Det kliar i fingrarna och jag har ingen röst

Varför finns det så mycket inkompetenta människor? Eller ännu värre, de där halvkompetenta, som kan vissa saker men inte andra. Idag kliar det i mina fingrar. Jag har lust att strypa de där människorna som ställer frågor om sådant de borde veta, eller tidigare har hävdat att de har koll på. Och sen... när man försöker förklara och förklara... så lyssnar de inte, utan ställer ännu fler frågor på sådant de verkligen borde kunna. Och varför vet jag allt? Hej, mitt namn är uppslagsverk? Nåja... och sen är det allt det där som borde göras. Alla de saker som ligger efter. Det kliar i fingrarna av lust att bara gå in och ta över. Men det är inte mitt ansvar. Det är inte mitt problem om det går åt helvete. Och om jag tar över så lär jag inte få någon cred för det. Nä, då lär de prata skit bakom min rygg. Otacksamma människor stör jag mig också på. Nä, idag är en dålig dag. Tur att jag är begåvad med en stor mängd självkontroll. Tur att jag kan stoppa mig själv. Jag gör det jag tagit åt mig, och inte det andra tagit åt sig. Tur att jag vet var mina gränser går, så att jag kan säga stopp. Så att jag kan undvika de där avgrundshålen av ansvar för saker som andra förstör chansen att lyckas med. Tur att jag har mig själv, min integritet. Och tur att jag har mina vänner.

Idag ar jag ingen röst. Det är jobbigt. Jag tvingade fram de röstresurser jag hade i ett telefonsamtal i förmiddags. Att vara referens... det är lite läskigt att någon annans öde hänger åtminstone delvis på mina ord. Vilket ansvar! Jag försökte dock att svara bra på frågorna. Det är ju viktigt att arbetsgivaren känner att de kan lita på vad jag sagt för positiva sidor, och att de kan fatta ett bra beslut. Hon verkade lite stel vid intervjutillfället. Tacka sjutton för det! Hur nervös är man inte då? Jojo... anställningsintervjuer är verkligen en pers. Och man måste gå igenom dem för att få jobb. Och det vill man ju ha. Jösses...

Nä, idag är det fokus på att undvika sådant som ligger på andra, och så försöka beta av sådant som jag behöver göra.

* Telefonera Ö, hoppas på positivt svar, annars telefonera T.
* Gå igenom de udda.
* Skriva klart och skicka.
* Maila vår tids ondska.

Det är nog lagom mycket arbetsuppgifter för mig och en eftermiddag. Först lunch dock. Och så måste jag hitta min röst innan jag telefonerar... kanske ska följa Becks tips om honungsvatten? Och jo... jag gav exakt samma tips till Louise i tisdags. Varför slutar man tänka när man mår dåligt?

Apropå att inte ha någon röst... jag är lite ovan vid att inte ingå i de beslutande organen, och det leder mig till att fundera över hur mycket värd en medlems röst är. Kanske något att ta med i diskussionerna i den förening som faktiskt diskuterar sådant på ett vettigt plan. Den andra kan bara fortsätta iväg utan mig. Sen.

Försöker och försöker avsluta det här inlägget, men kommer bara på mer tankar... lite skönt att ösa ur mig med andra ord. Men nu behöver jag verkligen lunch.

*borta*


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback