GSP

Jag vet inte... det kommer ut nya annonser varje dag, och alltid finns det något man kan söka. Många jobb verkar till och med roliga och intressanta. Men det känns ändå motigt, att sitta framför datorn och skriva ihop ansökningsbrev efter ansökningsbrev. Utan att veta om man är rätt för jobbet, vad rekryteraren tänker när han/hon läser ansökan. Hur snabbt man sorteras bort. Att ständigt bli bortsorterad är det jobbigaste av allt. Då är det skönt att veta att det inte alltid är så. Det är skönt att känna sig åtråvärd och eftertraktad. Det är skönt att minnas segrar och de gånger man lyckats. Jag är så tacksam för mina år som ideellt aktiv, det har gett så mycket mer än nöjet för stunden. Det har gett mig en känsla av att jag är bra, att jag är duktig, och att jag kan vad jag vill.

Idag är en sån där dag då jag mest av allt bara önskar att någon skulle ringa mig och erbjuda drömjobbet. Bara klappat och klart, bara för att jag är jag, och jag är helt fantastisk. Fast jag vet ju att verkligheten inte riktigt ser ut så. Men drömma kan man ju alltid.


Jag har hängt upp resten av spexaffischerna idag. Mer färg i hallen, mer kärlek på väggarna. Det måste ju bara vara bra! :-)