GSP

Jag har haft en del funderingar... jag har under många år lagt ner en hel del tid och engagemang i diverse olika föreningar. Vissa har jag gått med i för att få rabatt någonstans, eller så har jag ägnat åratal åt att arbeta med föreningens olika frågor. Det har varit lokala föreningar, nationella föreningar, regionstäckande saker, föreningar med några få vänner, tunga organisationer, med eller utan anställda... tja, jag har helt enkelt roats väldigt mycket över föreningsliv i allmänhet. Detta inlägg rör till stor del en av alla dessa föreningar. Det kan mycket väl finnas vänner/läsare som känner igen vilken förening det handlar om. Det är en förening som ligger mig om hjärtat, men... det är några saker som jag behöver få ut mig - utan att peka ut någon, utan att tala illa om föreningen som sådan.

I juni hörde jag av mig till valberedningen, för att erbjuda mig själv som årsmötesfunktionär vid nästa årsmöte. Mina privata skäl för att göra så är väl mer av ett mjukt "tack för mig" ett sätt att ha en anledning att vara där, att träffa alla underbara människor. I mailet till valberedningen så listade jag upp en rad anledningar till att jag skulle vara bra som funktionär i presidiet:
1.      Inte förtroendevald i [föreningen]

2.      Inte anställd i [föreningen]

3.      Inte medlem i [föreningen]

4.      Mycket god kunskap om [föreningen].

5.      Mycket god kunskap om [föreningen]s årsmötesordningar.

6.      Mötesvana

7.      Vana att leda möten både inom [föreningen] och inom andra organisationer

8.      En stark kärlek till [föreningen]
Apropå mötesordningar, så skiljer de sig bitvis åt mellan olika föreningar, även när man har samma punkter på dagordningen. Det gäller att hitta rätt ton...
Anledningen till att skicka mailet till just valberedningen är naturligtvis för att det är de som formellt sett föreslår alla årsmötesfunktionärer. Sen vet jag att själva arbetet i regel brukar hamna på S, så jag skickade en kopia till henne för kännedom. I november hörde S av sig och undrade om jag fortfarande var intresserad, vilket jag svarade att jag var. S meddelade då att det kommer bli så att jag föreslås. Igår hörde S av sig igen och meddelade att styrelsen var skeptisk till mig på den platsen i vår, baserat på vad jag gjort inom [föreningen] under 2011. Därför kommer S leta efter någon annan.

Det är nu jag funderar... jag antar att styrelsen baserar sin åsikt på någon form av jäv-tanke, vilket jag själv har svårt att se, men fine, upp till dem. Men ska verkligen de ha någon åsikt i frågan över huvud taget? Det är ju valberedningens uppgift att ta fram mötesfunktionärer, främst för att det ska vara oberoende av styrelsen, så att man kan hantera ansvarsfrihet och eventuella kontroverser på ett mer objektivt sätt. Samtidigt kan jag se att det är symptomatiskt för "den nya tiden" att vissa krafter inom [föreningen] är så rädda för att göra fel att de stoppar allt som de är det minsta osäkra på. Detta oavsett om det är något de egentligen har rätt att lägga sig i eller inte. Och oavsett om det behövs beslut eller inte. Detta är problematiskt i framförallt de fall där man faktiskt behöver fatta beslut, oavsett om det finns ett "rätt" svar eller inte. Så rädd för kritik får man inte vara. Tycker jag. Men... min tid är över. Det är inte mitt sätt att resonera som gäller längre. Mina idoler är borta sen länge, och väldigt få av dem jag känner beundran och/eller förtroende för är kvar. Tiden förändras.

Jag ser samma tendenser i flera föreningar, och kanske är det tiden som förändras, eller så är det jag. Jag är inte ungdom längre. Det kommer in nya, yngre generationer. Och det är bra. Och de måste få sätta sin prägel på den förening de väljer att aktivera sig i. Det är inte längre jag som är målgruppen, det är någon annan. På vissa sätt känns det bra att ha kommit fram till det här, men det känns konstigt. Jag som är en sån inbiten organisationsnörd vet inte riktigt vart jag ska ta vägen nu. Kanske är det dags att söka sig till "vuxenorganisationer". Men jag vill ju fortsätta leka! Jag vill fortsätta roa mig med mina intressen. Nä... vi får se vad som händer. Det finns ju andra sätt att roa sig än i föreningar också. Social samvaro behöver inte ske i ordnade former.

Och för er som tror er veta vilken förening som huvuddelen av mitt inlägg berör... håll eventuella kommentarer neutrala så att inte fel kopplingar kan göras, och har ni andra typer av åsikter än de som passar i kommentarsfältet så vet ni antagligen hur man får tag i mig på andra sätt. Det här inlägget handlar inte om individer, och det beskrivna skeendet är mer ett exempel som visar hur man resonerar på olika vis. Jag sitter inte på hela sanningen, och det finns alltid mer än ett sätt att se på saker. Det här är utifrån mitt perspektiv, och jag är... på många vis... gammal. Min tid var då, och nu är det nu. Och den kärlek jag känner är det väldigt svårt att ta död på. De ljuva minnena kommer hålla kärleken vid liv.

Detta är kanske inte världens mest sammanhängande eller välskrivna blogginlägg, det är mer för att själv lätta på trycket än för något annat. Annars har jag ägnat kvällen åt ett par julkalendrar, och LiSSs julrebus. En vansinnigt nördig rebus är det, för övrigt.