Den styckade dagen
Uff... det är jobbigt att försöka samordna sitt liv. Det är liksom för många olika saker som ska klaffa. Till exempel så har jag länge behövt byta slangar till mina hörapparater. En liten, enkel grej att fixa. Men mina slangar är limmade, så jag måste gå till närmsta hörcentral, i det här faller placerad på (i?) USÖ. Och de har öppen mottagning på förmiddagarna. Då har jag i fyra fall av fem föreläsningar eller duggor. Kvarstår onsdagar. Idag var den onsdag då jag äntligen lyckades ta mig iväg.
Jag har varift förkyld eller så... och kroppen är inte helt på min sida. Det ger bieffekter av trötthet och orkeslöshet. Allting tar längre tid än det borde, och vissa saker hinns inte med.
Och studierna... rullar väl på. Det är rätt så enkelt, men... nu kommer det en tenta nästa vecka. Och man vet ju aldrig... har man en dålig dag just då... eller miniräknarbatteriet dör eller... tja, då går det i alla fall inte så bra.
Och föreningslivet. Där har jag lite för mycket. Det är bara att erkänna, så är det. Jag försöker styra om, jag försöker ta tag i det som är mest akut. Men jag har inte riktigt översikt över vad som ligger på mig just nu. Jag skulle behöva sätta mig ner och reda ut det. Men då ska man hitta tid till det också. Underlättar förståss inte att jag sitter i styrelsen för två helt olika föreningar. Däremot underlättar det att det är så fantastiska människor som jag jobbar med.
Idag är en styckad dag... hinner liksom knappt börja på något innan det är dags att gå iväg till nästa grej.
Nu är det dags. Iväg till nästa grej, möte med min producent-kollega. Sen hem och plugga. Sen ett möte, och en sväng förbi Heléne för att gratta. (Heléne, om du läser det här, grattis redan nu!)
För mycket på för lite tid.
Som vanligt.
Att läsa instruktioner, och sedan följa dem
Det finns förmildrande omständigheter, jag vet. Men när det gäller hur många som misslyckas med att följa enkla, skrivna instruktioner så faschineras jag. Det finns ett förväntat antal som "ska" misslyckas. På grund av t.ex. dyslexi kan det vara svårt om man bara får skriftliga instruktioner. Eller om man inte kan se vad det står. Men alla andra då? Varför kan de inte följa enkla instruktioner? Och hur stor hänsyn ska man ta till den stora massa som bara... ja jag vet inte, ... struntar i? ... inte orkar läsa allt? Vad? Ska jag gå omvägar för att samla in det som borde lämnas på rätt plats från början? Ska jag bryta mig in i någon annans privata sfär för att uppdatera det som lämnats åt fel person? Eller ska jag bara tycka att den som gör fel "får skylla sig själv"? Det sista är ju farligt då just den som råkar ut för det kanske är en av de som har en godtagbar ursäkt. Samtidigt vill jag inte behöva tänka åt 50 personer samtidigt. Jag har mer än fullt upp med det jag själv har tagit på mig.
Vissa saker... vissa dagar.
På en annan del av verkligheten... ÖBO har bra konstiga system för vissa saker. Det var nog bra att det var Erik som fick tag på dem idag, och inte jag.
Nu tillbaka till studierna, se om jag kan knäcka en viss ordning... :-P
Vissa saker... vissa dagar.
På en annan del av verkligheten... ÖBO har bra konstiga system för vissa saker. Det var nog bra att det var Erik som fick tag på dem idag, och inte jag.
Nu tillbaka till studierna, se om jag kan knäcka en viss ordning... :-P
På östfronten, en massa nytt
Hmm... ja, jag bor ju i de östra delarna av Örebro. Och min familj och släkt är västerut, västerut. Så mitt liv får helt enkelt räknas som östfront, så jag får en ursäkt att korrumpera gamla uttryck.
Så länge det bara är uttryck som korrumperas är det väl lugnt?
Så... vad är nytt i casa Enrisvägen 22? Tja, till att börja med så funderar vi på att flytta. Av flera anledningar, men den största är naturligtvis att det här är en studentlägenhet, och Erik och jag är inte studenter hur länge som helst till. Bättre att flytta frivilligt till en lägenhet man vill ha, än att bli utslängd och ta något man hittar.
Nya lägenheter kommer ut på ÖBOs hemsida lite titt som tätt. Erik och jag har hittills varit på två visningar. En tredje visning blir av så snart ÖBO slutat krångla. Och intresseanmälningar är inlagda på fler. Den första lägenheten vi tittade på av på Enrisvägen 2, jepp, vägg i vägg med Thereses lägenhet. Det var ju mest det läget som gjorde lägenheten intressant, och vi hade redan från innan vissa farhågor, särskilt gällande kokvrå istället för kök. Vi kom, vi såg, vi dissade. Det var verkligen inte något för oss. För litet, för sunkigt, och nej... ingen kokvrå tack. Därefter gick vi upp till Björkrisvägen och tittade på en lägenhet. Den hade vi kunnat tänka oss, det var en bra lägenhet, rätt ok planlösning osv... men... den ligger på andra våning rätt ovanför ett dagis, cykelvägen som hela Brickebacken använder sig av för att ta sig fram, och tja... på gården var det lekplatser, vilket borgar för lekande ekande barn. Vi vet ju hur trötta t.ex. Niklas och Louise är på det där. En ok lägenhet är inte bra nog i det här läget, vi har ju fortfarende tid på oss.
Det bästa vore om man kunde hitta en bra lägenhet, med uteplats. Erik vill odla, och vi vill båda ha hund. Päls och sådant får diskuteras... kanske kan det bli att vi blir fodervärdar åt en av försvarets hundar, som ett första steg. Där finnes en hel massa funderingar på både positiva och negativa sidan. Dels är det pälsfrågan, hur funkar vi med schäferpäls? Allergierna hur går det med det? Sen är ju frågan om man verkligen klarar av att lämna ifrån sig en valp när den blivit 18 månader. Men åh.... jag vill jättegärna ha hund. Och försvaret har givetvis världens sötaste lilla valp som bild på sidan där man kan anmäla intresse. Fördelarna: försvaret betalar mat och vetrinärskostnader för valpen. Nackdelen: man måste lämna ifrån sig vovven när den blir 18 månader. Förmildrande omständighet: man kan få tillbaka hunden om det visar sig att den inte klarar försvarets tester, men då måste man givetvis själv betala för mat och sånt.
På den andra sidan... det var årsmöte med spexet i förrgår, måndag kväll. Då fick den gamla styrelsen ansvarsfrihet, vi beslutade om verksamhetsplan och sånt. För mina två motioner gick det lite olika. Stadgeändringsmotionen låg en kvarts röst från att bifallas (behövdes ju kvalificerad majoritet) när årsmötet beslöt att godkänna en felformulerad röst, och ändringen genomfördes. För frågan om teckenspråkstolk gick det lite mer förvirrat till, och årsmötet bestämde att styrelsen och produktionsgruppen tillsammans ska besluta om det.
Och... valen. Mina kära läsare, ni läser just nu en blogg som ägs av den ena av Örebrospexets två producenter. Jepp, Pontus och jag valdes, och det ska bli jättekul. Och apropå teckenspråkstolk så sitter producenterna i både styrelse och produktionsgrupp. Så... here we come! Ska bara ordna en praktisk lösning, så kör vi! Sannolikheten för en eller flera teckenspråkstolkade föreställningar är alltså hög.
Jorå, så det händer saker, även här.
Läs även andra bloggares åsikter om teckenspråkstolk, teckenspråk, tsp, tolk, spex, spexet, Örebrospexet
Läs även andra bloggares åsikter om lägenhet, flytta, ÖBO
Så länge det bara är uttryck som korrumperas är det väl lugnt?
Så... vad är nytt i casa Enrisvägen 22? Tja, till att börja med så funderar vi på att flytta. Av flera anledningar, men den största är naturligtvis att det här är en studentlägenhet, och Erik och jag är inte studenter hur länge som helst till. Bättre att flytta frivilligt till en lägenhet man vill ha, än att bli utslängd och ta något man hittar.
Nya lägenheter kommer ut på ÖBOs hemsida lite titt som tätt. Erik och jag har hittills varit på två visningar. En tredje visning blir av så snart ÖBO slutat krångla. Och intresseanmälningar är inlagda på fler. Den första lägenheten vi tittade på av på Enrisvägen 2, jepp, vägg i vägg med Thereses lägenhet. Det var ju mest det läget som gjorde lägenheten intressant, och vi hade redan från innan vissa farhågor, särskilt gällande kokvrå istället för kök. Vi kom, vi såg, vi dissade. Det var verkligen inte något för oss. För litet, för sunkigt, och nej... ingen kokvrå tack. Därefter gick vi upp till Björkrisvägen och tittade på en lägenhet. Den hade vi kunnat tänka oss, det var en bra lägenhet, rätt ok planlösning osv... men... den ligger på andra våning rätt ovanför ett dagis, cykelvägen som hela Brickebacken använder sig av för att ta sig fram, och tja... på gården var det lekplatser, vilket borgar för lekande ekande barn. Vi vet ju hur trötta t.ex. Niklas och Louise är på det där. En ok lägenhet är inte bra nog i det här läget, vi har ju fortfarende tid på oss.
Det bästa vore om man kunde hitta en bra lägenhet, med uteplats. Erik vill odla, och vi vill båda ha hund. Päls och sådant får diskuteras... kanske kan det bli att vi blir fodervärdar åt en av försvarets hundar, som ett första steg. Där finnes en hel massa funderingar på både positiva och negativa sidan. Dels är det pälsfrågan, hur funkar vi med schäferpäls? Allergierna hur går det med det? Sen är ju frågan om man verkligen klarar av att lämna ifrån sig en valp när den blivit 18 månader. Men åh.... jag vill jättegärna ha hund. Och försvaret har givetvis världens sötaste lilla valp som bild på sidan där man kan anmäla intresse. Fördelarna: försvaret betalar mat och vetrinärskostnader för valpen. Nackdelen: man måste lämna ifrån sig vovven när den blir 18 månader. Förmildrande omständighet: man kan få tillbaka hunden om det visar sig att den inte klarar försvarets tester, men då måste man givetvis själv betala för mat och sånt.
På den andra sidan... det var årsmöte med spexet i förrgår, måndag kväll. Då fick den gamla styrelsen ansvarsfrihet, vi beslutade om verksamhetsplan och sånt. För mina två motioner gick det lite olika. Stadgeändringsmotionen låg en kvarts röst från att bifallas (behövdes ju kvalificerad majoritet) när årsmötet beslöt att godkänna en felformulerad röst, och ändringen genomfördes. För frågan om teckenspråkstolk gick det lite mer förvirrat till, och årsmötet bestämde att styrelsen och produktionsgruppen tillsammans ska besluta om det.
Och... valen. Mina kära läsare, ni läser just nu en blogg som ägs av den ena av Örebrospexets två producenter. Jepp, Pontus och jag valdes, och det ska bli jättekul. Och apropå teckenspråkstolk så sitter producenterna i både styrelse och produktionsgrupp. Så... here we come! Ska bara ordna en praktisk lösning, så kör vi! Sannolikheten för en eller flera teckenspråkstolkade föreställningar är alltså hög.
Jorå, så det händer saker, även här.
Läs även andra bloggares åsikter om teckenspråkstolk, teckenspråk, tsp, tolk, spex, spexet, Örebrospexet
Läs även andra bloggares åsikter om lägenhet, flytta, ÖBO
OK, jag erkänner, jag är nervös
Ikväll är det årsmöte. Demokratins främsta arena i en organisation som mestadels är väldigt hierarkisk. Mesta chefen, mitt ansvar, ditt ansvar... klart det beror på personer, men vissa saker sitter i strukturen.
Ikväll ska vi ha årsmöte, och det blir spännande. I princip kan alla dagordningens punkter orsaka en viss mängd diskussion. Vissa mer än andra. Förklaringar, förtydlingar, och debatter. Diskussioner. Det blir spännande.
Själv har jag vissa frågor som jag finner mer intressanta än andra. Motionerna (som jag skrivit) och valen (där jag kandiderar). Ego? Nja, men... är inte det naturligt?
Vi får helt enkelt se vad föreningens medlemmar tycker om de olika punkterna på dagordningen. Hur ska det förgågna hanteras, och vad sker i framtiden?
Visst är jag som jag är, men... jag gillar årsmöten. Det är nu man har chansen att tycka - ta den! Kom! Rösta!
Vi ses! Efteråt...
Ikväll ska vi ha årsmöte, och det blir spännande. I princip kan alla dagordningens punkter orsaka en viss mängd diskussion. Vissa mer än andra. Förklaringar, förtydlingar, och debatter. Diskussioner. Det blir spännande.
Själv har jag vissa frågor som jag finner mer intressanta än andra. Motionerna (som jag skrivit) och valen (där jag kandiderar). Ego? Nja, men... är inte det naturligt?
Vi får helt enkelt se vad föreningens medlemmar tycker om de olika punkterna på dagordningen. Hur ska det förgågna hanteras, och vad sker i framtiden?
Visst är jag som jag är, men... jag gillar årsmöten. Det är nu man har chansen att tycka - ta den! Kom! Rösta!
Vi ses! Efteråt...
Prod.möte och Upptaktshelgen
Igår var jag på prod.möte. Då i egenskap av kanske tillträdande producent. Var en skön stämning, är verkligen bra folk i produktionsgruppen i år. Ser fram emot att se den här produktionen byggas upp och sedan, när vi kör på riktigt, åh, *längtar*. Två av mina tankar för det kommande arbetet köptes rakt av, sånt är också uppmuntrande, det visar att man är på samma spår. Och det underlättar också för framtiden. På det stora hela känns det som att vi har liknande visioner för hur året ska se ut.
Jag har två guidande sanningar som kommer påverka allt arbete framöver.
1. Spex är humor.
2. Det är roligt att vara med i spexet.
Funkar inte de två... då är det inte spex man håller på med, utan nått annat. Och första paragrafen i Örebrospexets stadgar är just att "Örebrospexet skall bedriva studentspexverksamhet med en anda som skapar gemenskap och trivsel för dess medlemmar och publik." Student. Spex. Verksamhet. Och i en anda som skapar gemenskap och trivsel. Det är vad jag tror på. Och vill jobba för.
Kreativa scenlösningar, låtmöten... stormöten, gemenskap i och mellan grupper.
Det kommer bli hur bra som helst!
I helgen som var gick upptaktshelgen av stapeln. Åh, det var roligt, särskilt lördagen. Jag har alltid gillat traditioner, och att få det upprullat på det där viset... teaterlekar, sånger i källaren, lunchpromenad (privat tradition, men åh, jag älskar det), manusuppläsning, källaren och vinden... sittningen. Och sen är matauktionen på söndagen alltid underhållande. I år var det Oscar som höll i den, och hans röst mådde verkligen inte bra. Och folk bjuder verkligen som galna. Det är så roligt.
Och det är alltid kul att träffa de nya. Får hoppas att de känner sig rejält välkomna nu.
Jag lyckades också hoppa in i manusuppläsningen, och läsa en av rollerna, då det saknades skådisar. Det var också kul. Lite coolt att se hur folk reagerar, och att köra dialogerna. Och åh, vad bra de är, skådisarna. Redan. Det kommer bli fantastiskt coolt när de har kläder, smink, kan sina repliker, det finns sång och musik, och en scen med dekor och sånt. Oj, oj, oj. Det blir en riktig upplevelse!
Jag har två guidande sanningar som kommer påverka allt arbete framöver.
1. Spex är humor.
2. Det är roligt att vara med i spexet.
Funkar inte de två... då är det inte spex man håller på med, utan nått annat. Och första paragrafen i Örebrospexets stadgar är just att "Örebrospexet skall bedriva studentspexverksamhet med en anda som skapar gemenskap och trivsel för dess medlemmar och publik." Student. Spex. Verksamhet. Och i en anda som skapar gemenskap och trivsel. Det är vad jag tror på. Och vill jobba för.
Kreativa scenlösningar, låtmöten... stormöten, gemenskap i och mellan grupper.
Det kommer bli hur bra som helst!
I helgen som var gick upptaktshelgen av stapeln. Åh, det var roligt, särskilt lördagen. Jag har alltid gillat traditioner, och att få det upprullat på det där viset... teaterlekar, sånger i källaren, lunchpromenad (privat tradition, men åh, jag älskar det), manusuppläsning, källaren och vinden... sittningen. Och sen är matauktionen på söndagen alltid underhållande. I år var det Oscar som höll i den, och hans röst mådde verkligen inte bra. Och folk bjuder verkligen som galna. Det är så roligt.
Och det är alltid kul att träffa de nya. Får hoppas att de känner sig rejält välkomna nu.
Jag lyckades också hoppa in i manusuppläsningen, och läsa en av rollerna, då det saknades skådisar. Det var också kul. Lite coolt att se hur folk reagerar, och att köra dialogerna. Och åh, vad bra de är, skådisarna. Redan. Det kommer bli fantastiskt coolt när de har kläder, smink, kan sina repliker, det finns sång och musik, och en scen med dekor och sånt. Oj, oj, oj. Det blir en riktig upplevelse!
ÅÅÅÅÅåååå, UPPTAKTSHELG!
Nu är det äntligen dags för höstens höjdpunkt, upptaktshelgen. Det är nu vi kör igång spexåret på allvar. I år ser jag mest av allt fram emot att få höra den första genomläsningen av manuset med de skådisar som ska spela rollerna. Ja, eh... de skådisar som kommer på upptaktshelgen då. Alltid är det någon som saknas.
Annars... det är något skönt med alla de traditioner som omgärdar den här helgen. Platsen, dofterna, sångerna, ropen och ja... allt det där som är en upptaktshelg.
Och utanför mitt fönster, över taken bortåt på Enrisvägen, där är en klarblå himmel, och härligt gula löv. Det är höst, helt enkelt.
Pratade med mamma igår, skönt att höra hur det är hemma. Det stora där är att elektrikern ska komma idag, och dra in det sista i badrummet. Ser fram emot att se hur det blivit när jag kommer hem nästa gång (när nu det blir).
Men mest av allt är jag så fantastiskt glad över att det är upptaktshelg nu i helgen. Det blir skog. Sjö. Spexare. Traditioner. Sånger. Lära-känna. Bara massa kul, hela helgen! Skönt att ta en paus från mail, stad, plugg...
Och roligt att träffa alla härliga människor!
Nu, kör vi!
(ska bara packa lite och sånt först)
Annars... det är något skönt med alla de traditioner som omgärdar den här helgen. Platsen, dofterna, sångerna, ropen och ja... allt det där som är en upptaktshelg.
Och utanför mitt fönster, över taken bortåt på Enrisvägen, där är en klarblå himmel, och härligt gula löv. Det är höst, helt enkelt.
Pratade med mamma igår, skönt att höra hur det är hemma. Det stora där är att elektrikern ska komma idag, och dra in det sista i badrummet. Ser fram emot att se hur det blivit när jag kommer hem nästa gång (när nu det blir).
Men mest av allt är jag så fantastiskt glad över att det är upptaktshelg nu i helgen. Det blir skog. Sjö. Spexare. Traditioner. Sånger. Lära-känna. Bara massa kul, hela helgen! Skönt att ta en paus från mail, stad, plugg...
Och roligt att träffa alla härliga människor!
Nu, kör vi!
(ska bara packa lite och sånt först)
Protestlista lämnad
På www.hrf.se/protest och i Kristianstadsbladet kan vi läsa att nu har HRF lämnat sin namninsamling till lämpliga politiker. Jag är en av de som skrivit på, och jag har uppmanat mina vänner att göra det samma. Nu återstår att se vad för beslut som fattas. Skånesituationen har varit långdragen och tja... den har ännu inte sett sitt slut. Nu kanske folk undrar varför jag engagerar mig i vad som händer i hörselvården i Skåne, jag bor ju inte där. Men för det första... det är ingen som vet vart man hamnar i framtiden. Och om Skånepolitikerna lyckas flytta över en del av landstingets kostnader till de hörselskadade i regionen... vad hindrar då övriga landsting från att följa deras exempel? Granne till Skåne ligger till exempel Västra Götalandsregionen. Där bor det bra många människor. Och det är därifrån jag kommer. Min familj finns där, och jag skulle kunna trivas mycket bra med att flytta "hem" igen. Eller åtminstone till rätt sida av Sverige. Framtiden är ett osäkert kort. Så det gäller helt enkelt att hålla ett vakande öga på hela landet. HRF gör ett mycket bra jobb där. Och jag räknar med att få ett pressmeddelande i mailboxen när vi vet hur det gått. Så... uppdatering kommer.
Att något så svårt kan vara så lätt
Idag har jag fattat ännu ett beslut. Delvis är det en följd av det förra... men också en följd av en längre tids krånglande och frustration. Jag trodde det skulle vara mycket svårare. Jag har alltid gillat organisationsfrågorna. Den grund som en organisation vilar på... ryggraden i beslutsprocesserna. Som en natulig följd därav har jag under många år varit aktiv i det som då hette organisationsutskottet, och numera heter organisationsutvecklingsgruppen. Fast jag mjukstartade i stadgegruppen.
Jag har haft fruktansvärt roligt under dessa år. Men nu är det slut. Jag har avsagt mig min plats i org. Och det känns bara bra. Det är jätteskönt att vara av med det. Jag vet inte riktigt när det blev en börda istället för att vara något roligt. Men nu är det så, och ur vinkeln min personliga hälsa så är det ett mycket bra beslut. Återstår att se vad det får för konsekvenser för gruppen och för organisationen. Je ne regrette rien, för att citera en mycket känd sångerska. Nej, ingenting, nej, aldrig att jag ångrar mig.
Och dörren är ju inte för alltid stängd. Jag har bara gått ut... det är inte låst bakom mig.
Det borde ha känts svårt att lämna en så bra grupp. Men det är det inte. Det var hur lätt som helst. Två mail senare, och mitt hjärta studsar. Tack för den tid som varit, och jag är inte så långt bort.
När det gäller min hälsa... så har jag fortfarande inte fått den under kontroll, och studierna lider av det. Föreningsarbetet också, men inte lika mycket. Gah! I'm working on it!
Mera C-vitamin!
Jag har haft fruktansvärt roligt under dessa år. Men nu är det slut. Jag har avsagt mig min plats i org. Och det känns bara bra. Det är jätteskönt att vara av med det. Jag vet inte riktigt när det blev en börda istället för att vara något roligt. Men nu är det så, och ur vinkeln min personliga hälsa så är det ett mycket bra beslut. Återstår att se vad det får för konsekvenser för gruppen och för organisationen. Je ne regrette rien, för att citera en mycket känd sångerska. Nej, ingenting, nej, aldrig att jag ångrar mig.
Och dörren är ju inte för alltid stängd. Jag har bara gått ut... det är inte låst bakom mig.
Det borde ha känts svårt att lämna en så bra grupp. Men det är det inte. Det var hur lätt som helst. Två mail senare, och mitt hjärta studsar. Tack för den tid som varit, och jag är inte så långt bort.
När det gäller min hälsa... så har jag fortfarande inte fått den under kontroll, och studierna lider av det. Föreningsarbetet också, men inte lika mycket. Gah! I'm working on it!
Mera C-vitamin!
Ett beslut...
Ett beslut är fattat, som kan visa sig vara ett oerhört bra beslut, eller ett fruktansvärt dåligt. Den som lever får se.
Jag har i alla fall bestämt mig för att bli producent för Örebrospexet, trots allt. Jag och Pontus har pratat ihop oss om en kandidatur, och nu återstår bara att se vad föreningen tycker. Det får vi se på årsmötet. Det känns hur stort som helst. HUR tänkte jag? Hur ska det bli? Uff... nä, men det blir bra. Jag är peppad, jag har en massa idéer och planeringar, och tja... det ska bli riktigt roligt. Hur jag ska få tidsekvationen att gå ihop är dock en HELT annan fråga. Men det ordnar sig väl på något sätt. Får hårdplanera tiden, och hoppas på det bästa. Allt känns i alla fall bra inför den här produktionen. Det är ett bra synopsis, ett bra manus, en bra produktionsgrupp, och på det stora hela bra folk som är igång med sina respektive inriktningar. Det kommer helt enkelt bli superbra.
Fast... en del av mig önskar nästan en utmanövrering. Kanske inte i stil med förra året, men en ärlig omröstning där bästa kandidatur vinner.
Det finns så mycket potential i året som kommer.
För övrigt... skådiarna som är uttagna... Det kommer bli superbra! Eller ja... alla vet jag ju inte vilka de är, men... jag tror på dem jag vet vilka de är, och även övriga måste ju blivit uttagna av en anledning.
Ser fram emot det här året, första avstamp: upptaktshelgen. Nästa... årsmötet. Sen... får vi se.
Det kan bli hur bra som helst.
Jag har i alla fall bestämt mig för att bli producent för Örebrospexet, trots allt. Jag och Pontus har pratat ihop oss om en kandidatur, och nu återstår bara att se vad föreningen tycker. Det får vi se på årsmötet. Det känns hur stort som helst. HUR tänkte jag? Hur ska det bli? Uff... nä, men det blir bra. Jag är peppad, jag har en massa idéer och planeringar, och tja... det ska bli riktigt roligt. Hur jag ska få tidsekvationen att gå ihop är dock en HELT annan fråga. Men det ordnar sig väl på något sätt. Får hårdplanera tiden, och hoppas på det bästa. Allt känns i alla fall bra inför den här produktionen. Det är ett bra synopsis, ett bra manus, en bra produktionsgrupp, och på det stora hela bra folk som är igång med sina respektive inriktningar. Det kommer helt enkelt bli superbra.
Fast... en del av mig önskar nästan en utmanövrering. Kanske inte i stil med förra året, men en ärlig omröstning där bästa kandidatur vinner.
Det finns så mycket potential i året som kommer.
För övrigt... skådiarna som är uttagna... Det kommer bli superbra! Eller ja... alla vet jag ju inte vilka de är, men... jag tror på dem jag vet vilka de är, och även övriga måste ju blivit uttagna av en anledning.
Ser fram emot det här året, första avstamp: upptaktshelgen. Nästa... årsmötet. Sen... får vi se.
Det kan bli hur bra som helst.
God morgon!
Jaha, då var man igång igen. Ännu en sån där grytidig morgon, då man inte riktigt förstår vad man gör uppe. Och nattsvart är det ute, vilket inte heller ökar motivationen. *gäsp*
Idag är den dag jag väntat på... idag ska jag se om det är något att ha, den här referensgruppen för Arbetsförmedlingen. Och oj vad jag har åsikter. Men jag tänker i alla fall börja lugnt, komma in lite i den grupp som redan finns. Sen får vi se.
Nåväl... uppdatering kommer... kanske redan innan jag lämnat Stockholm, kanske senare, här hemifrån.
Nu börjar det bli dags att fixa det sista innan bussen in mot centrum och tåget går.
Sova lite på tåget, kanske? Låter som en bra plan :-)
Idag är den dag jag väntat på... idag ska jag se om det är något att ha, den här referensgruppen för Arbetsförmedlingen. Och oj vad jag har åsikter. Men jag tänker i alla fall börja lugnt, komma in lite i den grupp som redan finns. Sen får vi se.
Nåväl... uppdatering kommer... kanske redan innan jag lämnat Stockholm, kanske senare, här hemifrån.
Nu börjar det bli dags att fixa det sista innan bussen in mot centrum och tåget går.
Sova lite på tåget, kanske? Låter som en bra plan :-)
Journalistik och politik
Jag brukar kolla igenom lite rubriker och annat, för att ha koll på vad som är aktuellt i blogg-Sverige. Inte för att bloggarna på något vis skulle vara någon kvalitetsstämpel (snarare tvärt om i många fall), utan för att jag faschineras över vilka fenomen det är som blåser upp. Vad folk reagerar på... och tja...
Dagens såpbubbla kommer från Aftonbladet. Jag kallar den såpbubbla. Den är tom, ihålig och glänser. Folk kommer titta på den och kommentera den, tills den spricker av sig själv, eller tills det dyker upp en ny.
Ett flertal tidningar, med Aftonbladet i spetsen hänvisar till en händelse där ett antal riksdagsledamöter låter sig mutas. Aftonbladet har orginalstoryn, och bland annat DN och HD har kopior på samma historia. Lite annorlunda ord är det förståss. Men... "Aftonbladet har gjort ett reportage, det borde vi också skriva om. Bäst vi kollar vad de skrivit, och sen formulerar vi det med egna ord." Eller? Kanske inte. De har i alla fall den goda smaken att tala om att det var Aftonbladet som gjorde undersökningen. De kunde lika gärna länka till Aftonbladets artikel på en gång.
Aftonbladet har också låtit en av de lurade uttala sig, och länkar till det i samband med sin egen artikel. Vem som tog initiativet till det längre utspelet vet jag inte. Och jag känner inte riktigt att jag bryr mig. Jag skulle misstänka att det var Rolf Gunnarsson som tog initiativ, för om Aftonbladet skulle valt ut någon av de som var där tror jag att de skulle publicerat varför det vore intressant att läsa om just denne person.
När det gäller journalistiken i sammanhanget har jag en del funderingar.
Är Aftonbladets slutsater rimliga?
Till att börja med skulle jag väldigt gärna vilja se den inbjudan som Aftonbladet skickade ut. Artikeln går ut på att politikerna som valde att tacka ja till inbjudan låtit sig mutats, eller visat sig villiga att låta sig mutas (gränsdragningen är hårfin). Det publiceras också en faktaruta om vad som är Muta och Bestickning. Muta är att ta emot eller begära muta eller annan otillbörlig gåva... Det är då alltså vad dessa riksdagsledamöter ska ha gjort, enligt Aftonbladet. Jag avstår från att tro att det är den allenarådande sanningen tills jag sett den där inbjudan. Men jag antar att det är fokuset på lyxigheten i inbjudan som gör den otillbörlig. Är det så ni tänker, Aftonbladet?
Om politikerna är mutade, vad är då Aftonbladet?
När det sedan gäller den andra delen i Aftonbladets faktaruta så blir jag mer faschinerad. Där skriver de, på sin egen sida att "Den som ger, lovar eller erbjuder muta eller annan otillbörlig gåva för att en arbetstagare utfört sitt jobb döms för bestickning". Titta noga på det citatet. Den som ger... (räknas champangen de delade ut när riksdagsledamöterna kom?), lovar eller erbjuder. Lovar eller erbjuder. Var det inte just det Aftonbladet gjorde? Lovade inte de ut lyxmiddag och resor till den som ville komma? Hej, alla åklagare, titta hit! (OK, jag är inte jurist, så jag vet inte om man kan döma någon för det de själva säger att de gjort, men...) Eller snarare, titta dit.
Bloggares reaktioner
Det här är det mest intressanta. Ett antal bloggare har reagerat över Aftonbladets påhitt, med lite olika infallsvinkel. Vinklarna är tydligt stämplade av politisk färg. Kan man verkligen inte se bredare än så? Min egen politiska färg är starkt påverkad av min uppväxt, de grundvärderingar som mina föräldrar har murat in i sina barn. Inte så konstigt. Sedan jag flyttat hemifrån har jag dock vidgat mina horisonter, och jag umgås glatt med ungdomar som är aktiva inom hela den skala som vi ser i riksdagen. Bara för att jag inte håller med behöver inte den andra ha fel.
Nå, jag tänker i alla fall länka till några utvalda bloggar. Ett antal har jag valt att inte länka till, mest för att de inget har att säga, de bara länkar hejvilt, antagligen i någon form av förhoppning om att få upp läsarantalet. (Kan någon tala om för mig varför det är bra med många läsare av en blogg? Vissa av de bloggar jag följer slaviskt har sex regelbundna läsare, det gör dem inte mindre välskrivna.)
På alliansfrittsverige.nu kan den hugade läsa att de politiker som låtit sig mutas var högerpolitiker. Varenda en. Alla sju. Fem Moderater och två kristdemokrater, för att vara exakt. De passar också på att ge en känga åt "allinstrogna bloggare". Det kanske är naturligt. Visst är det roligt att få kasta smuts på sina meningsmotståndare? Så underbart att Aftonbladet publicerar denna nyhet, så att man får en ursäkt att hoppa på alliansen och hävda att de är korrumperade allihop. Eller i alla fall så är det bara de som är korrumperade.
Peter Andersson tycker inte om journalistiken. Men han förklarar inte riktigt varför. Kanske är det skrivet i affekt. Däremot ger han förslag på vad som ska granskas istället. Ah, en av grundstenarna i konstruktiv kritik. Föreslå förbättring. När det gäller ställningstagande och underbyggda argument finns det en del kvar.
Johan Westerholm hyllar inslaget. Han ägnar sedan sitt inlägg åt att förklara att man inte får något gratis här i världen. Vilket Aftonbladet just gett ett utmärkt exempel på. Tjänster och gentjänster, helt enkelt. Och... här sitter jag och är tillbaka i studentvärlden där "gratis är gott" är en sanning på en helt annan nivå. I studentvärlden vet man det... tacka och ta emot om du blir bjuden, eller gå hem och lev på de snabbt sjunkande pengar du har. Inte konstigt att många studenter tackar ja även till sådant de egentligen inte vill (ha) med just den motivieringen. Herr Westerholm påpekar att sådant är farligt. Sådant som är till synes gratis, det finns alltid ett pris att betala längre fram. I just det här fallet negativ exponering.
Eva-Lena Jansson står för i mitt tycke det mest intressanta av inläggen jag avser att länka till. Hon räknar nämligen upp de frågor hon ställer sig själv innan hon beslutar hur hon ska svara på en inbjudan.
1 Vad är syftet?
2 Vilken organisation står bakom inbjudan?
3 Har det beröring med frågor som finns i mitt utskott?
4 Handlar det om andra politiska frågor som jag behöver har mer information?
5 Är det värt att avsätta en hel kväll för det här?
Det är helt lysande frågor. Jag rekommenderar alla som överhuvudtaget har representation på sitt bord att ställa sig själva de frågorna. Jag skulle dock personligen lägga till en till fråga, nämligen Kan det ge något för mig/den jag representerar att synas där? Ibland kan den frågan påverka svaret av den femte frågan.
När jag själv ska representera (jag är iof inte riksdagsledamot, men har ändå ett förtroende att tillvarata) så brukar jag resonera i ungefär de banorna. Jag har bara inte ställt upp det så tydligt.
Många hänvisar till Kulturbloggen. De har nämligen tagit Aftonbladets nyhet och vänt på den. Det var också min spontana reaktion, när jag fick siffror på hur många riksdagspolitiker som är mutbara. 12 av 349 svarade ja på inbjudan. 7 dök upp. Det är inte särskilt många individer. Jag funderar på om de 5 som svarade ja men inte dök upp faktiskt avbokade sig, eller om de bara ... ja, jag vet inte. Sånna saker tänker jag på, men det är inte huvudnyheten, och allmänintresset för vett och etikett är kanske lägre än för mutsensationer.
Konsekvenser
Jag funderar över ett flertal saker i samband med det här. Flera saker har jag lyft tidigare, inbjudan... artighet... bestickning... Men en ska funderar jag på mer än annat. Någon av de citerade politikerna var inne på det spåret. "Jag kanske kommer att tacka nej till saker jag borde vara ute och lyssna på." Många kan nog se det som ett försök att kasta tillbaka lite skit på Aftonbladet. Det kanske det är också. Men kanske inte. De folkvalda har inte fler timmar på dagen än oss andra. Och hur ska de kunna fatta bra beslut om de inte vet vad folket vill? UH har vid ett antal tillfällen bjudit till politikerluncher. Syftet med det är inte något mutande, utan har mer att göra med att vi vet att politiker är människor. De måste också äta. Och då blir det kanske lättare att hitta tid. (Är det värt att avsätta den tid det tar?) Och så vill vi skapa ett avslappnat sätt att mötas. Vi tror att politiker lyssnar bättre då. Att vara intresserade av varandra är det bästa sättet att ha ett samtal. SAMtal, tillSAMmans talar vi, med varandra. Men en lunch är kanske inte "otillbörlig"? Var går egentligen gränserna? Säkrast är att tacka nej till allt där någonting bjuds, men... då kanske man missar någonting som man borde vara ute och lyssna på. Och är det verkligen det vi vill?
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, journalistik, mutor, aschberg, aftonbladet, riksdagsledamöter, mutfest
Dagens såpbubbla kommer från Aftonbladet. Jag kallar den såpbubbla. Den är tom, ihålig och glänser. Folk kommer titta på den och kommentera den, tills den spricker av sig själv, eller tills det dyker upp en ny.
Ett flertal tidningar, med Aftonbladet i spetsen hänvisar till en händelse där ett antal riksdagsledamöter låter sig mutas. Aftonbladet har orginalstoryn, och bland annat DN och HD har kopior på samma historia. Lite annorlunda ord är det förståss. Men... "Aftonbladet har gjort ett reportage, det borde vi också skriva om. Bäst vi kollar vad de skrivit, och sen formulerar vi det med egna ord." Eller? Kanske inte. De har i alla fall den goda smaken att tala om att det var Aftonbladet som gjorde undersökningen. De kunde lika gärna länka till Aftonbladets artikel på en gång.
Aftonbladet har också låtit en av de lurade uttala sig, och länkar till det i samband med sin egen artikel. Vem som tog initiativet till det längre utspelet vet jag inte. Och jag känner inte riktigt att jag bryr mig. Jag skulle misstänka att det var Rolf Gunnarsson som tog initiativ, för om Aftonbladet skulle valt ut någon av de som var där tror jag att de skulle publicerat varför det vore intressant att läsa om just denne person.
När det gäller journalistiken i sammanhanget har jag en del funderingar.
Är Aftonbladets slutsater rimliga?
Till att börja med skulle jag väldigt gärna vilja se den inbjudan som Aftonbladet skickade ut. Artikeln går ut på att politikerna som valde att tacka ja till inbjudan låtit sig mutats, eller visat sig villiga att låta sig mutas (gränsdragningen är hårfin). Det publiceras också en faktaruta om vad som är Muta och Bestickning. Muta är att ta emot eller begära muta eller annan otillbörlig gåva... Det är då alltså vad dessa riksdagsledamöter ska ha gjort, enligt Aftonbladet. Jag avstår från att tro att det är den allenarådande sanningen tills jag sett den där inbjudan. Men jag antar att det är fokuset på lyxigheten i inbjudan som gör den otillbörlig. Är det så ni tänker, Aftonbladet?
Om politikerna är mutade, vad är då Aftonbladet?
När det sedan gäller den andra delen i Aftonbladets faktaruta så blir jag mer faschinerad. Där skriver de, på sin egen sida att "Den som ger, lovar eller erbjuder muta eller annan otillbörlig gåva för att en arbetstagare utfört sitt jobb döms för bestickning". Titta noga på det citatet. Den som ger... (räknas champangen de delade ut när riksdagsledamöterna kom?), lovar eller erbjuder. Lovar eller erbjuder. Var det inte just det Aftonbladet gjorde? Lovade inte de ut lyxmiddag och resor till den som ville komma? Hej, alla åklagare, titta hit! (OK, jag är inte jurist, så jag vet inte om man kan döma någon för det de själva säger att de gjort, men...) Eller snarare, titta dit.
Bloggares reaktioner
Det här är det mest intressanta. Ett antal bloggare har reagerat över Aftonbladets påhitt, med lite olika infallsvinkel. Vinklarna är tydligt stämplade av politisk färg. Kan man verkligen inte se bredare än så? Min egen politiska färg är starkt påverkad av min uppväxt, de grundvärderingar som mina föräldrar har murat in i sina barn. Inte så konstigt. Sedan jag flyttat hemifrån har jag dock vidgat mina horisonter, och jag umgås glatt med ungdomar som är aktiva inom hela den skala som vi ser i riksdagen. Bara för att jag inte håller med behöver inte den andra ha fel.
Nå, jag tänker i alla fall länka till några utvalda bloggar. Ett antal har jag valt att inte länka till, mest för att de inget har att säga, de bara länkar hejvilt, antagligen i någon form av förhoppning om att få upp läsarantalet. (Kan någon tala om för mig varför det är bra med många läsare av en blogg? Vissa av de bloggar jag följer slaviskt har sex regelbundna läsare, det gör dem inte mindre välskrivna.)
På alliansfrittsverige.nu kan den hugade läsa att de politiker som låtit sig mutas var högerpolitiker. Varenda en. Alla sju. Fem Moderater och två kristdemokrater, för att vara exakt. De passar också på att ge en känga åt "allinstrogna bloggare". Det kanske är naturligt. Visst är det roligt att få kasta smuts på sina meningsmotståndare? Så underbart att Aftonbladet publicerar denna nyhet, så att man får en ursäkt att hoppa på alliansen och hävda att de är korrumperade allihop. Eller i alla fall så är det bara de som är korrumperade.
Peter Andersson tycker inte om journalistiken. Men han förklarar inte riktigt varför. Kanske är det skrivet i affekt. Däremot ger han förslag på vad som ska granskas istället. Ah, en av grundstenarna i konstruktiv kritik. Föreslå förbättring. När det gäller ställningstagande och underbyggda argument finns det en del kvar.
Johan Westerholm hyllar inslaget. Han ägnar sedan sitt inlägg åt att förklara att man inte får något gratis här i världen. Vilket Aftonbladet just gett ett utmärkt exempel på. Tjänster och gentjänster, helt enkelt. Och... här sitter jag och är tillbaka i studentvärlden där "gratis är gott" är en sanning på en helt annan nivå. I studentvärlden vet man det... tacka och ta emot om du blir bjuden, eller gå hem och lev på de snabbt sjunkande pengar du har. Inte konstigt att många studenter tackar ja även till sådant de egentligen inte vill (ha) med just den motivieringen. Herr Westerholm påpekar att sådant är farligt. Sådant som är till synes gratis, det finns alltid ett pris att betala längre fram. I just det här fallet negativ exponering.
Eva-Lena Jansson står för i mitt tycke det mest intressanta av inläggen jag avser att länka till. Hon räknar nämligen upp de frågor hon ställer sig själv innan hon beslutar hur hon ska svara på en inbjudan.
1 Vad är syftet?
2 Vilken organisation står bakom inbjudan?
3 Har det beröring med frågor som finns i mitt utskott?
4 Handlar det om andra politiska frågor som jag behöver har mer information?
5 Är det värt att avsätta en hel kväll för det här?
Det är helt lysande frågor. Jag rekommenderar alla som överhuvudtaget har representation på sitt bord att ställa sig själva de frågorna. Jag skulle dock personligen lägga till en till fråga, nämligen Kan det ge något för mig/den jag representerar att synas där? Ibland kan den frågan påverka svaret av den femte frågan.
När jag själv ska representera (jag är iof inte riksdagsledamot, men har ändå ett förtroende att tillvarata) så brukar jag resonera i ungefär de banorna. Jag har bara inte ställt upp det så tydligt.
Många hänvisar till Kulturbloggen. De har nämligen tagit Aftonbladets nyhet och vänt på den. Det var också min spontana reaktion, när jag fick siffror på hur många riksdagspolitiker som är mutbara. 12 av 349 svarade ja på inbjudan. 7 dök upp. Det är inte särskilt många individer. Jag funderar på om de 5 som svarade ja men inte dök upp faktiskt avbokade sig, eller om de bara ... ja, jag vet inte. Sånna saker tänker jag på, men det är inte huvudnyheten, och allmänintresset för vett och etikett är kanske lägre än för mutsensationer.
Konsekvenser
Jag funderar över ett flertal saker i samband med det här. Flera saker har jag lyft tidigare, inbjudan... artighet... bestickning... Men en ska funderar jag på mer än annat. Någon av de citerade politikerna var inne på det spåret. "Jag kanske kommer att tacka nej till saker jag borde vara ute och lyssna på." Många kan nog se det som ett försök att kasta tillbaka lite skit på Aftonbladet. Det kanske det är också. Men kanske inte. De folkvalda har inte fler timmar på dagen än oss andra. Och hur ska de kunna fatta bra beslut om de inte vet vad folket vill? UH har vid ett antal tillfällen bjudit till politikerluncher. Syftet med det är inte något mutande, utan har mer att göra med att vi vet att politiker är människor. De måste också äta. Och då blir det kanske lättare att hitta tid. (Är det värt att avsätta den tid det tar?) Och så vill vi skapa ett avslappnat sätt att mötas. Vi tror att politiker lyssnar bättre då. Att vara intresserade av varandra är det bästa sättet att ha ett samtal. SAMtal, tillSAMmans talar vi, med varandra. Men en lunch är kanske inte "otillbörlig"? Var går egentligen gränserna? Säkrast är att tacka nej till allt där någonting bjuds, men... då kanske man missar någonting som man borde vara ute och lyssna på. Och är det verkligen det vi vill?
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, journalistik, mutor, aschberg, aftonbladet, riksdagsledamöter, mutfest
Ont i halsen
Jag vet inte vad det är, var det kommer ifrån, eller varför det drabbar just mig. Har sedan i söndags haft ont i halsen, tidigare allmänt "raspigt" ont a la typisk förkylning. Botas bäst med varmt te och honung. Igårkväll när Erik och jag gick och lade oss slog det dock om. Ont i halsen på ett helt annat sätt. Det känns hela tiden som att jag måste svälja, men när jag gör det så gör det ont på höger sida om halsen, allra, allra högst upp. Vet inte riktigt vad det är som triggar sväljreflexen, men det krävs medvetenhet och koncentration för att låta bli att svälja konstant. Glömsel, eller när salivproduktionen kommit till en viss nivå... då lir det smärta. Det känns också som att det är svårt att svälja, som att "sväljet" måste ta sig förbi något som är stort och runt, och sitter fast högst upp på höger sida av halsen.
Efter lite rotande på sjukvårdsupplysningens hemsida så drar jag slutsatsen att det inte är så farligt. Jag avvaktar ett tag, och ger det inte med sig så kontaktar jag vårdcentralen.
Har missat alla den här veckans föreläsningar pga förkylningar och sånt. :-( Ska försöka ta mig ner till 15 iaf, så jag får de där plus-i-kanten-poängen till tentan.
I övrigt... tja, nä... det var väl det.
Efter lite rotande på sjukvårdsupplysningens hemsida så drar jag slutsatsen att det inte är så farligt. Jag avvaktar ett tag, och ger det inte med sig så kontaktar jag vårdcentralen.
Har missat alla den här veckans föreläsningar pga förkylningar och sånt. :-( Ska försöka ta mig ner till 15 iaf, så jag får de där plus-i-kanten-poängen till tentan.
I övrigt... tja, nä... det var väl det.