GSP

Nu är jag hemma i Gräfsnäs. Det är så skönt. På många plan, men framförallt mår min kropp bra av frisk luft, promenader... allt sånt. Det känns som en bra dag idag. Trots att jag inte kunnat sova särskilt bra på ett flertal nätter. Antagligen för mycket tankar som snurrar... nåväl. Jag sov i alla fall inte så bra natten till idag. Heller. Så jag hade svårt att ta mig ur sängen imorse. Men efter en kvart-20 minuter lyckades jag. Med STOR viljeansträngning. Sedan var det frukost och sånt, samt packande. För det gjorde jag givetvis inte igårkväll. Och så där frammåt 10 började jag hämta saker på sovrummet, trots att Erik inte gått upp. Hade väl hoppats på att han skulle åtminstone masa sig upp för att säga hejdå innan jag drog, men... Jag hoppade i alla fall på bussen ner till centrum, hämtade ut biljetterna och hoppade på tåget. Hade velat köpa med mig nått lunchigt, men nu blev det inte så. För tajt med tid. Resan gick bra... nästan förseningsfritt, och jag hade lite tidningar och småpyssel med. Och det har ju varit en så underbart solig dag.

Väl i Alingsås bestämde jag mig för att vandra lite på stan, i den soliga dan. Så skönt. Jag gjorde en snabbis in på Esborns. Var en besvikelse. Bara samma böcker överallt :-( Och inga riktigt klipp heller. Nåväl. Var dock väntat. Var länge sedan jag var imponerad av den affären. Tyvärr. Så gick jag till Balders Hage. Jag älskar verkligen den affären. Diversehandel, och man kan vandra runt, runt, runt och ändå hitta nya saker. Idag hade jag dock ett särskilt syfte med besöket där. Jag har köpt lite presenter till kommande födelsedagar tidigare, och Balders Hage har de där särskilda sakerna som kan göra en present mer speciell. Eller ännu mer, ska jag nog säga. Hoppas det går hem både här och i Örebro. :-) Jag skulle i alla fall bli glad om det varit till mig.

Sedan gick jag till Willys. Behövde lite saker till mig själv, och passade på att ringa hem och höra om något behövs här. Och, tänka sig... :-) Så ikväll blir det räkor. Välkommen hem? Oh, yes! När mamma väl slutat på jobbet och så, så... :-) Fast... på Willys, eller snarare sen... orkade inte gå tillbaka till centrum igen där. Mest för att jag var trött i ryggen av väskor och sånt... nåväl, så jag inväntade bussen strax utanför mitt gamla gymnasium. Och började räkna veckor och sportlov. Det var bättre förr. Fast busstidtabellen är bättre nu. Faktiskt. Det går bussar riktning ofta. En gång i timman! Passade på att plocka med mig en busstidtabell också, kan vara bra att ha. Och resan hem gick väldigt fort. Kändes också märkligt.

En annan märklig sak... när jag tänkte ringa hem hann jag slå 019333 innan jag reagerade. Fel hem. Eller rätt hem, eller ja... ni fattar. Nu har mitt 019-nummer verkligen fastnat som "hem". Örebro. Inte Gräfsnäs.

Hemma har det varit lugnt. Pappa och jag delade på en fejkpizza, och sedan gick vi ut med Freia, småpratade lite och så... och så mötte vi lite folk, och ... socialisering här är så annorlunda mot vad det är hemma i Örebro. Lustigt.

Nu är det för övrigt mörkt ute. På riktigt. Också något som skiljer hem från hem. Jag ser ut från soffan här i mitt rum. Jag kan se, i den här vinkeln, tre fönster lysa, och en gatlampa. Och jag vet vad som finns innanför vart och ett av fönstrena. Om jag flyttar på mig, och tittar ut genom mitt fönster i andra vinklar kan jag få med fler fönster, ett till hus och lite mer gatlampor. And that's it. När det är mörkt här så är det det på riktigt.

Och brasan i kaminen sprakar... och Freia är kelig. Och allt är lugnt. Och skönt.

• En stötfångare. Något som tar emot alla slags stötar och helst skickar tillbaka dem dit de kom ifrån.
• Ett filter. Något som filtrerar bort tonfall, trötthet, hunger... och släpper igenom bara det man menade att säga.

Det vore så skönt.... jag har verkligen inte ork just nu.

Nåväl... jag har så mycket funderingar... jaja. Nu är det så att jag är aktiv på väldigt många ställen. Det ger ibland väldigt konstiga resultat. Kanske borde jag inte ha åkt till Linköping igår. Vissa saker hade blivit så mycket enklare då. Men det var väldigt trevligt att åka dit. Det var en bra föreställning, det var roligt. Det var gott med punsch. Men på bussen hem... illamående, huvudvärk och redigt trött... ingen jättebra kombination. Och jag är väldigt glad att jag fick skjuts uppför backen, för jag vet inte riktigt hur jag hade klarat mig annars. På dagen var jag hos Heléne. Det var trevligt, och jag tror vi har koll. Mer koll än vi hade innan i alla fall :-P

På lördag är det fest. Det ska bli riktigt roligt. Dock... vi hade en lysande idé om hur de anmälda ska delas in i olika kulturer (temat för festen är Jorden runt). Detta innebär dock att samtliga anmälda ska ha personliga mail. Inga problem under större delen av tiden... men givetvis anmäler sig folk sista dagen. Och när de anmälda kommer upp på hemsidan (igår) så har jag den mest fullbokade dagen på länge. Och på grund av gårdagskvällens svacka tog det en bra sund att komma igång idag. Och så var jag tvungen att kolla upp några saker innan jag kunde börja. Men nu så...

Så då är det bara att gå över till resten av dagens planer. Hur jag nu ska... jaja... det reder sig väl.

Prioriteringar.

Om det här inlägget är hoppigt till sin natur... så beror det på att mina tankar är sådana...

Så kan det vara.

 *försvinner*

Det är intressant... det där med löften. Eller, för att inte tala om avtal.

Unga Hörselskadade hade kick-off på vår ledarutbildning igår. Det är Therese och jag som är handledare iår. Vi hade bokat en sal på universitetet. Vi hade två krav, en slinga och en projektor. Vi fick en bokningsbekräftelse där det stod att nycklar och låskort kunde hämtas hos Evenemangservice. Ingen specifikation på när det borde hämtas, så jag utgick ifrån att det var normala kontorstider som gäller.

I fredags gick jag ner till campus för att hämta nyckeln, men då jag kommer dit är det låst och släkt hos Evenemangsservice. Efter att ha konfererat med bibliotekspersonalen fick jag ett mobilnummer till ansvarig person. Ringer numret (tur att jag faktiskt hör bra nog för det), och tja... hon talar om att hon är på Conventum för att förbereda Årshögtiden. Jag är inte student längre, så jag håller inte riktigt koll på universitetets evenemang. Borde jag? Nå... i telefonen hävdade hon i alla fall att jag inte ska behöva någon nyckel, salen ska vara upplåst och "det är ingen som går omkring och låser". Jag ifrågasatte om det verkligen gäller för slingsalar också... apropå det här med dyr teknisk utrustning, men hon var säker. För säkerhets skull gick jag till salen och kände på dörren, och den öppnades. Bra, tänkte jag. Då kör vi på det.

Igår vaknade jag upp och mådde fruktansvärt dåligt. Hade det varit vilken annan dag som helst så hade jag stannat i sängen. Men nu var det kick off, och jag ville träffa våra deltagare, och dessutom hängde hela vår planering på alla dokument som ligger i min dator. Jag SMSade Therese, och förvarnade om att jag inte var mig själv, och on fick handla själv. Sedan tvingade jag i mig själv någon form av frukost, och tog mig ner till campus. Jag går till salen, och dörren är låst. Jag provade med spexets nyckel, men kom inte in. En vandrig genom långhuset avslöjade att jag kom in i en slingsal i andra ändan av huset. Jag möter upp Therese och deltagarna, och meddelar att vi inte kommer in i salen. Therese visar sig ha oväntade resurser, och låser upp dörren. Vi kommer in, och hittar en projektor, men ingen slinga. I slingsalen jag spanat in fanns slinga, men ingen projektor. Då tvingades vi ställa våra deltagare inför valet att se bra och att höra bra. Det är ett helt orimligt val att ställa folk inför. Föga förvånande i UH-sammanhang så vill folk höra. Så vi vandrade till singsalen, och pallade upp min dator med den lilla skärmen så att de fick en chans att se åtminstone lite. Nåväl, kursen gick rätt bra, och framförallt var det trevligt. Men jag tycker det är fruktansvärt dåligt av universitetet att ta betalt, och sen inte uppfylla sina åttaganden. Ska man inte hålla vad man lovar? Jag gjorde det... trots min egen hälsa.

Efter kursen tog jag mig hem och vilade några timmar. Välbehövligt.

Sedan blev det tjejkväll med Suzy. Först åt vi tacos, småpratade, såg melodifestivalen och kommenterade folks låtar och utstyrslar. Markolioo såg till exempel ut som en plyschkudde/soffkudde. Efteråt spelade vi Vem vill bli miljonär? i ett antal omgångar. Sent blev det.

Jag somnade som en stock när jag kom hem (hur nu stockar sover). Sov ritigt länge också. Var nog behövligt. Jag skulle inte tagit ut mig så igår. Men jag tror det var värt det. Skulle i alla fall ta samma beslut en gång till. Trots allt.

Så idag är det en vilodag. Jag behöver det.

Och ikväll kommer Erik hem igen.

  Jorå... det där med lokaler alltså... *suckar*

 Jag har lagt så mycket tid på att oroa mig, på att ringa runt. På att bocka mig fram på min inre lista. Idag blev det dock jackpott! Från att inte haft någon lokal, men däremot ökande panik (det där med deadlines) hade jag plötsligt TVÅ lokaler. Det är ju inte hållbart, så nu har jag bara en. Men jag fick lätt panik en stund, när jag insåg att jag bokat två lokaler. Dock... efter resonerande med ett par förnuftiga kvinnor (en i telefonen, och en på MSN) så har vi nu bestämt oss. Och vi har en lokal. En stor tyngd har lyfts från mina axlar. Det blir bra.

 Ska blir riktigt kul att se vilka som kommer, hur de klär sig... och så :-) Hoppas folk tar chansen och verkligen gör något kul av det hela.

 I övrigt... jobbar på, och det blir bra, och det ordnar sig. Förmiddagens frustration har försvunnit, och jag känner mig faktiskt rätt pepp. Inte dumt det, inte dumt alls.

Varför finns det så mycket inkompetenta människor? Eller ännu värre, de där halvkompetenta, som kan vissa saker men inte andra. Idag kliar det i mina fingrar. Jag har lust att strypa de där människorna som ställer frågor om sådant de borde veta, eller tidigare har hävdat att de har koll på. Och sen... när man försöker förklara och förklara... så lyssnar de inte, utan ställer ännu fler frågor på sådant de verkligen borde kunna. Och varför vet jag allt? Hej, mitt namn är uppslagsverk? Nåja... och sen är det allt det där som borde göras. Alla de saker som ligger efter. Det kliar i fingrarna av lust att bara gå in och ta över. Men det är inte mitt ansvar. Det är inte mitt problem om det går åt helvete. Och om jag tar över så lär jag inte få någon cred för det. Nä, då lär de prata skit bakom min rygg. Otacksamma människor stör jag mig också på. Nä, idag är en dålig dag. Tur att jag är begåvad med en stor mängd självkontroll. Tur att jag kan stoppa mig själv. Jag gör det jag tagit åt mig, och inte det andra tagit åt sig. Tur att jag vet var mina gränser går, så att jag kan säga stopp. Så att jag kan undvika de där avgrundshålen av ansvar för saker som andra förstör chansen att lyckas med. Tur att jag har mig själv, min integritet. Och tur att jag har mina vänner.

Idag ar jag ingen röst. Det är jobbigt. Jag tvingade fram de röstresurser jag hade i ett telefonsamtal i förmiddags. Att vara referens... det är lite läskigt att någon annans öde hänger åtminstone delvis på mina ord. Vilket ansvar! Jag försökte dock att svara bra på frågorna. Det är ju viktigt att arbetsgivaren känner att de kan lita på vad jag sagt för positiva sidor, och att de kan fatta ett bra beslut. Hon verkade lite stel vid intervjutillfället. Tacka sjutton för det! Hur nervös är man inte då? Jojo... anställningsintervjuer är verkligen en pers. Och man måste gå igenom dem för att få jobb. Och det vill man ju ha. Jösses...

Nä, idag är det fokus på att undvika sådant som ligger på andra, och så försöka beta av sådant som jag behöver göra.

* Telefonera Ö, hoppas på positivt svar, annars telefonera T.
* Gå igenom de udda.
* Skriva klart och skicka.
* Maila vår tids ondska.

Det är nog lagom mycket arbetsuppgifter för mig och en eftermiddag. Först lunch dock. Och så måste jag hitta min röst innan jag telefonerar... kanske ska följa Becks tips om honungsvatten? Och jo... jag gav exakt samma tips till Louise i tisdags. Varför slutar man tänka när man mår dåligt?

Apropå att inte ha någon röst... jag är lite ovan vid att inte ingå i de beslutande organen, och det leder mig till att fundera över hur mycket värd en medlems röst är. Kanske något att ta med i diskussionerna i den förening som faktiskt diskuterar sådant på ett vettigt plan. Den andra kan bara fortsätta iväg utan mig. Sen.

Försöker och försöker avsluta det här inlägget, men kommer bara på mer tankar... lite skönt att ösa ur mig med andra ord. Men nu behöver jag verkligen lunch.

*borta*

Kombinationen hund+lätt pälsallergi+redan känslig hud+nya byxor (med de konstiga kemikalierna kvar) har gett mig synnerligt intressanta utslag på mina innanlår. Efter en rejäl dusch letade jag rätt på något av det mjukaste och mest välanvända jag har i byxväg. Det är pyjamasbyxor. Och det svider när jag går. Får hoppas det går ner snart.

Men det har i alla fall varit en bra dag. Några promenader, några brilljanta idéer. Jag är nöjd.

Så tack, Lotta, för att jag fick "låna" din raring!

Igår var det teckenspråkskurs igen. Väldigt trevligt. Och väldigt trevliga tjejer, alltid. Men vi har för mycket för oss. Den ena kan inte, den andra kan inte... inte blir det många kvar. Men gårdagskvällen ledde i alla fall till att Lucas är på besök här idag. Det lilla trollet har växt lite sen sist han var här. Nåväl... Han är fortfarande en liten mes, och jag föredrar ju mina föräldrars lilla Freia, trots att hon är en jobbig bulldozer till åbäke. Men det är skönt att ha en hund snoendes runt benen. Jag tycker om det. Och jag tycker om det lilla livet, den lilla Lucas. Ännu har jag aldrig träffat en hund som inte vunnit mitt hjärta. Där finns det mycket plats...

I övrigt så funderar jag mycket på framtiden just nu. Det ligger väl i tiden, med årsmötesinbjudningar, valberedningsförfrågningar och mail och samtal och skvaller. Hur kan man kombinera ihop hela sitt liv? Just nu leker jag med tanken att göra en helomvändning och se vart jag landar. Kanske, kanske... men kan jag? Vill jag? Orkar jag? Innan jag tar ytterligare mått och steg måste jag veta mer. Mer om mig själv, mer om det andra, de andra. Mer kött på benen.


Nåväl. Det reder sig nog. I sinom tid.

Ungefär så... länge sedan jag kände mig så negativ. Nåväl... det reder sig väl. Men jag tänker undvika kontakt med människor så gott det går. Givetvis är det här en sådan dag då det strömmar in högvis med mail. Helt jävla otroligt. *suckar*

Och jag hade en jättebra plan för dagen, men den förskjuts hela tiden av att det kommer fler mail och SMS och sånt som jag måste svara på. Nästan lite tur att Heléne och jag var tvugna att ställa in vårt möte. Fast kvällens teckenspråkande ska bli kul i alla fall. Det är tanken som tröstar mig idag. Trevliga människor, nära... det är bara bra.

Vad annars? Tja... Örebro är täckt i snö, och det är trevligt. Jag gillar när det är vitt ute. Fast jag skulle vilja ha fler minus, som kan jaga undan de vekare sorterna, samt att det blir mer riktig februarikänsla. Nåväl.

Folk börjar fylla år och sånt igen... rent teoretiskt borde ju födelsedagarna vara utspridda över hela året, men på något vis känns det som att de klumpar ihop sig här och där... och eftersom mina helger är tokigt inbokade... mycket att fundera på när det gäller det där.

Sedan nås jag av nyheter och skvaller från en hel massa olika håll, både privat och från mina organisationer, vilket gör att jag börjar fundera på framtiden. Det finns mycket, mycket att fundera på.

Och så är det några mail och sånt som behöver skrivas, samt att jag måste jobba lite med UHng ledare, samt skicka iväg ansökan... *suck* Och hitta en festlokal.

Ledig? Vad är det?

Jag tror jag tänker för mycket.

Och... jag har börjat få en aversion mot att skicka mail. Problemet är nämligen att man får svar. Dessa svar måste sedan läsas, och reageras på. Eller så händer det att man inte får svar. Då måste man skicka ytterligare mail och tjata... Fast vissa mail är rätt ok att skicka ändå. Sådana som inte kräver respons av mottagaren. De klarar jag av. Nåväl...

De stora tankarna som virvlar omkring och behöver genomföras:
* Mail på engelska. Har lite problem med vissa formuleringar, men ska nog få iväg det.
* Mail till ansvarspost. Förhoppningsvis tar de sitt ansvar.
* Mail till ansvarspost. Förhoppningsvis reagerar de (nån av dem) snabbt och som jag tänkt.
* Mail till myndighet. Behöver man säga mer än så?

I övrigt är det alldeles för mycket på gång, och jag hinner inte riktigt med mig själv. Får väl se vad jag kan göra åt det...

Annars... tja. I helgen hade vi årets provföreställning, då vi tar alla kostymer, all dekor osv i befintligt skick och upp på en scen med skådisar, band etc... och så ser vi hur allt passar ihop. Och bjuder in några "proffstyckare" som får säga vad de tror och tycker. Sen jobbar vi på ett tag till, och plötsligt blir det premiär!

Mera annars... våra nya grannar har flyttat in. Man hör dem springa omkring och fixa... konstigt att höra grannar, och inte veta vem de är.

Hmm... nä, man kanske skulle börja bocka av lite mailande. Det lättaste först. :-)