Emotionell buffert
Det är några dagar sedan jag skrev här sist... Det är några dagar då jag antingen inte haft tid eller inte orkat skriva. Eller båda. Hur intensiva eller inte som dagarna än är så är det i mitt huvud som det stormar som värst. Jag funderar mycket, mycket över framtiden. Märkligt det där... kanske blir det bra. Och på den andra stora frågan har jag nästan bestämt mig för att satsa. Kanske ska skicka iväg några mail till först bara...
När det gäller allt annat. I lördags var det dags för Gullvivornas fest. Och som Gullvivornas ordensmästare har jag lagt mycket tid på att hålla ihop alla tankar, försöka se till så att alla har ungefär samma ambition, och att det hela blir bra. Den orken tog totalt slut i fredags. Ironi, oh yes. Men fredagskvällen bjöd på lagom verklighetsflykt, vilket var otroligt uppskattat. Lördagen var jag så anti att det var rent otroligt att jag faktiskt kunde gå frammåt. Och hur nära gråten jag faktiskt var... Erik märkte det. Men jag vet inte... jag kände mig otroligt stressad. Och att då försöka agera emotionell buffert åt någon annan... tack och lov för timman mellan 18 och 19 då jag inte kunde göra något. Då jag kunde byta om och sånt i lugn och ro. Annars hade jag aldrig klarat av festen. Och tack och lov för alla de underbara människor som bara gjorde saker, tog ansvar och fixade. Och det blev en bra fest. Och, ännu mer otroligt. Jag hade trevligt. Men oj, vilken skillnad det gör om man är på festhumör eller inte. Men nu kan jag i alla fall släppa ordensmästaransvaret på nån hylla ett tag. De nästa festerna kräver 100% KM. Det är en helt annan sak. Funderar på om man skulle sätta sig ner och göra en ordentlig utvärdering av helgen. Nu har jag bara öst ur mig diverse ångest-och-klagomåls-tiriader över Erik. Det är inte så konstruktivt. Men hmmm... nu har jag sett en till sida av en sak. Delegering, jo för sjutton.
Arbetsförmedlingen har gått in i någon form av fas tror jag. De ignorerar alla kontakter jag försöker ta med dem... får väl ta mig in till centrum nån dag och försöka kommunicera med dem. Usch.
Känner att jag behöver en emotionell buffert på väldigt mycket. Gårdagen satsade jag hårt på vilodag. Inget tänkande, inget planerande. Det var välbehövligt. Och i helgen som kommer så ska jag hem till Gräfsnäs. Också välbehövligt.
Men den nära framtiden... och den närmaste, och den som sträcker sig över en okänd mängd tid...
Oh well... det reder sig väl. Någon gång.
Dagens bloggtips: Spex and the City och UH bloggar.
Kommentarer
Trackback