GSP

Huff...

Nåväl.

I onsdags hade jag möte med Sabina och Therese om UHng ledare, en distanskurs som Therese och jag ska vara handledare för. Det ser ut att arta sig riktigt bra, och känns riktigt roligt. Därefter åkte Erik och jag till Uppsala. Planen var att socialisera lite med hans föräldrar, samt att jag hade ett styrelsemöte inplanerat. Jag lyckades också smyga in ett lunchmöte på fredagen, vilket också kändes bra. Styrelsemötet... tja... dålig ventilation, lokal på 5:e våningen... och TUNGA punkter. Det tog sin lilla tid att gå igenom ansvarsfördelning, krisplan, mångfaldsplan, verksamhetsplaner... tja... allt det där som ska gås igenom. Tunga frågor och trötta styrelsemedlemmar. Och vi var dessutom fulltaliga, så det var många röster som skulle höras. Delar av mötet blev intensivare, och det märktes vad folk har som hjärtefrågor och var bränderna är som varmast. Så är det, och så ska det vara. Det märktes också vilka som inte är riktigt lika... nördiga som en del av oss andra. Nåväl. Trött är jag, och det ska bli skönt att sova sedan. Mycket skönt.

Resan hem idag var tokigt knökad. Det var proppefullt i bussen, många som stod upp, och på tåget likaså. Konduktören hade en del kommentarer där han arbetade sig fram... jaja. Sen unnade vi oss faktsikt att ta en taxi hem från stationen i Örebro, och det var riktigt skönt. Lite väl mycket julklappar att släpa på... vi får fundera rejält över hur vi packar till jul sen.

Och så börjar det bli dags att fundera över julklappar i största allmänhet, vad som ska köpas... och igen... logistik, logistik, logistik. Blir intressant att se vart allting landar.

Nu... ska jag inte skriva mer här. Är lite för trött och har alldeles för mycket huvudvärk.

Allt ordnar sig.

 I sinom tid.

Det är det där med att hålla orken uppe... min tog just slut, och jag sitter mest och försöker se ut som att jag arbetar. Tror jag gör ett mycket mer trovärdigt intryck än en del i omgivningen... sitter t.ex. en tjej med jackan på och stirrar dystert på bordsskivan. Meningen är uppenbar: "får jag gå hem snart?". Jag känner väl iof likadant. Och inte gör jag något vettigt heller... sitter och läser samma annons om och om igen, och tar inte in ett ord. Får helt enkelt spana in Lantmännen en annan dag. Men jag sitter i alla fall vid datorn, och jag spelar i alla fall inte spel...

Det är lite spännande det här med att samlas i lokaler för att göra saker... om man inte vill då? Och om man måste stanna? Nä, jag sitter och sneglar på mina grannar, på mina annonser och ansökningar, samt skriver här. Men 16 slutar vi, så snart, snart får man gå. Hur lång tid tar det att stänga ner datorn? Hur mycket kan man komma undan med att sega?

Och... till mitt försvar har jag faktiskt jobbat på bra, fått iväg ett par hyfsat genomtänkta ansökningar, samt sorterat annonser inför nästa dags sökande. Det finns jobb. Visst finns det det. Kommer ut nya annonser varenda dag. Problemet är bara att det är så många som söker jobben. Det gör att processerna tar en massa tid, och ja... det är väldigt få som faktiskt får jobb.

Så ser verkligheten ut i ett mörkt eftermiddagsÖrebro, på fel sida om järnvägen.

Hur nu det... jaja. Saker börjar väl bli mer och mer ordnade nu. Tider... planer... almanackor. Alltid något att syssla med...

Och packplanerna... och jaja. Det blir nog bra. Allt blir bra.

I övrigt, intet nytt.

Men om det snöar då?

Jaja, min familj tycker i alla fall om mig. :-) Och mina vänner.

Jag är glad att det är vinter och inte höst.

Egentligen räcker rubriken till. Med så mycket kärlek till er alla, och ja... :-) Jag är så glad för var och en som kom. Och för alla söta meddelanden som gömt sig i mail, SMS och på andra ställen... så mycket kärlek, så mycket vänskap. Jag är glad, jag är nöjd. TACK!

Jag har insett något om mig själv idag. För egentligen har jag vetat i många år att man först bokar lokal, sedan bjuder in folk... men ändå står jag här idag... utan lokal, och lite för många människor för att det ska kännas som en bra idé att klämma in dem alla i min och Eriks lägenhet. Nåväl... oavsett om det är en bra idé eller inte, så är det så det kommer att bli. Varför? För att en del av mig lever uppenbarligen kvar i mitt gamla jag. Ett jag som jag trodde att jag lämnat efter mig för länge sedan... men en del av mig väntade sig att folk inte skulle vilja komma, och att det skulle bli så få att jag lätt skulle kunna vara hemma. Eller att det inte skulle bli något alls. För så har det slutat alla gånger jag försökt ordna en egen fest för mig. Festen med Louise förra året tänkte jag inte så, för Louise är ju så trevlig och söt, så det är ju uppenbart att folk vill festa med henne. Men jag... så idag när jag virrar omkring och fixar och donar så tänker jag på hur lycklig jag är som har vänner som vill fira mig. Och vilket lyxproblem det egentligen är att så många vill komma. Vilken grej. Tänk om jag hade vetat det här när jag satt i en ekande fritidsgård hemma i Gräfsnäs... tänk om jag hade känt mig själv nu, fast då...Så jag gråter lite över den osäkra lilla flicka jag har varit, och som uppenbarligen fortfarande kan göra sig påmind. Nyttigt. Tror jag...

Försöker få ihop saker... och det går måttligt bra. Och min mage gör konstiga kullerbyttor, och mitt fokus... uff. Jag är inte alls nöjd med mig själv idag. Hur jag ska få ihop saker vet jag inte riktigt. Nåväl. Det reder sig väl. Kanske. Tror jag. ARGHHHH!

Jag har mina planer för dagen klara, och dem ruckar jag inte på utan god anledning.

Genomförandet är i gång, i god takt... och fortsättningen börjar så snart jag publicerat det här. Känner mig rätt nöjd med mig själv. Och vad andra tycker... är orelevant. Jag är bra, och så ska det vara. Vänta bara.

Jahaja... helgen är över, och det är dags att återvända till någon form av verklighet. 9.00 idag hade jag tid på Ögonkliniken på USÖ. Som vanligt på dessa besök så är det mer tid som tillbringas i väntrum än i motagningsrum. Jaja. Massa ögondroppar blev det i alla fall... *undrar hur länge jag kommerkänna av det* Och inget konstigt hittade de. Inte ett dugg förvånande. Sen gick jag till Communicare, mest för att jag behövde skriva ut en ansökan jag knåpade ihop i fredags. Nästa projekt är lunch, och därefter ska jag posta ansökan, samt se om jag hittar ett telefonnummer som jag behöver. Annars får jag väl ringa till ÖBO...

I övrigt... tja... solen lyser, det är i på vattenpölarna och frost i gräset (åtminstone i skuggan). När jag kollade väderprognosen i morse så lovade de snöfall på onsdag... vinter på ingång, definitivt. Annars ser jag mest fram emot att fira min födelsedag med massa vänner. Synd bara att inte alla kan komma. Nåväl... jag fokuserar på att vara glad för dem som kommer.

Jepp...

Och i helgen som nu är över... tja... KM-möte, rollspel, planering, och en otroligt skön slapparsöndag. Är rätt nöjd faktiskt.

*mot lunch*

Jag vet inte riktigt vilken hjärna jag ska slå på först, så jag ägnar mig mest åt letande... var är mina tankar? Vad behöver göras först? Vad händer härnäst? Nåväl...

Igår... igårkväll var vi ett gäng vänner på bio. Mycket trevligt. Dock... jag gjorde ett taktiskt misstag, och jag bröt mot en av mina principer genom att helt enkelt inte tänka. Synd, för jag hade kanske... nåväl, för att tala klarspråk. Mitt taktiska misstag var att inte ha extra hörappartsbatterier i handväskan. Dumt. Naturligtvis dog hörapparaterna innan filmen ens börjat. Mina principer... jag har jobbat hårt de senaste åren på att inte gå på otextade filmer, men när jag satt där, längst bak i biosalongen, och såg trailers så insåg jag att jag inte tänkt på det. "Låt den rätte komma in" är ju faktiskt en svensk film, och således är det inte självklart att den är textad. *suck* Det borde jag ha tänkt på i samma stund som jag läste filmtitlarna. Nåväl... jag hör tillräckligt bra för att få med mig åtminstone det mesta/huvuddragen. Här och där frågade jag Erik vad de sa, och ja... hmm... På det stora hela var det rätt bra.

Nu... ska försöka hitta mina tankar och prioriteringar.

Nu har vi kommit till den delen av året som man bara väntar på att vintern ska börja. Några få plusgrader och regn är så trist, men några minus och snö... så mycket vackrare. Fast tja... det här är ju inte riktigt vinterland... och så fort det faller snö i staden så plogas den bort, samt smutsas ner av sand, salt och smog. Trist. Men i mitt hjärta bor i alla fall en längtan efter snö, efter vinter på riktigt. Längtar...

Nåväl...

Ska väl försöka få något vettigt gjort idag... något som distraherar från kliande utslag och sånt...

Eller bara något som leder till jobb.

Det vore allt bra det.

Två små propra tanter ringde på dörren medan Erik var borta. Den ena började prata om ngt som sprids... och jag kastade en blick på hennes folder, sa "nej tack", vände mig om och stängde dörren. Och så låste jag den. Tror ni de kände sig avvisade?

Först knäppte de bara när Erik öppnade eller stängde dörren ut ur lägenheten (kan man kalla den ytterdörr när den inte går ut?). Nåväl... nu knäpper det till och från. Eller ja... jag tror i alla fall att det är i väggarna. Kan inte vara säker... det skulle kunna vara ... vad som helst. Tror jag blir knäpp.

Först är det det ena, sen är det det andra. Svårt att hålla fokus och rätt känslor. Senaste irritationsmomentet är Spärrservice. De ringer och vill sälja tilläggstjänster. Känns ju måttligt effektivt att ha nixat sin telefon när de företag man haft kontakt med kan ringa... jag vill inte ha sånt via telefonen alls. Skicka ett brev om ni vill nått... det kan man slänga om man inte är intresserad. Och man kan läsa det när man har tid och ork. Och det stör inte processerna när man försöker jobba sig in i ett flöde.

Dagens projekt är Unga Allergiker. Kanske kommer jag titta på lite fler... men det känns som ett bra huvudprojekt. Det är en bra tjänst, vettig organisation, kul arbetsuppgifter. Känns bra, helt enkelt. Så nu ska jag bara hitta tillbaka till motivation och självförtroende.

Jobbar mig frammåt.

Kärlek. Omtanke. Hjärta. Våga.

Jag kan. Jag vill. Jag ska.

Det var en härlig kväll igår.

Gulsparvarnas temafest var mycket lyckad. Många fantasifulla utstyrslar, god mat, roliga gyckel och ja... fantastiskt kul. Och jag är mycket nöjd med mina Gullvivor. Bra tjejer!

Känner mig rätt nöjd idag, helt enkelt.

Hmmm... kanske lite film på det här, eller nått... :-)

... och det känns ju som en bra förutsättning för dagen. Inte.

Jag får väl helt enkelt försöka dra i rätt trådar och se vart jag landar. Ambitionsnivåerna ligger kvar på samma nivå, skillnaden är bara att det känns fruktansvärt jobbigt allting. Får väl helt enkelt jobba på...

Idag är planen att få ngt gjort under förmiddagen (som snart är slut), sen promenad med Heléne till Tullängskolan där vi ska snacka UH. Förhoppningsvis har jag fått upp humöret tills dess.

Annars... jag skickade mail igår... nu börjar det hända saker så smått...

Planera mera... tjenare liksom.

Kontakter... fixa... kontrollera...

*suckar*
Jag som har varit så nöjd och glad med mina mediciner. Men idag kliar det igen. Ilsket röda små bluppar här och fär på kroppen. Först tänkte jag att det kanske berodde på att jag tog lite sovmorgon idag, och alltså intog pillret senare en vanligt=utslagen fick tid att bryta ut. Men nu har det gått såpass länge sen jag tog dagens dos att det borde vara borta. Det är det inte.

Var sjutton tog den där positiva känslan som jag skulle ha med mig idag vägen?

---

På ett helt annat ämne... IDAG SKA LOUISE GRATULERAS. Hon fyller 23.

Jaja... jag är uppe. Och igång. Och har ätit frukost... ändå känns det som att något saknas. Min hjärnkapacitet kanske? Har sovit oroligt i natt... vet inte varför... vet dock att jag drömde någon form av diskussion om min mage och hur vältränad den är och får lov att vara. Väldigt märkligt.

Annars... mycket förvirring som snurrar omkring i huvudet... vi får väl se vad som händer.

Tja... Erik drog ihop en mindre fest igår. Han hade besök från Uppsala, och drog ihop lite vänner som han tror skulle ha trevligt ihop. Och så åt vi paj. Men först skulle ju pajen lagas. Och eftersom det inte går in hur många som helst så slutade det med att killarna lagade paj medan tjejerna satt i soffan och sjöng och pratade. Och jag fyllde på nubbeglasen. Ambitionen var att inget nubbeglas skulle vara tomt under någon del av kvällen. Jag tror jag lyckades rätt bra med det. Och jag tror inte att någon har någon aning om hur mycket han/hon drack. De som bet av nubben drack mindre än de som tog hela i alla fall... totalt gjorde vi slut på två flaskor Hallands Fläder. + Att folk drack öl och vin och sånt... mycket alkohol blir det.

Så... nu kan man fundera på hur många som skyller en eventuell baksmälla på mig. Trevligt var det i alla fall. På alla sätt och vis.

Idag är det söndag. Jag hade bestämt att Gullvivorna skulle träffas 14. En bra tid, man hinner gå upp i lugn och ro och så... så nu sitter jag här på campus och inväntar ankomster... en del har fortfarande inte hört av sig om de kommer eller inte. Antagligen har de inte sett något av mina mail, och kommer således inte. Någon skulle vara sen, någon är sjuk... många blir vi inte, men jag tror det är lika bra att köra ändå. Kanske ska försöka klämma in något mer i veckan... får se. Ska studera min almanacka sedan, när KMmötet är över. Det kommer sen...

Allt blir bra. I sinom tid.

Jag vet inte jag... att hitta bland KMs saker är inte helt lätt. Jag som hade tänkt att ha några stycken redan imorgon. Inte för att jag vet... äh. Dåligt. Känner mig rätt låg på det mesta... för mycket förvirring, och ja... så mycket att hålla koll på. Och så måste jag fixa en massa småsaker... uff... :-(

Nä, men lite lunch på det här, så kanske jag blir lite trevligare.