Ångest och ordentlig

Tänk om ångest hade stavats med o. Vilken fin alliteration det hade blivit av rubriken. Jaja... inte ens det lilla nöjet finns.

Jag har mycket ångest den här veckan. Beskedet från CSN dröjer, och tiden håller på att rinna ut. Vet inte riktigt hur jag ska göra. Om jag får det besked jag vill ha från CSN, då är allt väl. Om jag inte får det... så blir det problematiskt. Särskilt om jag får fel besked för sent. Om jag då redan har agerat på att "jo, men de gör nog som jag vill". Då får jag problem med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Och om jag agerat på "nej, det blir nog inget", då har jag gått igenom det där med alla papper och ordningar i onödan. Och om jag kör på nej-alternativet, men jag sen får som jag vill ändå. Då kan det vara för sent att göra det jag vill. *suckar* Myndighetsbaserad ångest är den värsta. Tre myndigheter som kan ställa till problem. Det räcker att en av dem krånglar för att de andra ska... GAH!

Har sedan det senaste inlägget skrivit ett par utkast till blogginlägg på väldigt specifika ämnen. Tror dock inte att jag kan publicera dem än, finns risk att delar av min läsekrets tar det fel. Och så måste jag nog redigera en del exempel.

I övrigt... har varit ordentlig ett tag nu och sökt en hel del tjänster. Det skulle kunna bli riktigt bra, oavsett vilken av dem. Hoppas det blir lite intervjuer och sånt framöver. Det är ju jobba jag helst av allt vill, då kan jag verkligen strunta i alla myndigheterna och deras ordningar.

Den roliga delen av att söka jobb är alla spännande annonser man hittar. Vissa är tokspecifika på de mest udda kompetenser, andra är så generella att de inte ens skriver ut vilken tjänst det rör sig om. Vissa är helt unika, andra lägger ut tre likadana, där de bara ändrar ortnamnet. Vissa söker 20 pers på heltid, andra vill ha en på 25%. Så mycket olika, och seriositeten skiljer sig markant. Jag är glad att jag har en utbildning, så att jag kan sortera bort de allra mest oseriösa och strunta i att söka de tjänsterna. Vet man inte ens hur ansvaret för anställda ser ut så... *grimaserar* Nä, mycket lustigt finns det.

Det tråkiga är givetvis att man vet att det kommer in högvis med ansökningar till varenda tjänst, och chansen att de ska välja just mig är låg. Trots att jag är så bra. Och sedan kommer beskeden med "tack för sin ansökan, men tyvär..." eller så kommer det ingenting alls. Inget svar, inget "vi har gått vidare med andra sökanden" inget "tjänsten är nu tillsatt av..." Att söka arbeten är inte direkt upplyftande för självförtroendet.

Snubblade in på
arbetsförnedringen, en hemsida som kritiserar en viss myndighet rätt skarpt. Skummade bara förstasidan, men jag ska nog spana vidare och se vad jag tycker om övriga innehållet.




Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback