GSP

Få se nu... det har varit mycket mycket den här dryga veckan. Från Att Höra-kursen till möte med valberedningen. Så långt är ju redan refererat i tidigare inlägg. I tisdags var jag i Stockholm för möte med Personalgruppen. Tåget gick tidigt... och ja... långa dagar blir det lätt. Mötet gick i alla fall bra. Har lite dåligt samvete, då jag lovade Peter att skicka ett mail. Å andra sidan finns där fler än mig... och dagarna har varit späckade. I onsdags... var det också något UH-relaterat... herregud, dagarna bara flyter ihop. *kollar anteckningarna* Jo, just det. Det var möte med Rabalderredaktionen. Lite trubbel i Enköping gav lite lustiga reslutat, men i alla fall. Det var en trevlig dag. Och för övrigt fick jag ju låna Lucas under dagen också. Jag tycker om känslan. Fast det börjar bli jobbigt, jag vill ju så gärna ha en egen liten raring.

Nå... halvvägs in i veckan var det sedan dags att totalkopplaom hjärnan. Det var... svårt, men nu är jag helfast i det spåret. Torsdagen hade spexet "teknikrepsdag". Exakt vad det innebar vet jag inte riktigt. Det var i alla fall en hel del förvirring och flyttande av konstruktioner och sånt. Själv höll jag mig, som en god KM:are på matsidan. Åtminstone till att börja med. Därefter började dock den logistiska dansen. Marie och jag skulle fixa "dukar och sånt", vilket ledde till en lång utflykt med en massa stopp. Överskottsbolaget, Coop Extra, IKEA, Willys, min lägenhet, Maries lägenhet... förrådet. Saker skulle köpas, hämtas, lämnas. Logistik kräver en hel del planering. Jag är verkligen glad att vi började i tid med sånt. Efter det var jag hemma hos Niklas och hjälpte till med Kycklinggrytan inf fredagen. Och så var det whiskey och grattis Joacim.

Fredagen tillbringades i sällskap med Niklas. Ganska rakt av, faktiskt. Igen i en logistisk dans. Med lite mer förvirring och en hel del stressmoment. Det var ju fredagen den 13:e och permiärdagen för årets uppsättning av Örebrospexet. Upp och ner och hit och dit. Vi gjorde extra gryta på förmiddagen, lämnade på Hjalmar Bergman, hämtade nycklar till SCB, handlade i ett flertal affärer. Och en massa, massa telefonsamtal. De mest ångestladdade samtalen var nog "hjälp, maten håller på att ta slut" (lösning - köttransonering) och "Var är bubblet, vi behöver det nu" (lösning, finns ingen, men vi var där på 5 minuter vilket var i sammanhanget mycket imponerande. Nästa gång, ge oss en deadline om det finns.) Och mitt i alltihop, punschblandande av Niklas, och serverande... leka med larmet i SCB, och ja... en lång och intensiv dag med mycket runttrampande och bärande.

Lördagen sedan... gårdagen. Erik skulle upp tidigt (trodde jag) för att göra förrätt. Dock kom han hem så sent (4 på natten) efter att ha gjort efterrätten, så... de sköt upp det hela lite. Blev lite förvirrat för min del, så jag och Sara kom inte riktigt iväg som vi tänkt. Tur att vi planerade in lite extra tid. Jag samlade ihop mig för en lång dag, sen åkte vi till Sara för att hämta något hon glömt, och till Niklas för att hämta KM-börsen. Så till Willys för att köpa fikabröd och sånt. Därefter Hjalmar Bergman för mackfika och markservice. Sara och jag är för övrigt ett bra team. Hon förstår i alla fall vad jag menar om jag ber om saker, och det är skönt. Till föreställning 1 fick vi klubbmästarförstärkning, och vi satt i publiken och såg vad det hela handlade om. Nästan hela föreställningen. Sara och jag missade händelserna mellan a capella och aktfinal bara, för då sprang vi ut och runt för att hälla upp punsch till pausen. Jätteroligt att stå och hälla i mörker, och sen, när pausen börjar så tänder någon lamporna så det syns precis hur mycket man spillt. Jaja... vi städar i alla fall upp efter oss efter varje gång.

Efter paus var det i alla fall tillbaka till publiken, och så smet vi upp lite lagom "diskret" till publiktacket. Det ÄR skönt att få lite applåder ibland. Därefter var det panikätande för hela slanten. Skådisar, dansare, band, sminköser... ja alla sprang omkring som tokiga för att hinna äta, sminka om, flytta dekoren rätt etc innan nästa föreställning. De lyckades också klämma in lite mera soundcheck och repande däremellan. Adrenalin, någon? Jag, Sara och Niklas plockade ihop en del av KMs grejjor från Greenroom, och sen tog Niklas och jag Saras bil till SCB. Där... mötte vi Suzy och My, lastade in våra saker i nummer 4 (som vi hade som "förråd" för festen). Därefter for Niklas iväg för att lämna saker och hämta musik från förrådet. Vi tjejer stannade kvar på SCB för att börja förbereda saker... det var lite folk kvar där som höll på att fixa efter tidigare gäster. Kan inte säga att jag är imponerad. Vi skulle komma in 17.15 i den sal där själva sittningen skulle vara. Vi kom dit vid 18. Då höll de på att plocka ut och städa. En gigantisk kaffefläck torkade de upp självmant. Ölfläcken fick vi peka ut för dem.

Och så var det avdelningen ommöblering. Suzy och jag sysslade med det, medans My pysslade med bordsplaceringskorten. Mycket snygga blev de, hoppas folk lade märke till det. För övrigt... bord med högvis av kaffekoppar är inte lätta. De är tunga. Nåväl... ommöblering tills Marie och Erik kom med efterrätten, och så utrullande av dukar... och så satt Marie och jag med bordsplaceringen. Vid det här laget är folk redigt trötta, och lagom stressade. Kommunikationen är inte glasklar alla gånger, man måste ta om och om igen för att förstå varandra. Efter att ha gjort en liten karta över vart folk ska sitta så var det dags att omsätta den i praktiken... tjo, det var inte helt enkelt. Principer som styr bordsplaceringar när man är trött och stressad och har mängder av gäster som man inte vet något om är väldigt... intressanta. Satt och försökte göra en stor karta på ett A1. Misslyckades... det blev trångt, svårtläst... men färgkodningen var bra. Sen lurade jag Malin att hjälpa mig skriva rent medans jag började sprida ut namnskyltar. Malin är inte ens spexare, hon är bara en oerhört trevlig stödmedlem. Men oj, det var skönt att hon tog över det där. Annars hade jag nog sniffat mig tokig på ångorna från pennorna. Och då gör man ingen nytta. I slutet av projektet fick jag ett par till att springa, och så dirigerade jag utifrån kartan. Därefter var det dags att byta om.

Festen sen... jag började på något vis bakom fördrinkarna. Mycket spännande upplevelse att för majoriteten av festdeltagarna förklara att jag inte har en aning om vad drinkarna innehåller. Eller ja, jag hade typ aning om den ena. När Niklas dök upp fick han ta det, då han visste vad som var i, och jag fick leka dörrvakt. Snygga och välklädda människor släpptes in, inga andra. När jag trodde att alla kommit gick jag ner, kommunicerade lite med klubbmästare, gick till sittningssalen och kommunicerade med stjärnorna som fixat upplägning av förrätt, och ja. Precis när jag frågade dem hur det gick så sa de att "vi är precis klara", samtidigt då som "nu har alla gäster kommit". Sittningen kunde börja. Det var en trevlig sittning, jag var uppe och snurrade mer än andra. Det var ju uppläggning av huvudrätt, då jag lyckades hamna på "specialarna". Många gyckel var det under kvällen, och toastmastrarna var superbra på att hålla igång, och att hålla ögonen på KM för att hämtande av mat och liknande skulle fungera smidigt. Väldigt bra. Till efterrätten fick jag igen hälla upp punsch. Och i halvmörker... jaja. Mindre spillande, och glasen stod som jag tänker, så att...  :-) (Ja, de stod i tät formation 10*10 muggar) Och så Maries sockerchockskakeri. Jäjj!

Efter sittningen... tja, då var det för KMs del undanplockande, och efter viss kommunikation beslöt vi att städa ur den salen där och då. Var dock tvugna att slänga ut lite gitarrfolk... synd, men.... de hade säkert roligt ute på festen med. Dans och sånt hoppade jag helt över den här gången, så... jag kom hem rätt tidigt. Lade mig i sängen tjugo över sju. Erik stannade kvar och städade resten efter festen. Han kom hem tjugo i ett, och en stund efter det gick jag upp. Det är ju bra om man är lite vaken på dagen också...

Idag har jag mest tagit det lugnt, sett ett antal avsnitt av Gilmore Girls och så... men jag är trött, så jag ska snart sova. Så kanske man kan leva ett normalt liv imorgon. Då är det ju måndag och ny vecka. Nästa helg är det andra och sista föreställningshelgen. Det känns lite lugnt, vi fixade premiären, då fixar vi nästa också. Dessutom är det över när den är klar. Och framförallt har inte alla tokstressat i en hel vecka innan. Nu kommer faktiskt ett par dagar av relativt lugn. Skkönt värre.

Så... mycket har det varit. Och mer blir det. Men sen... förflyttas fokuset. Jag vet vem jag är, jag vet vart jag ska. Jag vet vad jag vill.

Det blir bra. Allt blir bra.