GSP

Jag var och simmade idag. Riktigt skönt... och inte var det många där heller. Fem i hela bassängen när jag kom in... och de blev färre och färre. Något som slog mig sen, i bastun, var det där med svenskens utrymmesbehov. I takt med att det blev färre i bassängen så tog var och en som var kvar mer plats. I slutet var det två individer, på var sin sida om det där flytande avdelarrepet. En halva till mig, en till dig. Varför inkräkta på någon annans territorium, när man kan ha sitt eget längre bort?

Hur som helst, det var skönt att simma, och skönt att basta. Även om det är trevligare med sällskap. Nästa tur planeras preliminärt till söndag (lite beroende på fest och städning etc...) Någon som vill haka på?

Jag tror inte riktigt att veckans planering är helt genomtänkt.

Efter förra veckan, då jag tentapluggade ända till fredagskvällens tenta, för att sedan ha en hel spexhelg så kommer då denna vecka.

Måndagkväll - manusmöte (= både Erik och Gudrun är hos Sara)
Tisdagskväll - statistrep (= Erik är nere på campus)
Onsdagkväll - rollspel (vi är hos Niklas och Louise)
Torsdagskväll - styrelsemöte (Gudrun är hos Pontus)
Fredagkväll - massagekurs (vi ska hem till Teo och Mona)
Lördag - rollspel med tjejgruppen

Så, eh... tid för bara vi två? Tja... får väl jobba in det på något annat än kvällstid.

Och mamma - förlåt att det blev så kort i telefonen. Jag ringer imorgon!

Idag har jag skrivit tenta. Ännu en fredagseftermiddag med fokus på att krama ur sig allt det där man pluggat in under kursen. Denna gången var det regressionsanalys som stod på schemat. Formler, trender, säsonger, variabler, test.... ja... en massa sånt. Detta är den kurs som vissa har så vansinnigt svårt för, och andra finner lätt, lätt, lätt. Återstår att se vart jag landar. Tentan var mellan två och sju (det som på schemat heter 14.15-19.15, hurra för akademisk kvart). Halv sju drog en tjej igång larmet. Hon ryckte helt enkelt till i nödutgången, som är larmad, när hon var på väg att gå. Sen stod hon och flinade medans larmet tjöt, innan hon sa "förlåt" på ett föga övertygande sätt, och drog. Så jävla onödigt. Medans det pep (ja, det tar ju en stund att komma på hur man får tyst på sånt, särskilt som det inte går att tänka när det är på) så var jag glad över propparna i öronen. Hade varit ännu bättre om de suttit som de ska... nåväl. Dock var det bara att konstatera faktum. Huvudvärk, oh yes. Ingen idé att sitta kvar och skriva. Jag avslutade meningen jag höll på med och gick. Ljudkänslig... jo, och om det påverkar mitt tentaresultat... får vi se. Jag kunde säkert fått till lite mer, lite bättre, kunnat kolla igenom efter slarvfel och sånt. Om inte... men nu är det som det är, och tja... vi får väl se hur det blir. Det finns ju omtentor.

På vägen hem... så kändes det som en riktigt bra idé att gena över vikinggravarna. Snö ligger det där, ganska djup sådan. Det är skönt att pulsa. Det är skönt att göra något riktigt fysiskt när man suttit och skrivit i många timmar. Det är skönt att vara ute i frisk luft när huvudet bultar och spränger. Snökvalitet: puder.

Väl hemma... steg 1, ta på mina gula och dubbla hörselskyddet. Både proppar och lurar känns välbehövligt. Steg 2, inta huvudvärkstablett. Steg 3, vänta på att tabletten ska verka, så jag kan gå över till den sociala delen av kvällens planering.

Trekvart jämfört med fem timmar... det är 3/20=0,15. Om de 50 poäng man kan få på tentan tas jämnt utspridda över den tid man har till förfogande så motsvarar det 7,5 poäng. Fast så är det ju inte, då skulle folk inte gå tidigare. Men ja... bara för jämförelsen.

Mötte en tjej som hade bara strumpbyxor på sig... och ja, jacka då, men... hennes ben måste vara lagom avkylda. Fick lust att tackla ner henne i en snödriva. Behärskade mig dock, var ju inte henne jag var arg på.


Så kan det vara... en fredagskväll i studentlivet.

På onsdag är det dags att packa ner julen... alla ljusstakar, allt glitter... det kommer bli så mycket mörkare då. I år blir det dessutom en djup nerpackning, ner i sina förvaringsaskar, och sen ner i flyttkartonger. Och när jag ser dem igen... så är det i en ny lägenhet, och inget har någon naturlig plats, utan allt måste hitta sin tillvaro. Mörker. Snart.

Och flytten, flytten... idag är det 21 dagar tills vi kan hämta ut nyklar och sånt, och öppna dörren till vårt nya liv i Rosta.

Märkligt.


*går och kokar lite te, tänder några ljus, och återgår till tentapluggandet*

Jag har börjat betrakta vissa individer i min omgivning allt mer cyniskt. Från att förut ha varit härliga, engagerade människor så ser jag nu mest bara tröttsam naivitet. Det är verkligen jättetråkigt, och jag funderar på varför min syn på dem förändrat, för de är likadana nu som de var då. Kanske är det att jag sett mer av de där rosafluffiga drömsidorna, kanske är det det att jag själv är inne i en så fruktansvärt realitetsförankrad period. Mina dagdrömmar har också attackerat av en ovälkommen realitetsförankring, men jag försöker göra det bästa av situationen. Det irriterar mig att jag tänker illa om människor som det egentligen inte är något fel på. Egentligen är det jättebra att de faktiskt tror på allt det de säger och gör. Jag kan tänka mig att det finns ännu mer cyniska människor runt omkring som har en hel del åsikter om mina engagemang, och det jag brinner för. Och ändå... varför blir jag så irriterad på vissa sorters uttalanden? I ett fall vet jag mycket väl vad jag irriterar mig på. Det där att ta vilket fenomen som helst och förklara att det är ett bevis för ... ja, det som den här människan brinner för just nu. Vilket fenomen som helst, oavsett hur långsökt. Oavsett kontext ska allt innehåll flyttas till en helt annan kontext, och plötsligt stå för helt andra värderingar. OK för att brinna för något, men det är hopplöst trångsynt att inte kunna se att människor kan ha andra alternativ, och fortfarande inte vara onda. Var och en måste ju få utgå från sin egen verklighet, annars kommer man ingen vart. Naivt och trångsynt kallar jag det. Tröttsamt och barnsligt är det också. Det är bra att engagera sig och vilja saker, men kan man inte se från andra håll än sitt eget, då blir det ingenting alls. Det är därför jag känner mig så cynisk. Och sen spiller känslorna av sig på besläktade själar, som egentligen inte trillat i den fällan. Fan också. Jag vill ju väl. Egentligen. Och att uppmuntra... tur att det här handlar om individer som jag inte träffar så ofta. Då hinner jag lugna ner mig tills vi ses, och vara den jag egentligen är. Jag är ju idealist på så vis att jag tror på de ideella krafterna, och engagemanget i de enskilda individerna och förmågan att tillsammans utföra stordåd. En idé som många sluter upp kring kan spränga verkligheter. Det tror jag på. Benhårt. När jag inte bara är en trött realist som cynsikt ser på vilsegångna själars fåfänga strävanden mot mål de inte kan se.

Av någon anledning fastnade jag för denna dikt av Gustaf Fröding:
(kanske passar den sammanhanget)

Eller ja... jag behöver i alla fall inte ha täckjacka, men fortfarande. Fårskinnsfällarna jag fick i jul är mycket, mycket uppskattade. Där borrar jag in mig bäst jag kan, dessutom iförd fleecetröja. Det är strålande soligt ute idag, vilket innebär en massa minusgrader ute, och inte tillräckligt varmt inne. Just nu är temperaturen -16,7 ute, och 16,9 inne. Så jag funderar på hur mycket av dagens uppgifter som kan utföras insvept i filt. Det är också ett sätt att prioritera.

Egentligen har jag dagens planer ganska klara, så det är bara att hugga in, och försöka känna sig vettig. Massa värmeljus, te och sånt kan ju också hjälpa till att få upp temperaturen.

Imorgon tror jag att jag ska återupprepa det vinnande konceptet från en annan dag, dvs längdskidåkning+badkarsbad. Idag är annat inplanerat, och det ska börja ske nu. Tentaplugg, skrivande, tja... sånt.

För övrigt, igår kom resultatet från senaste tentan in. När jag skrev den så var jag helt lugn för att jag skulle fått godkänt, kanske till och med VG. Min uträkning då var att mina slutpoäng borde hamna på mellan 40,5 och 47 (G-gräns 30, VG-gräns 45). Vilken exakt poäng jag hamnat på vet jag inte, men resultatet G är inlagt i ladok. Så... ytterligare en delkurs övergår till att vara avklarad och passerad historia. Bara regressionsanalysen kvar den här terminen. Idag kom ett mail med info. Av de som gjorde provet den 18:e så fick 39% VG, 46% G och 14% U. Klassen är på ca 20 individer. Är vi 21 i klassen är det 3 som fått underkännt på den här tentan. Jag kan inte låta bli att fundera över vilka... nå, det finns fler chanser. Nu, mot regressionen!

Det blir bra.

Allt blir bra.

2010 är här, och allt som ska hända under året... kan börja hända nu.