GSP

Det svåra är inte vad man ska säga, utan att våga ställa sig inför en massa människor. Jag tycker nog att mamma skulle ha gjort det. Jag fick dock en hel massa positiva reaktioner på mitt framförande. Tur det, när jag försökte prata två språk samtidigt :-P Jaja. Själv sitter jag mest och funderar på de saker som jag hade tänkt säga, men sen inte sa, och nu önskar jag sagt. Men men, det är ju bara jag som vet vad jag inte sa. Och jag fick med mig det viktigaste. Tack för att vi fick komma, det är så trevligt att vara här. Något om det stora i att lova sig till varandra för resten av livet. Och jag menade varenda ord, från botten av mitt hjärta. Tror det var det som slog an så hos alla andra gäster. Och så min ungdom :-P De flesta tal hölls av "föräldragenerationen". Sen var det ju brudgummen, några av vännerna, och brudgummens bror/förlover. Men de är ju alla äldre än mig, även om Kristian bara är nästan ett år äldre (början av jan/slutet av nov). Och föräldrar är förståss äldre. Säkrare. Men det svåra är inte vad man ska säga, utan att våga ställa sig inför en massa människor. Vilket inte mamma vågade. Jag tror jag sa något om att hon och jag kommit överens om att jag skulle prata. Hade hon pratat så hade hon kunnat gå tillbaka hela Helges liv. Hon var ju där vid dopet. Jag hade kunnat säga något om vilken förebild Helge alltid varit när vi var små. Och det är ju klart, han var ju så mycket äldre :-) Drygt tre år gör en jätteskillnad när man är liten. Och för Gunnar skiljer det fem år. När Gunnar var fem var Helge 10. Det är en väldans skillnad. Men Helge har alltid varit vänlig och trevlig även mot sina småkusiner. Hans temperament och genuina intresse för medmänniskor, det är det som gör honom till en så bra förebild. Sådana saker hade jag kunnat säga i talet. Men det gjorde jag inte. Jag pratade om det fantastiska med kärleken, glädjen över att få vara där och sådant. Kanske gjorde det mer begränsade ämnesvalet att talet blev mer sammanhängande, och därför bättre? Eller hade det blivit bättre om jag sagt mer? Annat?
Det viktigaste för mig är i alla fall att jag menade varenda ord. Och att de uppskattade det. Stolt över att få vara en Skaven. Stolt över att få vara släkt med så härliga människor.

Bröllop är så vackert. Och åh... en sån vacker dag, ett sånt vackert väder, en så vacker kyrka, ett så vackert brudpar, så många vackra gäster. Det var, på ren svenska, roligt. Jag är glad att vi åkte.



Resan hem är en helt annan historia, som jag tar en annan gång.