GSP

I min värld är den verklig. Och betydelsefull. Jag inser dock att det inte är så för alla andra. För "normalsvensken" är lagen något som rör några få... andra. Om man över huvud taget har hört talas om den. Men dövsverige jublar, för nu har deras rätt till deras eget språk stärkts. Det är ju helt underbart! Men... jag blir ledsen på personer som borde veta bättre. I etc kan man läsa att ordförande i riksdagens utbildningsutskott: Sofia Larsen (C) aldrig hört talas om att hörselskadade barn stängs ute från undervisningen som deras föräldrar har rätt till. Konstigt säger UH. Vi har nämligen pratat om just det här med henne. Och inte bara vi. Det är ett jättestort problem att barnen inte har rätt till teckenspråk. Och ur ett livsperspektiv... alla hörselskadade borde få lära sig teckenspråk som barn, så att kunskapen finns när den behövs. Det finns alltför många historier om människor som plötsligt tappar sin hörsel, och får leva med ofullständig kommunikation. Vilket språk ska väljas, svenskan som man inte längre hör, eller teckenspråket som man inte fullt ut behärskar? Ska människor i vårt moderna samhälle verkligen behöva ställas inför det valet, när man ändå vet att risken finns där. Det är extremt ovanligt att någon får bättre hörsel. Sämre däremot, det händer många. Och är den "dålig" redan från innan så...
Och om du inte själv är beroende av teckenspråk, så är sannolikheten allt högre att du träffar andra som är det. Känslan av att ha direkt kommunikation, utan tolk, det är så mycket lättare att kommunicera då.

Hurra för den nya språklagen, men kom igen, effekterna! Ännu finns mycket kvar att göra.



Läs även andra bloggares åsikter om lagändring, teckenspråk, Sofia Larsen, hörselskadad, språklagen

Tråkigt att vara förkyld. Men man får helt enkelt ta till vara på de glädjeämnen som finns. Typ humor i stil med bilden ovan. Och så... tja... fundera på alla roliga saker som är på gång. Och försöka arbeta undan lite plugg och mail och sånt, trots att hjärnan är ganska tilltäppt.

The show must go on, så att säga.

Igår var en bra dag. Fortsatte med min lilla tjejgrupp, och tja... intensivt. :-) Och lite mer än de kanske förstår än. Vi får väl se vad som händer framöver... det blev i alla fall en rejäl strid, och Erik hoppade in och spelade Maries karaktär då Marie var sjuk. Lite udda upplevelse, men på det stora hela funkade det rätt bra. Nu sover de alla trött efter att ha plåstrats om i två fall, och sprungit runt i stan i ett fall. Pengarna bränner i fickan, gå direkt till den alkoholiserade läkaren, eller? Ska bli kul att se vad de hittar på här näst. Det finns några öppningar... och tja... en del går att improvisera till. Det blev dessutom ett så naturligt pausställe lagom tid innan Anna skulle vidare till dekor. Så vi har bokat in nästa möte. Skönt, då slipper man slita håret av sig i sina försök att få ihop folk på samma ställe samtidigt.

Men nu är min hjärna egentligen mest full av det stundnade bröllopet. Det ska bli så roligt. Ett firande av kärlek, träffa familjen och släkten igen, och bara åka iväg och lämna stan. Naturligtvis har jag sedvanlig ångest över klädsel. I viss mån tycker jag att jag har använt allt jag har så många gånger att de är tråkiga... fast min släkt har sett väldigt lite om något av det... så... det mesta skulle se nytt ut i deras ögon. Funderar på att fixa till en klänning med en kil, men vet inte om jag hinner införskaffa nått bra tyg till det. Annars kan jag ju köra på den som den är, men... tja, jag vet inte. Svåra val. Och sen smycken... skor... och allt ska gå ner i en resväska på nått smart sätt. Som sedan ska släpas på buss till Oslo, tåg till Stange, och sen.... 18.50 på fredagen när vi anländer till Stange, så får vi väl dra väskan/väskorna upp till mormor. Funderar också på om jag skulle klä av min spexpärm och använda det tyget till att slänga ihop någon form av handväska. Får fundera lite mera på det där. Men åh! Det ska bli så roligt! Bröllop... *suckar drömmande*

Det är inte lätt att söka jobb. Idag fick jag ett mail från ett av de företag som jag sökt jobb hos. De förklarar i mailet att de inte kan anställa några coacher just nu, eftersom de arbetssökande som ska coachas inte hittat till dem än. Och de hänvisar till två artiklar i GP. Den här http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=913&a=517344 och den artikel som jag länkade till i gårdagens inlägg, nämligen http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=913&a=517342. Vid lite mer läsande här och där hittar jag en kompletterande förklaring till de få som får coach. Systemet gäller nämligen inte för de som är inskrivna i något av arbetsförmedlingen projekt, t.ex. Ungdomsgarantin. Det förklarar en hel del, eftersom Arbetsförmedlingen håller på och skriver in och ut folk i de där projekten mest hela tiden. Jag hann med en 4-5 stycken på ett år. Tanken är naturligtvis att man ska få coachning på de där projekten, och då behöver man följdaktligen ingen personlig jobbcoach, vilket är vad GP-artiklarna handlar om.

I den ena artikeln står det att företaget fått in runt 600 ansökningar, varav ett 50-tal är "välmeriterade". Jag bara hoppas att jag är en av de 50. Men 50 av 600, det är en på dussinet. Och jag undrar... hur snabbt kommer det ske saker när de väl behöver (fler?) coacher.

Nå... idag ska jag vara ordentlig, och både plugga och söka jobb. Några dagar har jag gjort bara det ena...

Världen omkring är ett faschinerande ting.


Läs även andra bloggares åsikter om jobbsökande, personlig jobbcoach, Arbetsförmedlingen

I GP (http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=913&a=517342) hittade jag en artikel om jobbcoacher. De skriver att arbetslösa kan få en personlig coach, men att det inte finns så många, och att de har problem att matcha... och lite sånt. Faktarutan hade inte så mycket fakta. Jag funderar på när beslutet tas, för vem det gäller (det införs alltid begränsningar någonstans i delegationskedjan)... och tror de verkligen att det ska hjälpa? Tja... kanske. Men får man fel coach så är det inte hjälpt man blir. Snarare är det en mängd slöseri med energi.

Min TV står på, och "riksdagens öppnande" rullar. Det är musik, tal... tja, lite av varje. Kungen har förklarat riksdagen öppnat. Man såg tydligt hans manus, och jag tror han höll sig till det. Han pratade om det som varit, 200 år sedan vi förlorade en tredjedel av det svenska riket till ryssen. Idag är vi "fria och jämspelta nationer". Nästa år är det 200 år sedan Jean Baptiste Bernadotte valdes till svensk kronprins. Och nästa år ska kronprinsessan gifta sig. Och ja, ordet som användes var avser att gifta sig med... Oh well.
Regeringsförklaringen lyssnade jag också på, lite halvt. Och tja... jag väljer att skratta. Några tusen utbildningsplatser till. 54 000 fler platser i "åtgärdsprogram". Hjälper det? Han pratade också om sänkningar av arbetsgivaravgifter och satsningar på "nystartsjobb" och sådant. Jaja... och ungdomarna... de bevärdigas med en mening. Man måste göra något åt ungdomsarbetslösheten. Den arbetsmarknade vi har är helt galen. Skulle vilja att alla de som kommer med "mirakelkurer" skulle prova på ett par månader av arbetssökande och de olika åtgärdsprogram som Arbetsförmedlingen erbjuder. (Erbjudandena ser i regel ut som "Du är välkommern på[...] om du tackar nej får du ingen ersättning från A-kassan/Försäkringskassan." DVS, man får säga nej, men då får man leva på luft och ingenting.) Testa hur det känns att bli behandlad som en lat smitare bara för att du inte har ett jobb. Prova att söka tjugo jobb om dagen och några månader senare få "tack för din ansökan, men..." elller inget svar alls. Du är nämligen inte ens värd den tid det tar att skicka ett standardiserat mail.

