Vakuum

Jag tror att jag fortfarande går runt och väntar på att jorde ska gå under, men den verkar inte vilja göra det... hmm... jag kanske borde ta tag i mitt liv igan. Kanske borde gå igenom de femton mailen med måsten. KAnske borde skriva lite... jag vet inte.

Balkongdörren är i alla fall öppen, och släpper in en massa frisk luft. Och så kan jag beundra blomlådorna som är fyllda med kryddor och blommor. Riktigt fint blev det, även om jag inte är helt säker på att jag plaserade planteringarna i den mest optimala ordningen. Det blir nog bra... krasse, oregano, timjan... fräscha lukter och vackra färger. En balkonglåda betyder oerhört mycket.


Går jorden under sen?

Jag vet inte... på något vis känns det så...

 Det blev inget valstormöte för mig igår :-( Jag och Jennifer började dagen med att lyssna på redovisningar. Det var givande. Sen gav vi oss av till TC för att skriva ut hela personalhandboken, samt prata med vår kontaktperson. Därefter gick vi hem till Jennifer för att förbereda presentationen vi ska hålla idag. När jag rusade ut ur hennes lägenhet för att ta sista bussen hem (gick 23.10) hamnade jag i rena skyfallet. På något sätt är vädret stämt efter mitt humör... fallande, fallande, fallande, och aldrig tar det slut.

Jag är faktiskt mer nervös för vad som ska hända efter redovisningen. Vilken känsla i magen? Sen är det ju bara... SLUT. Hur gick det till? Jag har jobbat åt det hållet ett bra tag nu... men.... Hur gick det till?

Hur som helst... det är dags att skriva ut mm....

Det blir nog bra.

Jäjjjks!

Hur ska jag hinna?

Det känns som det är för mycket inplanerat på för lite tid. Skit också!

Jaja... får väl helt enkelt leva med det. Jag känner mest att om jag tar mig ignom hela dagen, och får i mig lite mat också så kommer allt att fixa sig. Vet inte riktigt hur. I värsta fall får jag väl prioritera bort kvällens möte. Vore dumt, med tanke på att det är jag som skrivit dagordningen, men plugget går faktiskt först.

Balkonglådorna får nog vänta till imorgon efter vå r redovisning.

I övrigt... ? Jag vet inte... jag har en klåda i kroppen som jag inte riktigt vet vad jag ska göra åt. Inte vet jag vad den beror på heller... vågar inte känna efter för noga, ifall det är allergi. Men det är också möjligt att det bara har att göra med att terminen går mot sitt slut. SISTA VECKAN. Terminen, och därmed också studietiden. Det är stort. Det är coolt.
*panikar*

Jaja... jag får väl fortsätta med mina morgonrutiner, så jag hinner iväg som jag ska.

Jag har nog aldrig varit morgonpigg

Men vad sjutton... jag tar mig upp ändå. Och jag gör det jag ska. Och jag får saker gjort.

Dagens planering:
    På TC
  • Skriva klart välkomstdokumentet
  • Skriva ut alla kapitel
  • Skriva klart processdagboken
    Hemma
  • Plantera alla blommorna vi köpte igår
  • Förhoppningsvis hinna nått mer vettigt

 I övrigt... jag har varit uppe i över en timma nu, men jag har ännu inte vaknat. Således: mot nästa station i morgonrutinerna. Ska bara stänga ner datorn först, så jag kan ta med den till TC.



Världens bästa grannar

Jag tror att det finns mycket lycka i trevliga grannar. Men våra grannar är mer än så... de är trevliga, söta, sociala, hivmilda, pyssliga, ödmjuka, musikaliska, glada osv osv osv... man skulle kunna hålla på att räkna upp alla deras positiva egenskaper härifrån och till oändligheten. Helt vansinnigt.


Jag hade kunnat skriva det här inlägget vilken dag som helst, men vad som föranledde att det kom idag var följande:
Erik vill låna sårsprit. Det får han också, och dessutom så får vi bakelser, eftersom "de blev över".
Och sötsaker som är så gott.

Jag drömde i natt

Jag brukar antagligen drömma... det sägs att alla gör det, och att det sker i flera omgångar varje natt. Hur man nu kan bevisa det, men visst....
Däremot brukar jag aldrig komma ihåg vad jag drömmer.... men i dag vaknade jag, och kom ihåg. JAg sträckte mig efter anteckningsblocket och skrev ner, och därmed var drömmen fäst. Inte bara vid pappret, utan också vid minnet.

Så, vad drömmde jag?


Det var midnatt, och någon ringde på dörren. Erik och jag tittade förbryllat på varandra, för vem ringer väl på dörren vid det dagset på dygnet? Vi bestämde oss i alla fall för att öppna dörren. Utanför står en Skövdespexare (för er som såg Skövdes bidrag till spexSM kan jag tala om att det var han som var den onda affärsmannen). I handen har han i alla fall en liten söt och rosa bukett blommor. Stammande talar han om att buketten är till mig och Erik för att Skövde blev så väl emottagna i Örebro under SM, och att vårat bidrag till deras trivsel var så värdefull för dem, men att Malin fått en mycket större bukett, för hon hade gjort så mycket mer. Typ ordnat hela SMet.

Så vaknade jag, och satte det på pränt... nu när jag läser det kan jag inte låta bli att fundera... jag la faktiskt en del tid på att vara trevlig mot folk från Skövde. Liksom sådana som kom från Göteborg, från Uppsala... ja, ni fattar. Att vara trevlig mot gästerna... men varför drömmer jag att någon vill ge bort blommor? Och... ja... varför? *förvirrad* Jaja... det är väl inte meningen att man ska förstå drömmar. Jag är bara inte van vid att komma ihåg vad jag drömt, så jag känner att det på något sätt borde betyda något. Kanske handlar det om att jag för första gången på mycket, mycket länge vaknade av mig själv, utan att bli väckt av något (typ en väckarklocka). Jag har för mig att jag har läst någonstans att man kommer ihåg drömmar beroende på när och hur man vaknar i förhållande till när man drömde. Det var säkert på samma ställe som jag läste att alla människor drömmer ett flertal gånger per natt.
Jo, jag läser mycket konstigt. Och en del vettigt.

Planen för helgen är i alla fall i stort sett att ta det lungt, men en tur till blomsterlandet ska också hinnas med. Imorgon. Idag tänker jag ta mig tid att krypa ner i badkaret.... mmmmmmmmmmmysigt.




Jag börjar nästan komma i fas med mig själv

På tiden skulle jag vilja säga. Det känns som om jag varit utsräckt över ungefär fyra kontinenter, men nu börjat krypa ihop lite långsamt. Är nere i tre, kan se gränsen till att vara nere i två. Och att bara vara utsträckt över två kontinenter känns liksom lite mer hanterbart. Det är ungefär lagom tror jag. Men jag är fortfarande uppe i te, och det var inte länge sedan det var fyra, så jag känner mig lite sliten. Har avsatt helgen till nödvändig rekreation, så om något smyger sig in i almanackan så är det undantagsfall.


I övrigt...

Jennifer och jag håller på och avslutar arbetet på TC. Ska bli riktigt skönt att bli klar med det. Är en bidragande orsak till ovanstående resonemang om kontinenter.
Så måste jag gå över min ekonomi och lite sånt... och fixa några saker... det blir bra...

Och till sist:
Hur trött måste man vara för att få vara stolt över prestationen att ta sig ur sängen på morgonen? Ungefär så känner jag mig på morgonarna den här veckan. Bit ihop och kämpa!



Det är intressant det där

Jag har ett icke oanseligt antal bokmärken på ett gäng människors bloggar. Jag känner helt enkelt många som gillar att skriva på det här sättet. Det är verkligen faschinerande att se hur olika stil det är, hur mycket man vågar vara ärlig om, vad man vågar lägga ut. Det är spännande.

Det är också intressant att läsa alla olika reflektioner över Spex-SM. Klart att det rör upp känslor, vi har ju alla jobbat hårt de senaste två månaderna (förutom vissa, som jobbat hårt längre än så). Vem som är värda vilka priser... vem som borde ha vunnit... tja... jag känner stolthet över min insats. Vi vann bästa kostym. Kostymgruppen var givetvis överlyckliga, och det var med all rätt som Sara tog emot priset. Hon har drivit det här arbetet, och hon har sytt bra mycket mer än oss andra. Och ändå... de två kostymer som jag gjort (en själv, och en tillsammans med Linda)... jag är riktigt stolt över min personliga insats. Jag har tänkt själv, jag har pyntat... "den behöver mer guld, här har du lite band" ja, och var ska det sitta? Vad blir snyggt? Det har varit riktigt roligt. Huruvida vi skulle tagit hem fler priser? Jag vet inte... jag missade för mycket av de andra spexen för att kunna avgöra det. Vi var bra.

Det jag framförallt skulle vilja veta är hur diskussionerna går i de andra föreningarna. Det måste ju spekuleras även där... vem var värda vilka pris? Nåväl... det har varit en kanonhelg.

Nu är det dags att se frammåt. Synopsis till nästa produktion. Styrelsens arbete... sånt!



Hade för övrigt en intressant diskussion med en viss person... undrar vad han tänkte... :-) (han är en av dem vars bloggar jag hittat, men det var ett tag sen den uppdaterades) Jaja... det ordnar sig.

Är sanslöst trött

OK, först en hektisk helg, men mycket som händer och lite sömn. Lyckas blanda in lite kreativt skrivande även nån av dagarna på teatern. Så kom söndagen, med en massa rivande, lyftande, bärande, packande. Var trött, blev trött i fötterna. EFTER det skriver jag mer på den där saken som skulle lämnas in. BÖRJAR ca 20 på kvällen... jorå... jättesmart. Sitter uppe för länge och inser att jag inte ens kan fokusera på skärmen. Inser att jag måste ställa väckarklockan för att hinna klart. Ställer väckarklockan på 8. Får panik och ställer om den till 7. Inser att jag aldrig kommer att ta mig ur sängen så tidigt, och ställer den till 7.30. Somnar ganska bums. Vaknar av väckarklockan, och snozzar den bara en gång innan jag faktiskt tar mig ur sängen. Tar med mig frukost och äter framför datorn. Jobbar på effektivt, och ja... nu är jag faktiskt i stort sett klar... så vi får väl se hur det går... om de tycker att det jag lämnar in duger... om det blir bra liksom.
Fick ett samtal från Jennifer nyss, så nu är jag uppdaterad på TC-läget också. Och vet vad som händer efter lunch.

Och efter det igen ska jag träffa Niklas (blev inget igår), och skriva synopsis. DET blir kul.

Så... nu, avslutning, och inlämning.

Vad ska man göra?

Hela sanningen?

Sunt förnuft?

Måste man verkligen tänka åt alla andra? Kan de inte tänka själva? Jag vet inte... det är väl den där paniken och ångesten... men seriöst... vad kan vi göra nu? Förutom en viss sak... men den vill jag inte göra där... de kan ju höra vad vi diskuterar, och det vill jag inte. Är det så svårt att förstå? Det är ju bara sunt förnuft. Och dessutom har jag annat för mig. En annan deadline......

Jag vet vad jag vill, och hur jag vill göra det. Men jag vet bara inte hur jag ska förmedla det så att *** förstår.

Nå, SM är i stort sett över

Alla föreställningarna är över.

Festerna är slut.

Priserna är utdelade.

Vi fick bästa kostym. Det förtjänade vi. Alla dessa människor i alla dessa vackra kläder. Och snygg sminkning också. Och snygga skådisar i de snygga kläderna etc... ja, ni fattar. Annars var prisutdelningen en orgie i kårspex. De tog hem en jäkla massa kategorier. Det mest välförtjänta priset (förutom vårat då) gick till Atlas2 Skövde. De tog hem juryns specialpris för sin rena och oförfalskade glädje. Helt underbart. De stora vinnarna var dock LiSS. Det var de som tog hem bucklan. Det är de som nu kan ståta med titeln Sveriges bästa spex. Åtminstone fram till nästa SM :-)


Banketten var trevlig. Men det var väldigt olika hur bra blandningarna blev. Jag menar... att sitta på en prisutdelning, och så är det alla grannar som får, men inte en själv... en del kan nog ha haft det jobbigt. Däremot kan jag tycka att det är att ta sig själv på lite väl stort allvar när det gråts på toaletten. Jag vet inte om de förtjänade priser. Jag såg dem inte. Det var flera spex som inte tog hem några kategorier alls, och det är ju lite synd. Vill de komma tillbaka en annan gång? Har de haft kul ändå? Jag hoppas det. jag har gjort vad jag har kunnat. Jag har sett till att vara så trevlig jag kan, så hjälpsam jag kan etc... det är ju meningen att man ska ha kul i själva arrangemanget också. Och så är det kul att se vad alla andra gör. Hur de kokar ihop saker. Vilka lösningar de har. jag tycker synd om dem som var så tävlingsinriktade att de inte kunde njuta av banketten och festen. Jag hörde alltför mycket muttrande i hörnen. Kanske kommer de i nyktert tillstånd se sakerna i annat ljus. Kanske... jag vet inte...

Idag är söndag, sista dagen i helgen, och det är dags att städa, städa, städa. Och riva och lasta ut. Det blir bra. Ikväll blir det en date med grannens pojkvän, och så lite allmänt fix däremellan.

Min sammanfattning av helgen: det var värt det! Allt slit innan, all oro. Värt det!

Jag har haft roligt. Jag hoppas att alla andra också har njutigt av helgen.



Idag smäller det

För idag är det Örebrospexet som ska upp på scenen. Sist är vi, vi avslutar SM. Vore väldigt tragiskt om vi inte fick med vårt slut. Nåväl... det blir bra. Alla är peppade till max, och vi har så mycket snyggt på scen. Typ snygg dekor, snygga kostymer, snygga skådisar... ja, ni fattar.

Framförallt ska vi ha roligt.

Ikväll blir det bankett, och prisutdelning. Också roligt.

Det var enklare än jag befarade

Jag hade inte trott att det skulle gå så lätt att ta sig ur sängen denna morgon. Ja, missförstå mig rätt nu... det är inte det att jag är pigg. Nej, nej... men jag har tagit mig ur sängen, och är halvvägs genom frukosten. Duschad... ja, ni fattar.
Tror det här blir en bra dag. Mycket om är spännande, roligt... ja.. i största allmänhet bra.
NU är SM här. Nuuuuuuuuuu kör vi!

Stressnivån stiger, adrenalinet ökar

Och jag ägnade förmiddagen åt att tvätta. Mycket, mycket välbehövligt. Men ett sting av dåligt samvete känner jag ändå inför alla dem som dekorade. Å andra sidan låter det som att det gått bra i förmiddags. Undrar dock om ansvariga är lika nöjda.
Men jag måste se till mitt eget bo. Som sagt... det var välbehövligt att tvätta. Tungt att bära ner, ännu tyngre upp (var ju fuktigt efter tvätten då). Nu är torkstället fyllt, och står framför den öppna balkongdörren så att kläderna luftas lite, men inte fylls med pollen och sånt. Konstigt vad man ska behöva tänka på här i världen.


Var genrep igår, eller som Celsius skulle ha sagt: generalrepetition. Det var roligt, det var bra, det var snygga kläder (även om en hel del behöver sistaminutenfixningar), det är snygg dekor (den som var klar igår), och kanske kan de till och med få hästen att se snygg ut. Kanske... men jag tvivlar. Stryk den förbannade hästen och låt honom ta på stövlar och så istället! Men det är bara vad jag tycker... min åsikt i just det sammanhanget väger lätt. Nåväl... kanske har jag fel. Jag gillade aldrig grytvanten i JFK heller. Vi får väl se... vi har i alla fall stora möjligheter att vinna titeln "Sveriges bästa spex" på lördag.

Imorgon blir en spännande dag då vi ska rigga på Hjalmar Bergmanteatern, ev hinna nått genomdrag. Det ska delas ut tröjor, och det ska komma gästande spex. Våra motståndare och våra spexarvänner. Ser fram emot en trevlig helg med tävlan i god anda. Ser fram emot banketten där vinnarna presenteras, och alla kommer gå omkring i vansinnit snygga kläder. Ah... det blir en fantastisk helg. Och den börjar redan imorgon.

What can I say? Spexet har min fulla uppmärksamhet just nu. Ska finna lite tid (förhoppningsvis ikväll) att stryka lite också!



Tänk, ett mirakel - eller är det jag som är cynisk?

Tittade i brevkorgen, och fann ett brev som jag trodde att jag väntat på. Men innehållet var inte vad jag förväntat mig, så jag blev tvungen att ringa kundtjänsten. Det är här miraklet kom in i bilden. När jag väl kom fram till en person (för det är ju jättekul att knappa sig igenom en massa alternativ man knappt hör) och förklarade mitt ärende så bara fixade han det. Istället för att koppla runt mig, hänvisa till andra telefonnummer eller något av alla de saker som folk flest gör.

Denna händelse leder mig till en tanke. Är det verkligen rimligt att se det som ett mirakel när en person i en kundtjänst visar sig vara tjänstevillig? Eller har jag bara blivit cynisk? Eller vart är vår värld på väg? Jag menar... rent logiskt sett ska man väl inte känna en stor trötthet inför utsikten att behöva ringa en kundtjänst eller liknande? Jag menar även om man bortser från hur jobbigt det är med allt knappande och väljande, hur irriterande det är med telefonköer och inspelade meddelanden. Även om man bortser från alla dessa saker, så vet man ju aldrig vad man får när man väl kommer fram till en person. Även där finns det en överväldigande risk att de krånglar till saker, kopplar iväg dig... jag vet inte... ibland verkar det som att de gör vad som helst för att slippa hjälpa till.

Samtalet jag ringde rörde min mobil. Fattas bara att de lyckas koppla ur hemtelefonen på köpet. Det skulle inte förvåna mig. Det har nämligen hänt förr.

Så... är det bara jag som haft otur, och att jag därför blivit cynsik? Eller är det faktiskt så att verkligheten i telefonernas förlovade land ser ut som jag beskriver den?

Det är sällan jag hoppas att jag har fel. Det här är ett sådant tillfälle.



Märkligt hur något som varit så svårt så länge plötsligt kan verka så lätt

Mycket, mycket märkligt.

Men jag försöker jobba på så länge känslan varar.

Ska också försöka komma ihåg allt det jag lovat olika personer. Enkla saker var för sig... men... jag är en upptagen människa. Mycket att hålla reda på.



Nåväl. Det blir bra.

För övrigt, om någon lyckats missa det så är det Spex-SM i helgen.
Missa inte!

Ny dag, ny vecka, nytt inlägg



 Mycket i mailboxen på sistone. Det blir spännande. Snart SM. Längtar verkligen efter helgen.

 TC idag. Blir nog bra. Jobba frammåt, och så... men det mailet har inte kommit *muttrar* tror fortfarande att han har baktankar. Får väl se när jag träffar Jennifer sedan.

 En del mail i den andra boxen också. Mer under kontroll. Ska bara förstå mig på Gotland... blir nog bra det också.

 I övrigt...? Vet inte riktigt vad jag ska skriva... känner mig mest desorienterad efter en riktig spexhelg med massa syende. Ska kolla upp ett par saker innan jag går.

 *vidare*


Ibland behöver man fatta beslut

Jag skriver det här inlägget för att folk ska ha en chans att förstå mina bevekelsegrunder. Jag skriver det också som ett inofficiellt tips till en del människor i min närhet som jag tror behöver det.

Just nu är jag inne i en period då det är sjukt mycket. En massa saker som behövs göras, och följdaktligen en massa saker som inte blir gjorda, som måste vänta på bättre tider. För varje timma på dagen måste jag fatta beslut. Vad ska jag lägga den här tiden på? PIMuppdraget? SMbidraget? Jobbsökande? Protokoll? Tjänstereglemente? Cuppsatsen? Min sambo? Disken? Bokföringen? Städningen?
Nästa vecka tillkommer dock ytterligare en sak, utan att något försvinner. Hur ska det gå? Jag måste hela tiden fundera på var jag borde vara och vad jag borde göra. Men en sak är säker. Jag tänker inte skämmas för mina beslut. Eftersom jag har så mycket att göra som kommer hela tiden något annat att bli lidande. Det är val man gör. Val jag gör. Val jag står för. Och jag har bestämt mig.

Det är väldigt skönt att fatta beslut och sedan bara följa dem. Det gör det hela mycket, mycket enklare. Och när jag fattar medvetna beslut så vet jag vad jag har valt, och vad jag valt bort. Det är skönt att känna en trygghet i det kalkylerade beslutet.

Just nu gäller mig själv först, och andra när jag har tid.


För övrigt är det bara 6 dagar kvar till Spex-SM. Är du i Örebro, och har tid:
GÅ DIT.
Mer info finns på www.spexsm.se

Är jag en svikare?

För att jag inte kunde?

För att jag inte orkade?

Kanske... jag ville inte svika, men ändå. Jag måste ta hand om mig själv också.











Nästa stopp: Sängen. Jag är helt slut, behöver sova.
Och ja, så här tidigt på kvällen.


7 dagar

Och sen är vi igång. Fulltecknad helg. Kanske skulle skriva upp alla tider, så jag ser vilka jag hinner med? Jag har i alla fall lovat att vakta nån dörr under fredagen.

Så är frågan... Vad händer sen? När det är klart? Alltihop... inte bara SMet... Vad händer med mitt liv då? *ångest*

Nä, får helt enkelt fokusera på nuet. Nu när det är SM på ingång.... syende, pluggande, skrivande och fixande. På ett sätt ska det bli skönt när det är över. Så jag kan fokusera på kärleken, och på sådant som jag försummat.
Ja, och på att hitta jobb då... förstås. Men det försöker jag att inte tänka för noga på, för då får jag bara ångest. Jag vet att det finns jobb på mitt område, och det kan ju lika gärna vara jag som nån annan som får det. Så chanserna är inte omöjliga. Det kommer gå. *håller beslutsamt upp något som liknar hopp framför ögonon, för att undvika att se ångesten där bakom*

Det kommer hur som helst bli FANTASTISKT kul med sm. Alla dessa människor, alla dessa skratt. Allt.

Att andas på balkongen

Efter en lång dag på kontoret med mer eller mindre tryckande värme var det väldigt skönt att komma hem.
Jag la mig raklång på balkongen och bara andades. Såååååååå skönt. Finns inga ord som täcker det.

För övrigt borde man bli bättre på pauser. Och pausgympa. Kanske dags att börja leta reda på alla gamla peppiga dokument... om jag nu har dem kvar. Jaja.... man lär så länge man lever.

Bara 8 dagar kvar till Spex-SM

Det är helt otroligt. Tiden går så fort.
Stressen ökar, och man jobbar på. Både med det som ska hinnas inför spexet, och med det som ska hinnas runt om. Vardagslivet liksom.
Diksberget här hemma har växt till enorma proportioner. Dags att kalla in Muhammed (som i sagan om Muhammed och berget). Dags att börja besegra det som känns oövervinnligt. Och om man besegrar den... vad kan man då inte beserga? (Nej, i den meningen finns annat än disk, men disken är ett bra exempel, för där kan man se exakt hur mycket som ska göras, och hur mycket som är kvar)

I övrigt.. .tja... försöker hänga med i det som ska göras, men har mest dåligt samvete. Jag har helt enkelt inte råd med krångel. Har inte tid.


Men SM-helgen kommer hur som helst bli helt fantastiskt kul.
D u   ä r   v ä l   d ä r ?

Många många mail

Men vad sjutton... det var jag ju förberedd på.

Jag menar.... det hör liksom till jobbet. Både det som lägerledare och det som ledamot/kassör. Som lägerledare ska det planeras. Och som ledamot diskuteras, planeras, analyseras och kommenteras. Många mail blir det.

 Igår var jag i Stockholm. Två möten på en resa gör att det kändes värt det. Dessutom lyckades jag jobba en del på tåget... vilket var välbehövligt, för det är mycket på gång. Hur jag ska få ordning på allt vet jag inte. Det ordnar sig...

 Mötena var i alla fall bra. Det känndes som att vi hade någon form av samförstånd, och tänker oss en liknande väg för framtiden. Det kommer att bli roligt att jobba framöver... och jag börjar mer och mer inse vilket beslut jag kommer att fatta när det gäller den dubbelbokade helgen. Trots att alla i min närhet tycker att det är så självklart så tycker de att det är självklart att jag är på båda. Hälften ser mig i min ena roll, och hälften i min andra. Vad är viktigast, början eller avslut? Vad är roligast? Vad är vettigast? Var kommer jag att vara? Jag tror att jag börjar se svaret ta form i mitt innre, men ännu återstår det att fatta ett beslut. Jag ska. Snart.

 Vad mer? Idag blev en konstig dag... jag kom hem ganska sent igår, och tänkte inte på att kolla vad jag planerat för idag, så jag ställde ingen väckarklocka. Resultatet? Missade handledningen, men har haft en ganska tyst och lugn morgon&förmiddag. Förutom då en viss sambo som lekt gubben i lådan när han inte skriver på hemtentan.

 Just nu är jag ganska tillfreds med mig själv och min omgivning. Så det är väl bara att jobba på... skönt att pausa ibland och reflektera över dagarna som går.

 Och vänner. Och kärlek. Glöm aldrig det.

 Om kärlek är att bry sig om så finns det många i mitt hjärta. En del som skulle bli förvånade över att hitta sig själva där.

 Så är det.


Trött, trots att jag fått ordentligt med sömn i helgen

Men det kostar på att hålla konsentrationen uppe. Idag har vi planerat en massa... det innebär mycket diskussioner.

 Men... det kanske är bättre att börja från början?

 Fredag:
 Gick upp tjugo över sex, och fixade och ordnade med mera... och så iväg till TC för att jobba ett par timmar. Syftet var att prata med vår kontaktperson, men han försvann, och jag mötte honom i dörren när jag väl var tvungen att gå. Så Jennifer och jag pratade ihop oss istället, och jobbade på lite...
 Så gick jag till resecentrum (passade på att köpa en glass på vägen) för att träffa de andra. Så hoppade vi på en beställd buss och for iväg. Vi kom fram, fördelades på rum, åt lunch, och lyssnade på en föreläsning. Ämnet var ledarskap/konflikthantering. Inte mycket nytt, så i stort sett hade jag hellre jobbat kvar i Örebro, och kommit senare, men det kan man ju inte veta från innan. Var hur som helst sjukt trött på kvällen, så jag gick och la mig redan klockan åtta, läste en timma, släckte klockan nio, sov en timma och vaknade av att mina rumskamrater kom in. Då var klockan tio, och de var så försiktiga så... minimal störning på en helt ok tid mao. Då var grannrummets högljudda prat desto mer störande, men det somnade jag ifrån efter ett tag. Så sov jag... länge.

 Lördag:
 Frukost
 Krishantering (och en egen privat kris under uppseglning pga allergi, men det löste sig tack vare en ytterst hjälpsam sambo som cyklade över halva Örebro för min skull. TACK ÄLSKLING)
 
Lunch
 Buss till Örebro för att lära oss vattenlivräddning och HLR. Mycket nyttigt, sånt kan man aldrig göra nog.
 Tillbaka till Uskavi där någon annans kris löstes med hjälp av rokad av byxor, vatten+tvål samt en hårtork. Fråga mig inte om mer detaljer, för det är inte min hemlighet. Så var det middag i alla fall. På kvällen var det lite lekar, och igen la jag mig tidigt. Den här gången var jag dock tvungen att köra ut lite folk ur min säng och ur rummet först. Men när de fattade att jag ville sova så lägrade sig lugnet. Mina rumskamrater ville också sova, nämligen.... detta var typ halv tolv, så inte var jag oresonlig.

 Söndag:
 Frukost
 Planering, planering, planering och en utvärdering. Tror jag fick med det mesta i utvärderingen. Och att vi fick med det mesta i planeringen. Är dock inte helt säker på vad jag lovat.... får se när Sabina mailar det hela.
 Lunch och sedan hemresa, då Therese och jag hoppade av bussen och fick skjuts av Jacob istället. Hela vägen upp till Brickebacken. *skönt* Kom hem 14, och är riktigt trött. Tror jag ska lägga mig och sova tidigt ikväll.


En ensam telefonsignal

Klockan sju på morgonen.
Vad är det för j***a tid att ringa till folk? Särskilt som han inte alls ville prata med mig. Särskilt som han hade ringt fel... Jag är riktigt nöjd över hur artig jag var. Jag tror inte ens att han märkte mina tankar, mina känslor om en ensam telefonsignal klockan sju på morgonen.

Som tur var var jag ju redan uppe. Klockan ringde tjugo över sex, och tro mig... det är inte vad jag hade velat. Men vad sjutton ska man göra? Jag måste ju till TC innan kursen, och till kursen ska vi samlas 11. Det försvinner så mycket dag i onödan.
Värdelöst.
Jag kan väl lika gärna erkänna att jag inte alls är peppad för kursen. Det känns mest som något jag måste. Förhoppningsvis är åtminstone de intressanta ämnena på schemat hyfsat intressanta. Inte förstörda av tillrättaläggande och förenklande som inget ger. Jag behöver utmaningar för att känna engagemang. Det är en sån period i mitt liv, helt enkelt.
Nåväl... deltagarlistan ser bra ut, det är trevliga människor, och det blir nog bra. Så länge man inte förstör ämnena allt för mycket så borde det kunna bli en bra helg. Trots att jag är så oengagerad just nu. Jag tror det mesta av problemet med helgen är att den ligger så fruktansvärt dåligt i tiden. Jag har så mycket annat att fundera över just nu. Annat som utmanar mig. Annat som engagerar mig.

Jag håller på att avsluta min studietid. Därför ligger fokus på studierna och studentföreningen. Det är en gång i livet, och det är nu.

Så är det.

Avbrott gör det enklare

Kanske borde jag lyssna mer på min mor. Jag vet ju att hon har rätt.

Har jobbat på ganska bra idag. Tror att det främst är pauserna, då jag tänkt på helt andra saker som gjort det. Då orkar man sitta längre, och man mår bättre. Jag borde lyssna mer på mamma.

Var kommer alla allergier ifrån?

Att bara lindra symtomen känns så otillräckligt. Visserligen är det helt avgörande för många, för det går inte att leva med alla dessa allergiska reaktioner. Men varför inte dra upp det onda med roten?

Jag har varit trött och hängig ganska länge nu. Nyser mer. Mer klåda på konstiga ställen (typ innuti öronen). Idag tror jag att mina ögon är lätt svullna. Jag kan bara inte öppna dem så mycket som jag vill.

Men jag vill inte leva på piller. Och sprayer. Och droppar. Även om de lindrar, så känns det så fel. Och jag tycker synd om alla dem som har det värre.

Vad är allergier, och var kommer de ifrån????? Och, hur blir man av med dem??????????

Valborg, första maj

Det var en trevlig Valborg igår. Precis lagom för min smak. Sydde större delen av dagen, men jobbade även en del med en text om arbetstidslagen. Gick hem, följde med systrarna till en äppellund, och det var grillning, och det var trevligt. Och givetvis en brasa. Det är värt all rök i världen för att tillfredsställa sin inre pyroman lite då och då. Särkilt när man kan göra det på lagliga och i hyfsat ofarliga sätt (att leka med eld kan ju aldrig bli helt ofarligt). Kom hem nånstans mellan tio och elva på kvällen, och gick och la mig direkt. Läste lite medan de sista smällarna levde ut där utanför fönstret. Skönt. Precis lagom.

Idag är det första maj. Vad ska jag göra? Sy. Ner till kostymlokalen igen. Bonusen är att jag lyckats fixa två "provdockor" till idag. Både Jennifer och Johan kommer förbi. Jag ska se om jag kan få fram lite man-i-uniform-effekt även på kopian, så får Linda jobba med det drottninglika. Det kommer helt enkelt bli ett fantastiskt snyggt spex. Vi ligger defenetivt bra till för att ta hem bästa kostym. Men roligast vore det förstås att vinna bästa spex. Ser verkligen, verkligen fram emot
den helgen.

I övrigt? Det verkar som om kärleken spirar lite överallt i min omgivning, och det är ju alltid trevligt. Även om man hoppas på mer kärlek för vissa.
Min kärlek kommer snart tillbaka till stan, och det är också trevligt.