GSP

   Jag tycker det är så mysigt när snön yr. Det blir vitt, ljust... milda färger och... allmänt mysigt. Jag tycker om vintern. Och folk runt omkring klagar och vill ha vår... jag vet inte jag. Våren kommer nog ändå. Njut av vintern så länge den varar! Det är skönt med ordentliga årstider!

En gåta att knäcka. Denna är faktiskt utarbetad av en psykolog. Ingen jag känner har svarat rätt, inklusive jag själv.




En kvinna var på sin mors begravning. Där mötte hon en man hon inte kände. Hon tyckte att mannen var fantastik -rena drömmen och hon blev förälskad! Då begravningen var över, försvann han utan att hon fått hans telefonnummer. Ingen visste vem han var så hon kunde inte kontakta honom.

Några dagar senare mördar hon sin syster..


Fråga: Vad var motivet till mordet på hennes syster? (tänk lite innans du svarar)
























Svar: Hon hoppade att mannen skulle dyka upp på även denna begravning. Om du har svara rätt, tänker du som en psykopat. Detta var ett test skapat av en känd amerikansk psykolog. Många seriemördare deltog i testen och svarade rätt. Om du svarade fel kan du skratta dig lycklig. Om du svarade rätt, ber jag dig meddela mig. Så jag kan ta bort dig från min telefonlista.....

Var hos Becks idag och hämtade min spexaffisch, som hon vänligt nog tagit hand om. Satt och läste de olika kommentarerna, och även om jag uppskattar allt som står där så är den övervägande känslan en undran över allt som INTE står där. Åter slås jag av hur beroende det är av grupp hur många kommentarer man får. Jag gick runt på Hjalmar Bergman och skrev på alla affischer jag hittade. Något kan man alltid skriva, även till dem man inte känner så väl. Och har jag missat någon så rättar jag gärna till det.

Särskilt många kommentare var det dock inte på min affisch. Jag uppskattar varje ord som står där, men kan inte låta bli att känna att det borde funnits mer. Det är ju inte som att jag varit osynlig i år. Verkligen inte. Så ni där ute som vet med er att ni missade min affisch, ni får gärna komma förbi och rätta till det. Och om ni anstränger er tillräckligt för att snickra ihop någon form av förklaring till missandet, så lovar jag att tro på förklaringen. Folk som inte var på teatern behöver dock inga ursäkter, men lite mer kärlek på min affisch vill jag allt ha.

---

Imorgon blir det heldag i Stockholm. Tjo...

Det har gått en vecka sedan mastodontinlägget. Några uppdateringar har jag gjort sedan dess, men nu känns det som att det är dags att samla ihop intrycken från helgen. Spex är en väldigt spännande konstform, och så här under föreställningsperioden sliter vi alla mer än vi mår bra av. För en fritidssysselsättning.

Nåväl.

I onsdags hade vi KM-möte för att planera den här helgen. Riktigt skönt, vi hade näst intill allt planerat, och det var genomtänkta planer. Det var en hållbar planering. I torsdags var jag och Sara och handlade. Oh... kom just på.. torsdagen förtjänar egentligen ett eget inlägg. Jag hade ju tänkt att det här skulle handla om bara helgen, men ok, vi tar torsdagen först.

Torsdag
Dagen började lite svajigt, men jag kom i alla fall i väg till hudvårdskliniken för den avtalade tiden där. USÖ är ju ett universitetssjukhus, och på varenda kallelse därifrån står det någon formulering om undervisning... i torsdags fick jag faktiskt träffa någon som var i utbildning. Bra tycker jag. Nå... jag fick beskriva symptom, hur länge det varar... sådant. Och en massa frågor att svara på, hur det yttrar sig, hur länge... och en del frågor om vanor etc... och ibland hejdade sig läkaren för att ställa frågor till sin elev. Och som vanligt på det där stället så avslutades besöket med blodprov. Jag hatar det verkligen... den här gången var värre än det varit på länge. Den första sjuksköterskan hittade inga blodådror i något av mina armveck, så hon hämtade en äldre kollega. Efter en del rumstrerande stack de mig i vänster hand. Först den vanliga obehagskänslan, det ont man väntar sig... och plötslit en hel massa smärta. Under mina inte helt artikulerade förklaringar om hur ont det gjorde tror jag att jag hörde något om att "det kommer inget blod". Så... de tog nålen och stack mig i höger hand istället. Där lyckades de dock tappa mig på blod, med bara det normala obehaget och ontet. Plus då ett obehagligt bultande i vänsterhanden. Inte roligt. Omplåstrade etc vandrade jag till Arbetsförmedlingen för att få lite signaturer. Herregud vad jag hatar det stället, mer och mer ovilja ju mer kontakter jag har med dem. Dock fick jag det jag skulle ha. Sedan till Lindex för att hittar strumpeband...

Sedan, på eftermiddagen var jag iväg och handlade med Sara. Då började telefonen gå, med folk som ville saker... mat, föreläsning... Föreläsningshistorien för övrigt. Passar inte alls in bland allt spexande, så det var lite olägligt. Men jag pratade i alla fall med Sabina under bilturen till Willys, och tackade ja till en tur till Stockholm. Sa dock åt henne att be människan ringa i nästa vecka då jag hade fullt upp. Fem minuter senare... så ringer människan. Uppfattade aldrig om hon var lärare eller vad... men jag var rätt kort och förklarade bara att jag hade fullt upp, att jag var intresserad, och sen bad jag henne ringa på måndag. Vi får väl se vad som händer... Handlandet gick i alla fall bra, och sen dumpade vi sakerna hos Niklas, och sorterade hyfsat mycket i vilka saker som skulle användas till vad. Rätt spännande att handla med så udda mängder. 88 ägg, till exempel.

Fredag
Jag och Sara lagade mat. Sen till Hjalmar Bergman med den, och serverade folk... och så. Vi serverade också punsch i pausen och jag fick träffa lite trevligt folk... "länge sedan"... :-) Och Marie och jag gjorde bordsplacering, med input från Mariah och Ylva. Nackdelen med att göra sånt bland folk. Många viljor, många åsikter, många ljud... men så jäkla skönt att ha det klart OCH renskrivet på lördagen, så slapp man göra det då. På det stora hela kändes det under fredagen som att vi låg bra till, förberedde det som kunde förberedas, planerade det som kunde planeras.

Lördag
Lördagen sen då... jag kom inte riktigt igång som jag tänkt, men det var nog lika bra. Jag gav mig i alla fall av till Hjalmar och var allmänt hjälpsam här och där... försökte sprida positiva ord och känslor omkring mig etc... samt hålla ett öga på första punschen. Och skriva på affischer... det var en märklig känsla, för det mesta av skrivandet brukar ske på söndagen, och nu gjorde jag det under lördagen, med ett överhängande det-här-ska-vara-klart-innan. Vilket också lyckades. Och tja... jag lyckades lysande med några av de svåraste affischerna, vissa var naturligtvis jätteenkla att skriva på, och vissa fick bara några få ord. Som vanligt. Hoppas i alla fall att folk uppskattar tanken och känslan. Sen bad jag Becks ta hand om min, och andra KMares affischer, så det hoppas jag hon gjorde.

När resten av KMarna kom bytte dagen ton. Folk stressar upp sig för lätt, och över fel saker. Och jo... jag också. Först lite stötdämpare åt folk, sen lite oj-rödbetor-vill-vi-inte-spilla-panik-hur-löser-vi-det-här. Tack och lov att folk lyssnar på mig. Erik, Niklas och jag åkte hem till Niklas och hämtade förrättsrödbetssoppan och fraktade till SCB. Där lastade vi ur Maries bil, och Niklas återvände till annat, och Erik och jag började göra i ordning på SCB. Flytta bord och stolar. Duka, pynta, ordna... det var ett tag, när Erik var tokig av hunger och sen gav sig iväg ut på jakt efter mat... då kände jag mig ensam och övergiven. Det var en verklig dipp. Sedan... när jag placerar ut bestick och upptäcker att det finns exakt en uppsättning för lite. Och börjar räkna tallrikar, koppar, glas etc... verkligen exakt en för lite. Ondöigt. Och jobbigt. Hur hanterar man det? Och vid utplacerandet av de vackra namnskyltarna... en del hade efternamn, en del hade inte. Några hade bara en förstabokstav i efternamnet. Det var rätt ok. Däremot saknades en person helt. Och en person upptäckte jag under förberedelserna hade helfel efternamn. Oups. Telefonsamtal till närmsta chef, och Niklas trollade ner saker att fixa fler namnskyltar i samma stil. Vad bra. På festen upptäcktes ytterligare en person som fått fel efternamn. *pinsamt* Nå... förberedelserna... Sara kom och hjälpte till, och hade med sig ännu fler händer. Mycket uppskattat. Och fler och fler KM droppade in, och förberedelserna gick riktigt bra. Så börjar folk komma, och... japp. Dörrvakt var jag. Rätt skönt att slippa mingla, men ändå rätt trist att sitta där uppe ensam. Tur att Erik kom förbi lite då och då. Sittningen var trevligt, bra gyckel, och vi fick en chans att gratta Marie som fyllde år. En blomma och en massa kärlek.

Och sedan avplockade etc... och en del av de som skulle städa visade bra initiativ och hjälpte till, frågade vad de kunde göra, hur det skulle vara, fixade riktigt, riktigt bra. *berömmer* Skönt att se att folk tar det på allvar. Städa är inte det roligaste man kunde göra. Så... festen. Det fanns dansgolv och musik, och i Sulan var det livemusik och allsång och mysstämning. Så härligt. Var mest i mysandet... och frammåt morgonen (som inte var så jättelångt efter att sittningen tog slut) så var det dags för det stora städandet. Då passade vissa på att smita, även de som borde ha städat. Dålig stil tycker vi som stannade kvar. En sak om man hjälpt till innan, en annan sak när man struntar i det helt. Eller tycker att städning är för någon annan (längre ner på statusstegen). Där fanns en hel del morgonirritation. Och jag... för lite vatten, glömde min allergimedicin... hade stressat för mycket och kände att jag inte kunde gå hem för att det var så få kvar på SCB. Jag ramlade ihop i en liten hög, och tårarna sprutade. Inte det mest värdiga sättet att avsluta en fest om man säger så. Så när folk beordrade hem mig så stupade jag nästan rätt i säng. Och Erik såg vart jag var på väg timmar innan det hände. Men jag lyssnade inte. Och jag behövdes med det jag gjorde där...

Söndag
Idag gick jag upp 15. Men med tanke på att jag var i säng lite innan 9 bara... så. Annars har jag mest ägnat dagen åt att äta, dricka, och läsa. Och nu tänker jag ta ett badkarsbad. Ska bli såååå skönt.

Imorgon är det ny dag, och ny vecka. Hoppas det blir bra också.

Den allmänna känslan efter årets spex är mest VAD SKÖNT ATT DET ÄR ÖVER. Och vilket fantastiskt klubbmästeri vi är. Alla andra grupper är givetvis också jättebra, men... det är olika saker att jobba i klubbmästeriet och att jobba i produktionen. Produktionen förtjänar sina publiktacksapplåder, och vi förtjänar vår blå förgätmigej. Och vilket gäng, årets klubbmästeri. Marie och Niklas kan verkligen vara stolta. Liksom vi alla.

Nu, badkarsbad. Lyx. Skum. Doftljus. Och en bok. I'm going to enjoy this!

*kram*

Är det vår i luften? Kanske... det finns krokusar... snödroppar... solsken.

Är det vår förening? Jag får en hel del mail. Och en hel del människor berättar saker för mig. Både skvaller och känslor. Ibland undrar jag... vad hände med kärleken till det man gör? Jag trodde väl aldrig att "kvalitet för känsla" skulle slå så hårt att folk tappar bort känslorna. Det är en sak som var bättre förr. Faktiskt.

Nå... i vårens anda funderar jag mest över nystarter och planeringar. Sådan är jag. Det är roligt att planera saker. Möten, ordningar, jag är i mitt esse.

Nu är det den tiden på året som Gräfsnäs är vackrast, så vad sjutton gör jag i Örebro? Tja... det kommer en helg till av spexföreställningar, och en sittning som jag ser fram emot. Det kommer kvällar med fantastiska vänner, det kommer tepauser då och då... och även om Örebro aldrig kommer bli så vackert som Gräfsnäs så är det fint här med. Och vår och ljusare tider gör mig glad. Liksom andra. Fast påskskidåkning... det kommer alltid få mitt hjärta att flamma, som solsken över glittrande snö och grillkvällar. Underbart.

Idag. Är jag nöjd.

Sitter här och funderar på det här med att vara morgonpendlare. Varje morgon då jag faktiskt tar de tågen är ju lite unik, eftersom det bara händer då och då. Tänk om man gjorde det varje morgon? Skulle nog vara en annan sak... till att börja med är det ju lite lättare att lägga sig i tid på kvällen om man varit uppe tidigt på morgonen. Det där med dygnsrytm.

Jaja, det visar sig väl. Någon dag ska väl jag också få jobb, och då får vi se. Just nu känner jag mig dock inte särskilt morgonpigg. Men det blir nog bra.

Stockholm, here I come!

Få se nu... det har varit mycket mycket den här dryga veckan. Från Att Höra-kursen till möte med valberedningen. Så långt är ju redan refererat i tidigare inlägg. I tisdags var jag i Stockholm för möte med Personalgruppen. Tåget gick tidigt... och ja... långa dagar blir det lätt. Mötet gick i alla fall bra. Har lite dåligt samvete, då jag lovade Peter att skicka ett mail. Å andra sidan finns där fler än mig... och dagarna har varit späckade. I onsdags... var det också något UH-relaterat... herregud, dagarna bara flyter ihop. *kollar anteckningarna* Jo, just det. Det var möte med Rabalderredaktionen. Lite trubbel i Enköping gav lite lustiga reslutat, men i alla fall. Det var en trevlig dag. Och för övrigt fick jag ju låna Lucas under dagen också. Jag tycker om känslan. Fast det börjar bli jobbigt, jag vill ju så gärna ha en egen liten raring.

Nå... halvvägs in i veckan var det sedan dags att totalkopplaom hjärnan. Det var... svårt, men nu är jag helfast i det spåret. Torsdagen hade spexet "teknikrepsdag". Exakt vad det innebar vet jag inte riktigt. Det var i alla fall en hel del förvirring och flyttande av konstruktioner och sånt. Själv höll jag mig, som en god KM:are på matsidan. Åtminstone till att börja med. Därefter började dock den logistiska dansen. Marie och jag skulle fixa "dukar och sånt", vilket ledde till en lång utflykt med en massa stopp. Överskottsbolaget, Coop Extra, IKEA, Willys, min lägenhet, Maries lägenhet... förrådet. Saker skulle köpas, hämtas, lämnas. Logistik kräver en hel del planering. Jag är verkligen glad att vi började i tid med sånt. Efter det var jag hemma hos Niklas och hjälpte till med Kycklinggrytan inf fredagen. Och så var det whiskey och grattis Joacim.

Fredagen tillbringades i sällskap med Niklas. Ganska rakt av, faktiskt. Igen i en logistisk dans. Med lite mer förvirring och en hel del stressmoment. Det var ju fredagen den 13:e och permiärdagen för årets uppsättning av Örebrospexet. Upp och ner och hit och dit. Vi gjorde extra gryta på förmiddagen, lämnade på Hjalmar Bergman, hämtade nycklar till SCB, handlade i ett flertal affärer. Och en massa, massa telefonsamtal. De mest ångestladdade samtalen var nog "hjälp, maten håller på att ta slut" (lösning - köttransonering) och "Var är bubblet, vi behöver det nu" (lösning, finns ingen, men vi var där på 5 minuter vilket var i sammanhanget mycket imponerande. Nästa gång, ge oss en deadline om det finns.) Och mitt i alltihop, punschblandande av Niklas, och serverande... leka med larmet i SCB, och ja... en lång och intensiv dag med mycket runttrampande och bärande.

