GSP

Det händer en hel del i Örebro nu för tiden. Det har väl hela Sverige märkt. Mördade universitetslärare, våldtäckter och en massa annat otrevligt. Och det är staden där jag bor. Och jag trivs i Örebro, men det är inte utan att man blir illa till mods över alla sjuka människor som gör sjuka saker. Det känns dock oftast abstrakt, som att det inte rör mig. Det känns oftast rätt avlägset. Det som finns på närmre håll är grannar. Och i vår trappuppgång finns det några som inte mår helt bra. Det är ofta fester, och ofta mycket folk. Och de som syns oftast har inte alls styr på sig själva. Rejält påverkade, om man säger så. Och det är tragiskt. På något vis känns det som att sommaren inneburit ett uppsving i antalet fester, och också ett uppsving i antalet högljudda gräl. Och nu när det står fönster öppna i varje lägenhet kan också jag höra hur de skriker och gormar och kastar saker. I måndags fick min sambo en rejäl adrenalinkick, då vi hörde hur någon försökte ta sig in genom den låsta ytterdörren. Vi har ju fönster precis där, så när vi tittade ut så såg vi att det var polisen. Sambon sprang ut för att släppa in polisen, och han berättade för mig att det stått en ung kille på insidan och hållit emot ytterdörren. Under många timmar efteråt var det poliser som kom och gick i vår trappuppgång. En kvinna satt också och grät utanför vår ytterdörr (trappan till alla andra våningar går där). Efter att jag gått och lagt mig så knackade det på vår ruta, och min sambo fick hjälpa polisen att leta stöldgods. De ville nämligen ner i källaren. För oss lekmän kändes det väldigt dramatiskt, och särskilt sambon var hög på adrenalin. Vi letade i tidningar och på andra ställen efter nyhetsrapportering, och det vi hittade var det här.

Igår var det en helt annan typ av händelse som störde mitt ordningssinne. På förmiddagen såg jag en man i randig tröja slira in i trapphuset genom ytterdörren. Jag tänkte inte så noga på det, jag mest registrerade att han var uppenbart inte nykter. Några timmar senare (men fortfarande innan lunch) hör jag ytterdörren gå upp igen och jag kastar en blick åt köket till och ser samme man slira ut. Han tar sig ut genom dörren, svänger så han står vänd mot vårt köksfönster, och där börjar han kissa. Ytterligare några timmar senare såg jag samma man slira omkring på gräsmattan mellan oss och dagiset. Dock kom han inte tillbaka hit. Han gick ostadigt runt, och försvann...

I att ha lägenhet ingår att ha grannar väldigt nära. Men jag tror att vissa av våra grannar inte mår så bra.