GSP

Idag hade manusgruppen sommarens första möte. Vi har nu bestämt vilket synopsis vi ska bygga manus ifrån. Det ska bli så roligt att skriva manus i sommar. Igen. Och vilket härligt gäng. Det kommer bli superbra. Och nu är vi ett exklusivt fåtal som vet vad nästa år kommer utspela sig runt. Nörden och hemlighetsmakaren i mig stormnjuter.

Jag ser verkligen, verkligen fram emot kvällen. Nu ska här strykas, duschas, etc...


Och! Det är supersoligt! NICE!

Jag hade så vackra idéer... men icke... min symaskin bestämde sig idag för att vägra köra raksöm. Sedan började den vägra allt annat också. Så min fantastiska kreation får göras klart senare, och bäras vid något annat tillfälle. Vad jag ska ha på morgondagens Oscarsgala är inte helt klarlagt... typiskt. Jag som hade så bra planer. Efter en massa slit med symaskinen så gav jag till sist upp, och accepterade besvikelsen. Då var klockan typ 18, vilket var den tid då Marie skulle dyka upp. Sedan dess har kvällen ägnats åt ätande av middag, men framförallt planering, planering, planering. Det blir nog bra imorgon. Känns som att vi har koll på, och har förberett det som kan planeras. Allt annat blir nog också bra. Och det ska bli roligt att se vilka som vinner imorgon. Och roligt med alla kostymer, alla människor. Äras den som äras bör, länge leve kärleken och lusten till spexet.

Nå, Oscarsgalan är ett spännande fenomen. Så härligt, så mycket glädje, fest, positiva ord. Det perfekta sättet att avsluta inför sommaren. På grund av ett spex, på grund av ett spex, på grund av ett spex...

Det har varit en intensiv helg. Mycket att tänka på. Mycket på programmet. Jag och Peter var huvudansvariga för Årsmötet, och eftersom jag också sitter i Ungdomsrådet samt är lagom känd för att veta mycket så var det många frågor som hänvisades till mig. Långa dagar. Intensiva diskussioner. Nu har i alla fall hela årsmötet avklarats. Vi hann med alla punkter på ett bra sätt. Vi hann med alla diskussioner. Vi hann med paneldebatten och alla kringarrangemang... men långa dagar sätter sina spår. Upp tidigt, och i säng alltför sent. Jag är fruktansvärt glad att jag kunnat sova hemma hela helgen. Min egen säng. Ingen packning. Kunnat välja vad som helst i min egen garderob. Men framförallt det där med den egna sängen. Och att på morgonen kunna följa mina normala morgonrutiner och slippa prata med folk innan frukost. Bra på alla sätt. När det gäller lördagens diskussioner... jag hade hoppats och önskat mig andra nivåer på ett par av stationerna. Även om jag inte blev förvånad någonstans. Valtorget... det är lite tråkigt att den som kandiderar inte har en chans att ställa frågor till de andra som kandiderar. Det där borde vi nog se över i framtiden. Massagekursen på lördagskvällen var i alla fall mycket uppskattat. Så det var ett riktigt bra initiativ. Och så var det pedagogiskt och bra genomfört. That we do like. Tror det var bra för de flesta att få varva ner. Söndagen gick också smidigt. Hyfsat bra beslut överlag. Jag hade väl hellre sett andra beslut på vissa ställen, men jaja... andra frågor var jag för trött för att bry mig om, och på de frågor där jag hade starkast åsikt gick det vägen. Skönt det i alla fall. Det nya Ungdomsrådet blev precis enligt valberedninges förslag. Det fanns en till kandidat, så omröstningen blev en "en ska bort"... märklig känsla. Nå, jag tror i alla fall att vi kommer bli ett riktigt bra team under året, det kommer nog bli superbra. Ja, jag blev alltså omvald. Vad mer var det jag tänkte på? Nåja... det går att skriva mer sedan.

