Tiden går

Det där med att ha ett heltidsarbete på pendlingsavstånd är en annorlunda upplevelse mot vad jag hittills vant mig vid genom livet. Men, som den rutinmänniska jag är så har jag snabbt skapat nya rutiner för min vardag. Nu, när det gått två månader är de invanda som om det varit så i många år. Varje vardag vaknar jag av väckarklockan vid 6. Upp, duscha, frukost och sånt. Samla ihop mig och ta bussen in till Uppsala Central. Därifrån tåg till Stockholm, och sen ta sig till kansliet. Den sista biten varieras beroende på väder och humör. Det tidseffektivaste är att ta tunnelbanan. Det finns också busslinjer, eller så tar man en promenad.

Dagarna på kansliet skiljer sig åt. Det är mycket mailande, en hel del skrivande, och massor av möten. Det är mycket diskussioner. Det är en del beslut, rådfrågande av varandra. Det är också en spännande upplevelse av att vara chefen... mitt ansvar är... ah, jag vet inte hur jag ska formulera mig just nu. Jag försöker vara uppmuntrande, lyssnande och en bra chef. Jag försöker också vara en vanlig och trevlig människa. När vi nu är så få på kansliet så kan man inte hålla på att sätta sig själv eller andra på olika höga hästar. Vi trivs bra. Jag trivs bra.

Josefine har begärt tjänsteledigt, och vi håller nu på att leta efter en vikarie. Det känns väldigt spännande. Konstigt, och roligt. Och tråkigt. Jag trivs väldigt bra med att jobba med Josefine, och nu ska någon annan sitta där. Jag kan i alla fall säga att det är underhållande att läsa ansökningshandlingar, vad folk väljer att skriva med, vad de väljer att lyfta fram. Och hur välformulerade de är... och inte är. Vissa ansökningar blir ganska snabbt bortsorterade.

Dagarna blir olika långa, och sen bär det av tillbaka till Uppsala. Vanligen kommer jag hem vid 19-19.30. Många timmar blir det. Men åh, jag trivs verkligen. Jag trivs med att jobba. Jag trivs med arbetskamraterna och arbetsuppgifterna. Det enda jag inte trivs med är det att jag inte kan bo i lägenheten som Erik och jag har i Örebro.

Lägenheten som vi har så många planer för. Möblerna som skulle bytas ut "när vi har pengar". Nu har vi pengar (åtminstone nog för att byta ut nån möbel i taget), men vi bor inte där. Ironi. Jaja... det kommer väl en dag för ett hem också.

Tiden går, och bloggen blir inte så frekvent uppdaterad. Vad kan jag säga? Jag har bättre saker för mig på dagarna. Jag har ett jobb att sköta.