GSP

Jodå... min mage är fortfarande... upprorisk. Exploderar då och då... irriterande. Jag har fortfarande en massa utslag över kroppen var gång jag vaknar. Men idag har jag nästan ätit en hel frukost, och jag har inte gett upp än. Och jag känner mig glad.

Mamma och pappa kommer på visit. Jag har inte sett dem sen juli, så jag är glad. Att Freia kommer med på köpet är väl mindre populärt hos min sambo... men men...hon hör till, det lilla åbäket. Och jag älskar ju henne också. Trots hennes beteendestörningar. Jo, jag vet nog. Jag kan förstå att andra finner henne jobbig. Jag tycker också att hon är jobbig i tid och stunder. Men kärleken är alltid störst. Kanske är det så det är att vara förälder. Det är kärleken som gör det.

Och apropå kärlek. Jag är så glad att jag har Erik. Han som finns här, och hjälper mig, och tar hand om mig när jag mår dåligt.

Igårkväll blev det film hemma hos Louise och Niklas. Therese ville inte vara ensam. Jag kan förstå det. På många vis. Mysigt att kura ihop sig och så... även om min mage tvingade mig till många och tidvis långa pauser från filmeriet... jaja. Så kan det vara. Lev med det, och hoppas att det blir bättre.

Kärlek. Det är bra det.