Just nu har TVn gått över på politiska kommentatorer. Jag är lite nyfiken på "moderatorns" politiska tillhörighet. Nå, hon är iaf tillräckligt nedtonad för att låta alla de som kommenterar höras. Men tala till punkt... tja. Hmm... men det är lite intressant vad de olika personerna säger. Var ett bra tag sedan jag bestämde mig för hur jag ska rösta i nästa riksdagsval, och jag blir alltmer fast i min föresats när jag hör vad för floskler, grodor och kommentarer som vissa säger. Och vilka inlägg andra har. Valfluff är det dock mycket av från alla kanter. Att filtrera ut sanningen är inte lätt. Det man ser beror nog på vilken färg glasögonen har. Jag tror nog att de av mina kamrater med mycket starka politiska åsikter hör väldigt olika saker. Nästa projekt inför valet blir väl att hitta "min" kandidat. Jag ska kryssa. För jag tror att riksdagsledamöterna blir starkare när de känner att de är valda "på riktigt". Det är mina väljare som vill att jag ska sitta här.

Och apropå TV... media anklagas ju för att vara alltför utseendefixerade. Det är jätteroligt att moderaten ser ut som en karikatyr av en moderat. Att vänsterpartisten ser ut som man föreställer sig dem. Hur kommer sig det där egentligen? Faller man in i stereotypen, eller är man sådan från början? Eller klär man sig och "fixar till sig" på vissa sätt för att öka trovärdigheten inom de egna leden? Hur ser de som följer en helt annan mall på en då? Det är mänskligt att titta på utseende. Men analysera det du ser, så blir det mycket roligare!


Läs även andra bloggares åsikter om politik, arbetslöshet, arbetsmarknadsåtgärder, reinfeldt, kungen, riksdagens öppnande, regeringsförklaring, arbetslös, arbetssökande, jobbcoach, media

Jag läste i GP (http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=361&a=517121) att de ska höja studiemedlet. På tiden kan man tänka, med tanke på hur många av regeringspartierna som gick till val på det. Men summan... *suckar* Inte gör de futtiga kronorna någon större skillnad. Jag faschineras också över de kommentarer som artikeln fått. "Jag klarar mig på mina pengar, så jag förstår inte varför inte alla andra kan det" tycks vara en vanlig tanke. Det är också naivt. Hyrorna skiljer sig åt väldigt mycket. Och huruvida man har sommarjobb eller inte gör en våldsam skillnad. Tänk er själva... att efter två månader med en inkomst på i princip noll, då börjar terminen, och man hälsas välkommen med höjd hyra, en massa kurslitteratur som ska införskaffas, och CSNpengarna kommer... sen. Och tja... hur långt de räcker kan ju diskuteras. Beror ju på hur hög hyran är, hur dyr kurslitteraturen är. Och så vill man gärna ha mat för dagen också. Lyxigt, kan tyckas, men... och jag vet många studenter som anser att pengarna också bör räcka till lite kläder, någon biobiljett, en och annan utekväll... etc... sådan onödig lyx. Men de lever under föreställningen att sådant är rimligt att kunna kräva. Att sådant tillhör ett normalt liv, och inte ett lyxliv. Kanske är även det naivt.
Undrar hur många det är som inte kan förmågan att ställa upp en budget. Inkomster: CSN, Utgifter: hyra, mat, kurslitteratur, övrigt. Hur stor blir skillnaden per månad? Går du plus (dvs att inkomsterna är större än utgifterna), då kanske du överlever sommaren, även om du råkar vara av de oturliga som inte får sommarjobb. Går du minus... då har du problem. Och de lär växa för varje månad. Enkelt. Och om du är student... läs inte på för noga om existensminimum. Det finns risk att du blir deprimerad. Har du lite mer distans till dig själv och samhället kan du skratta åt det.


En annan artikel idag, den här gången från Alingsås Tidning på nätet (http://www.alingsastidning.se/nyhet_visa.asp?id=4817&sidnamn=HERRLJUNGA). De har byggt en cykelväg. Åt fel håll. Ironi, någon? Det är ju helt otroligt... eller så är även den sortens beslutsfattare naiva. Eller var det arbetarna som lade ut vägen som var naiva? Vad för instruktioner fick de egentligen?

Livet är märkligt.

Mera pirater! Läste på GP att det blir en ny film, en fjärde efter Pirates... Med Johnny Depp! Vill ha, vill ha, vill ha! Vill se, det är helt enkelt underbara filmer. :-)

Vi hade kick-off med den nya styrelsen nu i helgen. Det var verkligen trevligt, och jag är supernöjd. Det blev bra diskussioner där alla deltog (lite olika mycket, dock) och så körde vi lite samarbetsövningar i skogen. Det var kul. Och nyttigt. Men jag är lite fachinerad över vissa saker. Det där med samarbete är aldrig enkelt. Lite för mycket tävlingsinstinkt kan förstöra det bästa. "Är det möjligt?" är också en intressant fråga.

Jag ägnade lite tid åt att tala mig varm för punkter som jag inte alls brinner för, och som inte stod på dagordningen. Udda. Jag brukar inte göra så. Äh, för att vara ärlig INGEN brukar göra så. En del kan tala sig varma för punkter som inte står på dagordningen, men de brinner i regel för dem. Jag är bara tyck-mycken. Men det är ju det jag är vald för, att tycka, i styrelsen, och för UH:s räkning. Lika bra att hålla ångan uppe. Och tycker någon UHare att jag tycker fel så tycker jag att de ska rösta på någon annan vid nästa val.

Jag plockade hem några extra uppgifter också. Och så tänkte jag försöka ta tag i en grej som jag funderat på en längre tid. Har till och med varnat kansliet. Dammiga papper är lite spännande, så där.

What else? Tja, vi diskuterade Almedalen 2010. Ska vi åka, trots att vi tidigare beslutat att inte göra det? Åtminstone en del av de andra organisationerna inom hörselområdet är tokpå på att åka. Ska bli intressant att se hur HRF resonerar. Jag ska på deras styrelsemöte på torsdag. Åh, det ska bli så kul. Jag gillar HRF-mötena.

Åt lunch med Heléne och Anna idag. Och en kvinna till från deras klass som jag redan glömt namnet på. Inget personligt, jag bara har jättesvårt att komma ihåg vad folk heter. Det var riktigt trevligt. Ibland tar man bra initiativ.

Studierna... rullar väl på. Vi är fortfarande på en väldigt grundläggande nivå. Men det är lite skönt, för då vet jag att jag står stabilt när det krångliga väl börjar. Jag har dock börjat fundera på NÄR det krångliga kommer.

Imorgon ska jag ta en tur förbi kåren för att se om jag kan få ut en terminsräkning. Behöver ha bevis på att den är betald när jag och Erik åker till Norge för att gå på bröllop. Det har med rabattsystemen på reseföretagen att göra. Tur att jag är en människa som gillar att läsa på. Och ja, jag har halvt memorerat vad de hade för specifikationer. Det kanske är där jag bundit upp det utrymme i minnet som andra reserverar för namn? Jag har minne för regler, stadgar och ordningsföreskrifter. Kanske skulle sadla om till jurist? :-P

Nä, jag är i alla fall nöjd med helgens styrelsemöte. Och jag tror vi är en riktigt bra styrelse. Ett par av de nya känns fortfarande lite som osäkra kort, men osäkerhet försvinner i regel över tid. Så jag har förtröstan.

Det är ett vackert ord. Förtröstan.

Det ska jag ta till mig och hålla nära hjärtat. Bra att ha för ögonen. Bra att leva med.

Oh, apropå att leva med. Allt fler vänner som förlovar sig, bildar familj (dvs får barn) och sådant. Man kanske börjar bli vuxen? Nu kan jag ju inte längre skylla på att de är äldre, vissa av dem är yngre. Jaja... det händer i allas liv. Om man nu inte lever helt asocialt, eller med bara vänner av en viss kategort. Ska inte gå djupare in på det.

Ser mest av allt fram emot bröllopet nu. Ska bli kul att träffa släkten igen, och familjen. Plus att det är så vackert. Kärlek är verkligen något förunderligt.

Kan man spamma sin egen blogg?

Jag klickade runt lite och hamnade på en artikel på Aftonbladet. Den handlar om en modell som inte ser ut som ett skelett. Jo, det är det som är nyheten. Det är en bild på en rätt normal, vacker tjej. Där man tydligt kan se hennes mage, eftersom hon sitter ner. Inget konstigt, inget benrangel. Och det är en världsnyhet. Jag skummade lite över kommentarerna. Det är många där som tycker att hon är tjock. Det är också många som hyllar initiativet. Själv ansluter jag mig helst till de senare. Det måste fram fler bilder på människor som faktiskt ser ut som människor. Jag blir så ledsen varenda gång jag läser eller hör något om någon som mår dåligt över sin vikt. För att de dels har en snedvriden bild av sig själva, och ser fett som inte finns. Och dels för att de jämför sig med retuscherade kvinnor som redan från början ser ut som utmärglade skelett. Det är inte sunt.

Att må dåligt över sin vikt, det är en sak. Sen är det klart att det finns de som mår dåligt p.g.a. sin vikt, alltså rent medicinskt. Och deras strävanden kan jag ha respekt för. Men de är så många färre än de som bara tror att de måste banta för att "alla andra" är så smala. *suck* Nej, smalhetsfixeringen gör mig ledsen. Och man kan faktiskt inte bli mindre än sin egen benstomme, så var snälla och försök inte med det.

Du är vacker som du är. Och ja, jag tror på det. På riktigt.

Jag sitter och tittar på Lyxfällan på TV3. Det är en dålig idé, på väldigt många plan. Dels anstränger jag mig i onödan, eftersom det inte är textat. Sen... så blir jag så irriterad. Jag har väldigt svårt att förstå att hyfsat vanliga svenskar kan ha så svårt för enkla plus och minus. Köp inte saker som du inte har råd med, så slipper du de där problemen. DVS, köp inte på avbetalning utan att ha tänkt igenom det hela riktigt, riktigt noga. Har du råd att betala den där avbetalningen varenda månad tills allt är betalt? Du kanske skulle lägga undan en liten summa varje månad och sen köpa det du vill ha när du har samlat ihop pengarna. Istället för att det du köpt ska vara gammalt när det väl är ditt helt och hållet (dvs när du betalat allt) så köper du då något helt nytt, och det är ditt. Det måste väl vara att föredra?

Men grejjen är, jag har träffat den där sortens människor. Jag vet att de finns, på riktigt. Och de ser ut som normala människor, fungerar i stort sett normalt, men... de kan inte hantera plus och minus. De förstår inte att man måste betala för det man köper. Och att "betala imorgon" inte är någon bra idé. Morgondagen kommer alltid. Förr än man tror. Går man minus varje månad ska man definitivt inte köpa saker som man inte behöver.

Jag är förundrad. Ledsen. Faschinerad och avståndstagande. Jag kan bara inte tro det. Trots att jag vet att det är sant.

Kanske är det något man skulle arbeta med. Det lär ju finnas fler ekonomiska katastrofer än de som hamnar på TV. Det gör det. Och de behöver hjälp. Hjälp till självhjälp.

Jag tycker arbetet de gör i Lyxfällan är bra, men exponeringen... fast det är nog bra att folk kan titta på det. Och få lite tips. Om de nu kan ta till sig det.

Jag sitter här med fruktansvärt kluvna känslor. Ömkan, intresse... förundran.

Människor.

Jösses...

