GSP

Just nu känner jag hur inspirationen flödar. Jag har mycket på gång, men det är kul saker, som jag tagit på mig frivilligt. De där sakerna jag borde göra ligger däremot i skymundan.

Sammanfattning av de två senaste dagarna:
* gick upp kvart i fem, fixade, packade, drog till Stockholm (kom på på bussen till tåget att jag glömt papprerna)
* tog det lungt på Stockholm C (alla stressade människor måste ha hatat mig), tog mig i lugn och ro till kansliet
* vandrade in på UHs sida och småpratade lite med Andreas och Sara, samt fick ett mail utskrivet
* vandrade in på HRFs sida och hälsade på en massa människor... och så möte
* tog några svängar in till UH i pauserna för att se hur det går där
* fick ett gäng ansökningar utskrivna *skönt* föredrar att läsa på papper
* mera möte, och en båttur runt Djurgården
* sova på hotellet - tja, jag gick upp tidigt, det var skönt att sova
* vandrade till kansliet på morgonen
* möte
* samtal
* lite diskussion
* ta mig till Stockholm C, där jag åter en gång måste gjort alla stressade människor alna genom att vara så lugn
* tåg till Örebro med läsning av ansökningar
* hem till lägenheten för dumpande av väska, samt en dusch
* hem till Niklas som fyllt 24 *grattis*
* trevlig kväll
* sova
*sovmorgon idag *skönt*

Så.. det var torsdag-fredag...

 Idag ska jag gå igenom resten av ansökningarna, sortera ut vilka som är intressanta, och...ja... slänga iväg nått mail. :-)

 Får väl skicka iväg några egna ansökningar också när jag nu är inne i det här tänket. Jag har sett misstag, och riktigt bra ansökningar. Det som är svårast att fatta är dock att det är människor. Varje papper jag tar i min hand, varje mail, de representerar riktiga människor som väntar på besked... som väntar på vad jag och mina kollegor i processen beslutar. Spännande, ofattbart... Är jag vuxen nu?