GSP

Shit, det har varit mycket nu. Förändringens vindar anades, men plötsligt kom en stormby och flyttade mig till en helt annan plats. Just nu har jag fullt upp med att landa på fötterna och få kontroll över omgivningen. Vad finns det för möjligheter? Vart kan man gå härifrån?

Jag skrev i ett tidigare inlägg om mina tankar inför helgen. Det var mycket som rörde sig i mitt huvud då. Många känslor. Det är ingenting emot hur helgen var. Och ojojoj... årets årsmöte var en mycket trevlig tillställning. God ton i det allra mesta, och bra diskussioner. Ordförandevalet och dess olika eventuella konsekvenser orsakade dock en hel del huvudbry. Missförstånden haglade tätt, och när vi till sist rett ut allting så ja... på lördagens valtorg satt jag i ett rum under två timmar och blev utfrågad av de olika medlemmarna. Många bra och intelligenta frågor. Och jag svarade på dem, ärligt, och efter bästa förmåga. Vetandes att i ett annat rum satt Susanne och gjorde samma sak. På söndagen klubbades alla beslut, och på det stora hela är jag mycket nöjd. De frågor där jag hade mest känslor gick som jag ville. Det är huvudsaken. Och så, i slutet, kom vi fram till valen. Först upp, val av ordförande. Sluten omröstning med valsedlar. De delas ut, fylls i, samlas in... och så rösträkning. Då kunde jag inte sitta still, väl vetandes att beslutet  var fattat, och väntandes på resultatet... nervositet var bara förnamnet. Och efter en stund kommer det in någon, och hämtar årsmötesansvariga (org). "Shit, det är lika" var min första tanke. Hjärnan hoppar raskt till stadgarna och konstaterar att "vid lika röstetal vid personval ska lottning ske". Neeeej! Inte lottning, vad som helst, men inte det. Hur ska man ta en sådan vinst? Eller en sådan förlust? Årsmötesordförande kom in, meddelade resultatet (lika), förklarade vad som står i stadgarna, och frågade årsmötet om de ville göra så, eller om de ville rösta igen. Det blev ytterligare en röstomgång. Denna gång stod jag som segrare. Så många känslor som trängdes i mig just då... från lättnaden över att beslutet var fattat, till glädjen över att ha fått förtroendet, och ett stick av medkänsla för Susanne. Så många känslor kan inte uttryckas samtidigt. Så det blev bara ett tack för förtroendet, och sedan gick årsmötet vidare med övriga personval. Det kommer ta en stund innan jag kan landa i det här. Jag är UH:s nya ordförande. Helt galet, och häftigt.
Efter årsmötet var det konstituerande möte, och sedan hemfärd för samtliga. Jag åkte med minibussen till Stockholm, för jag skulle på en seminarium på måndagen. En natt på vandrarhem, och jag tror inte jag sov särskilt mycket.

Måndagen bjöd sedan på nämnda seminarium. Inbjudan är stämplad med Regeringskansliet, och titeln för dagen var "en väg till arbetsgemenskapen för Unga med funktionsnedsättning". Det var en intressant dag, med flera intressanta paneldeltagare. Var dock lite tråkigt att det inte fanns någon tid för frågor. I pausen stod jag och pratade med Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson. Hon hade bara inlett dagen, men jag kände inte igen henne. Eh, ja... så kan det gå. Därefter kom det fram en kvinna från Handikappsförbunden och undrade vad jag pratat med ministern om. Sen orkade jag inte med den ekande salen nått mer, så jag vandrade tillbaka till seminariesalen. Minglande är inte min starka gren, men i vettiga lokaler har man i alla fall en chans. Slingan på Rosenbad var för övrigt inte särskilt imponerande. Det var ett bi-ljud hela tiden, som ett surr eller nått... svårt att beskriva. Så jag var inte så lite ljudtrött när det hela var över. Plus dock för teknikerna som hela tiden såg till så att paneldeltagarna pratade in i mikrofonerna så att de hördes. Misstänker att det har mer att göra med webbpubliceringen, men ändå. Det blir så mycket enklare att hänga med då. En utförligare beskrivning om dagen kommer dyka upp på UH:s blogg när jag orkat skriva den. Det som händer framöver är i alla fall att regeringen kommer tillsätta en referensgrupp med deltagare för alla de organisationer som satt i panelen under dagen. Plus Handikappsförbunden/HSO. Någon ungdom där? Tror inte det...

Tisdagen var tvättdag här hemma. Och maildag. Att vara ifrån mailboxen en hel helg och en halv måndag sätter sina spår. Jag är ännu inte i kapp, försöker prioritera i ordning efter hur brådskande saker är. Ansvarig utgivare, producent, styrelsemedlem, nybliven ordförande, arbetssökande... många mail blir det.

Onsdag... är det idag. Och idag har det varit mera äventyr i Stockholm. Josefin och jag träffade Unga Synskadade (US) och tillsammans vandrade vi iväg för att överlämna presenter åt Utbildningsminister Jan Björklund och Högskole- och forskningsminister Tobias Krantz. Detta i samband med riksdagsdebatten om den nya Lärarutbildningen som debatterades idag. Dock fick vi på förhand veta att ingen av dem skulle syka upp på debatten, så vi gick till Utbildningsdepartementet. Vi försökte lämna våra presenter i receptionen, men blev hänvisade till godsinlämningen. Det var en äventyrlig vandring i containrarnas land och källarkänslan var stark. Förhoppningsvis når paketet avsedd adressat under morgondagen. Efter presentavyttrande gick vi till riksdagen för att lyssna på debatten. Av sju talare (en från respektive parti) var det fyra som nämnde vår fråga - handikappskunskap, handikappsperspektiv - de rödgröna i meningen att det behövs på lärarutbildningen. Moderaten var av annan åsikt. Hur omröstningen gick senare på dagen vet jag inte riktigt, jag var på kansliet då.

Här kommer lite länkar:
Pressmeddelande om Björklund och Krantz från Unga Hörselskadade och Unga Synskadade
Regering och riksdag lyssnar inte på experter och myndigheter
Samlad protest mot brister i nya lärarutbildningen
Ge alla en chans att bli bäst i klassen
Lärarna måste ha kunskap om funktionshinder

Vårt pressmeddelande om att jag blivit ordförande resulterade i alla fall i den här artikeln.

Så... veckan som följer omedelbart efter söndagen då jag valdes har innehållit hittills:
* Måndag - Rosenbad
* Tisdag - hemma
* Onsdag - riksdagen

Och för resten av veckan är det inplanerat planering inför Almedalsveckan, och sedan blir det en tur hem till Gräfsnäs. Tur att man tar det lite lugnt i början :-P

Ja, det har helt enkelt varit mycket nu. Mycket förändring. Ett annat sätt att kommunicera.


Läs även andra bloggares åsikter om utbildningsminister, Björklund, Krantz, vaxpropp, lärarutbildningen, funktionshinderkunskap, unga hörselskadade, unga synskadade, UH, US
Läs även andra bloggares åsikter om socialförsäkringsminister, Husmark, Pehrsson, Husmark Pehrsson, arbetsgemenskap, unga, funktionsnedsättning, funktionshinder