Hemma är där man känner sig hemma, eller Hemma är där man alltid är välkommen

  Jag vet inte vilket av det som är mest sant, men just nu lutar jag åt det senare.

 Är i Gräfsnäs nu. Skönt att vara hemma. Var rätt skönt igår... kom med tåget från Örebro. När tåget är på väg ut från Laxå (försenat, förståss, det är ju SJ) ringde pappa och frågade om jag ville ha skjuts hem. Jag svarde att han skulle åka utan mig, eftersom man ju aldrig vet när tåget kommer fram, och jag ville inte att han skulle vänta i onödan. Dessutom går bussarna hyfsat bra. När jag väl kom till Alingsås visade det sig att tåget bara var sju minuter försenat, vilket gav mig drygt 20 minuter att gå de stackars metrarna till bussen. Höll på att gå förbi rätt refug, för jag är så van att ta 500. 560 skulle det ju vara :-) Tror det är första gången ever som jag gjort det misstaget. Ingen skada skedd dock, dels gick jag aldrig för långt, och dels så hade jag gott om tid.

 Tog bussen ut till Gräfsnäs och kom hem. Det första som händer är förståss att Freia hoppar på mig (i den bokstavliga meningen, inte den bildliga). Kramar pappa och hittar mitt rum fyllt av datorer och deras tillbehör. Ja, datoRER. Två stycken för att vara specifik. Det har just uppdaterats här i huset.

 Så ringde Gunnar. Han frågade om jag ville ha skjuts hem, för han hade hört att jag skulle komma nånstans mitt på dagen. :-) Att jag redan var hemma spelar ingen roll, det är tanken som räknas. Och jag kände mig väldigt välkommen hem i alla fall. Och Gunnar kom ut till Gräfsnäs för att äta middag med pappa och mig. Efter middagen flyttade jag över datorerna till Gunnars rum, för han kommer inte förrens på lördag. Pappa har lovat att trolla bort datorerna tills dess. 

 Mamma kom hem efter jobbet. Det är så trevligt att träffa familjen, att gå mot jul...

 Idag har mamma och jag varit ute med Freia i Erska lunde. Mysigt. Först la vi spår, så gick vi en sväng runt elljusspår, förbi förskolan och scoutstugan och allt. Mysigt att se hur lite som förändrats, och vad som faktiskt har förändrats. Lite av det iaf. Så fick Freia spåra. Hon är bra duktig, när hon väl kommer igång syns det på hela henne, och på långt håll. Målmedvetenheten STRÅLAR verkligen ut ur henne. Vackra hund. Men jobbig ;-)

 Kärlek, kärlek.

 Jag saknar Erik förståss, men annars är allt bra. Jobbar på med min uppsats.

 Det blir bra.

 Nu tillbaka till allvaret.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback