Finns det hjärterum?

Jag har insett något om mig själv idag. För egentligen har jag vetat i många år att man först bokar lokal, sedan bjuder in folk... men ändå står jag här idag... utan lokal, och lite för många människor för att det ska kännas som en bra idé att klämma in dem alla i min och Eriks lägenhet. Nåväl... oavsett om det är en bra idé eller inte, så är det så det kommer att bli. Varför? För att en del av mig lever uppenbarligen kvar i mitt gamla jag. Ett jag som jag trodde att jag lämnat efter mig för länge sedan... men en del av mig väntade sig att folk inte skulle vilja komma, och att det skulle bli så få att jag lätt skulle kunna vara hemma. Eller att det inte skulle bli något alls. För så har det slutat alla gånger jag försökt ordna en egen fest för mig. Festen med Louise förra året tänkte jag inte så, för Louise är ju så trevlig och söt, så det är ju uppenbart att folk vill festa med henne. Men jag... så idag när jag virrar omkring och fixar och donar så tänker jag på hur lycklig jag är som har vänner som vill fira mig. Och vilket lyxproblem det egentligen är att så många vill komma. Vilken grej. Tänk om jag hade vetat det här när jag satt i en ekande fritidsgård hemma i Gräfsnäs... tänk om jag hade känt mig själv nu, fast då...Så jag gråter lite över den osäkra lilla flicka jag har varit, och som uppenbarligen fortfarande kan göra sig påmind. Nyttigt. Tror jag...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback