoppas att det ska ge med sig under dagen, annars vet jag inte riktigt hur jag ska klara kvällen. Framförallt för att jag tenderar att ha mindre tålamod när jag har huvudvärk. Jaja... det ger sig väl det med.
Bävar annars lite inför kvällen. Två möten, och de kommer nog ta sin lilla tid. Vi ska planera upptaktshelgen, och sedan är det styrelsemöte.
I övrigt... tja... det ger sig väl det med. Känner inte så mycket engagemang just nu, men det kommer sen, när huvudvärken gått över. Jag känner mig själv.

Sista chansen

Japp, ikväll spelar vi I CHURCHILLS HEMLIGA TJÄNST eller Man krigar bara två gånger för allra sista gången. Har du inte redan köpt en biljett kan du göra det i dörren. Priset är ynka 50 kronor, och det kommer bli en bra föreställning ikväll. Det kommer bli roligt. 19.00 börjar vi, och aulan känns hemvan igen. Det är spex, det är liv, det är död.... det är kärlek... musik... ja, allt som behövs för en bra show. NU KÖR VI!

Mer information (om du behöver det) finns på
www.orebrospexet.com

Regenrep

Ikväll är det genrep. Fast inte riktigt genrep, för genrep har man ju normalt innan premiären. Och premiären hade vi för läääänge sedan (i mars). Däremot är det ett genrep inför morgondagens föreställning som ju ligger låååååååångt efter de andra föreställningarna, som vi hade i våras. På kostymsidan är det mesta under kontroll. Ida ska ta in en Kapten Krüger-outfit i Jons storlek så att det blir en nazist-uniform i storlek Oscar. Vi ska göra något åt en gammal mössa/hatt, så att den passar med restan och ja... annars är det mest stryka skjortor och försöka hitta den försvunna boan. Och det blir väldigt spännande med skorna. Och jag hoppas att alla privata saker dyker upp. Matilda var ett gott föredömme och kom med sin basker redan igår. Henne tycker vi om.

I de andra delarna av livet... tja... handlingarna till URs nästa styrelsemöte kom i brevlådan idag. Jag får väl helt enkelt ta över den där sista biten, för en viss person verkar ha svårt att få ändan ur vagnen. Jaja... *suckar* jag orkar inte just nu.

Igår fick jag inget vettigt gjort för privat del, däremot var Erik och jag och handlade, så vi kan iaf äta ett tag till, samt att jag var i aulan, och det som går att ha kontroll över är välsorterat och bra.

Så... sådant är livet.

På västfronten intet nytt

Och inte på nån annan front heller.

Eller jo... Erik och jag möblerade ju om igår. Nu gäller det bara att göra något åt akustiken, men det ska vi nog också kunna reda ut.

Planen för idag är:
 först en tur för att kontrollera en sak.
 sedan försöka rädda nattens miss. Tack Erik
 så söka flera jobb.
 prova skådisar
 bygga ut aula

Så.... intet nytt under solen alltså.


Att försöka uppdatera sin blogg är antagligen bara dumt

Men jag kan inte låta bli att försöka. Det är märkligt hur beroende man kan vara, men... jaja. Det blir nog bra det också. Så småningom. Hur som helst är det verkligen dags att sätta igång nu. Erik och jag ska möblera om. Sen ska jag gå igenom några dokument. Det blir bra. Så småningom. Det också.

Anställningsintervju

Var på anställningsintervju idag. Min första. Ja, inte den första jag är på, men den första då jag faktiskt är intervjuoffret. Märklig känsla. Men ändå... jaja... spännande. Det verkade som att det gick bra i alla fall. Hoppas, hoppas...



Ovanstående skrev jag 14.19. Det är länge sedan nu. Länge som internet inte har fungerat. Länge.

Och hur går det att söka jobb utan internet? Dåligt. Hur går det att hålla koll på sitt liv utan internet? Hyfsat, men inte ok. Irriterande tror jag är en bra sammanfattning.

MSN trilskas för övrigt fortfarande. Den mesta tiden vägras jag att överhuvudtaget loggas in, och därimellan försvinner hälften av de meddelanden jag skickar, eller någon försöker skicka till mig. Eller så blir jag helt enkelt plötsligt utloggad. Jag förstår egentligen inte varför jag försöker.

Jaja. Det ordnar sig väl det med.

När varannan sida funkar



 Oerhört irriterande att behöva ladda om varannan sida, att MSN beter sig konstigt och loggar ut mig, vägrar leverera mina meddelanden etc... oerhört irriterande. Jag skulle bara vilja... jag vet inte... men i alla fall. Annars är jag mest nervös. Ett telefonsamtal vid sju på kvällen igår, och ett möte idag på förmiddagen. Det ska nog gå bra dock. Jag är ju jag, och jag VET faktiskt. Ska se till att ha med mig massa batterier. Man vet aldrig.

OK. Då så... dags att plocka ihop sig själv och ge sig iväg. Snart är det dags........

(uppdatering kommer senare)