Höst, höst, höst
Nu är det höst. På åtminstone tre sätt. Den höga, klara höstluften är här. Jag har upplevt ett par riktiga höstdagar i år, och det märks i mycket att nu, nu är det höst. Och jag andas så mycket lättare. Jag tycker verkligen om alla årstidsväxlingar. Tänk så finurligt naturen är ordnad. Precis när man tröttnat på sommaren och dess värme känns som en tyngd, då kommer hösten med ren och klar luft, vackra färger, städande vindar och regn. Underbart. Och när hösten går över i ett mörkt elände, då kommer vintern med kyla och snö. OK, snö blir väl allt mer sällsynt nu om åren, och det saknar jag. Det ska inte vara höst hela vintern, för att sedan övergå i slaskig fejkvår. Nä, en ordentlig vinter, tack. Och sedan en vårexplosion av växtkraft, grönska och blomster. Och så kommer sommaren och värmen igen. Precis när man behöver den. Det är vackert. Så hösten har kommit i naturen.
Det andra höstiga är naturligvis att skolorna drar igång. Terminer startar, och folk går in i nya klasser, nya ämnen, nya lärare, nya böcker... och allt vad det innebär. Nu är även jag tillbaka i skolan, jag ringde nämligen CSN i fredags och den fjärde personen jag pratade med där kunde ge mig raka besked. Så samtidigt som terminen drar igång med föreläsningar och annat så lägger jag tid på att reda ut de sista pappersordningarna till olika myndigheter och "anordnare".
Och så... hösten är här, och i helgen arrangerade UH den årliga Föreningsträffen. Aldrig förr har det varit så få deltagare. De deltagare som kom var dock guld värda, och vi hade riktigt bra diskussioner. Och riktigt bra stämning. Så nu gäller det att fundera till kommande år... är det bara det att träffen ligger i skolstartstider som ställer till det? Eller finns det mer djupgående och strukturella orsaker till att folk inte vill komma? Den frågan kommer också skickas ut. Förhoppningsvis kommer det in svar.
Så hösten är här, och med den så är det slut på semestrarna och tillbaka till verkligheten.
Livet är härligt.
Hösten är härlig!
Läs även andra bloggares åsikter om höst, studier, plugga, CSN, UH, deltagare
Det andra höstiga är naturligvis att skolorna drar igång. Terminer startar, och folk går in i nya klasser, nya ämnen, nya lärare, nya böcker... och allt vad det innebär. Nu är även jag tillbaka i skolan, jag ringde nämligen CSN i fredags och den fjärde personen jag pratade med där kunde ge mig raka besked. Så samtidigt som terminen drar igång med föreläsningar och annat så lägger jag tid på att reda ut de sista pappersordningarna till olika myndigheter och "anordnare".
Och så... hösten är här, och i helgen arrangerade UH den årliga Föreningsträffen. Aldrig förr har det varit så få deltagare. De deltagare som kom var dock guld värda, och vi hade riktigt bra diskussioner. Och riktigt bra stämning. Så nu gäller det att fundera till kommande år... är det bara det att träffen ligger i skolstartstider som ställer till det? Eller finns det mer djupgående och strukturella orsaker till att folk inte vill komma? Den frågan kommer också skickas ut. Förhoppningsvis kommer det in svar.
Så hösten är här, och med den så är det slut på semestrarna och tillbaka till verkligheten.
Livet är härligt.
Hösten är härlig!
Läs även andra bloggares åsikter om höst, studier, plugga, CSN, UH, deltagare
Ångest och ordentlig
Tänk om ångest hade stavats med o. Vilken fin alliteration det hade blivit av rubriken. Jaja... inte ens det lilla nöjet finns.
Jag har mycket ångest den här veckan. Beskedet från CSN dröjer, och tiden håller på att rinna ut. Vet inte riktigt hur jag ska göra. Om jag får det besked jag vill ha från CSN, då är allt väl. Om jag inte får det... så blir det problematiskt. Särskilt om jag får fel besked för sent. Om jag då redan har agerat på att "jo, men de gör nog som jag vill". Då får jag problem med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Och om jag agerat på "nej, det blir nog inget", då har jag gått igenom det där med alla papper och ordningar i onödan. Och om jag kör på nej-alternativet, men jag sen får som jag vill ändå. Då kan det vara för sent att göra det jag vill. *suckar* Myndighetsbaserad ångest är den värsta. Tre myndigheter som kan ställa till problem. Det räcker att en av dem krånglar för att de andra ska... GAH!
Har sedan det senaste inlägget skrivit ett par utkast till blogginlägg på väldigt specifika ämnen. Tror dock inte att jag kan publicera dem än, finns risk att delar av min läsekrets tar det fel. Och så måste jag nog redigera en del exempel.
I övrigt... har varit ordentlig ett tag nu och sökt en hel del tjänster. Det skulle kunna bli riktigt bra, oavsett vilken av dem. Hoppas det blir lite intervjuer och sånt framöver. Det är ju jobba jag helst av allt vill, då kan jag verkligen strunta i alla myndigheterna och deras ordningar.
Den roliga delen av att söka jobb är alla spännande annonser man hittar. Vissa är tokspecifika på de mest udda kompetenser, andra är så generella att de inte ens skriver ut vilken tjänst det rör sig om. Vissa är helt unika, andra lägger ut tre likadana, där de bara ändrar ortnamnet. Vissa söker 20 pers på heltid, andra vill ha en på 25%. Så mycket olika, och seriositeten skiljer sig markant. Jag är glad att jag har en utbildning, så att jag kan sortera bort de allra mest oseriösa och strunta i att söka de tjänsterna. Vet man inte ens hur ansvaret för anställda ser ut så... *grimaserar* Nä, mycket lustigt finns det.
Det tråkiga är givetvis att man vet att det kommer in högvis med ansökningar till varenda tjänst, och chansen att de ska välja just mig är låg. Trots att jag är så bra. Och sedan kommer beskeden med "tack för sin ansökan, men tyvär..." eller så kommer det ingenting alls. Inget svar, inget "vi har gått vidare med andra sökanden" inget "tjänsten är nu tillsatt av..." Att söka arbeten är inte direkt upplyftande för självförtroendet.
Snubblade in på arbetsförnedringen, en hemsida som kritiserar en viss myndighet rätt skarpt. Skummade bara förstasidan, men jag ska nog spana vidare och se vad jag tycker om övriga innehållet.
Läs även andra bloggares åsikter om Arbetsförmedlingen, CSN, söka jobb, myndigheter, arbetsförnedringen
Jag har mycket ångest den här veckan. Beskedet från CSN dröjer, och tiden håller på att rinna ut. Vet inte riktigt hur jag ska göra. Om jag får det besked jag vill ha från CSN, då är allt väl. Om jag inte får det... så blir det problematiskt. Särskilt om jag får fel besked för sent. Om jag då redan har agerat på att "jo, men de gör nog som jag vill". Då får jag problem med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Och om jag agerat på "nej, det blir nog inget", då har jag gått igenom det där med alla papper och ordningar i onödan. Och om jag kör på nej-alternativet, men jag sen får som jag vill ändå. Då kan det vara för sent att göra det jag vill. *suckar* Myndighetsbaserad ångest är den värsta. Tre myndigheter som kan ställa till problem. Det räcker att en av dem krånglar för att de andra ska... GAH!
Har sedan det senaste inlägget skrivit ett par utkast till blogginlägg på väldigt specifika ämnen. Tror dock inte att jag kan publicera dem än, finns risk att delar av min läsekrets tar det fel. Och så måste jag nog redigera en del exempel.
I övrigt... har varit ordentlig ett tag nu och sökt en hel del tjänster. Det skulle kunna bli riktigt bra, oavsett vilken av dem. Hoppas det blir lite intervjuer och sånt framöver. Det är ju jobba jag helst av allt vill, då kan jag verkligen strunta i alla myndigheterna och deras ordningar.
Den roliga delen av att söka jobb är alla spännande annonser man hittar. Vissa är tokspecifika på de mest udda kompetenser, andra är så generella att de inte ens skriver ut vilken tjänst det rör sig om. Vissa är helt unika, andra lägger ut tre likadana, där de bara ändrar ortnamnet. Vissa söker 20 pers på heltid, andra vill ha en på 25%. Så mycket olika, och seriositeten skiljer sig markant. Jag är glad att jag har en utbildning, så att jag kan sortera bort de allra mest oseriösa och strunta i att söka de tjänsterna. Vet man inte ens hur ansvaret för anställda ser ut så... *grimaserar* Nä, mycket lustigt finns det.
Det tråkiga är givetvis att man vet att det kommer in högvis med ansökningar till varenda tjänst, och chansen att de ska välja just mig är låg. Trots att jag är så bra. Och sedan kommer beskeden med "tack för sin ansökan, men tyvär..." eller så kommer det ingenting alls. Inget svar, inget "vi har gått vidare med andra sökanden" inget "tjänsten är nu tillsatt av..." Att söka arbeten är inte direkt upplyftande för självförtroendet.
Snubblade in på arbetsförnedringen, en hemsida som kritiserar en viss myndighet rätt skarpt. Skummade bara förstasidan, men jag ska nog spana vidare och se vad jag tycker om övriga innehållet.
Läs även andra bloggares åsikter om Arbetsförmedlingen, CSN, söka jobb, myndigheter, arbetsförnedringen
Update på CSN-läget
Tja... ett "brev" har nu ankommit från CSN. Och idag är det tisdag. Brevet bestod av ett meddelande som lämnats på "mina sidor" på csn.se. Där har jag varit inne och kollat varenda dag, för jag misstänkte något åt det här hållet, att infon skulle komma först där. Var bara inte riktigt beredd på att infon skulle komma bara där. Nåväl. Inte har jag fått något besked. Jag har fått en notat om att de behöver "kompletterande uppgifter". *suck* Och jag som förklarade redan i de papper jag skickade från början hur det ligger till. Nu har jag svarat på deras uppmaning om fler uppgifter, på ett överdrivet och pedagogiskt sätt. Återstår att se om handläggaren på CSN förstår normal svenska. Eller om han/hon är läskunnig. Jag avstod faktiskt från att påpeka att jag redan svarat på frågan, innan den ens kom, men... tja. Borde egentligen ge mig pluspoäng.
Så... väntan fortgår. Jag mår verkligen inte bra av att inte veta.
Så... rappa på CSN!
Läs även andra bloggares åsikter om CSN
Så... väntan fortgår. Jag mår verkligen inte bra av att inte veta.
Så... rappa på CSN!
Läs även andra bloggares åsikter om CSN
Slagsmål i slasken
Och Erik vann! Han besegrade... vad det nu var. Någonstans i rörsystemet gömde sig ett monster... Erik attackerade på alla upptänkliga sätt och håll, och rätt som det var... precis innan vi var beredda att ge upp för att kalla på förstärkning, då hördes ljudet av dess dödskramper. Till vår stora lycka. Nu ska vi bara försöka låta bli att mata eventuella ättlingar från det första stora, och så kommer problemen vara över.
Jorå... det händer saker.
Själv ska jag skura toaletten strax... alltid lika roligt (inte), men såååå skönt när det är gjort. Det är faktiskt roligare att gå på toaletten när porslinet glänser.
Jorå... det händer saker.
Själv ska jag skura toaletten strax... alltid lika roligt (inte), men såååå skönt när det är gjort. Det är faktiskt roligare att gå på toaletten när porslinet glänser.
Åtta annonser och en del förvirring
Idag har jag sorterat fram åtta annonser som jag känner är värda tiden att skriva vettiga ansökningar till. Lite olika varianter runt om i landet... och en del skulle kunna bli riktigt bra. En av annonserna är för en tjänst i min gamla hemkommun, Alingsås. Jag nämnde det för Erik när vi höll på att fixa varsin lunch (jag höll på att göra klart min, och han hade precis kommit hem). Erik utbrister glatt att "då kan du ju pendla med Marie". Jag står där som ett levande frågetecken... hä? För det första ligger Alingsås åt rakt motsatt håll, och för det andra skulle jag knappast bo kvar i Örebro om jag fick det jobbet. Eriks hjärna kommer ikapp, och han inser att jag sagt Alingsås, inte Arboga. Hans spontana reaktion - men det är ju inte bra - svider mer än vad jag vill erkänna. Jag måste flytta dit där jag kan få ett jobb. Jag vet att Erik generellt sett stöder mig i det, men emotionellt verkar han vara emot varje sådan ansats. Rätt jobbigt, faktiskt. Min hjärna dröjde kvar ett tag i förvirringen över "pendla med Marie" så jag vart tvungen att förklara för Erik att det inte riktigt går. Vilket han, när förklaringen väl kom, redan hade förstått. Man borde inte diskutera saker när man lagar mat.
Lunchen var för övrigt kanongod. Bröd rostat i ugnen, och sedan vitlökssmör och leverpastej. Mums!
Andra tjänster som jag verkligen känner för att söka finns också utspridda i Västra Götalandsregionen. Skulle kunna bli superbra. Och så har jag hittat två riktigt spännande tjänster i Örebro.
Vi får väl se var framtiden landar.
Väntar fortfarande på brev från CSN. Senast på tisdag, annars har de ljugit.
För övrigt är det helt underbart väder idag. Tokgrått, passar mig perfekt. Då kan jag fokusera ordentligt.
Lunchen var för övrigt kanongod. Bröd rostat i ugnen, och sedan vitlökssmör och leverpastej. Mums!
Andra tjänster som jag verkligen känner för att söka finns också utspridda i Västra Götalandsregionen. Skulle kunna bli superbra. Och så har jag hittat två riktigt spännande tjänster i Örebro.
Vi får väl se var framtiden landar.
Väntar fortfarande på brev från CSN. Senast på tisdag, annars har de ljugit.
För övrigt är det helt underbart väder idag. Tokgrått, passar mig perfekt. Då kan jag fokusera ordentligt.
Ordentlig
Igår var jag och träffade min handläggare på Arbetsförmedlingen. Var precis så meningslöst som väntat... men men, ärlighet varar längst sägs det ju. Och jag har aldrig ljugit för dem. Så får vi se... veckans dagar blir färre och färre... och jag väntar på det avgörande BREVET *suckar* Snart... kanske. Jag vill ju följa den plan jag tänkt mig, annars får jag väl... krypa till korset och följa överhetens krav. Nå... idag har jag i alla fall varit ordentlig och sökt ett par jobb. Det ena tror jag inte alls på, men kanske kan bli något ändå... det andra har jag stora förhoppningar på. Trots att det är i Stockholm. Men det skulle kunna vara lösningen på det som skulle kunna bli ett problem om det står fel sak i det brev jag väntar på. Och så har jag lagt in mitt CV på ytterligare en sajt. Kanske kan det ge något. Igår lade jag lite tid på att uppdatera det som ligger på af:s hemsida. Gör det någon skillnad? "110 arbetsgivare har läst ditt CV senast 2009-02-23 kl. 12:01 " 23 februari? Jag bara undrar... nåväl... just nu är det ju sommar, och kanske börjar de söka folk igen, i höst.
Jag har två annonser till som jag hittat, jag ska ta dem antingen efter middagen, eller imorgon, när jag har lite energi att skriva bra ansökningar. Jag hoppas, hoppas... Vore så jäkla skönt att faktiskt få ett jobb.
Jag har två annonser till som jag hittat, jag ska ta dem antingen efter middagen, eller imorgon, när jag har lite energi att skriva bra ansökningar. Jag hoppas, hoppas... Vore så jäkla skönt att faktiskt få ett jobb.
Varför har vi två brevbärare? eller Postmannen springer alltid två gånger
+poäng till Becks för att hon känner igen det som kommer efter eller i Rubriken till detta inlägg. Men i alla fall... jag är fullkomligt övertygad om att vi antingen har två brevbärare, eller så springer brevbäraren två gånger här. Vi får i alla fall post genom brevinkastet två gånger om dagen. Och det är ju rätt löjligt. Rent logistiskt måste det vara smartare om posten sorteras och körs ut en gång. Men så är kanske den nya tiden... när allt ska konkurensutsättas, Privatiseras... ja, ni vet. Allt det där. För det blir givetvis billigare postutdelning, och mer effektivt om det är flera företag som gör det? Eller? Erik fick ett brev från CSN med dagens första omgång post. Jag fick en räkning från min mobiloperatör med dagens andra omgång. Lagom till att jag satt och betalade räkningarna, för övrigt. Hemförsäkring för ännu ett år... *suck* och så den nerdimpande mobilräkningen. Jaja... försöker i alla fall minska på mängden och storleken av nedfallande räkningar. Och nu sitter jag här och funderar över poängen med flera brevbärare. Fler löner, mer bensin... fler olika ställen som posten ska sorteras. Mer slitage på leder. Ja, för konkurrens är ju alltid bra. Allt blir så mycket bättre. Och billigare. Verkligen.
I övrigt håller jag på att läsa nya böcker... jag älskar verkligen att fördjupa mig i en helt ny värld. En annan verklighet.
Imorgon blir det en tur till min verklighet, dvs en träff med min handläggare på Arbetsförmedlingen *gäsp* Fast en fråga har jag att ställa, och det kan bli intressant med svaret... hade bara önskat mig ett brev från CSN innan dess, för att ha lite mer info istället för tänk om. Nåväl. Vi får väl se hur det blir. Framtiden kommer, oavsett man är redo för den eller inte.
Och höstalmanackan, som var välfylld redan i våras, nu blir den pepprad med förfrågningar. Naivt att förvänta sig att folk ska kunna med liten förvarning. Och de som inte kan svara i tid kan i alla fall inte planera sitt liv. Man ska aldrig vänta på andras drag, då blir man bara trippelbokad. Nä, säg nej!
Tror det var det...
Läs även andra bloggares åsikter om privatisering, konkurrens
I övrigt håller jag på att läsa nya böcker... jag älskar verkligen att fördjupa mig i en helt ny värld. En annan verklighet.
Imorgon blir det en tur till min verklighet, dvs en träff med min handläggare på Arbetsförmedlingen *gäsp* Fast en fråga har jag att ställa, och det kan bli intressant med svaret... hade bara önskat mig ett brev från CSN innan dess, för att ha lite mer info istället för tänk om. Nåväl. Vi får väl se hur det blir. Framtiden kommer, oavsett man är redo för den eller inte.
Och höstalmanackan, som var välfylld redan i våras, nu blir den pepprad med förfrågningar. Naivt att förvänta sig att folk ska kunna med liten förvarning. Och de som inte kan svara i tid kan i alla fall inte planera sitt liv. Man ska aldrig vänta på andras drag, då blir man bara trippelbokad. Nä, säg nej!
Tror det var det...
Läs även andra bloggares åsikter om privatisering, konkurrens
Funderar på att sy lite grann...
Det har jag funderat på i många dagar, så jag vet inte riktigt varför jag inte kommit mig för. Kan bero på att jag är rädd att maskinen ska börja krångla, som den gjorde sist jag jobbade med projektet. Vi får väl se...
I övrigt... min förkylning är nästan helt borta... bara hostan kvar, och det kan jag leva med. Rätt skönt att inte känna sig som en klubbad säl. Eller en klubbad utter för den delen... eller vad man nu kan tänkas springa omkring och klubba ner...
Är lite hungrig, så inte helt sammanhängande i tankarna. Ska väl försöka ringa ondskans central senare för att se hur det blir med pengar i höst... kanske, kanske inte... *svårt*
Nåväl...
Allt blir bra. På något sätt.
I övrigt... min förkylning är nästan helt borta... bara hostan kvar, och det kan jag leva med. Rätt skönt att inte känna sig som en klubbad säl. Eller en klubbad utter för den delen... eller vad man nu kan tänkas springa omkring och klubba ner...
Är lite hungrig, så inte helt sammanhängande i tankarna. Ska väl försöka ringa ondskans central senare för att se hur det blir med pengar i höst... kanske, kanske inte... *svårt*
Nåväl...
Allt blir bra. På något sätt.
Näsblod får mig att tänka på kinesdockan
Igår sprang min näsa i blod två gånger. En gång mitt under grillningstrvligheterna hos Teo och Mona. Ytterligare en gång på kvällen när jag höll på att skriva. När jag sedan låg i sängen utan att kunna sova så började jag tänka på kinesdockan. En gång i min barndom fick jag en snärt över näsan... det var rekylen av en gren när vi var ute och sprang i dalen. Tillbaka till mamma, och blev ompysslad, bomull i näsan, och jag fick hålla i mammas fina kinesdocka. Det var ett stort tillfälle. Det är en mycket vacker docka, och den är inte avsedd att lekas med. Så när jag får näsblod tänker jag på kinesdockan.
Det verkar som att envetna sjukdomshistorier är på väg att ge sig, och det är skönt. Jag trivs bättre med att vara frisk. Nu kanske man kan återgå till att ta tag i sådant som kräver tankemöda igen. Typ svara på mail, skriva på saker... etc.
Och sen... så funderar jag mycket. Sådan är jag.
Det ordnar sig nog.
Allt blir bra.
I sinom tid.
Gårdagens bästa citat är för övrigt "Bättre sent än för sent"
Det verkar som att envetna sjukdomshistorier är på väg att ge sig, och det är skönt. Jag trivs bättre med att vara frisk. Nu kanske man kan återgå till att ta tag i sådant som kräver tankemöda igen. Typ svara på mail, skriva på saker... etc.
Och sen... så funderar jag mycket. Sådan är jag.
Det ordnar sig nog.
Allt blir bra.
I sinom tid.
Gårdagens bästa citat är för övrigt "Bättre sent än för sent"
Det har varit tungt ett tag nu
Något har vi dragit på oss, både Erik och jag. Är mest glad att ingen av oss hamnat i 39-40 graders feber som min bror och hans tjej. Vi klarar oss i alla fall. Särskilt Erik, antingen för att han är större, eller så har han fått nått annat, eller nått lindrigare. Eller så hjälper faktiskt hans allergimedicin. Ska kolla upp FASS sen för att se om det är en bra idé. Är lite nojig över att äta andras utskrivna grejjer... så tvekar i det längsta. Är antagligen sånt som gör att jag rasar ihop på badrumsgolvet utan någon större förvarning. *suck* Jag som skulle vara med på manusläsningen, och stolt agera en karaktär som inte alls är som mig. Men en klänning som jag aldrig skulle ha på mig normalt sett. Karaktären skulle det.
Ringde Sara när jag rasat ihop och sa att jag inte kan komma på genomläsningen ikväll. Och bad henne hitta någon annan till imorgon. Lättare om man har lite förvarning iaf. Får hoppas jag orkar med festen ändå imorgon... men som det känns nu tror jag inte det. Borde väl höra av mig till Marie också... och sånt. Men en sak i taget. Nu ska jag försöka få i mig mer mat och vatten. Det är viktigare.
Får hoppas att sjukdomen släpper mig ur sina klor snart. Och Erik. Vi behöver må bra.
Ringde Sara när jag rasat ihop och sa att jag inte kan komma på genomläsningen ikväll. Och bad henne hitta någon annan till imorgon. Lättare om man har lite förvarning iaf. Får hoppas jag orkar med festen ändå imorgon... men som det känns nu tror jag inte det. Borde väl höra av mig till Marie också... och sånt. Men en sak i taget. Nu ska jag försöka få i mig mer mat och vatten. Det är viktigare.
Får hoppas att sjukdomen släpper mig ur sina klor snart. Och Erik. Vi behöver må bra.
Fokus? Njae...
Jag har lite problem att uppmana energi till det jag borde. Men jag har å andra sidan fått gjort en massa som jag nästan borde. Och det är ju också bra. Eller så...
Kanske en macka... men sen ska jag skriva beredning... jag lovar.
Ikväll blir det iaf manusskrivande. Det blir nog bra. Klart det blir! Manus är roligt! :-)
Det är väl mer det där att det är kvavt, men inte soligt... och konstigt ljus. Och förkylning i kroppen... man blir lite trött då. Så är det. *ser oskyldig ut* Det är inte ALLS mitt fel att jag inte kan koncentrera mig.