GSP

I oktober skrev jag här i bloggen om spexets årsmöte. Jag hade nämligen lagt en motion om att teckentolka en av Örebrospexets ordinarie föreställningar. En riktigt bra idé, som jag tror stenhårt på. Under året har jag hela tiden följt frågan, mestadels genom att tjata på producenterna, som var de som fick ansvaret för det hela. Jag har frågat "hur går det?" "hur går det?" "hur går det?" Jag har antydigt att om de har så mycket att göra som det låter som så kanske de ska delegera frågan till någon annan. Underförstått gärna någon som brinner för idén och har ett allmänt hum om hur det där systemet fungerar. I februari skickade jag ett rätt vasst mail med titeln "vill vi ha någon publik?" för då tyckte jag att de var sent ute. I förrgår skickade jag ett nytt mail där jag helt enkelt, övertydligt, frågade om det inte blir någon tolkad föreställning. Igår kom svaret. Det blir inget. För att tolkcentralen var "långt ifrånentusiastisk över uppgiften". Och så en utläggning om arbetsbörda på producenterna. Så så ligger det till. Den storstilade avslutning på min spexkarriär som jag tänkt mig blir inte riktigt av. Tänk vad coolt det hade varit om det verkligen hade hänt. Nåväl. Det är inte som om jag inte åstadkommit annat under mina år i spexet. Jag har gjort saker, och i en del fall har jag också gjort skillnad. Och jag har lyft en tanke som förhoppningsvis kommer leva kvar även efter att jag gått vidare till andra engagemang.

Så ni där ute som skulle vilja både se och höra... ni kan ju höra av er med frågor om tillgänglighet. Finns slinga? Finns tolkar? Kan man få ledsagarbiljett gratis? Allt sådant... Man ska aldrig ge upp. Envishet varar längst. Och det här, det tror jag på.

Se även kommentar här.

Mitt hjärta brinner. Det finns så mycket kärlek!