GSP

Tur att den är ansenlig. Jag är artig. Jag accepterar. Jag låter honom rasa. Jag hoppas att det ska gå över utan allt för högljudda expolsioner. Ja, jag vet... jag sa de där sakerna... men allt är ju logiskt på sin plats i tiden. Kan inte riktigt rå för hur jag mår... eller att jag tänker på ett annat sätt. Det handlar om förtroende. För Erik har jag förtroende... det är vad man kan lämna åt folk jag inte känner.

I övrigt... jag är tacksam. Se nedan, till exempel. Men nu rinner tårarna. Min viljestyrka är också försvagad av allt jag inte orkar...