GSP

Jag har varit jobbsökande länge nu. Även under den period då jag återvände till pluggandet (för att slippa Arbetsförmedlingens ordningar) så sökte jag jobb. Läste annonser, letade, skrev ansökningar. Hoppades, väntade... fick standardiserade avslagsmail. Jag fyllde i otaliga ansökningsformulär med mer eller mindre intelligent design. Oftast mindre intelligent. Jag föredrar helt klart att bara maila in en ansökan.

I fredags hände det dock, det jag längtat så efter. Det jag jobbat så hårt för. Det jag haft så mycket ångest över. I fredags erbjöds jag en tjänst, som vikarierande Generalsekreterare på Unga Hörselskadades kansli i Stockholm. Processen har varit... kort. Och det har känts konstigt. Det började med att vi fick reda på att Maria tänkte börja plugga igen. Vi planerade in för Personalgruppsmöte, och fick besked och formell ansökan om tjänsteledighet. Jag bestämde mig för att söka, och var därför inte särskilt inblandad i processen. Men ändå... det är en märklig känsla att kallas till intervju av någon man känner. Det är svårt att veta hur man ska hantera situationen. Fast å andra sidan vet jag ju att det var lika märkligt för dem. Och att de tvingades ta tuffare beslut. I måndags var jag på tre möten i Stockholm i egenskap av ordförande i UH, och därför tillhörande vissa arbetsgrupper. Sedan åkte jag till Uppsala och umgicks med Erik och fortsatte söka jobb. På onsdagen var jag på intervju. Då fick jag också nycklarna till kansliet för att kunna låsa upp på den nu kommande helgens styrelsemöte. För fick jag inte tjänsten skulle jag ju fortfarande vara ordförande. Också en märklig situation. På och inför intervjun bemödade jag mig om alla de små saker som visar att man tar situationen på allvar, även när det är människor jag känner. Jag klädde upp mig i kläder som skulle signalera hur seriös jag är och vill vara. Jag hade med mig en mapp med betyg och sånt. Och svarade på frågorna på de bästa sätt jag kunde. Och den här gången räckte det. Mina erfarenheter, min utbildning, och allt annat tillsammans... nu är det jag som har lyckats i jobbspelet. Jag är vikarierande Generalsekreterare fram till 25 februari. Chanser till förlägning finns helt klart. Det är lycka, det är skönt att äntligen få göra något vettigt på dagarna. För att syssla med jobbsökande är fruktansvärt själdödande.

Igår skrev vi på anställningsavtal och löneförhandlade. Läskig upplevelse. Men nu är det i alla fall klart. Idag är min sista dag som ordförande för UH, och på torsdag börjar jag arbeta. Det blir en intensiv start, eftersom jag kommer börja med att arbeta helg med UH:s styrelsemöte. Gammal arena, men ny roll.

Det är mycket att tänka på och fundera över nu, men jag gör så gott jag kan, skriver listor. Funderar. Planerar.

Livet blir annorlunda nu. Helt klart.