Stora förändringar
Jag har varit jobbsökande länge nu. Även under den period då jag återvände till pluggandet (för att slippa Arbetsförmedlingens ordningar) så sökte jag jobb. Läste annonser, letade, skrev ansökningar. Hoppades, väntade... fick standardiserade avslagsmail. Jag fyllde i otaliga ansökningsformulär med mer eller mindre intelligent design. Oftast mindre intelligent. Jag föredrar helt klart att bara maila in en ansökan.
I fredags hände det dock, det jag längtat så efter. Det jag jobbat så hårt för. Det jag haft så mycket ångest över. I fredags erbjöds jag en tjänst, som vikarierande Generalsekreterare på Unga Hörselskadades kansli i Stockholm. Processen har varit... kort. Och det har känts konstigt. Det började med att vi fick reda på att Maria tänkte börja plugga igen. Vi planerade in för Personalgruppsmöte, och fick besked och formell ansökan om tjänsteledighet. Jag bestämde mig för att söka, och var därför inte särskilt inblandad i processen. Men ändå... det är en märklig känsla att kallas till intervju av någon man känner. Det är svårt att veta hur man ska hantera situationen. Fast å andra sidan vet jag ju att det var lika märkligt för dem. Och att de tvingades ta tuffare beslut. I måndags var jag på tre möten i Stockholm i egenskap av ordförande i UH, och därför tillhörande vissa arbetsgrupper. Sedan åkte jag till Uppsala och umgicks med Erik och fortsatte söka jobb. På onsdagen var jag på intervju. Då fick jag också nycklarna till kansliet för att kunna låsa upp på den nu kommande helgens styrelsemöte. För fick jag inte tjänsten skulle jag ju fortfarande vara ordförande. Också en märklig situation. På och inför intervjun bemödade jag mig om alla de små saker som visar att man tar situationen på allvar, även när det är människor jag känner. Jag klädde upp mig i kläder som skulle signalera hur seriös jag är och vill vara. Jag hade med mig en mapp med betyg och sånt. Och svarade på frågorna på de bästa sätt jag kunde. Och den här gången räckte det. Mina erfarenheter, min utbildning, och allt annat tillsammans... nu är det jag som har lyckats i jobbspelet. Jag är vikarierande Generalsekreterare fram till 25 februari. Chanser till förlägning finns helt klart. Det är lycka, det är skönt att äntligen få göra något vettigt på dagarna. För att syssla med jobbsökande är fruktansvärt själdödande.
Igår skrev vi på anställningsavtal och löneförhandlade. Läskig upplevelse. Men nu är det i alla fall klart. Idag är min sista dag som ordförande för UH, och på torsdag börjar jag arbeta. Det blir en intensiv start, eftersom jag kommer börja med att arbeta helg med UH:s styrelsemöte. Gammal arena, men ny roll.
Det är mycket att tänka på och fundera över nu, men jag gör så gott jag kan, skriver listor. Funderar. Planerar.
Livet blir annorlunda nu. Helt klart.
I fredags hände det dock, det jag längtat så efter. Det jag jobbat så hårt för. Det jag haft så mycket ångest över. I fredags erbjöds jag en tjänst, som vikarierande Generalsekreterare på Unga Hörselskadades kansli i Stockholm. Processen har varit... kort. Och det har känts konstigt. Det började med att vi fick reda på att Maria tänkte börja plugga igen. Vi planerade in för Personalgruppsmöte, och fick besked och formell ansökan om tjänsteledighet. Jag bestämde mig för att söka, och var därför inte särskilt inblandad i processen. Men ändå... det är en märklig känsla att kallas till intervju av någon man känner. Det är svårt att veta hur man ska hantera situationen. Fast å andra sidan vet jag ju att det var lika märkligt för dem. Och att de tvingades ta tuffare beslut. I måndags var jag på tre möten i Stockholm i egenskap av ordförande i UH, och därför tillhörande vissa arbetsgrupper. Sedan åkte jag till Uppsala och umgicks med Erik och fortsatte söka jobb. På onsdagen var jag på intervju. Då fick jag också nycklarna till kansliet för att kunna låsa upp på den nu kommande helgens styrelsemöte. För fick jag inte tjänsten skulle jag ju fortfarande vara ordförande. Också en märklig situation. På och inför intervjun bemödade jag mig om alla de små saker som visar att man tar situationen på allvar, även när det är människor jag känner. Jag klädde upp mig i kläder som skulle signalera hur seriös jag är och vill vara. Jag hade med mig en mapp med betyg och sånt. Och svarade på frågorna på de bästa sätt jag kunde. Och den här gången räckte det. Mina erfarenheter, min utbildning, och allt annat tillsammans... nu är det jag som har lyckats i jobbspelet. Jag är vikarierande Generalsekreterare fram till 25 februari. Chanser till förlägning finns helt klart. Det är lycka, det är skönt att äntligen få göra något vettigt på dagarna. För att syssla med jobbsökande är fruktansvärt själdödande.
Igår skrev vi på anställningsavtal och löneförhandlade. Läskig upplevelse. Men nu är det i alla fall klart. Idag är min sista dag som ordförande för UH, och på torsdag börjar jag arbeta. Det blir en intensiv start, eftersom jag kommer börja med att arbeta helg med UH:s styrelsemöte. Gammal arena, men ny roll.
Det är mycket att tänka på och fundera över nu, men jag gör så gott jag kan, skriver listor. Funderar. Planerar.
Livet blir annorlunda nu. Helt klart.
It's funny because it's true
När jag pratade med Erik igår... så framgick det att hans företag (det han gör praktik på nu) gjort en hemsida som jag borde känna till. Efter lite fiskande trollades namnet på sidan fram: på jobbet.nu. Varför är då det roligt? Jo, för att jag satt i referensgruppen för det projekt som ledde fram till sidan. Det projekt som samlade ihop människor att intervjua, filmade intervjuer och sånt, och sen samlade ihop alltihop på en hemsida, med teckenspråk, textade filmer... ja, en sida tänkt att vara tillgänglig, helt enkelt. Projektet fortsätter med ytterligare intervjuer, och utökande av antalet personer och yrken där. Projektet ska avslutas med att hitta någon (kanske Arbetsförmedlingen) som kan ta över driften för sidan. Det är en jättebra sida, med massa inspiration. Så det är ett gott tecken.
På den negativa sidan så har jag idag fått ett mail om en tjänst som jag hoppades extra på. Jag hade precis tänkt ringa hon som håller i rekryteringen när jag såg att jag fått mail. "Kunden har... på annat sätt" DVS de har bestämt sig för att inte låta bemanningsföretagen fullfölja sitt uppdrag. Det där händer lite då och då... jag undrar om de betalar för det arbete som redan är gjort? Hmm... jaja.
På den glada sida så har jag faktiskt en intervju inbokad, till på onsdag. Så det blir nog bra.
Och så är det lillebrors födelsedag! GRATTIS GUNNAR!
På den negativa sidan så har jag idag fått ett mail om en tjänst som jag hoppades extra på. Jag hade precis tänkt ringa hon som håller i rekryteringen när jag såg att jag fått mail. "Kunden har... på annat sätt" DVS de har bestämt sig för att inte låta bemanningsföretagen fullfölja sitt uppdrag. Det där händer lite då och då... jag undrar om de betalar för det arbete som redan är gjort? Hmm... jaja.
På den glada sida så har jag faktiskt en intervju inbokad, till på onsdag. Så det blir nog bra.
Och så är det lillebrors födelsedag! GRATTIS GUNNAR!
Besök, besök och representation
Det händer mycket, och dagarna bara rullar på. Nästan så man kan tro att... jag vet inte. Sedan sista har jag i alla fall varit iväg till Uppsala. Där var det bröllop för Louise och Carl, som är Eriks vänner sedan länge. Det var ett vackert bröllop, och en mycket trevlig fest. En extra eloge vill jag ge brudparet för bordsplaceringen, som var oväntat välgenomtänkt. Förutom att jag var omgiven av trevliga människor som jag träffat förut (inte helt lätt när man inte känner sambons gamla gäng), så satt jag alldeles vid toastmastrarna, och hade därför koll på vad som hände hela kvällen. Och var förvarnad inför ljudet av... när de påkallade uppmärksamhet. Det var trevligt, jag hade roligt, maten var god, alla var vackra. Allt var trevligt, helt enkelt. Sen, när dansen började var det dock alldeles för högt för mig, så Erik och jag tänkte smita in i ett sidorum där det tidigare varit mingel. Där träffade jag brudgummens mor, som var barnvakt åt deras lilla. Också trevligt. Och lite oväntat. Erik kom insnurrande strax efter, och vi satt och småpratade tills det kändes som att det var dags att bege sig tillbaka hem till Eriks föräldrahem.
Söndag blev det resa tillbaka till Örebro, och på måndagen kom Becks. Hon hade semester, och var hemma i Sverige, och då var givetvis en Örebroturné inräknad. Mycket trevligt att ses igen, och småprata om stort och smått. Också spännande med framtidsplaner, möjligheter, farhågor och ambitioner. På Facebook har det nu avslöjats att hon kommer hem igen till Sverige. Inte ett lätt beslut, men kul att hon kommer hit. Hoppas att det känns rätt bara!
På onsdagen åkte Becks, och så kom Karin istället. Hon hade nyheter hon med, bland annat ambitionen att byta tilltalsnamn. Så nu blir det att tänka om och lära sig att tänka rätt. Jaja, jag vet ju vad hon heter. Hon hade också med sig lilla Bethoven, som är en rätt bortskämd liten hund. Söt, det är han som stått modell för alla leksakshundar. Liten, fluffig och söt. Var jätteroligt att träffa Karin igen, även om det den här gången inte var så länge sedan sist. Vi sågs ju i Göteborg när jag var hemma senast.
Helgen bjöd på en tur till Borlänge och besök på Unga Synskadades årsmöte. Det kan du läsa om här. Det var i alla fall mycket trevligt, och jag faschinerades över både deras ordningar och deras oordningar.
Och i söndags drog Erik till Uppsala. Han har fått en praktik där, så nu är det typ veckopendlande och vi kan ses på de helger som jag inte är uppbokad. Ja... just det ja. Han kommer i alla fall hit i helgen, så första tiden som gräsänka blir inte alltför lång. Dock missar vi min lillebrors 25-årsfirande.
Det är mycket på gång nu, massor av mail, massor av planerande. Jag hänger inte riktigt med mig själv, och tänker många många tankar. Formulera ner dem är däremot svårare.
Nu tänker jag mig ett badkarsbad och sen... tja... :-) Det finns alltid saker att göra.
Söndag blev det resa tillbaka till Örebro, och på måndagen kom Becks. Hon hade semester, och var hemma i Sverige, och då var givetvis en Örebroturné inräknad. Mycket trevligt att ses igen, och småprata om stort och smått. Också spännande med framtidsplaner, möjligheter, farhågor och ambitioner. På Facebook har det nu avslöjats att hon kommer hem igen till Sverige. Inte ett lätt beslut, men kul att hon kommer hit. Hoppas att det känns rätt bara!
På onsdagen åkte Becks, och så kom Karin istället. Hon hade nyheter hon med, bland annat ambitionen att byta tilltalsnamn. Så nu blir det att tänka om och lära sig att tänka rätt. Jaja, jag vet ju vad hon heter. Hon hade också med sig lilla Bethoven, som är en rätt bortskämd liten hund. Söt, det är han som stått modell för alla leksakshundar. Liten, fluffig och söt. Var jätteroligt att träffa Karin igen, även om det den här gången inte var så länge sedan sist. Vi sågs ju i Göteborg när jag var hemma senast.
Helgen bjöd på en tur till Borlänge och besök på Unga Synskadades årsmöte. Det kan du läsa om här. Det var i alla fall mycket trevligt, och jag faschinerades över både deras ordningar och deras oordningar.
Och i söndags drog Erik till Uppsala. Han har fått en praktik där, så nu är det typ veckopendlande och vi kan ses på de helger som jag inte är uppbokad. Ja... just det ja. Han kommer i alla fall hit i helgen, så första tiden som gräsänka blir inte alltför lång. Dock missar vi min lillebrors 25-årsfirande.
Det är mycket på gång nu, massor av mail, massor av planerande. Jag hänger inte riktigt med mig själv, och tänker många många tankar. Formulera ner dem är däremot svårare.
Nu tänker jag mig ett badkarsbad och sen... tja... :-) Det finns alltid saker att göra.
Det är konstigt...
Eller så är det inte så konstigt. Jag vet inte. Men på något vis så finns det en del av mig som väntar på att saker ska ordna sig själva. Om jag skriver upp dem på en att-göra-lista så kommer de naturligtvis att göras, medan jag sitter och tja... gör något annat. Det är ju inte sant, förståss. Jag vet ju att om något ska bli gjort så måste man göra det själv. Särskilt när man är ensam.
Idag har jag i alla fall hunnit skura ur sopsamlarkärilet. Och jag har diskat. Och jag har inte skickat de mail jag tänkt. Jag har inte ringt de samtal jag tänkt. Och jag har inte hört när min mobil ringt. Jaja, är det viktigt så ringer de igen.
Tur att det finns mer dag kvar, så man kan få gjort mer.
Så kan livet vara... när man bara har saker som behöver göras någon gång. Kanske nu, kanske sen, kanske inte alls. Jag mår bättre av deadlines och arbetstider. Ja, jag vet, jag kan sätta upp egna. Och det gör jag. Men det är precis lika lätt att ändra dem som att följa dem. Motivation. Jaja... Tur att jag har vettiga saker också, med naturliga deadlines som inte kan flyttas och ändras hur som helst.
Det är egentligen mycket på gång, det här är en spännande period. Jag vet precis vad jag vill, men... nåja. Vi får se vad som händer.
Idag har jag i alla fall hunnit skura ur sopsamlarkärilet. Och jag har diskat. Och jag har inte skickat de mail jag tänkt. Jag har inte ringt de samtal jag tänkt. Och jag har inte hört när min mobil ringt. Jaja, är det viktigt så ringer de igen.
Tur att det finns mer dag kvar, så man kan få gjort mer.
Så kan livet vara... när man bara har saker som behöver göras någon gång. Kanske nu, kanske sen, kanske inte alls. Jag mår bättre av deadlines och arbetstider. Ja, jag vet, jag kan sätta upp egna. Och det gör jag. Men det är precis lika lätt att ändra dem som att följa dem. Motivation. Jaja... Tur att jag har vettiga saker också, med naturliga deadlines som inte kan flyttas och ändras hur som helst.
Det är egentligen mycket på gång, det här är en spännande period. Jag vet precis vad jag vill, men... nåja. Vi får se vad som händer.
Pressmeddelanden och debattartiklar
Det är roligt att vara aktiv, att se saker hända. Det är också spännande att bli citerad på det ena eller det andra stället. I UH:s blogg har jag publicerat ett par inlägg med länkar till det senaste producerade. En debattartikel i GP och ett pressmeddelande som skickades ut av Handikappsförbunden.
Och ni kan inte tro vad mycket spännande mail jag får. Jag tänker mig alltid för tre gånger innan jag skickar iväg mail, vill jag verkligen ha svar? Och tja... oftast behöver man ju svar. Ibland uppstår dock problemet att man får svar från någon helt annan än man tänkt sig. Och då får man tänka igen.
Jag har olika roller att glida in i, olika tankemönster att följa. Jag vet inte hur nödvändigt det är att ha vitt skiljda roller just för tankemönstrenas skull, men för att ha ungefär rätt information aktuell vid varje givet tillfälle, och för att undvika hopblandning har det visat sig nödvändigt. Och söka-jobb-Gudrun har en del att göra, ordförande-Gudrun funderar över många saker, producent-Gudrun skapar listor och försöker vara hjälpsam... och privata Gudrun... finns hon alls?
För övrigt är jag gräsänka just nu, då Erik är i Uppsala. Funderar på vad jag ska göra med dagarna, när jag ska åka till Uppsala, och vad av alla måsten som är viktigast att bocka av i varje givet tillfälle.
Och ni kan inte tro vad mycket spännande mail jag får. Jag tänker mig alltid för tre gånger innan jag skickar iväg mail, vill jag verkligen ha svar? Och tja... oftast behöver man ju svar. Ibland uppstår dock problemet att man får svar från någon helt annan än man tänkt sig. Och då får man tänka igen.
Jag har olika roller att glida in i, olika tankemönster att följa. Jag vet inte hur nödvändigt det är att ha vitt skiljda roller just för tankemönstrenas skull, men för att ha ungefär rätt information aktuell vid varje givet tillfälle, och för att undvika hopblandning har det visat sig nödvändigt. Och söka-jobb-Gudrun har en del att göra, ordförande-Gudrun funderar över många saker, producent-Gudrun skapar listor och försöker vara hjälpsam... och privata Gudrun... finns hon alls?
För övrigt är jag gräsänka just nu, då Erik är i Uppsala. Funderar på vad jag ska göra med dagarna, när jag ska åka till Uppsala, och vad av alla måsten som är viktigast att bocka av i varje givet tillfälle.