Läste på GP att de ska varsla lärare på Alströmergymnasiet. Där tillbringade jag några av mina bästa år. Jag bara sitter och förundras över hur man tänker. Det måste vara något fel på budgeten om man behöver varsla så många lärare för att hålla den. Och hur ska de kvarvarande då kunna hålla uppe kvalitén på utbildningen? Jag tror det är mycket mer lönsamt att satsa resurser på utbildningen. Det kommer ge resultat i välutbildade elever, gott rykte och därmed fler sökande till skolan under kommande år. Och det är väl därifrån man får pengarna, det baseras väl på elevantalet? Åtminstone i viss mån. Det känns hur som helst väldigt olyckligt att varsla. Hur mycket lågkonjunktur det än är. Just nu är det rekordmånga som börjar på universiteten runt om i landet. Det beror inte på en allmän längtan efter att förkovra sig, det beror på att det är så svårt att få jobb i lågkonjunturen. Men om utbildningskvalitén minskar på gymnasiet... hur ska de personerna klara sig sen? Ska vi verkligen låta dagens kris gå ut över morgondagen? För vem ska försörja de som arbetar nu? De som kommer bli pensionärer i framtiden? Satsa på skolan, det lönar sig, alla dagar. Det är någonting som vi aldrig, aldrig får backa på. Ge skolorna de resurser som behövs.

Och när det gäller Alströmer och lärarna där, jag har ingen aning om vilka lärare som kommer beröras. Men om de sägs upp så slutar de vara goda skattebetalare där de är. Har de tur får de jobb någon annanstans, och flyttar sina pengar dit. Har de otur får de leva på samhällets resurser. Samma samhälle som inte hade råd att satsa på den arbetsplats de redan hade. Det är inte heller ekonomiskt. Att börja varsla så fort pengarna tryter är så kortsiktigt att alla som kan tänka längre än sin egen nästipp borde inse att det är totalt oekonomiskt.

Nu kanske någon invänder att man kan ju alltid anställa dem igen, sen, när det finns pengar. Men rekryteringsprocesser är långt ifrån billiga, och det tar tid och energi. Tro mig, jag har koll.



Läs även andra bloggares åsikter om skola, utbildning, besparingar, lärare

DVS, jag har suttit och läst handlingarna till nästa styrelsemöte, som går av stapeln nu i helgen. Ska bli roligt. Kul att träffa hela gänget, intressanta saker på dagordningen. Och en del att fundera på. En del av mig känner att det är lite positivt att Susanne och jag inte hann klart med vår beredning, för då skapas lite mer tid till de andra diskussionerna. För övrigt... platsen känns också helt ok :-) Det ska dessutom vara en antikmässa där under helgen. Kanske kan man titta förbi lite, om själva utställningen är gratis. Något ska man ju roa sig med. :-)

Annars... tja... jag håller igång diverse projekt, olika saker att läsa, olika saker att fundera på. På det stora hela känns det mesta bra. En del irritationsmoment finns förståss hitom horisonten, men jag kan mestadels bortse från dem.

Och så är jag lite faschinerad över vem som ställer frågor, och till vem. Men så är jag ju också jag, och en del av den nöjeslektyr jag har i bokhyllan skulle ge "normala" människor magsår.

Och så ska det bli kul att få diskutera saker igen. I helgen som var fick jag tona ner mig själv lite, och lägga energin på att locka fram andras åsikter. I helgen som kommer finns inte de restriktionerna på samma sätt. Men vi är ju många nya, så lite hänsynsfull ska jag försöka vara. Uppmuntra på ett plan, men för vissa finns ingen pardon. Med all kärlek och respekt.

I veckan som kommer blir det en tur till Stockholm, ska bli kul att träffa HRF:arna igen. De är så söta :-)

Nu ska jag försöka brottas lite med SJs hemsida igen, så jag kan få koll på bröllopsresa (dvs resa till bröllop) och liknande. Jag förstår inte hur de kan vara ett vinstdrivande företag. Nöjda kunder? Någon?

And tha't all for now, folks!

Läs även andra bloggares åsikter om SJ, HRF, UH