Lördagen sedan... gårdagen. Erik skulle upp tidigt (trodde jag) för att göra förrätt. Dock kom han hem så sent (4 på natten) efter att ha gjort efterrätten, så... de sköt upp det hela lite. Blev lite förvirrat för min del, så jag och Sara kom inte riktigt iväg som vi tänkt. Tur att vi planerade in lite extra tid. Jag samlade ihop mig för en lång dag, sen åkte vi till Sara för att hämta något hon glömt, och till Niklas för att hämta KM-börsen. Så till Willys för att köpa fikabröd och sånt. Därefter Hjalmar Bergman för mackfika och markservice. Sara och jag är för övrigt ett bra team. Hon förstår i alla fall vad jag menar om jag ber om saker, och det är skönt. Till föreställning 1 fick vi klubbmästarförstärkning, och vi satt i publiken och såg vad det hela handlade om. Nästan hela föreställningen. Sara och jag missade händelserna mellan a capella och aktfinal bara, för då sprang vi ut och runt för att hälla upp punsch till pausen. Jätteroligt att stå och hälla i mörker, och sen, när pausen börjar så tänder någon lamporna så det syns precis hur mycket man spillt. Jaja... vi städar i alla fall upp efter oss efter varje gång.

Efter paus var det i alla fall tillbaka till publiken, och så smet vi upp lite lagom "diskret" till publiktacket. Det ÄR skönt att få lite applåder ibland. Därefter var det panikätande för hela slanten. Skådisar, dansare, band, sminköser... ja alla sprang omkring som tokiga för att hinna äta, sminka om, flytta dekoren rätt etc innan nästa föreställning. De lyckades också klämma in lite mera soundcheck och repande däremellan. Adrenalin, någon? Jag, Sara och Niklas plockade ihop en del av KMs grejjor från Greenroom, och sen tog Niklas och jag Saras bil till SCB. Där... mötte vi Suzy och My, lastade in våra saker i nummer 4 (som vi hade som "förråd" för festen). Därefter for Niklas iväg för att lämna saker och hämta musik från förrådet. Vi tjejer stannade kvar på SCB för att börja förbereda saker... det var lite folk kvar där som höll på att fixa efter tidigare gäster. Kan inte säga att jag är imponerad. Vi skulle komma in 17.15 i den sal där själva sittningen skulle vara. Vi kom dit vid 18. Då höll de på att plocka ut och städa. En gigantisk kaffefläck torkade de upp självmant. Ölfläcken fick vi peka ut för dem.

Och så var det avdelningen ommöblering. Suzy och jag sysslade med det, medans My pysslade med bordsplaceringskorten. Mycket snygga blev de, hoppas folk lade märke till det. För övrigt... bord med högvis av kaffekoppar är inte lätta. De är tunga. Nåväl... ommöblering tills Marie och Erik kom med efterrätten, och så utrullande av dukar... och så satt Marie och jag med bordsplaceringen. Vid det här laget är folk redigt trötta, och lagom stressade. Kommunikationen är inte glasklar alla gånger, man måste ta om och om igen för att förstå varandra. Efter att ha gjort en liten karta över vart folk ska sitta så var det dags att omsätta den i praktiken... tjo, det var inte helt enkelt. Principer som styr bordsplaceringar när man är trött och stressad och har mängder av gäster som man inte vet något om är väldigt... intressanta. Satt och försökte göra en stor karta på ett A1. Misslyckades... det blev trångt, svårtläst... men färgkodningen var bra. Sen lurade jag Malin att hjälpa mig skriva rent medans jag började sprida ut namnskyltar. Malin är inte ens spexare, hon är bara en oerhört trevlig stödmedlem. Men oj, det var skönt att hon tog över det där. Annars hade jag nog sniffat mig tokig på ångorna från pennorna. Och då gör man ingen nytta. I slutet av projektet fick jag ett par till att springa, och så dirigerade jag utifrån kartan. Därefter var det dags att byta om.

Festen sen... jag började på något vis bakom fördrinkarna. Mycket spännande upplevelse att för majoriteten av festdeltagarna förklara att jag inte har en aning om vad drinkarna innehåller. Eller ja, jag hade typ aning om den ena. När Niklas dök upp fick han ta det, då han visste vad som var i, och jag fick leka dörrvakt. Snygga och välklädda människor släpptes in, inga andra. När jag trodde att alla kommit gick jag ner, kommunicerade lite med klubbmästare, gick till sittningssalen och kommunicerade med stjärnorna som fixat upplägning av förrätt, och ja. Precis när jag frågade dem hur det gick så sa de att "vi är precis klara", samtidigt då som "nu har alla gäster kommit". Sittningen kunde börja. Det var en trevlig sittning, jag var uppe och snurrade mer än andra. Det var ju uppläggning av huvudrätt, då jag lyckades hamna på "specialarna". Många gyckel var det under kvällen, och toastmastrarna var superbra på att hålla igång, och att hålla ögonen på KM för att hämtande av mat och liknande skulle fungera smidigt. Väldigt bra. Till efterrätten fick jag igen hälla upp punsch. Och i halvmörker... jaja. Mindre spillande, och glasen stod som jag tänker, så att...  :-) (Ja, de stod i tät formation 10*10 muggar) Och så Maries sockerchockskakeri. Jäjj!

Efter sittningen... tja, då var det för KMs del undanplockande, och efter viss kommunikation beslöt vi att städa ur den salen där och då. Var dock tvugna att slänga ut lite gitarrfolk... synd, men.... de hade säkert roligt ute på festen med. Dans och sånt hoppade jag helt över den här gången, så... jag kom hem rätt tidigt. Lade mig i sängen tjugo över sju. Erik stannade kvar och städade resten efter festen. Han kom hem tjugo i ett, och en stund efter det gick jag upp. Det är ju bra om man är lite vaken på dagen också...

Idag har jag mest tagit det lugnt, sett ett antal avsnitt av Gilmore Girls och så... men jag är trött, så jag ska snart sova. Så kanske man kan leva ett normalt liv imorgon. Då är det ju måndag och ny vecka. Nästa helg är det andra och sista föreställningshelgen. Det känns lite lugnt, vi fixade premiären, då fixar vi nästa också. Dessutom är det över när den är klar. Och framförallt har inte alla tokstressat i en hel vecka innan. Nu kommer faktiskt ett par dagar av relativt lugn. Skkönt värre.

Så... mycket har det varit. Och mer blir det. Men sen... förflyttas fokuset. Jag vet vem jag är, jag vet vart jag ska. Jag vet vad jag vill.

Det blir bra. Allt blir bra.

GOD MORGON

Jorå... det är något att prova på. Pappa har fält träd nere i dalen, och mina föräldrar hade en idé om att veden borde fraktas hem innan marken tinar. Med tanke på hur det ser ut där nere förstår jag dem. Resultatet blev i alla fall att pappa jobbade på med motorsågen, mamma bar undan kubbarna, och jag fraktade dem med skottkärra bort till huggkubben. Då dalen är rätt snårig med träd och annat så var det lätt slalom som gällde. Och då dalen är rätt våt normalt sett så kan väl underlaget till stor del beskrivas som blankis. Och annan is. Och lite stubbar och annat. Roligt värre. På något vis har det också blidats en lagom härlig isgata längs stigen vid grönsakslandet, där det är som trängst. Närå... lite frisk luft och annorlunda motion är rätt kul. Ved har vi så det räcker ett bra tag framöver i alla fall. :-)

Annars har det inte hänt så jättemycket idag. Lugnt... någon promenad... lite TV-tittande (Vasalopp och 5-mil...) lugnt.

Imorgon blir det en tur till Trollhättan. Roligt, roligt.

Det var nog det. För nu.

*försvinner*