Idag blir det mera röstande. Spexet ska ha ett valstormöte. Det ska bli spännande att se. Jag ska i alla fall ner och utnyttja min rösträtt.

 

Nu kommer vi till avdelningen... hur mycket kan man skriva utan att avslöja för mycket? Jaja... Igår och iförrgår ägnades åt Stockholm och intervjuer av lite folk som sökt tjänsten på UH:s kansli. Maria förde ordet och Julia fick anteckna. Och så efter varje intervju jämförde vi intryck, diskuterade om vi tror de kan funka i tjänsten och på kansliet... det är en spännande resa. Och allvarligt, tänk att man kan skilja sig så mycket från hur ansökan verkar. Men det var skönt under vägs att vi var överrens om vilka som var intressanta, och hur "rankingen" dem emellan är. Och jösses... hur olika folk reagerar i intervjusituationen. Nervositet, visst... men oj... kan ju verkligen säga att en behöver fundera på vilket intryck hon gör. När ord och kroppsspråk och mimik inte alls stämmer överrens... slöseri med tid på den personen. Om jag ska vara krass. Och här, i min egen blogg, tycker jag att jag kan vara det. Som sagt. Ska inte avsölja för mycket, eftersom vissa saker ligger i ja... äh. Slutar skriva om det.

I min andra förening... tja. Kårspexet är på inrullning i Örebro, och de ska spela turnéföreställning imorgon. Mitt fokus är festen, och mig själv. Det är skönt att inte ha ansvar. Marie är här just nu, och hon har ansvar för mer än vad hon borde... jaja. Det blir nog bra det med. Mitt egentliga KM-fokus nu är Oscarsgalan. Glitter, glamour, gala. Nomineringar. Statyetter. Fest. DET ser jag verkligen fram emot. Verkligen. Av många anledningar. Och tja... det blir en bra farväl-till-spexet....tillställning. Mitt fokus är inte alltid som alla andras. Ska iaf bli lite kul att se vad Kårspexarna satt ihop iår. För er som är i Örebro rekommenderas det varmt. Medborgarhuset klockan 16 imorgon är vad som gäller.

Det händer lite då och då... jag drar till Stockholm, och ja... Den här gången är dock annorlunda. Nu ska det göras intervjuer. Det är en tjänst som legat ute, folk har sökt... och nu ska det intervjuas i dagarna två. Och ja, det är jag som ska göra intervjuer. Ställa frågor... Analysera svaren. Är det här personen vi söker? Spännande att sitta på den sidan av bordet... men nyttigt. Det blir nog bra. Ansökningarna såg i alla fall bra ut. Och nej, det är inte bara jag som ska göra intervjuerna. Vi är tre stycken. Och det är Maria som ska vara ledande. Men ändå, ändå...

Vilka situationer man hamnar i... shit. Det har varit turbulent. På många vis.

Igår vid 10 på förmiddagen kom Valbereningens "slutgiltliga" förslag till ny styrelse ut. Där var jag föreslagen som ny ordförande efter Julia. Igår vid åtta på kvällen får jag ett telefonsamtal från nämnda ordförande där hon meddelar att hon inte alls ska avgå vid årsmötet som tidigare sagt. En emotionell bergochdalbana senare... mina känslor har verkligen rasat i höjden, i djupet... hit och dit... jag har använt telefonen idag för att få känslorna under kontroll. Först ett långt samtal med pappa, så skönt. Och sen, alldeles nyss, ett samtal med Julia för att reda ut. Jag ställde raka frågor, och fick bra svar. Det känns bra. Det var ord jag kan tro på. Och jag kan behålla tron på mig själv, för jo, under processen har jag verkligen ifrågasatt ALLT. Mestadels tyst för mig själv. Jag är en grubblare på det sättet.

Nå, nu när jag vet hur det ligger till, och varför så kan jag återgå till att fokusera på det jag sysslar med. Fokusera på det jag kan och är bra på. Och fokusera på det jag tycker om. Det är också bra. Och kanske är det nyttigt med lite sånt här... det fanns en anledning till att grekerna lade sådan vikt vid katarsis.

Nu vill det till... att börja fundera på andra saker. Åh, jag vet nog vad jag ska göra. Jag ska äta lite glass. Det är nyttigt på ett HELT annat plan. :-D

Var hos Becks idag och hämtade min spexaffisch, som hon vänligt nog tagit hand om. Satt och läste de olika kommentarerna, och även om jag uppskattar allt som står där så är den övervägande känslan en undran över allt som INTE står där. Åter slås jag av hur beroende det är av grupp hur många kommentarer man får. Jag gick runt på Hjalmar Bergman och skrev på alla affischer jag hittade. Något kan man alltid skriva, även till dem man inte känner så väl. Och har jag missat någon så rättar jag gärna till det.

Särskilt många kommentare var det dock inte på min affisch. Jag uppskattar varje ord som står där, men kan inte låta bli att känna att det borde funnits mer. Det är ju inte som att jag varit osynlig i år. Verkligen inte. Så ni där ute som vet med er att ni missade min affisch, ni får gärna komma förbi och rätta till det. Och om ni anstränger er tillräckligt för att snickra ihop någon form av förklaring till missandet, så lovar jag att tro på förklaringen. Folk som inte var på teatern behöver dock inga ursäkter, men lite mer kärlek på min affisch vill jag allt ha.

---

Imorgon blir det heldag i Stockholm. Tjo...

Det har gått en vecka sedan mastodontinlägget. Några uppdateringar har jag gjort sedan dess, men nu känns det som att det är dags att samla ihop intrycken från helgen. Spex är en väldigt spännande konstform, och så här under föreställningsperioden sliter vi alla mer än vi mår bra av. För en fritidssysselsättning.

Nåväl.

I onsdags hade vi KM-möte för att planera den här helgen. Riktigt skönt, vi hade näst intill allt planerat, och det var genomtänkta planer. Det var en hållbar planering. I torsdags var jag och Sara och handlade. Oh... kom just på.. torsdagen förtjänar egentligen ett eget inlägg. Jag hade ju tänkt att det här skulle handla om bara helgen, men ok, vi tar torsdagen först.

Torsdag
Dagen började lite svajigt, men jag kom i alla fall i väg till hudvårdskliniken för den avtalade tiden där. USÖ är ju ett universitetssjukhus, och på varenda kallelse därifrån står det någon formulering om undervisning... i torsdags fick jag faktiskt träffa någon som var i utbildning. Bra tycker jag. Nå... jag fick beskriva symptom, hur länge det varar... sådant. Och en massa frågor att svara på, hur det yttrar sig, hur länge... och en del frågor om vanor etc... och ibland hejdade sig läkaren för att ställa frågor till sin elev. Och som vanligt på det där stället så avslutades besöket med blodprov. Jag hatar det verkligen... den här gången var värre än det varit på länge. Den första sjuksköterskan hittade inga blodådror i något av mina armveck, så hon hämtade en äldre kollega. Efter en del rumstrerande stack de mig i vänster hand. Först den vanliga obehagskänslan, det ont man väntar sig... och plötslit en hel massa smärta. Under mina inte helt artikulerade förklaringar om hur ont det gjorde tror jag att jag hörde något om att "det kommer inget blod". Så... de tog nålen och stack mig i höger hand istället. Där lyckades de dock tappa mig på blod, med bara det normala obehaget och ontet. Plus då ett obehagligt bultande i vänsterhanden. Inte roligt. Omplåstrade etc vandrade jag till Arbetsförmedlingen för att få lite signaturer. Herregud vad jag hatar det stället, mer och mer ovilja ju mer kontakter jag har med dem. Dock fick jag det jag skulle ha. Sedan till Lindex för att hittar strumpeband...

Sedan, på eftermiddagen var jag iväg och handlade med Sara. Då började telefonen gå, med folk som ville saker... mat, föreläsning... Föreläsningshistorien för övrigt. Passar inte alls in bland allt spexande, så det var lite olägligt. Men jag pratade i alla fall med Sabina under bilturen till Willys, och tackade ja till en tur till Stockholm. Sa dock åt henne att be människan ringa i nästa vecka då jag hade fullt upp. Fem minuter senare... så ringer människan. Uppfattade aldrig om hon var lärare eller vad... men jag var rätt kort och förklarade bara att jag hade fullt upp, att jag var intresserad, och sen bad jag henne ringa på måndag. Vi får väl se vad som händer... Handlandet gick i alla fall bra, och sen dumpade vi sakerna hos Niklas, och sorterade hyfsat mycket i vilka saker som skulle användas till vad. Rätt spännande att handla med så udda mängder. 88 ägg, till exempel.

Fredag
Jag och Sara lagade mat. Sen till Hjalmar Bergman med den, och serverade folk... och så. Vi serverade också punsch i pausen och jag fick träffa lite trevligt folk... "länge sedan"... :-) Och Marie och jag gjorde bordsplacering, med input från Mariah och Ylva. Nackdelen med att göra sånt bland folk. Många viljor, många åsikter, många ljud... men så jäkla skönt att ha det klart OCH renskrivet på lördagen, så slapp man göra det då. På det stora hela kändes det under fredagen som att vi låg bra till, förberedde det som kunde förberedas, planerade det som kunde planeras.

Lördag
Lördagen sen då... jag kom inte riktigt igång som jag tänkt, men det var nog lika bra. Jag gav mig i alla fall av till Hjalmar och var allmänt hjälpsam här och där... försökte sprida positiva ord och känslor omkring mig etc... samt hålla ett öga på första punschen. Och skriva på affischer... det var en märklig känsla, för det mesta av skrivandet brukar ske på söndagen, och nu gjorde jag det under lördagen, med ett överhängande det-här-ska-vara-klart-innan. Vilket också lyckades. Och tja... jag lyckades lysande med några av de svåraste affischerna, vissa var naturligtvis jätteenkla att skriva på, och vissa fick bara några få ord. Som vanligt. Hoppas i alla fall att folk uppskattar tanken och känslan. Sen bad jag Becks ta hand om min, och andra KMares affischer, så det hoppas jag hon gjorde.

När resten av KMarna kom bytte dagen ton. Folk stressar upp sig för lätt, och över fel saker. Och jo... jag också. Först lite stötdämpare åt folk, sen lite oj-rödbetor-vill-vi-inte-spilla-panik-hur-löser-vi-det-här. Tack och lov att folk lyssnar på mig. Erik, Niklas och jag åkte hem till Niklas och hämtade förrättsrödbetssoppan och fraktade till SCB. Där lastade vi ur Maries bil, och Niklas återvände till annat, och Erik och jag började göra i ordning på SCB. Flytta bord och stolar. Duka, pynta, ordna... det var ett tag, när Erik var tokig av hunger och sen gav sig iväg ut på jakt efter mat... då kände jag mig ensam och övergiven. Det var en verklig dipp. Sedan... när jag placerar ut bestick och upptäcker att det finns exakt en uppsättning för lite. Och börjar räkna tallrikar, koppar, glas etc... verkligen exakt en för lite. Ondöigt. Och jobbigt. Hur hanterar man det? Och vid utplacerandet av de vackra namnskyltarna... en del hade efternamn, en del hade inte. Några hade bara en förstabokstav i efternamnet. Det var rätt ok. Däremot saknades en person helt. Och en person upptäckte jag under förberedelserna hade helfel efternamn. Oups. Telefonsamtal till närmsta chef, och Niklas trollade ner saker att fixa fler namnskyltar i samma stil. Vad bra. På festen upptäcktes ytterligare en person som fått fel efternamn. *pinsamt* Nå... förberedelserna... Sara kom och hjälpte till, och hade med sig ännu fler händer. Mycket uppskattat. Och fler och fler KM droppade in, och förberedelserna gick riktigt bra. Så börjar folk komma, och... japp. Dörrvakt var jag. Rätt skönt att slippa mingla, men ändå rätt trist att sitta där uppe ensam. Tur att Erik kom förbi lite då och då. Sittningen var trevligt, bra gyckel, och vi fick en chans att gratta Marie som fyllde år. En blomma och en massa kärlek.

Och sedan avplockade etc... och en del av de som skulle städa visade bra initiativ och hjälpte till, frågade vad de kunde göra, hur det skulle vara, fixade riktigt, riktigt bra. *berömmer* Skönt att se att folk tar det på allvar. Städa är inte det roligaste man kunde göra. Så... festen. Det fanns dansgolv och musik, och i Sulan var det livemusik och allsång och mysstämning. Så härligt. Var mest i mysandet... och frammåt morgonen (som inte var så jättelångt efter att sittningen tog slut) så var det dags för det stora städandet. Då passade vissa på att smita, även de som borde ha städat. Dålig stil tycker vi som stannade kvar. En sak om man hjälpt till innan, en annan sak när man struntar i det helt. Eller tycker att städning är för någon annan (längre ner på statusstegen). Där fanns en hel del morgonirritation. Och jag... för lite vatten, glömde min allergimedicin... hade stressat för mycket och kände att jag inte kunde gå hem för att det var så få kvar på SCB. Jag ramlade ihop i en liten hög, och tårarna sprutade. Inte det mest värdiga sättet att avsluta en fest om man säger så. Så när folk beordrade hem mig så stupade jag nästan rätt i säng. Och Erik såg vart jag var på väg timmar innan det hände. Men jag lyssnade inte. Och jag behövdes med det jag gjorde där...

Söndag
Idag gick jag upp 15. Men med tanke på att jag var i säng lite innan 9 bara... så. Annars har jag mest ägnat dagen åt att äta, dricka, och läsa. Och nu tänker jag ta ett badkarsbad. Ska bli såååå skönt.

Imorgon är det ny dag, och ny vecka. Hoppas det blir bra också.

Den allmänna känslan efter årets spex är mest VAD SKÖNT ATT DET ÄR ÖVER. Och vilket fantastiskt klubbmästeri vi är. Alla andra grupper är givetvis också jättebra, men... det är olika saker att jobba i klubbmästeriet och att jobba i produktionen. Produktionen förtjänar sina publiktacksapplåder, och vi förtjänar vår blå förgätmigej. Och vilket gäng, årets klubbmästeri. Marie och Niklas kan verkligen vara stolta. Liksom vi alla.

Nu, badkarsbad. Lyx. Skum. Doftljus. Och en bok. I'm going to enjoy this!

*kram*

Få se nu... det har varit mycket mycket den här dryga veckan. Från Att Höra-kursen till möte med valberedningen. Så långt är ju redan refererat i tidigare inlägg. I tisdags var jag i Stockholm för möte med Personalgruppen. Tåget gick tidigt... och ja... långa dagar blir det lätt. Mötet gick i alla fall bra. Har lite dåligt samvete, då jag lovade Peter att skicka ett mail. Å andra sidan finns där fler än mig... och dagarna har varit späckade. I onsdags... var det också något UH-relaterat... herregud, dagarna bara flyter ihop. *kollar anteckningarna* Jo, just det. Det var möte med Rabalderredaktionen. Lite trubbel i Enköping gav lite lustiga reslutat, men i alla fall. Det var en trevlig dag. Och för övrigt fick jag ju låna Lucas under dagen också. Jag tycker om känslan. Fast det börjar bli jobbigt, jag vill ju så gärna ha en egen liten raring.

Nå... halvvägs in i veckan var det sedan dags att totalkopplaom hjärnan. Det var... svårt, men nu är jag helfast i det spåret. Torsdagen hade spexet "teknikrepsdag". Exakt vad det innebar vet jag inte riktigt. Det var i alla fall en hel del förvirring och flyttande av konstruktioner och sånt. Själv höll jag mig, som en god KM:are på matsidan. Åtminstone till att börja med. Därefter började dock den logistiska dansen. Marie och jag skulle fixa "dukar och sånt", vilket ledde till en lång utflykt med en massa stopp. Överskottsbolaget, Coop Extra, IKEA, Willys, min lägenhet, Maries lägenhet... förrådet. Saker skulle köpas, hämtas, lämnas. Logistik kräver en hel del planering. Jag är verkligen glad att vi började i tid med sånt. Efter det var jag hemma hos Niklas och hjälpte till med Kycklinggrytan inf fredagen. Och så var det whiskey och grattis Joacim.

Fredagen tillbringades i sällskap med Niklas. Ganska rakt av, faktiskt. Igen i en logistisk dans. Med lite mer förvirring och en hel del stressmoment. Det var ju fredagen den 13:e och permiärdagen för årets uppsättning av Örebrospexet. Upp och ner och hit och dit. Vi gjorde extra gryta på förmiddagen, lämnade på Hjalmar Bergman, hämtade nycklar till SCB, handlade i ett flertal affärer. Och en massa, massa telefonsamtal. De mest ångestladdade samtalen var nog "hjälp, maten håller på att ta slut" (lösning - köttransonering) och "Var är bubblet, vi behöver det nu" (lösning, finns ingen, men vi var där på 5 minuter vilket var i sammanhanget mycket imponerande. Nästa gång, ge oss en deadline om det finns.) Och mitt i alltihop, punschblandande av Niklas, och serverande... leka med larmet i SCB, och ja... en lång och intensiv dag med mycket runttrampande och bärande.

Lördagen sedan... gårdagen. Erik skulle upp tidigt (trodde jag) för att göra förrätt. Dock kom han hem så sent (4 på natten) efter att ha gjort efterrätten, så... de sköt upp det hela lite. Blev lite förvirrat för min del, så jag och Sara kom inte riktigt iväg som vi tänkt. Tur att vi planerade in lite extra tid. Jag samlade ihop mig för en lång dag, sen åkte vi till Sara för att hämta något hon glömt, och till Niklas för att hämta KM-börsen. Så till Willys för att köpa fikabröd och sånt. Därefter Hjalmar Bergman för mackfika och markservice. Sara och jag är för övrigt ett bra team. Hon förstår i alla fall vad jag menar om jag ber om saker, och det är skönt. Till föreställning 1 fick vi klubbmästarförstärkning, och vi satt i publiken och såg vad det hela handlade om. Nästan hela föreställningen. Sara och jag missade händelserna mellan a capella och aktfinal bara, för då sprang vi ut och runt för att hälla upp punsch till pausen. Jätteroligt att stå och hälla i mörker, och sen, när pausen börjar så tänder någon lamporna så det syns precis hur mycket man spillt. Jaja... vi städar i alla fall upp efter oss efter varje gång.

Efter paus var det i alla fall tillbaka till publiken, och så smet vi upp lite lagom "diskret" till publiktacket. Det ÄR skönt att få lite applåder ibland. Därefter var det panikätande för hela slanten. Skådisar, dansare, band, sminköser... ja alla sprang omkring som tokiga för att hinna äta, sminka om, flytta dekoren rätt etc innan nästa föreställning. De lyckades också klämma in lite mera soundcheck och repande däremellan. Adrenalin, någon? Jag, Sara och Niklas plockade ihop en del av KMs grejjor från Greenroom, och sen tog Niklas och jag Saras bil till SCB. Där... mötte vi Suzy och My, lastade in våra saker i nummer 4 (som vi hade som "förråd" för festen). Därefter for Niklas iväg för att lämna saker och hämta musik från förrådet. Vi tjejer stannade kvar på SCB för att börja förbereda saker... det var lite folk kvar där som höll på att fixa efter tidigare gäster. Kan inte säga att jag är imponerad. Vi skulle komma in 17.15 i den sal där själva sittningen skulle vara. Vi kom dit vid 18. Då höll de på att plocka ut och städa. En gigantisk kaffefläck torkade de upp självmant. Ölfläcken fick vi peka ut för dem.

Och så var det avdelningen ommöblering. Suzy och jag sysslade med det, medans My pysslade med bordsplaceringskorten. Mycket snygga blev de, hoppas folk lade märke till det. För övrigt... bord med högvis av kaffekoppar är inte lätta. De är tunga. Nåväl... ommöblering tills Marie och Erik kom med efterrätten, och så utrullande av dukar... och så satt Marie och jag med bordsplaceringen. Vid det här laget är folk redigt trötta, och lagom stressade. Kommunikationen är inte glasklar alla gånger, man måste ta om och om igen för att förstå varandra. Efter att ha gjort en liten karta över vart folk ska sitta så var det dags att omsätta den i praktiken... tjo, det var inte helt enkelt. Principer som styr bordsplaceringar när man är trött och stressad och har mängder av gäster som man inte vet något om är väldigt... intressanta. Satt och försökte göra en stor karta på ett A1. Misslyckades... det blev trångt, svårtläst... men färgkodningen var bra. Sen lurade jag Malin att hjälpa mig skriva rent medans jag började sprida ut namnskyltar. Malin är inte ens spexare, hon är bara en oerhört trevlig stödmedlem. Men oj, det var skönt att hon tog över det där. Annars hade jag nog sniffat mig tokig på ångorna från pennorna. Och då gör man ingen nytta. I slutet av projektet fick jag ett par till att springa, och så dirigerade jag utifrån kartan. Därefter var det dags att byta om.

Festen sen... jag började på något vis bakom fördrinkarna. Mycket spännande upplevelse att för majoriteten av festdeltagarna förklara att jag inte har en aning om vad drinkarna innehåller. Eller ja, jag hade typ aning om den ena. När Niklas dök upp fick han ta det, då han visste vad som var i, och jag fick leka dörrvakt. Snygga och välklädda människor släpptes in, inga andra. När jag trodde att alla kommit gick jag ner, kommunicerade lite med klubbmästare, gick till sittningssalen och kommunicerade med stjärnorna som fixat upplägning av förrätt, och ja. Precis när jag frågade dem hur det gick så sa de att "vi är precis klara", samtidigt då som "nu har alla gäster kommit". Sittningen kunde börja. Det var en trevlig sittning, jag var uppe och snurrade mer än andra. Det var ju uppläggning av huvudrätt, då jag lyckades hamna på "specialarna". Många gyckel var det under kvällen, och toastmastrarna var superbra på att hålla igång, och att hålla ögonen på KM för att hämtande av mat och liknande skulle fungera smidigt. Väldigt bra. Till efterrätten fick jag igen hälla upp punsch. Och i halvmörker... jaja. Mindre spillande, och glasen stod som jag tänker, så att...  :-) (Ja, de stod i tät formation 10*10 muggar) Och så Maries sockerchockskakeri. Jäjj!

Efter sittningen... tja, då var det för KMs del undanplockande, och efter viss kommunikation beslöt vi att städa ur den salen där och då. Var dock tvugna att slänga ut lite gitarrfolk... synd, men.... de hade säkert roligt ute på festen med. Dans och sånt hoppade jag helt över den här gången, så... jag kom hem rätt tidigt. Lade mig i sängen tjugo över sju. Erik stannade kvar och städade resten efter festen. Han kom hem tjugo i ett, och en stund efter det gick jag upp. Det är ju bra om man är lite vaken på dagen också...

Idag har jag mest tagit det lugnt, sett ett antal avsnitt av Gilmore Girls och så... men jag är trött, så jag ska snart sova. Så kanske man kan leva ett normalt liv imorgon. Då är det ju måndag och ny vecka. Nästa helg är det andra och sista föreställningshelgen. Det känns lite lugnt, vi fixade premiären, då fixar vi nästa också. Dessutom är det över när den är klar. Och framförallt har inte alla tokstressat i en hel vecka innan. Nu kommer faktiskt ett par dagar av relativt lugn. Skkönt värre.

Så... mycket har det varit. Och mer blir det. Men sen... förflyttas fokuset. Jag vet vem jag är, jag vet vart jag ska. Jag vet vad jag vill.

Det blir bra. Allt blir bra.

Närå, inte så farligt. Det är lite skönt att sitta här och jobba en stund på kvällen. Och det är inte så farligt att en viss ordförande tappade bort mig ur tankarna, trots att vi faktiskt delar rum. Finns ju andra som har ansvar det här helgen. Fast ändå känner jag en viss bitterhet i sinnet. Hade egentligen velat vara hemma med Erik ikväll. Men men... nu är jag på Vik folkhögskola utanför Uppsala. Dagen har innehållit en hel del kurs, där själva innehållet hade marginellt med nyheter för min del, men övningarna var bra. Tankeväckande den som illustrerade vikten av information. Så det var riktigt positivt. Imorgon är det jag som ska hålla show. Får väl se hur det blir, men på det stora hela är det en väldigt positiv stämning här, så det ska nog gå bra.

Jag är dock lite trött, och skulle helst vilja sova, men det är lite tidigt för det. Och min rumskamrat är ju kvar där uppe bland folket, socialiseringen och godiset. Så kan det vara...

Nä... nu ska jag återgå till ppt, och kanske även slänga ihop den där planen...

Det ordnar sig.

På något sätt.

Och choklad. Jag är på HRFs kansli, på möte med HRFs Förbundsstyrelse. I kansliets lunchrum finns en kaffemaskin som även erbjuder choklad. Gott, gott att dricka sött och varmt... efter maten, i fikapauserna... massa massa choklad blir det.

I morse gick jag upp tidigt, väldigt tidigt. Och pigg, det var jag definitivt inte. Väckarklockan ringde klockan fem, och jag tror inte jag somnade vid 2-3 någonstans. Inte många timmars sömn blev det.

När jag rusade iväg till bussen hamnade jag mitt i ett snöväder. Det gjorde mig lite lycklig. Trots hur opigg jag var. Men ju närmre Stockholm vi kom, desto gråare blev det. Här är det ingen snö. Inte alls. På tåget dåsade jag stora delar av resan, men varje gång jag tittade upp på tågets display fanns där ett nytt meddelande. Bland annat önskade den Glad påsk. Ska skriva in de andra meddelandena när jag har tid... just nu sitter jag faktiskt på själva mötet. Och möten, det är roligt, intressant... och så vidare. Diskussionerna studsar fram, och jag sitter och antecknar lite smått under vägs. Ambitionen är att skicka en liten rapport/sammanfattning etc... till min egen styrelse sedan.

Annat på gång... imorgon fortsätter mötet, och avslutas till lunchtid. Sedan blir det, om jag förstått det hela rätt, glögg, och så julbord. Julbord med HRFs Förbundsstyrelse, HRFs kansli, UHs kansli och jag. Blir nog trevligt. De håller redan på att duka upp här utanför i korridoren. Att sitta i det här sammanträdesrummet är så spännande. Framtidsfrågor och organisationsfrågor... jösses. Tunga punkter på dagordningen i alla fall.

Hallelulja för mobilt bredband så att man kan göra mer än en sak samtidigt!

Varit uppe i en timma, snart dags att dra... Stockholm, here I come!

Jaja... blir nog bra det med...