GSP

Det är en känsla, det där med Almedalen. Det är en annorlunda värld när hela Visby fylls av människor, överallt. Det är lobbyister, politiker, företag, organisationer... det är abnorma mängder flyers och foldrar, det är seminarium, mingel och en massa arrangemang. Det är otroligt roligt och intensivt. (Låter det möjligen som min beskrivning av ett helt annat arrangemang veckan innan?) Almedalen är till för att man ska träffa en massa människor. Det är till för dem som vill synas och höras. Själv skymtade jag förbi på Rapport en av dagarna, då Janne från DHB blev intervjuad. Jag har suttit i ett par paneler, jag har vandrat omkring och delat ut våra foldrar, jag har gått på seminarium och testat slingor, och jag har träffat politiker.

Skorna sprack, för övrigt. Och för att slippa gå in ett nytt par under veckan så gick jag in i en affär som sålde pälsar, ullprodukter mm alldeles i närheten av Almedalen (gatan bort från där SR hade sitt tält, SVT hade debatt, och Debattingen - förskolan höll till). Där träffade jag lugna och hjälpsamma människor med hög servicenivå. De sålde mig ett snabblagningskit för min stackars sko för billiga 10 kronor. Känns lite som att bara nålarna var värt mer än så. Då fick jag också en bit vaxad lintråd och tips om lämplig söm. Skorna höll sedan resten av veckan, och idag ska jag nog låta dem gå hädan, då de tjänat väl, men inte riktigt är så snygga längre, om man säger.

Vad har Almedalsveckan innehållit?
Jag var med i Unga Synskadades panel på seminariet "Lär min lärare". Det hade varit roligare med större publik, men var helt klart mycket trevligt. Jag är gärna med i fler sådana sammanhang.
Jag var med i en panel som utvärderade politikernas svar på Handikappsförbundens frågor om handikappspolitik. Från början var jag inplanerad på torsdagen, som är sossarnas dag, och skulle ha fått kommentera Ylva Johansson. Det blev dock ändrat, eftersom Unga Allergiker skulle åka, så fick jag en förfrågan om att byta dag, så jag fick fredagen istället. Det visade sig mycket lyckosamt, då jag mådde tokdåligt på torsdagen och var tvungen att ta en dag mer eller mindre "off". På fredagen var det sagt att det skulle vara KD:s Lars-Axel Nordell som skulle ha kommit. Det förändrades dock, och istället blev det Folkhälsominister Maria Larsson (KD) som kom dit. Resultat: klart mer uppmärksamhet, mer media, mer folk. Hon stannade dessutom kvar och satte sig på första parkett för att lyssna på vad vi sa efter att hon blivit utfrågad. Väldigt roligt att få kommentera då. Helt klart en kick! Många kom också fram till mig efteråt och sa att jag sagt bra saker. Hoppas på det. (Det bor en liten Jante-bo i mig som viskar att de bara säger så för att vara snälla, jag försöker överrösta honom med argumentet att de hade inte behövt säga något alls, så varför ljuga?)
Vår kampang har synts i olika media under veckan, vilket är riktigt roligt. Nu gäller det bara att hitta länkar till olika klipp och sånt i efterhand.
Det var också roligt att hoppa upp på stora scenen i Almedalen för att ta emot pris för bästa t-shirt under Almedalsveckan. Det var en tävling/modevisning som funkisbyrån annordnade, och de som röstade var publiken i Almedalen. Vi vann överlägset, vilket är kul.
Mer om vad vi pysslat med under Almedalsveckan kan man läsa om på vår kampanjsida Språk för alla.
En annan rolig sak är att sitta längst fram och lyssna på alla partiledartalen. Ibland har vi fått plats i bänkarna, ibland på grässlänten upp mot Stora scenen. Ibland har vi trängts med de politiska ungdomsförbunden, ibland inte. En stor eloge till alla tolkar i alla fall! De gör ett riktigt bra jobb.

Annars kan Almedalsveckan sammanfattas i soligt och varmt. Mina armar och min rygg bär tydliga spår av mina olika klädval, tischa, olika linnen... Dock har jag lyckats behålla huden, inte alltför hårt bränt alltså. Bara tydliga skillnader mellan rött och vitt.

Läs även andra bloggares åsikter om almedalen, Maria Larsson, KD, folkhälsominister, unga synskadade, unga hörselskadade, språk för alla, tillgänglighet, politiker, almedalsveckan, almedarling, handikappsförbunden, ingen är perfekt, partiledartal, ungdomsförbund

Jag fick för övrigt frågan om hur jag skulle agera om jag fick ansvar för Sveriges handikappspolitik. Mitt svar är och var att jag skulle se till så att alla andra ministrar visste att jag har ansvaret för även deras frågor. Vad är kollektivtrafik om inte alla kommer på bussen, eller om inte alla kan uppfatta den information som är nödvändig för att orientera sig fram? Anledningen till att all politik faller under handikappspolitiken är helt enkelt att våra frågor är allas frågor. Därför att vi lever i samma samhälle, samma Sverige. Vi vill delta i samma debatter, vi vill åka samma bussar och tåg. Vi vill gå i samma skola och ha samma möjlighet till vidareutbildning och jobb. Vi vill också delta till samhällets välfärd. Samma samhälle, allas samhälle.

Intressant?