Jag börjar nästan komma i fas med mig själv

På tiden skulle jag vilja säga. Det känns som om jag varit utsräckt över ungefär fyra kontinenter, men nu börjat krypa ihop lite långsamt. Är nere i tre, kan se gränsen till att vara nere i två. Och att bara vara utsträckt över två kontinenter känns liksom lite mer hanterbart. Det är ungefär lagom tror jag. Men jag är fortfarande uppe i te, och det var inte länge sedan det var fyra, så jag känner mig lite sliten. Har avsatt helgen till nödvändig rekreation, så om något smyger sig in i almanackan så är det undantagsfall.


I övrigt...

Jennifer och jag håller på och avslutar arbetet på TC. Ska bli riktigt skönt att bli klar med det. Är en bidragande orsak till ovanstående resonemang om kontinenter.
Så måste jag gå över min ekonomi och lite sånt... och fixa några saker... det blir bra...

Och till sist:
Hur trött måste man vara för att få vara stolt över prestationen att ta sig ur sängen på morgonen? Ungefär så känner jag mig på morgonarna den här veckan. Bit ihop och kämpa!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback