Spexaffisch

Var hos Becks idag och hämtade min spexaffisch, som hon vänligt nog tagit hand om. Satt och läste de olika kommentarerna, och även om jag uppskattar allt som står där så är den övervägande känslan en undran över allt som INTE står där. Åter slås jag av hur beroende det är av grupp hur många kommentarer man får. Jag gick runt på Hjalmar Bergman och skrev på alla affischer jag hittade. Något kan man alltid skriva, även till dem man inte känner så väl. Och har jag missat någon så rättar jag gärna till det.

Särskilt många kommentare var det dock inte på min affisch. Jag uppskattar varje ord som står där, men kan inte låta bli att känna att det borde funnits mer. Det är ju inte som att jag varit osynlig i år. Verkligen inte. Så ni där ute som vet med er att ni missade min affisch, ni får gärna komma förbi och rätta till det. Och om ni anstränger er tillräckligt för att snickra ihop någon form av förklaring till missandet, så lovar jag att tro på förklaringen. Folk som inte var på teatern behöver dock inga ursäkter, men lite mer kärlek på min affisch vill jag allt ha.




Imorgon blir det heldag i Stockholm. Tjo...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback