Automaternas tid

Den här resan har präglats av automater... spännande, spännande. Det började bra, när vi skulle ta bussen till centralen, och Erik hade meningsskiljaktigheter med bussbiljettautomaten. Han menade att han stoppat i den en 10:a. Automaten tyckte att den fått en 1-krona. Nästa automat vi mötte var det jag som kommunicerade med. Det var ännu mera spännande. Jag hade vansinnig lust på choklad, så jag gick till automaten på tåget mellan Oslo och Stange. Jag studerade prislistan och stoppade in 15 kr i automaten, och tryckte på koden för en chokladkaka. Ingen chokladkaka trillade dock ner, däremot fick jag tillbaka pengar. 17kr. Alltså hade jag plötsligt gått plus. Jag var dock fortfarande sugen på choklad, så jag försökte igen. Jag stoppade in 15 kr, tryckte på koden för choklad, och ner faller TVÅ chokladkakor. Så i praktiken betalalade jag 13kr för två st, istället för 15 för en. Inte dumt alls.
Därpå var det parkeringsautomaten som inte ville ha pengar när vi stannade vid
Domkirkeodden. Och ja... lite annat smått och gott.

Förutom automaterna så var det... ja, torsdag, lämnade vår lägenhet vid 10. Var i Oslo halv fyra. Gick och skaffade biljetter till Stange (löjligt dyrt att åka tåg i Norge), och sedan spatserade vi på Karl Johan. Dock hade de haft signal problem under dagen, vilket innebar att alla tåg in till och ut ur Oslo var försenade. Så även det tåg vi tog, men dock inte så mycket. Tåget skulle gå 16.37, så vi var väl hemma hos mormor vid halv sju på kvällen. Sett till att vi åkte 10 så är det en låååång resdag. ÄVen om vi inte reste hela tiden.

Fredagen tog vi det ganska lugnt, någon promenad, och på kvällen lyssnade vi på Vaselina. Det var... en upplevelse. Vi fick också se de norska OL-medaljörena från Stange (vilket språk jag stavar på nu är jag inte helt säker på).

Lördagen fick vi en tur på Stangebygda runt gårdar och längs Mjøsas strand. Turen avslutades i Hamar, där vi först vandrade runt Domkirkeodden, så att Erik fick se. Den ligger så vackert, den gamla ruinen (svenskarnas verk att den är ruin), längst ut på udden, och så innefattad i en glaskatedral. Underbart. Sedan bjöds vi på glass på Skibladnerbryggan. Därefter vandrade Erik och jag runt i Hamar, och vi tittade även på lite presenter. Det är ju en och annan fest på ingång.

Söndag var hemresedag. Vi tog tåget från Stange typ kvart över två, vilket gav oss lite marginaltid i Oslo (man vet ju aldrig om tågen är i tid). Nu var tåget i tid, så Erik och jag gick över till Oslos operahus och vandrade omkring på det, innan vi gick till bussterminalen (Oslo Gallerian). Detta för att jag vid det här laget hade rediga känningar av förkylning, så jag orkade inte så mycket. Bussen var... tja, mycket folk till Karlstad. Och busschauffören var tvungen att stanna lite då och då, för att vänta in tidtabellen. I Karlstad bytte vi busschaufför, och den nya lovade att solen skulle komma tillbaka till morgondagen (idag alltså). Väl i Örebro (tio på kvällen) hade åtminstone jag bara ett mål i sikte: SÄNGEN. Trött är bara förnamnet.

Idag... har gått upp... mailat lite (behöver maila mer), och ringt mormor och talat om att vi är ordentligt hemma. Och jo... jag är fortfarande trött. Jag tvingade mig ur sängen klockan nio, och det känns inte riktigt som om jag kommer få nått vettigt gjort idag. Jag är trött, trött, trött. Och förkylningen sitter som en slempropp från halsen och upp. Tung i huvudet, oh yes.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,


Dagens länktips: http://www.orebrospexet.com/blog/

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback