GSP

Nåväl. Jag lever i alla fall.

Fast en semester vore skönt.

Nä, det är väl inte helt sant. Jag har ju vänner, familj, och framförallt min sambo. De tycker om mig. Men man kan inte leva på kärlek. Jag behöver jobb!

Motigt känns det. Och jag lyckas inte ens komma fram til vårdcentralen :-( Jag vill bara att det ska sluta snurra.

Jodå... både det ena och det andra. Hitta jobb. Skriva dokument. Planera ihop saker. Sy. Och ändå... det är en hel del som inte går frammåt, heller. Städa till exempel är sorgligt eftersatt. Och att jag fortfarande får yrselattacker i tid och otid är inte heller till någon hjälp. Ska nog försöka söka...

Ikväll. Ska bli spännande.

Jag jobbar på. Långsamt...

Snälla ge mig inspiration, ork, friskhet...

Har kunnat stå på benen rätt obehindrat. Snurrar nästan inte alls. Och jag tänker ta en promenad sen... med Becks. I övrigt så är det roligt att höra goda nyheter, som att Ebba kommit in på sin utbildning, som att folk får fast anställning (till sist i vissa fall). Som att svåra tentor klaras av. Mycket som är roligt alltså. Försöker hålla fast vid det, samtidigt som jag söker jobb, skriver på saker och ja...
Och däremellan spelar jag spel, läser och kramas. Mer kramar åt folket!
Fast vädert är rätt trist...

Tråkigt. Jag hade sett fram emot att träffa DBU. Men ibland får man helt enkelt ta sitt ansvar och lyssna på kroppen. Önskar bara att jag förstod vad den ville säga. Vad den vill säga... jag vet inte. Har försökt med piller, vatten, mat, luft... allt jag kunnat komma på... är väl dags att göra som Erik säger och konsultera expertisen. Känns bara så... äh.
Jag har i alla fall rekryterat en ersättare, Heléne åker till Mullsjö. Riktigt bra att hon kunde hoppa in med så kort varsel. En stjärna.
I övrigt... jobbar väl på... letar riktigt jobb, och filar på mina uppdrag...

Men ett alldeles för långt möte gav mig mest huvudvärk. Tror chokladstunden efteråt var välbehövlig för flera av oss, och idén som kläcktes... :-) Det vore nått det ... en helt ny värld... det funkar ju i Linköping, även om jag inte vet om det var så det gick till där. Uttrycker jag mig kryptiskt? Det är med flit. Det är för att de som var med ska förstå att jag är för idén. Seriöst. Och för att de som inte var där inte ska förstå. Finns intressanta aspekter. Finns intressanta kringidéer som poppar upp i huvudet rent spontant.
Och när det gäller det riktiga mötet... tja... utgången var  väl väntad. Inte så mycket att säga om det. Tyckte att en del låga knep togs till i onödan. Varför inte bara lita på att folk vet vad de vill och varför? Jag tror i alla fall på mina medmänniskors kompetens att fatta vettiga beslut. Att genomskåda manipulationer är däremot svårare... och som sagt... onödigt. Tror även här att det finns vinster för en viss idé. Frågan är hur man skulle lägga upp det... hmmm...
Annars... en del är glädjande, en del saker vill man inte mista. En del tankar kommer virvla länge.
Det vidare arbetet kommer också bli spännande. Litet snack med... ja, det lär bli... värdefullt.
När det gäller övriga delar av mitt liv så finns det liknande resonemang där med. Lite av framtid. Lite av planering. Lite av funderingar som kan bli riktigt, riktigt spännande.
I fix, oh, yes I will. Min del är solklar.

Planerna för dagen...
De riktiga planerna försvann lite. Oups... skulle egentligen varit i Stockholm, men det blev inte så.
Så de nya planerna är att

• Äta frukost
• Kolla recept, se vilka ingredienser som behöver köpas in
• Gå på promenad i skolskenet med sambo, passera affären
• Se till att alla kalendrar stämmer överrens, och att allt jag ska göra står med
• Skriva rent anteckningarna från gårdagens möte
• se hur tiden ligger, och ev göra något mer innan jag går ner
• Presentera Bullterriern... :-)

Avklarat är:

• Äta frukost
  
• Kolla recept, se vilka ingredienser som behöver köpas in

Kvar är:

• Gå på promenad i skolskenet med sambo, passera affären  inväntar egentligen mest att sambon ska bli klar att gå... Men solen lyser, och orosmolnen är långt bort.
• Se till att alla kalendrar stämmer överrens, och att allt jag ska göra står med
• Skriva rent anteckningarna från gårdagens möte
• se hur tiden ligger, och ev göra något mer innan jag går ner
• Presentera Bullterriern... :-)

Japp, en promenad i solen runt i Brickebacken med min älskling. Och så massivt god middag med alldeles för mycket mat, matlådor, oh yes, fast av misstag. Mätt som en dupp. Och lite läsande om lömska attacker och garotter. Roligt. Och lite annan läsning senare tror jag.

Allt blir bra. I sinom tid.

Tur att den är ansenlig. Jag är artig. Jag accepterar. Jag låter honom rasa. Jag hoppas att det ska gå över utan allt för högljudda expolsioner. Ja, jag vet... jag sa de där sakerna... men allt är ju logiskt på sin plats i tiden. Kan inte riktigt rå för hur jag mår... eller att jag tänker på ett annat sätt. Det handlar om förtroende. För Erik har jag förtroende... det är vad man kan lämna åt folk jag inte känner.

I övrigt... jag är tacksam. Se nedan, till exempel. Men nu rinner tårarna. Min viljestyrka är också försvagad av allt jag inte orkar...

Jorå... borde vara på platsen A för att inhämta viss information. Har lite en känsla av att är det viktigt kan man väl få det skriftligt? Mail eller papper kvittar mig lika, men... funderar också lite på det där med nystart. Kan också vara en sanning... Annars är huvudet tungt, och halsen raspig. Det gör ont att svälja, ont att prata, och rösten är opålitlg. Och så har jag huvudvärk. Just huvudvärken tror jag att jag kan lösa genom att dricka mycket vatten. Fast för att dricka vatten måste jag svälja... *suckar* Är så mycket enklare när man är frisk. Har en massa andra saker i huvudet också... mycket som egentligen borde fixas, och... jaja. Det ordnar sig väl. Har lite en känsla av att mamma kan ha rätt om det där med pollen, korsbefruktningar och allergen. Mamma brukar ha rätt om sånt.

För övrigt... Bullterrier. :-P

Och jag älskar verkligen Erik. Fixar och ordnar. *tacksam* *Nöjd*

Det plingar till i MSN, mail och telefon hela tiden. Än den ena, än den andra som vill mig något. Givetvis som allra flest när jag försökte äta lunch. Lösningen? Tror jag ska rymma fältet och ta mig en promenad. Tack för förslaget, Becks.

Eller jag vet inte... men det var en bra helg. Vi fick beröm för väl arrangerat årsmöte, vilket är värt en hel del, eftersom vi faktiskt lagt en del tid på att få saker att flyta. Och vi producerat dokument, rekognoserat, planerat, förberett... det har flutit på bra i helgen. Vettiga diskussioner, och "rätt" beslut. Särskilt glädjande att direktdemokratin gick igenom. Det kommer bli en extra utmaning att planera nästa årsmöte, då vi inte har en aning om hur många som kommer. Antagligen behöver vi fler stationsvärdar då, så att de alla kan debattera. Alla medlemmar har en röst 2009. Helcoolt. Men det var hektiskt. Var riktigt trött när jag kom hem till Örebro igen. Skönt att sova. Skönt att inte ha någon tid att gå upp idag.

 I övrigt så är Becks här och syr lite på Oscarsutstyrseln... blir nog bra det med...

 Allt blir bra, i sinom tid.

 Förkyld är jag idag. Det... går väl över.

Lysande... nä, men den lär funka. Vart alla möblerna ska, och i vilken ordning... så att golvet blottläggs... så kan det va... ska ta hand om tvätten också, men först fika hos Heléne. Känns skönt att faktiskt ha tiden att tacka ja en gång med. :-)

Allt ordnar sig. På något vis.

Ska hitta formen och ta itu med några dokument och mail etc senare också... snart snart.

Allt bli bra.

Jag har en ny affisch på väggen nu, och Erik har en likandan. Men orden skiljer sig åt. Min affisch är så full av kärlek. Jag läser några ord och blir varm om hjärtat. Helt underbart!

I övrigt så är det Erik och jag. Vi har det bra ihop. Livet är enklare när det är färre orosmoment. Eller så är det bara det att det är lite mindre stress i vardagen. Spelperioden är ju över... och Eriks studier går bra. Känns rätt skönt. Mitt jobbsökande går väl mindre bra, men nån ska väl vilja ha mig... så småningom.

Vi skulle ha tvättat idag. Men det visade sig att Erik råkat boka morgondagen istället. *suck* Men det gör inte så jättemycket... jag känner mig rätt lugn, och solen lyser.

Det innebär, som vanligt, att halva bekantskapskretsen är mer eller mindre däckad av sjukdom. Samt att det kommer nostalgiruschar, och ja... det har sina sidor. Själv är jag på fel sida om friskhetsgränsen, tyvärr. Kör på min vanliga strategi, förneka så mycket som möjligt, och vakta kosten däremellan. Har lite svårt att byta spår och ta tag i de andra sakerna jag borde göra. Har idéer och ambitioner, men väldigt lite ork och självdiciplin. Konstigt, med tanke på att jag är jag. Inte konstigt med tanke på att jag inte är frisk. Negationer är kul. Likaså är alliterationer, så det ska jag nog jobba mer med snart... men först lite lunch, apropå att vakta kosten.

Och sen kändes det välbehövligt att lägga in ett nytt inlägg... jag luktar inte som kostymlogen längre. Det är nått som man attackeras av när man kommer ner i aulan, och som sen sitter i när man kommer hem... tills man duschar bort det hela...

På sluttjutsfesten hade jag kul och trevligt. Det var välbehövligt, eftersom både premiären och mittsitsen förstördes av olika saker. Mittsitsen var det dummaste. Hur svårt kan det vara att ha vettig volym på musiken? Jaja... det är över nu.

Kvar finns minnena och affischen.