GSP

Igår sprang min näsa i blod två gånger. En gång mitt under grillningstrvligheterna hos Teo och Mona. Ytterligare en gång på kvällen när jag höll på att skriva. När jag sedan låg i sängen utan att kunna sova så började jag tänka på kinesdockan. En gång i min barndom fick jag en snärt över näsan... det var rekylen av en gren när vi var ute och sprang i dalen. Tillbaka till mamma, och blev ompysslad, bomull i näsan, och jag fick hålla i mammas fina kinesdocka. Det var ett stort tillfälle. Det är en mycket vacker docka, och den är inte avsedd att lekas med. Så när jag får näsblod tänker jag på kinesdockan.

Det verkar som att envetna sjukdomshistorier är på väg att ge sig, och det är skönt. Jag trivs bättre med att vara frisk. Nu kanske man kan återgå till att ta tag i sådant som kräver tankemöda igen. Typ svara på mail, skriva på saker... etc.

Och sen... så funderar jag mycket. Sådan är jag.

Det ordnar sig nog.

Allt blir bra.

I sinom tid.

Gårdagens bästa citat är för övrigt "Bättre sent än för sent"