GSP

En dag i aulan. Den sista dagen. Rivningen. Och sen bara.... tomt. Aulan är så tom utan spexare, utan spexdekor, utan spexkostymer. Det ser så konstigt ut med podiet och parketten. Det ser så ödsligt ut i greenroom och logerna. Det känns så... tomt. På många sätt är det väldigt passande att avsluta en spelperiod med att riva aulan. Något symboliskt i att plocka undan, vika undan, flytta undan, gömma undan. Alla dessa saker som varit en del av alla dessa människors liv i alla dessa dagar... Det är ett bra avslut att få ta undan det. Och att sedan faktiskt möblera om i aulan. Aulan är vår, men bara för en period. Sen att det är jobbigt att släpa och bära. Och att man måste reda ut en del rent äckliga saker på vägen... det hör till. Och sen kommer man hem. Och är trött. Men ja... vi kan vara nöjda med vår spelperiod.

Jag skrev en annan dag om affischerna. De är nerplockade nu. Och hemtagna till var och en. Och var och en har en affisch full med kärleksfulla meddelanden. Det är roligt att läsa. Roligt att komma se vilka saker tar till sig och kommer ihåg. Ja, affischerna är en av de mer värdefulla och oersättliga saker man får med sig. Sen är det lite synd på de vackra ord som saknar underskrift. Jag vill ju veta vem som står för vad. Men det hör väl också till kan jag tro...