Upp och ner, det är så mycket känslor
En som behöver gråta ur sig stressen. En som mår dåligt i största allmänhet, en som aldrig verkar få må bra. Och så stress, stress, stress. Är det här verkligen dagens samhälle? Folk sliter så hårt att de inte orkar ta hand om sig själva. Jag ser spåren av alla larmrapporter även i min begränsade men spridda bekantskapskrets. Och det skrämmer mig. Mer än jag har ord för. För det verkar så omöjligt att stanna av eller vända utvecklingen. Jag menar inte att världen ska sluta utvecklas. Inte heller att vi ska försöka gå bakåt i tiden. Båda tror jag är omöjligt. Men kan man inte försöka styra utvecklingen åt ett annat håll? Ett håll där människor faktiskt kan vara människor. En människa är ju en sån fantastisk skapelse. Trots våra fel och tillkortakommanden.
Det är mycket känslor, skrev jag. Och sedan kom en harang om samhället, kanske. Det är mycket känslor som rör sig inom mig när jag hör och ser vad mina vänner sliter med. Det är också mycket känslor för egen del. Många tankar. Dagarna går upp och ner som värsta berg- och dalbanan. Från ångest, panik (oftast över skolarbetet), dåligt samvete (oftast över städningen) till glädje, lycka och eufori. I snabba, snabba svep. Det är mycket just nu, helt enkelt. Ska försöka få in en tur till Gräfsnäs efter spelperioden, så jag kan andas lite.
Kommentarer
Trackback