Det märkliga här i livet

Var lite spännande att komma hem. Var lite spännande att ta sig hem också. Nåväl...

Först missade jag tåget. Det var mest mitt eget fel, och lite... tja. Äh. Nåväl, så jag bokade mig en biljett till Örebro på egen bekostnad, och hoppade på det tåget i stället. Och det... stannade. Någonstans. Det var mörkt ute. Efter en stund kom det en konduktörsperson förbi och sa något om maskinerifel. Jahaja... omgående börjar damen snett mitt emot att klaga högljutt *suck* tror nog bara det var hennes dotter som orkade lyssna. Och klagandet fortgick bra mycket längre än stoppet. Till sist kom i alla fall den där konduktöriga personen förbi igen och meddelade att loket typ funkar nu, men att de inte vågar/får köra snabbare än 80 km/h. Hmmm... var det bara jag som oroade mig lite då? Vi kom i alla fall till Örebro, sent omsider. Ungefär en timma efter utsatt tid. Och med tanke på att jag egentligen planerat att ta ett helt annat tåg så kändes det väldigt surt att ta bussen vid 21 från resecentrum. Jag kom i alla fall hem till sist. För övrigt dog mobilen inte alls långt in på resan. Den ligger på laddning nu.

På centralen i Stockholm, och första delen av tågresan höll jag mobilen varm med att kommunicera med de individer som trodde att de skulle få träffa mig ikväll. Så kan det också gå.

Väl hemma hittade jag en stor mängd mail med spekulationer om resor till Trysil. Jag funderar nästan lite på om de satte starttiden som ett första sätt att testa folks kreativitet på att ta sig dit. Nåväl, jag har nu lyckats skaffa mig en plats i en bil som startar från Motala tidigt torsdag morgon. Det är många fördelar med det... färre tidtabeller, färre utlägg, sällskap, och jag slipper åka redan imorgon. Halleluja!

I övrigt... jag insåg lite plötsligt att jag ätit dåligt idag. Inte konstigt, för jag har nojjat över allt möjligt. Då tog Erik tag i saken, och han håller nu på att laga mat och koka te. Det är en bra pojkvän. Jag är så glad att jag har honom att komma hem till.


Jo, just det ... intervjun. Tja... jag tror det gick ganska bra. Men å andra sidan... de vet ju vem jag är.


Kommentarer
Postat av: Lotta

Vad trist med tåget. Men gött med resan till Trysil att den verkar gå smidigt. Håller tummarna för bägge ställena.

Nu ska en sliten Lotta med en ond käke sova.. Förlåt att jag inte kunde ikväll. Käken gjorde för ont.



Kram kram


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback