Journalistik och politik

Jag brukar kolla igenom lite rubriker och annat, för att ha koll på vad som är aktuellt i blogg-Sverige. Inte för att bloggarna på något vis skulle vara någon kvalitetsstämpel (snarare tvärt om i många fall), utan för att jag faschineras över vilka fenomen det är som blåser upp. Vad folk reagerar på... och tja...

Dagens såpbubbla kommer från Aftonbladet. Jag kallar den såpbubbla. Den är tom, ihålig och glänser. Folk kommer titta på den och kommentera den, tills den spricker av sig själv, eller tills det dyker upp en ny.

Ett flertal tidningar, med Aftonbladet i spetsen hänvisar till en händelse där ett antal riksdagsledamöter låter sig mutas. Aftonbladet har
orginalstoryn, och bland annat DN och HD har kopior på samma historia. Lite annorlunda ord är det förståss. Men... "Aftonbladet har gjort ett reportage, det borde vi också skriva om. Bäst vi kollar vad de skrivit, och sen formulerar vi det med egna ord." Eller? Kanske inte. De har i alla fall den goda smaken att tala om att det var Aftonbladet som gjorde undersökningen. De kunde lika gärna länka till Aftonbladets artikel på en gång.

Aftonbladet har också låtit en av de lurade uttala sig, och länkar till det i samband med sin egen artikel. Vem som tog initiativet till det längre utspelet vet jag inte. Och jag känner inte riktigt att jag bryr mig. Jag skulle misstänka att det var Rolf Gunnarsson som tog initiativ, för om Aftonbladet skulle valt ut någon av de som var där tror jag att de skulle publicerat varför det vore intressant att läsa om just denne person.

När det gäller journalistiken i sammanhanget har jag en del funderingar.

Är Aftonbladets slutsater rimliga?
Till att börja med skulle jag väldigt gärna vilja se den inbjudan som Aftonbladet skickade ut. Artikeln går ut på att politikerna som valde att tacka ja till inbjudan låtit sig mutats, eller visat sig villiga att låta sig mutas (gränsdragningen är hårfin). Det publiceras också en faktaruta om vad som är Muta och Bestickning. Muta är att ta emot eller begära muta eller annan otillbörlig gåva... Det är då alltså vad dessa riksdagsledamöter ska ha gjort, enligt Aftonbladet. Jag avstår från att tro att det är den allenarådande sanningen tills jag sett den där inbjudan. Men jag antar att det är fokuset på lyxigheten i inbjudan som gör den otillbörlig. Är det så ni tänker, Aftonbladet?

Om politikerna är mutade, vad är då Aftonbladet?
När det sedan gäller den andra delen i Aftonbladets faktaruta så blir jag mer faschinerad. Där skriver de, på sin egen sida att "Den som ger, lovar eller erbjuder muta eller annan otillbörlig gåva för att en arbetstagare utfört sitt jobb döms för bestickning". Titta noga på det citatet. Den som ger... (räknas champangen de delade ut när riksdagsledamöterna kom?), lovar eller erbjuder. Lovar eller erbjuder. Var det inte just det Aftonbladet gjorde? Lovade inte de ut lyxmiddag och resor till den som ville komma? Hej, alla åklagare, titta hit! (OK, jag är inte jurist, så jag vet inte om man kan döma någon för det de själva säger att de gjort, men...) Eller snarare, titta dit.

Bloggares reaktioner
Det här är det mest intressanta. Ett antal bloggare har reagerat över Aftonbladets påhitt, med lite olika infallsvinkel. Vinklarna är tydligt stämplade av politisk färg. Kan man verkligen inte se bredare än så? Min egen politiska färg är starkt påverkad av min uppväxt, de grundvärderingar som mina föräldrar har murat in i sina barn. Inte så konstigt. Sedan jag flyttat hemifrån har jag dock vidgat mina horisonter, och jag umgås glatt med ungdomar som är aktiva inom hela den skala som vi ser i riksdagen. Bara för att jag inte håller med behöver inte den andra ha fel.

Nå, jag tänker i alla fall länka till några utvalda bloggar. Ett antal har jag valt att inte länka till, mest för att de inget har att säga, de bara länkar hejvilt, antagligen i någon form av förhoppning om att få upp läsarantalet. (Kan någon tala om för mig varför det är bra med många läsare av en blogg? Vissa av de bloggar jag följer slaviskt har sex regelbundna läsare, det gör dem inte mindre välskrivna.)

alliansfrittsverige.nu kan den hugade läsa att de politiker som låtit sig mutas var högerpolitiker. Varenda en. Alla sju. Fem Moderater och två kristdemokrater, för att vara exakt. De passar också på att ge en känga åt "allinstrogna bloggare". Det kanske är naturligt. Visst är det roligt att få kasta smuts på sina meningsmotståndare? Så underbart att Aftonbladet publicerar denna nyhet, så att man får en ursäkt att hoppa på alliansen och hävda att de är korrumperade allihop. Eller i alla fall så är det bara de som är korrumperade.

Peter Andersson tycker inte om journalistiken. Men han förklarar inte riktigt varför. Kanske är det skrivet i affekt. Däremot ger han förslag på vad som ska granskas istället. Ah, en av grundstenarna i konstruktiv kritik. Föreslå förbättring. När det gäller ställningstagande och underbyggda argument finns det en del kvar.

Johan Westerholm hyllar inslaget. Han ägnar sedan sitt inlägg åt att förklara att man inte får något gratis här i världen. Vilket Aftonbladet just gett ett utmärkt exempel på. Tjänster och gentjänster, helt enkelt. Och... här sitter jag och är tillbaka i studentvärlden där "gratis är gott" är en sanning på en helt annan nivå. I studentvärlden vet man det... tacka och ta emot om du blir bjuden, eller gå hem och lev på de snabbt sjunkande pengar du har. Inte konstigt att många studenter tackar ja även till sådant de egentligen inte vill (ha) med just den motivieringen. Herr Westerholm påpekar att sådant är farligt. Sådant som är till synes gratis,  det finns alltid ett pris att betala längre fram. I just det här fallet negativ exponering.

Eva-Lena Jansson står för i mitt tycke det mest intressanta av inläggen jag avser att länka till. Hon räknar nämligen upp de frågor hon ställer sig själv innan hon beslutar hur hon ska svara på en inbjudan.
1 Vad är syftet?
2 Vilken organisation står bakom inbjudan?
3 Har det beröring med frågor som finns i mitt utskott?
4 Handlar det om andra politiska frågor som jag behöver har mer information?
5 Är det värt att avsätta en hel kväll för det här?
Det är helt lysande frågor. Jag rekommenderar alla som överhuvudtaget har representation på sitt bord att ställa sig själva de frågorna. Jag skulle dock personligen lägga till en till fråga, nämligen Kan det ge något för mig/den jag representerar att synas där? Ibland kan den frågan påverka svaret av den femte frågan.
När jag själv ska representera (jag är iof inte riksdagsledamot, men har ändå ett förtroende att tillvarata) så brukar jag resonera i ungefär de banorna. Jag har bara inte ställt upp det så tydligt.

Många hänvisar till Kulturbloggen. De har nämligen tagit Aftonbladets nyhet och vänt på den. Det var också min spontana reaktion, när jag fick siffror på hur många riksdagspolitiker som är mutbara. 12 av 349 svarade ja på inbjudan. 7 dök upp. Det är inte särskilt många individer. Jag funderar på om de 5 som svarade ja men inte dök upp faktiskt avbokade sig, eller om de bara ... ja, jag vet inte. Sånna saker tänker jag på, men det är inte huvudnyheten, och allmänintresset för vett och etikett är kanske lägre än för mutsensationer.

Konsekvenser
Jag funderar över ett flertal saker i samband med det här. Flera saker har jag lyft tidigare, inbjudan... artighet... bestickning... Men en ska funderar jag på mer än annat. Någon av de citerade politikerna var inne på det spåret. "Jag kanske kommer att tacka nej till saker jag borde vara ute och lyssna på." Många kan nog se det som ett försök att kasta tillbaka lite skit på Aftonbladet. Det kanske det är också. Men kanske inte. De folkvalda har inte fler timmar på dagen än oss andra. Och hur ska de kunna fatta bra beslut om de inte vet vad folket vill? UH har vid ett antal tillfällen bjudit till politikerluncher. Syftet med det är inte något mutande, utan har mer att göra med att vi vet att politiker är människor. De måste också äta. Och då blir det kanske lättare att hitta tid. (Är det värt att avsätta den tid det tar?) Och så vill vi skapa ett avslappnat sätt att mötas. Vi tror att politiker lyssnar bättre då. Att vara intresserade av varandra är det bästa sättet att ha ett samtal. SAMtal, tillSAMmans talar vi, med varandra. Men en lunch är kanske inte "otillbörlig"? Var går egentligen gränserna? Säkrast är att tacka nej till allt där någonting bjuds, men... då kanske man missar någonting som man borde vara ute och lyssna på. Och är det verkligen det vi vill?


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Kommentarer
Postat av: LeoB

Eva-Lenas kommentarer är bra, men så var det det där med resorna. En kul grej att kunna vinna en resa, men...

Postat av: Jacob

Mycket intressant fråga du väcker Gudrun.

Vilket ansvar har aftonbladet i denna historia.

Vad får man locka med och var går gränsen.

Klart är att man velat provocera fram ett moralbrott där man tittat på "hur många politiker går på representation bara för att de tjänar på det".

2009-10-02 @ 08:56:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback