Mina liv - snöyra
Tror dagens väder sammanfattar min sinnesstämning rätt bra.
Det är dålig sikt, vitt, snöyra... inte jättekallt, men skönt att bylsa på sig. Skönt att söka skydd.
På en kant så är HRF:s kampanj igång. I torsdags öppnade de med stor stil, mitt i Stockholm Central. SVT rapporterade (22.42 in i sändningen), likaså DN och SR.
Själv sörjer jag över att inte kunna vara med på de två kommande styrelsemötena med UH. Men det ena krockar med Eriks och min flytt. Det andra krockar med spexets mittsits. Och de två föreställningarna utan den ena producenten? Nej... prioritering!
På spexkanten är läget tja... mycket går bra, riktigt bra. Men... affischer, sponsorer... skulle varit kul om det hade varit klart nu. Men det är det inte.
När det gäller flytten så... mycket är packat, vi har en massa lådor som redan flyttat iväg till Rosta. Bara för oss att komma efter. Jag känner dock att jag saknar överblick. Alla möbler står ju till exempel kvar...
Ute är det snöyra idag. I mitt huvud snurrar tankar, nyheter, personer jag borde prata med... så jag blir alldeles yr.
Någon som vill köpa en bäddsoffa?
Här finns också länkar till orginalförsäljarens bilder på produkten (soffläge och sängläge). Yttermått – bredd 126 cm, höjd 86 cm, sitthöjd 42 cm, djup 93 cm. Bäddmått 120 x 198 cm. Nypris 2495kr + frakt från Borås. Jag säljer den för halva priset, och du/ni kan komma och hämta den i vår lägenhet när du vill. De blommiga kuddfodralen på min blid har jag själv sytt. Vill du ha dem också kan vi säkert komma överrens om något.
Soffan var jättesmidig när jag bodde i en etta i Bågen... nu ska Erik och jag flytta till en tvåa och har andra ambitioner med möbleringen.
Det är dålig sikt, vitt, snöyra... inte jättekallt, men skönt att bylsa på sig. Skönt att söka skydd.
På en kant så är HRF:s kampanj igång. I torsdags öppnade de med stor stil, mitt i Stockholm Central. SVT rapporterade (22.42 in i sändningen), likaså DN och SR.
Själv sörjer jag över att inte kunna vara med på de två kommande styrelsemötena med UH. Men det ena krockar med Eriks och min flytt. Det andra krockar med spexets mittsits. Och de två föreställningarna utan den ena producenten? Nej... prioritering!
På spexkanten är läget tja... mycket går bra, riktigt bra. Men... affischer, sponsorer... skulle varit kul om det hade varit klart nu. Men det är det inte.
När det gäller flytten så... mycket är packat, vi har en massa lådor som redan flyttat iväg till Rosta. Bara för oss att komma efter. Jag känner dock att jag saknar överblick. Alla möbler står ju till exempel kvar...
Ute är det snöyra idag. I mitt huvud snurrar tankar, nyheter, personer jag borde prata med... så jag blir alldeles yr.
Någon som vill köpa en bäddsoffa?
Här finns också länkar till orginalförsäljarens bilder på produkten (soffläge och sängläge). Yttermått – bredd 126 cm, höjd 86 cm, sitthöjd 42 cm, djup 93 cm. Bäddmått 120 x 198 cm. Nypris 2495kr + frakt från Borås. Jag säljer den för halva priset, och du/ni kan komma och hämta den i vår lägenhet när du vill. De blommiga kuddfodralen på min blid har jag själv sytt. Vill du ha dem också kan vi säkert komma överrens om något.
Soffan var jättesmidig när jag bodde i en etta i Bågen... nu ska Erik och jag flytta till en tvåa och har andra ambitioner med möbleringen.
Konsten att ha ett fungerande förhållande...
Jag tror inte riktigt att veckans planering är helt genomtänkt.
Efter förra veckan, då jag tentapluggade ända till fredagskvällens tenta, för att sedan ha en hel spexhelg så kommer då denna vecka.
Måndagkväll - manusmöte (= både Erik och Gudrun är hos Sara)
Tisdagskväll - statistrep (= Erik är nere på campus)
Onsdagkväll - rollspel (vi är hos Niklas och Louise)
Torsdagskväll - styrelsemöte (Gudrun är hos Pontus)
Fredagkväll - massagekurs (vi ska hem till Teo och Mona)
Lördag - rollspel med tjejgruppen
Så, eh... tid för bara vi två? Tja... får väl jobba in det på något annat än kvällstid.
Och mamma - förlåt att det blev så kort i telefonen. Jag ringer imorgon!
Efter förra veckan, då jag tentapluggade ända till fredagskvällens tenta, för att sedan ha en hel spexhelg så kommer då denna vecka.
Måndagkväll - manusmöte (= både Erik och Gudrun är hos Sara)
Tisdagskväll - statistrep (= Erik är nere på campus)
Onsdagkväll - rollspel (vi är hos Niklas och Louise)
Torsdagskväll - styrelsemöte (Gudrun är hos Pontus)
Fredagkväll - massagekurs (vi ska hem till Teo och Mona)
Lördag - rollspel med tjejgruppen
Så, eh... tid för bara vi två? Tja... får väl jobba in det på något annat än kvällstid.
Och mamma - förlåt att det blev så kort i telefonen. Jag ringer imorgon!
Cynisk - idealist
Jag har börjat betrakta vissa individer i min omgivning allt mer cyniskt. Från att förut ha varit härliga, engagerade människor så ser jag nu mest bara tröttsam naivitet. Det är verkligen jättetråkigt, och jag funderar på varför min syn på dem förändrat, för de är likadana nu som de var då. Kanske är det att jag sett mer av de där rosafluffiga drömsidorna, kanske är det det att jag själv är inne i en så fruktansvärt realitetsförankrad period. Mina dagdrömmar har också attackerat av en ovälkommen realitetsförankring, men jag försöker göra det bästa av situationen. Det irriterar mig att jag tänker illa om människor som det egentligen inte är något fel på. Egentligen är det jättebra att de faktiskt tror på allt det de säger och gör. Jag kan tänka mig att det finns ännu mer cyniska människor runt omkring som har en hel del åsikter om mina engagemang, och det jag brinner för. Och ändå... varför blir jag så irriterad på vissa sorters uttalanden? I ett fall vet jag mycket väl vad jag irriterar mig på. Det där att ta vilket fenomen som helst och förklara att det är ett bevis för ... ja, det som den här människan brinner för just nu. Vilket fenomen som helst, oavsett hur långsökt. Oavsett kontext ska allt innehåll flyttas till en helt annan kontext, och plötsligt stå för helt andra värderingar. OK för att brinna för något, men det är hopplöst trångsynt att inte kunna se att människor kan ha andra alternativ, och fortfarande inte vara onda. Var och en måste ju få utgå från sin egen verklighet, annars kommer man ingen vart. Naivt och trångsynt kallar jag det. Tröttsamt och barnsligt är det också. Det är bra att engagera sig och vilja saker, men kan man inte se från andra håll än sitt eget, då blir det ingenting alls. Det är därför jag känner mig så cynisk. Och sen spiller känslorna av sig på besläktade själar, som egentligen inte trillat i den fällan. Fan också. Jag vill ju väl. Egentligen. Och att uppmuntra... tur att det här handlar om individer som jag inte träffar så ofta. Då hinner jag lugna ner mig tills vi ses, och vara den jag egentligen är. Jag är ju idealist på så vis att jag tror på de ideella krafterna, och engagemanget i de enskilda individerna och förmågan att tillsammans utföra stordåd. En idé som många sluter upp kring kan spränga verkligheter. Det tror jag på. Benhårt. När jag inte bara är en trött realist som cynsikt ser på vilsegångna själars fåfänga strävanden mot mål de inte kan se.
Av någon anledning fastnade jag för denna dikt av Gustaf Fröding:
(kanske passar den sammanhanget)
Av någon anledning fastnade jag för denna dikt av Gustaf Fröding:
(kanske passar den sammanhanget)
Nu är jag led vid tidens skism
emellan jord och stjärnor.
Vår idealism och realism
de klyva våra hjärnor.
Det ljugs när porträtterat grus
får namn av konst och fägring.
En syn, som svävar skön och ljus
i skyn, är sann som hägring.
Men strunt är strunt och snus är snus,
om ock i gyllne dosor,
och rosor i ett sprucket krus
är ändå alltid rosor.
För övrigt är det dumt att glömma bort att äta
Hade nog inte världens mest smarta planering idag. Att tänka "det gör jag efter lunch" om något jobbigt... tydligen jobbade mitt undermedvetna fram en riktigt bra strategi för att slippa konfrontation med det jobbiga. Om man inte äter lunch, då blir det ju aldrig efter lunch. Smart. Verkligen. Synd bara att det är något som måste göras. Och det heöst förra veckan. Annars är min planering tajt, späckad och osund. Men får jag ihop den här veckan, så blir det bättre sen. Och förhoppningsvis ännu bättre när vi börjar på nästa termin. Jag tror det. Känns så avlägset just nu bara... men det ordnar sig kanske, på nått vis.
Det ironiska är att det finns annat med samma deadline, som jag inte planerat in. Vet inte riktigt hur jag ska få ihop det hela, men det kanske kan bli bra... på nått sätt. Prioritera är svårt, särskilt när man vet att andra blir besvikna, oavsett vilket beslut man tar. Vem ska man drabba? Uff... svårt, svårt.
Och i det sinnestillståndet försöker jag fatta en del beslut. Kan just nu inte säga så mycket mer än att det inte går bra.
Det ironiska är att det finns annat med samma deadline, som jag inte planerat in. Vet inte riktigt hur jag ska få ihop det hela, men det kanske kan bli bra... på nått sätt. Prioritera är svårt, särskilt när man vet att andra blir besvikna, oavsett vilket beslut man tar. Vem ska man drabba? Uff... svårt, svårt.
Och i det sinnestillståndet försöker jag fatta en del beslut. Kan just nu inte säga så mycket mer än att det inte går bra.
Uppdatering?
Det händer mycket nu... jag överbokar mig själv, och får panik när jag inte kan hitta min almanacka. Och jag mår dåligt varje gång jag ser att jag fått ett nytt mail, av rädsla för att det ska innebära mer att göra. Det är inte bra, det inser jag ju själv. Men hur kommer man ur det? Jag vill ju inte vara den som sviker. Och det är ju så roligt. Egentligen.
I helgen var det styrelsemöte med Ungdomsrådet. En tredjedel var borta, och vi hade många tunga punkter på bordet, men roligt var det. Och skönt att få träffa gänget. På lördagkvällen var det bowling inplanerat. Jaja... jag har bowlat typ en gång förut. Var inte särskilt imponerad av spelet då heller. Jag blev glad när jag lyckades få ner alla tio käglorna (dvs en spärr på andra kulan). Men... eh... jag blev mest trött i högerarmen och huvudet. Skrammel och hög musik. Jag ser verkligen inte tjusningen i sporten/spelet. Inte är det särskilt socialt heller, vissa blir kompetitiva, prata med varandra går inte... nä, inte min grej. Men mötet var kul. Får väl se hur de belut vi tagit landar. Vissa skickas vidare till årsmötet, och då blir det mer argumentering... vissa saker ska genomföras rakt av. Och tja... det blir nog bra.
När jag kom hem igår, så gick jag och Erik iväg för att kolla när Louise och Niklas tänkte gå till Suzy och Magnus, vilket visade sig vara ungefär på en gång (med omväg). Sen var vi där, drack glögg, småpratade, och hade det allmänt mysigt. Verkligen den perfekta avslutningen på helgen.
När det gäller eget adventspyntande så har det inte hunnits med än. Inte städande heller, men tja... tänkte sätta igång lite med det nu, och sen pynta... och så. Känns som att det är det som behövs just nu.
I helgen var det styrelsemöte med Ungdomsrådet. En tredjedel var borta, och vi hade många tunga punkter på bordet, men roligt var det. Och skönt att få träffa gänget. På lördagkvällen var det bowling inplanerat. Jaja... jag har bowlat typ en gång förut. Var inte särskilt imponerad av spelet då heller. Jag blev glad när jag lyckades få ner alla tio käglorna (dvs en spärr på andra kulan). Men... eh... jag blev mest trött i högerarmen och huvudet. Skrammel och hög musik. Jag ser verkligen inte tjusningen i sporten/spelet. Inte är det särskilt socialt heller, vissa blir kompetitiva, prata med varandra går inte... nä, inte min grej. Men mötet var kul. Får väl se hur de belut vi tagit landar. Vissa skickas vidare till årsmötet, och då blir det mer argumentering... vissa saker ska genomföras rakt av. Och tja... det blir nog bra.
När jag kom hem igår, så gick jag och Erik iväg för att kolla när Louise och Niklas tänkte gå till Suzy och Magnus, vilket visade sig vara ungefär på en gång (med omväg). Sen var vi där, drack glögg, småpratade, och hade det allmänt mysigt. Verkligen den perfekta avslutningen på helgen.
När det gäller eget adventspyntande så har det inte hunnits med än. Inte städande heller, men tja... tänkte sätta igång lite med det nu, och sen pynta... och så. Känns som att det är det som behövs just nu.
Nu har jag gjort det igen...
... planerat in alldeles för mycket. Men det är ju så roligt. Det börjar bli dags att rota i biljetter och sånt... lite surt att vissa är så off på digital kommunikation, men... jaja. Kanske kan overrulea lite... *funderar*
Kroppen säger ifrån big time på min stressnivå. Och det har jag verkligen inte tid med. (Ja, jag hör hur det låter, men det är så det är.) Svullna ögonlock, stel rygg, ont i magen/huvudet/båda... varje dag. Och en konstant trötthet som bekämpas med fokus, te och arga blickar. Sunt, jag vet... fast jag sover i alla fall hyfsat om nätterna, och det är verkligen behövligt. Och jag har bokat in en resa hem till Gräfsnäs, då kan jag koppla bort en hel del i alla fall. Vissa saker går nämligen inte att göra på distans.
För övrigt hade jag en formulering som min MSN-status i morse: "En dag kvar av 25". En dag... det är helt galet, sedan kommer ytterligare en rad organisationer (mestadels företag) sätta en annan stämpel, en annan (pris)klass.
Andas in, andas ut... och se vad som komma skall.
Idag hade vi föreläsning i en datorsal. Inte bra. Alltså... jag förstår det praktiska med det "så här gör man..." och folk får testa, men... *gäsp* Dåligt med syre, jobbigt surr konstant, och huvudvärken är ett faktum. Den ligger aldrig särskilt långt bort nu för tiden. Och jag fachineras ständigt över hur olika folk är på vad som är lätt och svårt. Konsten att skriva in 16 siffror i ett exceldokument till exempel... det tog åtskilliga minuter innan alla var med. Eller konsten att högerklicka. Det är svårt det... *trött och bitter*
På den positiva sidan finns spexproduktionen. Det händer mycket, arbetet rullar på, folk är trevliga. Det känns som att det är en bra stämning. Får hoppas, och jobba för, att det håller hela vägen. Lite farhågor finns, här och där, men jag håller ögonen på dem. Jag försöker hålla en öppen dialog om vissa saker, och vara öppen för andras idéer och tankar. Ledarskap är en konst, tur att vi är två som samarbetar.
Vi hade pysselhelg nu i helgen, med piratfest. Riktigt roligt, både spexpysslandet och sittningen. Och utstyrseln jag valde för sittningen föranledde en hel del kommentarer, särskilt från killarna. Och en hel del av kommentarerna var väldigt... ogenomtänkta. Som i att "jag vill säga något, men vet inte vad". Mona nöjde sig med att konstatera att toppen var ekivok.
Idag trillade flyttkorten ner i brevlådan... får fundera ut vilka som ska få pappersversionen av dem, och vilka som ska få mailversionen. Det blir nog en generationsfråga. Men Erik och jag får prata ihop oss först...
Just nu sitter jag i två styrelser, båda ska ha möte den här veckan. Spexets på onsdag, och UH:s i helgen. En tur till Stockholm blir det även i nästa vecka, men då är det dags för representation. Fast inte för den förening jag brukar representera, utan för den mer galna, mer örebrobaserade. Nå, det blir kul. Logistiken kring det hela kan dock bli... intressant. Men det är mitt eget fel. Och för att jag leker med tanken på att klämma in saker som inte får plats... Det ordnar sig nog när jag väl sätter mig med det.
Det är mycket som händer, helt enkelt, men jaja... det blir nog bra.
Kroppen säger ifrån big time på min stressnivå. Och det har jag verkligen inte tid med. (Ja, jag hör hur det låter, men det är så det är.) Svullna ögonlock, stel rygg, ont i magen/huvudet/båda... varje dag. Och en konstant trötthet som bekämpas med fokus, te och arga blickar. Sunt, jag vet... fast jag sover i alla fall hyfsat om nätterna, och det är verkligen behövligt. Och jag har bokat in en resa hem till Gräfsnäs, då kan jag koppla bort en hel del i alla fall. Vissa saker går nämligen inte att göra på distans.
För övrigt hade jag en formulering som min MSN-status i morse: "En dag kvar av 25". En dag... det är helt galet, sedan kommer ytterligare en rad organisationer (mestadels företag) sätta en annan stämpel, en annan (pris)klass.
Andas in, andas ut... och se vad som komma skall.
Idag hade vi föreläsning i en datorsal. Inte bra. Alltså... jag förstår det praktiska med det "så här gör man..." och folk får testa, men... *gäsp* Dåligt med syre, jobbigt surr konstant, och huvudvärken är ett faktum. Den ligger aldrig särskilt långt bort nu för tiden. Och jag fachineras ständigt över hur olika folk är på vad som är lätt och svårt. Konsten att skriva in 16 siffror i ett exceldokument till exempel... det tog åtskilliga minuter innan alla var med. Eller konsten att högerklicka. Det är svårt det... *trött och bitter*
På den positiva sidan finns spexproduktionen. Det händer mycket, arbetet rullar på, folk är trevliga. Det känns som att det är en bra stämning. Får hoppas, och jobba för, att det håller hela vägen. Lite farhågor finns, här och där, men jag håller ögonen på dem. Jag försöker hålla en öppen dialog om vissa saker, och vara öppen för andras idéer och tankar. Ledarskap är en konst, tur att vi är två som samarbetar.
Vi hade pysselhelg nu i helgen, med piratfest. Riktigt roligt, både spexpysslandet och sittningen. Och utstyrseln jag valde för sittningen föranledde en hel del kommentarer, särskilt från killarna. Och en hel del av kommentarerna var väldigt... ogenomtänkta. Som i att "jag vill säga något, men vet inte vad". Mona nöjde sig med att konstatera att toppen var ekivok.
Idag trillade flyttkorten ner i brevlådan... får fundera ut vilka som ska få pappersversionen av dem, och vilka som ska få mailversionen. Det blir nog en generationsfråga. Men Erik och jag får prata ihop oss först...
Just nu sitter jag i två styrelser, båda ska ha möte den här veckan. Spexets på onsdag, och UH:s i helgen. En tur till Stockholm blir det även i nästa vecka, men då är det dags för representation. Fast inte för den förening jag brukar representera, utan för den mer galna, mer örebrobaserade. Nå, det blir kul. Logistiken kring det hela kan dock bli... intressant. Men det är mitt eget fel. Och för att jag leker med tanken på att klämma in saker som inte får plats... Det ordnar sig nog när jag väl sätter mig med det.
Det är mycket som händer, helt enkelt, men jaja... det blir nog bra.
Yes!
Godkänd på statistik-tentan. Med tanke på hur lugn jag var innan, och hur självsäker, så hade det varit pinsamt annars. Men nu är det iaf klart, och jag har fått in poäng för halva terminen i ett svep. Skönt att ha det bakom sig. Nästa tenta är om en månad (på Eriks födelsedag), då blir det undersökningsmetodik. Än har jag inte hittat några svårigheter där heller... Och regressionen... tja... lite mer krävande, men inte direkt konstig.
För övrigt... jag verkligen längtar efter första gången man får höra ett genomdrag med låtar, dvs provföreställningen. Clamour for Glamour, åh, jag älskar den! Visionen, karaktären, stilen... och när texten väl är färdig och godkänd... *stolthet*
För övrigt... jag verkligen längtar efter första gången man får höra ett genomdrag med låtar, dvs provföreställningen. Clamour for Glamour, åh, jag älskar den! Visionen, karaktären, stilen... och när texten väl är färdig och godkänd... *stolthet*
En omstart är inte alltid så kul
Jag har jobbat ett tag med ett större stickningsprojekt. Har väl gått frammåt, fast långsamt. Lite ovant att sticka alls, och rundstickor har jag aldrig använt, och de här är nya, så de rullar ihop sig hela tiden. Igår upptäckte jag dock att jag på något sätt lyckats vrida till stickningen, så det finns egentligen inget upp och ner, och det funkar ju inte sen när det färdiga plagget ska användas. Så det var bara att repa upp allt arbete... och börja om. En omstart är inte alltid så kul.
Något annat som börjat om, kommit tillbaka, kommit på nytt... jag är förkyld. Igen är det svårt att andas, svårt att svälja, ögonlocken är tunga och svullna... inte kul. Erik vaknade upp med svullna ögonlock igår, så... *grimaserar* Bra är det inte, på den fronten.
På den positiva sidan så har jag bokat tågbiljetter för en kort tur hem till Gräfsnäs. Så välbehövligt! Kanske kan jag hinna med ännu en tur innan jul, om jag bokar smart... kanske. Lite beroende på familjens Norgeplaner och sånt.
Snart dags att fundera på nyår också...
Och flyttplanerna... jag har idéer om hur jag skulle vilja möblera, men... det var det där med pengar, att köpa nya möbler etc... och de gamla, vad gör man med dem?
Mycket är det som rör sig i mitt huvud. Plugg, föreningar, projekt.... massa kul, helt enkelt.
Något annat som börjat om, kommit tillbaka, kommit på nytt... jag är förkyld. Igen är det svårt att andas, svårt att svälja, ögonlocken är tunga och svullna... inte kul. Erik vaknade upp med svullna ögonlock igår, så... *grimaserar* Bra är det inte, på den fronten.
På den positiva sidan så har jag bokat tågbiljetter för en kort tur hem till Gräfsnäs. Så välbehövligt! Kanske kan jag hinna med ännu en tur innan jul, om jag bokar smart... kanske. Lite beroende på familjens Norgeplaner och sånt.
Snart dags att fundera på nyår också...
Och flyttplanerna... jag har idéer om hur jag skulle vilja möblera, men... det var det där med pengar, att köpa nya möbler etc... och de gamla, vad gör man med dem?
Mycket är det som rör sig i mitt huvud. Plugg, föreningar, projekt.... massa kul, helt enkelt.
Intensiva dagar
Det har varit några intensiva dagar nu. Det blir så ibland. Särskilt när alla delar av livet sammanfaller.
Mest hattigt blev det i torsdags. Från föreläsning på universitetet (Regressionsanalys) till Referensgruppsmöte för projektet "Arbetsmarknaden för döva och hörselskadade" (läs mer om det på UH:s blogg). Direkt efter det så ägnade Louise och jag oss åt seriöst handlande inför vår gemensamma 50-årsfest. Först systemet, därefter ÖoB och Coop Extra. Massa mat, fluffiga bollar och papperstallrikar etc. Och roligt hade vi, även när vi handlade. Hon trött efter jobbet, och jag efter en lång dag av stressande och sånt. Efter handlingen dök vi ner i teknikhuset, sa hej till dekor och kostym som höll på att jobba. Därefter ner i spexförrådet för att hitta smink och kostymer till kulturnatten. "Hade Carter byxor?" undrade jag halvhögt för mig själv, och Louise dog av skratt. Men eftersom karaktären sitter i kläderna menade jag bara att fråga huruvida nämnda byxor egentligen befann sig på den framtagna galgen. Jaja... Efter det stressde vi uppför backen, lämnade in matvaror och annat i Louises lägenhet, och drog till Tallrisvägen för att hälsa på lokalansvariga och hämta ut nycklar, samt möta de som skulle ha lokalen på fredagen, dvs precis innan oss. Teorin i att vi fick möta dem var att de skulle vara mer motiverade att städa, och att slippa att ord står mot ord på söndagen, när det var dags för städbesiktning. Oh well...
På fredagen skulle jag ha haft föreläsning, men jag var tvungen att fixa en del saker privat just då. Dock hann jag med att simma lite med Mona, vilket var både trevligt och nyttigt. Sedan ägnades en hel del tid åt att förbereda för bordsplaceringen till lördagen. Småpratande och sådant med Herrljungafolket, samt Niklas och Louise var inte helt fel. På kvällen var det Kulturnatten, och vi gav oss in till centrum för att se Örebrospexets framförande på Konserthusets stora scen. Teckenspråkstolk fanns, vilket var lite spännande att se. Nu har jag ännu fler funderingar på hur det ska ordnas så det blir mycket bättre i vår. Efter Örebrospexframförandet gick vi till Pitchers och tog "en öl" (dvs slumpvis mer eller mindre alkoholinnehållande dryck). Mycket trevligt.
På lördagen var det då dags för 50-årsfesten, den som varit inplanerad sen någon gång på tidig höst förra året. Den som planerats, diksuterats... och till sist genomförts. På morgonen gick jag över till Louise, och hon, jag och Alice började mecka med placeringskorten. Riktigt roligt. Vid typ halv ett gick jag över till lokalen för att börja med huvudrätten, medan Alice och Louise jobbade på efterrätten i Louises kök. Erik kom och hjälpte mig ganska snart, och det var tur det, för det visade sig att det inte var särskilt städat i lokalen när jag kom. Iiiinte imponerande. Golvet var "kornigt" av grus, och mina strumpor var långt ifrån vita när jag vandrat runt i lokalen. Jag fick börja med att torka av alla bord innan jag vågade ställa ifrån mig något. Erik började med att moppa golvet, eller ja... han var tvungen att göra rent själva moppen först. Jag hackade och skivade rotfrukter i en evighet, och när vi städat, och lagat, och bakat och fixat klart så samlades vi alla i lokalen, och var i princip redo när gästerna kom. Dvs maten var ju inte helklar, men det kan ju inte serveras precis på en gång folk kommer, man måste ju hinna mingla lite också. Menyn var helvegetarisk och totalt laktosfri. Till huvudrätt blev det rotfruktsgratäng och honungsglacerade rotfrukter samt sallad. Till det serverades vitt vin (med eller utan alkohol) och Hallands fläder. Till efterrätt blev det knäckig äpplepaj samt vaniljglass (har var det olika byttor för laktosare och andra). Till det någon form av dessertjox med äpplesmak som visade sig vara vansinnigt söt. Det sjöngs, pratades, skrattades och vi fick till och med ett tal. Presenter mottogs tacksamt och glatt, och vi var i gång till halv fem på morgonen. Sen städade vi, och gick hem för att sova... eller vi och vi... jag var rätt trött vid det laget, så det var Louise, Erik, Fredrik och Julia som städade. Stort tack till er!
På söndagen var det, för min del, dags för en tur till Södertälje. Efter hela tre timmars sömn gick jag upp och begav mig iväg. Jag somnade rätt snart i bilen på väg dit, och mådde rätt bra väl framme i Södertälje. En liten utläggning om Södertäljevisiten finns här, och tja... efter uträttat arbete plockade jag fram min dator för att beställa biljett hem (jag var nämligen lite osäker på hur länge jag skulle stanna). Lite trixande fram och tillbaka, och till sist var biljetten fixad. Började med att skriva ner bokningsnumret. Skulle precis skriva ner de olika anslutningarna när datorn dog av batteribrist. Oups! Tur att jag tog bokningsnumret först iaf. Sen irrade jag runt ett tag i centrala Södertälje i jakt på lunch. Det gick väl sådär... men jag tänkte att det finns nog en pressbyråaffär eller liknande på tågstationen (Södertälje syd) så jag var inte överdrivet orolig. Hoppade på bussen till syd, och tja... jag tycker den där stationens perronger är vansinnigt läskig. Den är ju typ jättehögt upp. På Södertälje syd blev jag dock besviken. Där fanns ett café. De sålde sötsaker och snask. Inget matigt. Då jag inte hade ätit något annat än en skål gröt och en macka på hela dagen var jag vid det laget hungrig. Så jag köpte chips och dricka för överpris, och skickade ett SMS till Erik med förvarning om när jag skulle komma hem, och att jag då skulle vara mycket hungrig. Då var klockan strax efter 15. Två timmar av dåsande senare var jag i Örebro. 12:an missade jag, så jag tog 14 till universitetet och gick uppför backen. Halvvägs började ryggsäcken skava, så jag tänkte ringa Erik för att höra hur det gick för honom, lite uppmuntran på vägen så där... dock inget svar. Så jag tultade och gick vidare. Kommer hem. Finner dörren låst. Och hittar inga nycklar, de hade jag visst inte fått med mig hemifrån nio timmar tidigare. Aj då. Ringer på dörren, och sätter mig i trappen. Då var jag redigt trött.
Idag har jag mest ägnat mig åt återhämtning, vilket har varit välbehövligt.
Nu ska jag leta namn. Och tja... kanske sticka en bit till på mitt projekt. Om man nu ska börja sticka igen så ska det i alla fall vara på något kul... :-P Men jag är nog helt galen. Fast det trivs jag med.
Avkoppling nästa!
Mest hattigt blev det i torsdags. Från föreläsning på universitetet (Regressionsanalys) till Referensgruppsmöte för projektet "Arbetsmarknaden för döva och hörselskadade" (läs mer om det på UH:s blogg). Direkt efter det så ägnade Louise och jag oss åt seriöst handlande inför vår gemensamma 50-årsfest. Först systemet, därefter ÖoB och Coop Extra. Massa mat, fluffiga bollar och papperstallrikar etc. Och roligt hade vi, även när vi handlade. Hon trött efter jobbet, och jag efter en lång dag av stressande och sånt. Efter handlingen dök vi ner i teknikhuset, sa hej till dekor och kostym som höll på att jobba. Därefter ner i spexförrådet för att hitta smink och kostymer till kulturnatten. "Hade Carter byxor?" undrade jag halvhögt för mig själv, och Louise dog av skratt. Men eftersom karaktären sitter i kläderna menade jag bara att fråga huruvida nämnda byxor egentligen befann sig på den framtagna galgen. Jaja... Efter det stressde vi uppför backen, lämnade in matvaror och annat i Louises lägenhet, och drog till Tallrisvägen för att hälsa på lokalansvariga och hämta ut nycklar, samt möta de som skulle ha lokalen på fredagen, dvs precis innan oss. Teorin i att vi fick möta dem var att de skulle vara mer motiverade att städa, och att slippa att ord står mot ord på söndagen, när det var dags för städbesiktning. Oh well...
På fredagen skulle jag ha haft föreläsning, men jag var tvungen att fixa en del saker privat just då. Dock hann jag med att simma lite med Mona, vilket var både trevligt och nyttigt. Sedan ägnades en hel del tid åt att förbereda för bordsplaceringen till lördagen. Småpratande och sådant med Herrljungafolket, samt Niklas och Louise var inte helt fel. På kvällen var det Kulturnatten, och vi gav oss in till centrum för att se Örebrospexets framförande på Konserthusets stora scen. Teckenspråkstolk fanns, vilket var lite spännande att se. Nu har jag ännu fler funderingar på hur det ska ordnas så det blir mycket bättre i vår. Efter Örebrospexframförandet gick vi till Pitchers och tog "en öl" (dvs slumpvis mer eller mindre alkoholinnehållande dryck). Mycket trevligt.
På lördagen var det då dags för 50-årsfesten, den som varit inplanerad sen någon gång på tidig höst förra året. Den som planerats, diksuterats... och till sist genomförts. På morgonen gick jag över till Louise, och hon, jag och Alice började mecka med placeringskorten. Riktigt roligt. Vid typ halv ett gick jag över till lokalen för att börja med huvudrätten, medan Alice och Louise jobbade på efterrätten i Louises kök. Erik kom och hjälpte mig ganska snart, och det var tur det, för det visade sig att det inte var särskilt städat i lokalen när jag kom. Iiiinte imponerande. Golvet var "kornigt" av grus, och mina strumpor var långt ifrån vita när jag vandrat runt i lokalen. Jag fick börja med att torka av alla bord innan jag vågade ställa ifrån mig något. Erik började med att moppa golvet, eller ja... han var tvungen att göra rent själva moppen först. Jag hackade och skivade rotfrukter i en evighet, och när vi städat, och lagat, och bakat och fixat klart så samlades vi alla i lokalen, och var i princip redo när gästerna kom. Dvs maten var ju inte helklar, men det kan ju inte serveras precis på en gång folk kommer, man måste ju hinna mingla lite också. Menyn var helvegetarisk och totalt laktosfri. Till huvudrätt blev det rotfruktsgratäng och honungsglacerade rotfrukter samt sallad. Till det serverades vitt vin (med eller utan alkohol) och Hallands fläder. Till efterrätt blev det knäckig äpplepaj samt vaniljglass (har var det olika byttor för laktosare och andra). Till det någon form av dessertjox med äpplesmak som visade sig vara vansinnigt söt. Det sjöngs, pratades, skrattades och vi fick till och med ett tal. Presenter mottogs tacksamt och glatt, och vi var i gång till halv fem på morgonen. Sen städade vi, och gick hem för att sova... eller vi och vi... jag var rätt trött vid det laget, så det var Louise, Erik, Fredrik och Julia som städade. Stort tack till er!
På söndagen var det, för min del, dags för en tur till Södertälje. Efter hela tre timmars sömn gick jag upp och begav mig iväg. Jag somnade rätt snart i bilen på väg dit, och mådde rätt bra väl framme i Södertälje. En liten utläggning om Södertäljevisiten finns här, och tja... efter uträttat arbete plockade jag fram min dator för att beställa biljett hem (jag var nämligen lite osäker på hur länge jag skulle stanna). Lite trixande fram och tillbaka, och till sist var biljetten fixad. Började med att skriva ner bokningsnumret. Skulle precis skriva ner de olika anslutningarna när datorn dog av batteribrist. Oups! Tur att jag tog bokningsnumret först iaf. Sen irrade jag runt ett tag i centrala Södertälje i jakt på lunch. Det gick väl sådär... men jag tänkte att det finns nog en pressbyråaffär eller liknande på tågstationen (Södertälje syd) så jag var inte överdrivet orolig. Hoppade på bussen till syd, och tja... jag tycker den där stationens perronger är vansinnigt läskig. Den är ju typ jättehögt upp. På Södertälje syd blev jag dock besviken. Där fanns ett café. De sålde sötsaker och snask. Inget matigt. Då jag inte hade ätit något annat än en skål gröt och en macka på hela dagen var jag vid det laget hungrig. Så jag köpte chips och dricka för överpris, och skickade ett SMS till Erik med förvarning om när jag skulle komma hem, och att jag då skulle vara mycket hungrig. Då var klockan strax efter 15. Två timmar av dåsande senare var jag i Örebro. 12:an missade jag, så jag tog 14 till universitetet och gick uppför backen. Halvvägs började ryggsäcken skava, så jag tänkte ringa Erik för att höra hur det gick för honom, lite uppmuntran på vägen så där... dock inget svar. Så jag tultade och gick vidare. Kommer hem. Finner dörren låst. Och hittar inga nycklar, de hade jag visst inte fått med mig hemifrån nio timmar tidigare. Aj då. Ringer på dörren, och sätter mig i trappen. Då var jag redigt trött.
Idag har jag mest ägnat mig åt återhämtning, vilket har varit välbehövligt.
Nu ska jag leta namn. Och tja... kanske sticka en bit till på mitt projekt. Om man nu ska börja sticka igen så ska det i alla fall vara på något kul... :-P Men jag är nog helt galen. Fast det trivs jag med.
Avkoppling nästa!
Och Gudrun hon är tlöööött
Det har varit väldigt intensiva dagar. Fötterna ömmar och ryggen värker. Men mycket härligt som hänt. Uppdatering kommer när jag inte somnar sittandes... ska krypa ner i sängen alldeles snart...
Kontrakt
Då är det klart. No turning back. Erik och jag ska flytta till tidigare nämnda lägenhet i Rosta. Kontrakt skrevs under idag. Lägenheten i Brickebacken är uppsagd. Inflytt måndagen den 1:a februari.
I övrigt... så händer det mycket nu.
Alltför mycket.
I övrigt... så händer det mycket nu.
Alltför mycket.
Det kom ett mail...
"Hej,
Ni har blivit nr 1 på nämnda lägenhet, och är ni fortfarande intresserade behöver jag ha ert definitiva svar senast måndag 9/11. Hör av er antingen på mail eller telefon."
Nr 1? Men... då måste man ju bestämma sig. Vill vi ha lägenheten? Vill vi bo i två rum och kök? I Rosta?
Shit! Det är ju helt galet. En sådan flytt skulle innebära så mycket. En annan utgångspunkt. En flytt av jämvikten i bekantskapskretsen. En annan utsikt. Ett annat sätt att leva. Det är ju helt galet. Så mycket att fundera på... och tja... hur gick det här till?
Har ångest!
Nä, lite lekande med små papperslappar och en skalenlig planlösning. Det är lösningen på alla problem!
Så är det!
Uppdatering, om området (hämtat från lägenhetsbeskrivningen)
Området
Rosta, med de karaktäristiska stjärnhusen, var det första bostadsområdet som byggdes utanför centrala stan. De första hyresgästerna flyttade in redan 1948. Idag är Stjärnhusen i Rosta q-märkta, något man förstår när man besöker de slingrande husen som är putsade i mustiga mättade färger.
Området är bilfritt med undantag för bussen Mjuka Linjen. Östra- och västra Rostaparken har stora gräsmattor och sommartid en plaskdamm för barnen.
Rosta har ett eget centrum med bland annat affär. En cykeltur på fem minuter tar dig in till centrala Örebro, vilket gör att hela stadens serviceutbud finns inom räckhåll. Du har också ett vackert promenadstråk upp till centrum utefter Svartån. Området har totalt ca 1 300 lägenheter.
Närområdet
Stjärnhusen är byggda runt Östra och Västra Vintergatan. Alla hus är i tre våningar och byggdes med stjärnform, för att lägenheterna skulle få fönster åt tre olika väderstreck. Lägenhetsstorlekarna varierar från ett till fem rum och kök.
Nr 1? Men... då måste man ju bestämma sig. Vill vi ha lägenheten? Vill vi bo i två rum och kök? I Rosta?
Shit! Det är ju helt galet. En sådan flytt skulle innebära så mycket. En annan utgångspunkt. En flytt av jämvikten i bekantskapskretsen. En annan utsikt. Ett annat sätt att leva. Det är ju helt galet. Så mycket att fundera på... och tja... hur gick det här till?
Har ångest!
Nä, lite lekande med små papperslappar och en skalenlig planlösning. Det är lösningen på alla problem!
Så är det!
Uppdatering, om området (hämtat från lägenhetsbeskrivningen)
Området
Rosta, med de karaktäristiska stjärnhusen, var det första bostadsområdet som byggdes utanför centrala stan. De första hyresgästerna flyttade in redan 1948. Idag är Stjärnhusen i Rosta q-märkta, något man förstår när man besöker de slingrande husen som är putsade i mustiga mättade färger.
Området är bilfritt med undantag för bussen Mjuka Linjen. Östra- och västra Rostaparken har stora gräsmattor och sommartid en plaskdamm för barnen.
Rosta har ett eget centrum med bland annat affär. En cykeltur på fem minuter tar dig in till centrala Örebro, vilket gör att hela stadens serviceutbud finns inom räckhåll. Du har också ett vackert promenadstråk upp till centrum utefter Svartån. Området har totalt ca 1 300 lägenheter.
Närområdet
Stjärnhusen är byggda runt Östra och Västra Vintergatan. Alla hus är i tre våningar och byggdes med stjärnform, för att lägenheterna skulle få fönster åt tre olika väderstreck. Lägenhetsstorlekarna varierar från ett till fem rum och kök.
Funderingar och planeringar
Jag har mycket tankar som snurrar runt i huvudet. Mycket att fundera på. Dels är det planeringar för hösten, våren, sommaren... (vinter? Mja, kanske)... och tja. Det hoppar mycket. Än är det spexet som upptar mina tankar, möten, händelser, saker att ha koll på. Sen kan det vara studierna... har en tenta på fredag... hmmm... Så är det familjen, när ska jag hinna åka hem, och kan jag stanna länge nog för att hinna träffa folk i trakten? UH tar en del plats, och i mailboxen tar den ännu mer plats. Det är helt enkelt... mycket.
När det gäller sommaren... ska jag testa det där spännande fenomenet lajv. Det är helt galet, men... det finns så mycket potential. Man kan bara vara på ett ställe åt gången, så... en del spännande effekter kan det få. På mitt övriga liv. En del planer ligger hyfsat fasta, fast ändå... det är mycket nu. Mycket att fundera på. Mycket att planera.
För övrigt införskaffade jag en kalender för 2010 igår. Den hade jag behövt ha för länge sedan.
Prioriteringar... städning och studier. Borde tvätta... borde... uff.
Ikväll är det styrelsemöte hemma hos Erik och mig. Blir nog bra. Får bara hoppas att jag hunnit jaga bort huvudvärken till dess, annars får jag knarka mig fram. Det blir det nog bra beslut av... jaja, jag brukar inte bli hög på vanliga värktabletter, så det ska nog inte bli några större problem där.
Nästa vecka ska vi ha prod.möte. Det blir nog bra det med... just nu är det mycket funderingar. Prioriteringar. Boka om? Tja... det går det med!
Så jag ägnar mycket tid åt att krafsa ner saker jag behöver komma ihåg.
Det blir nog bra.
I sinom tid.
Mailhyfs
Jag får massor av mail. Abnorma mängder mail. De flesta räcker det att öppna och skimma för att inse att de inte är intressanta. Och så raderar jag dem. Inga konstigheter. Problemen uppstår när man får vettiga mail, dvs mail med innehåll som kräver svar som man måste tänka efter lite på innan man svarar. Om de mailens rubrik inte beskriver vad som finns i mailet, då är risken vansinnigt hög att mailet bara drunknar i mängderna. Som en sten i vågsvall... det går att hitta den igen, men beroende på hur unik den ser ut, och hur djupt det är där den landar... Nä, bespara mig från mail med titeln "hej". Det är så intetsägande att... uff... "ang Västerbotten" är en hysad titel, det rensar i alla fall ut att det skulle handla om IFHOHYP, tjänsteregemente eller årsmötesplanering... däremot så är det oklart om mailet handlar om en aktivitet i Västerbotten, om Västerbottensföreningen... det framgår heller inte av titeln om jag fått mailet för att jag är ledamot i Ungdomsrådet, eller för att jag sitter i org, eller för att jag råkar vara en kreativ människa, eller för att jag är en sådan som gärna är ledare på aktiviteter, eller för att jag var en av dem som höll i senaste ledarutbildningen.
Att få översikt på mailen är svårt nog... jag har mängder av mappar för att försöka få lite struktur. Och så får jag mail med titeln "hej" eller mail som en gång handlade om information om en inbjudan, som sju personer svarat på, och som nu är inne på en diskussion om hur man ska använda sig av UH-space på bästa sätt. *suckar*
Varför kan inte folk visa lite hyfs och döpa mailen till det de handlar om?
Det är inte min mening att klaga, inte egentligen. Men i perioder blir jag fruktansvärt frustrerad. Det har sina sidor att vara aktiv.
Att få översikt på mailen är svårt nog... jag har mängder av mappar för att försöka få lite struktur. Och så får jag mail med titeln "hej" eller mail som en gång handlade om information om en inbjudan, som sju personer svarat på, och som nu är inne på en diskussion om hur man ska använda sig av UH-space på bästa sätt. *suckar*
Varför kan inte folk visa lite hyfs och döpa mailen till det de handlar om?
Det är inte min mening att klaga, inte egentligen. Men i perioder blir jag fruktansvärt frustrerad. Det har sina sidor att vara aktiv.
Prioriteringar
Jag förvånas ständigt.
Det är lätt hänt att man blir dubbelbokad. Allt krockar med allt annat, och alla bokar in allting på helger. Helgerna försvinner fort. Och sedan... så måste man prioritera. Man måste välja var man ska vara och när. Man måste välja vilka löften man ska hålla, vad som är viktigt. Det är svårt vissa gånger. Och man utgår ju alltid från sig själv och vad man själv tycker är viktigt när man väljer hur man ska spendera sin tid. Varje timma kommer ju bara en gång. Tyvär.
När jag ser hur andra prioriterar så förvånas jag. Vad är viktigt för dig? Vad är viktigt för den/de organisation(er) du valt att lova dig till? Vad är viktigare än det som inte hinns med? Och varför prioriterar du som du gör? Fokus. Val. Prioriteringar.
Det här inlägget skrevs egentligen för en tid sedan, men jag kände mig inte riktigt redo att lägga ut det då. Nu däremot, känns det bättre.
Det är lätt hänt att man blir dubbelbokad. Allt krockar med allt annat, och alla bokar in allting på helger. Helgerna försvinner fort. Och sedan... så måste man prioritera. Man måste välja var man ska vara och när. Man måste välja vilka löften man ska hålla, vad som är viktigt. Det är svårt vissa gånger. Och man utgår ju alltid från sig själv och vad man själv tycker är viktigt när man väljer hur man ska spendera sin tid. Varje timma kommer ju bara en gång. Tyvär.
När jag ser hur andra prioriterar så förvånas jag. Vad är viktigt för dig? Vad är viktigt för den/de organisation(er) du valt att lova dig till? Vad är viktigare än det som inte hinns med? Och varför prioriterar du som du gör? Fokus. Val. Prioriteringar.
Det här inlägget skrevs egentligen för en tid sedan, men jag kände mig inte riktigt redo att lägga ut det då. Nu däremot, känns det bättre.
Varför?
Läste på GP att de ska varsla lärare på Alströmergymnasiet. Där tillbringade jag några av mina bästa år. Jag bara sitter och förundras över hur man tänker. Det måste vara något fel på budgeten om man behöver varsla så många lärare för att hålla den. Och hur ska de kvarvarande då kunna hålla uppe kvalitén på utbildningen? Jag tror det är mycket mer lönsamt att satsa resurser på utbildningen. Det kommer ge resultat i välutbildade elever, gott rykte och därmed fler sökande till skolan under kommande år. Och det är väl därifrån man får pengarna, det baseras väl på elevantalet? Åtminstone i viss mån. Det känns hur som helst väldigt olyckligt att varsla. Hur mycket lågkonjunktur det än är. Just nu är det rekordmånga som börjar på universiteten runt om i landet. Det beror inte på en allmän längtan efter att förkovra sig, det beror på att det är så svårt att få jobb i lågkonjunturen. Men om utbildningskvalitén minskar på gymnasiet... hur ska de personerna klara sig sen? Ska vi verkligen låta dagens kris gå ut över morgondagen? För vem ska försörja de som arbetar nu? De som kommer bli pensionärer i framtiden? Satsa på skolan, det lönar sig, alla dagar. Det är någonting som vi aldrig, aldrig får backa på. Ge skolorna de resurser som behövs.
Och när det gäller Alströmer och lärarna där, jag har ingen aning om vilka lärare som kommer beröras. Men om de sägs upp så slutar de vara goda skattebetalare där de är. Har de tur får de jobb någon annanstans, och flyttar sina pengar dit. Har de otur får de leva på samhällets resurser. Samma samhälle som inte hade råd att satsa på den arbetsplats de redan hade. Det är inte heller ekonomiskt. Att börja varsla så fort pengarna tryter är så kortsiktigt att alla som kan tänka längre än sin egen nästipp borde inse att det är totalt oekonomiskt.
Nu kanske någon invänder att man kan ju alltid anställa dem igen, sen, när det finns pengar. Men rekryteringsprocesser är långt ifrån billiga, och det tar tid och energi. Tro mig, jag har koll.
Läs även andra bloggares åsikter om skola, utbildning, besparingar, lärare
Och när det gäller Alströmer och lärarna där, jag har ingen aning om vilka lärare som kommer beröras. Men om de sägs upp så slutar de vara goda skattebetalare där de är. Har de tur får de jobb någon annanstans, och flyttar sina pengar dit. Har de otur får de leva på samhällets resurser. Samma samhälle som inte hade råd att satsa på den arbetsplats de redan hade. Det är inte heller ekonomiskt. Att börja varsla så fort pengarna tryter är så kortsiktigt att alla som kan tänka längre än sin egen nästipp borde inse att det är totalt oekonomiskt.
Nu kanske någon invänder att man kan ju alltid anställa dem igen, sen, när det finns pengar. Men rekryteringsprocesser är långt ifrån billiga, och det tar tid och energi. Tro mig, jag har koll.
Läs även andra bloggares åsikter om skola, utbildning, besparingar, lärare
Ångest och ordentlig
Tänk om ångest hade stavats med o. Vilken fin alliteration det hade blivit av rubriken. Jaja... inte ens det lilla nöjet finns.
Jag har mycket ångest den här veckan. Beskedet från CSN dröjer, och tiden håller på att rinna ut. Vet inte riktigt hur jag ska göra. Om jag får det besked jag vill ha från CSN, då är allt väl. Om jag inte får det... så blir det problematiskt. Särskilt om jag får fel besked för sent. Om jag då redan har agerat på att "jo, men de gör nog som jag vill". Då får jag problem med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Och om jag agerat på "nej, det blir nog inget", då har jag gått igenom det där med alla papper och ordningar i onödan. Och om jag kör på nej-alternativet, men jag sen får som jag vill ändå. Då kan det vara för sent att göra det jag vill. *suckar* Myndighetsbaserad ångest är den värsta. Tre myndigheter som kan ställa till problem. Det räcker att en av dem krånglar för att de andra ska... GAH!
Har sedan det senaste inlägget skrivit ett par utkast till blogginlägg på väldigt specifika ämnen. Tror dock inte att jag kan publicera dem än, finns risk att delar av min läsekrets tar det fel. Och så måste jag nog redigera en del exempel.
I övrigt... har varit ordentlig ett tag nu och sökt en hel del tjänster. Det skulle kunna bli riktigt bra, oavsett vilken av dem. Hoppas det blir lite intervjuer och sånt framöver. Det är ju jobba jag helst av allt vill, då kan jag verkligen strunta i alla myndigheterna och deras ordningar.
Den roliga delen av att söka jobb är alla spännande annonser man hittar. Vissa är tokspecifika på de mest udda kompetenser, andra är så generella att de inte ens skriver ut vilken tjänst det rör sig om. Vissa är helt unika, andra lägger ut tre likadana, där de bara ändrar ortnamnet. Vissa söker 20 pers på heltid, andra vill ha en på 25%. Så mycket olika, och seriositeten skiljer sig markant. Jag är glad att jag har en utbildning, så att jag kan sortera bort de allra mest oseriösa och strunta i att söka de tjänsterna. Vet man inte ens hur ansvaret för anställda ser ut så... *grimaserar* Nä, mycket lustigt finns det.
Det tråkiga är givetvis att man vet att det kommer in högvis med ansökningar till varenda tjänst, och chansen att de ska välja just mig är låg. Trots att jag är så bra. Och sedan kommer beskeden med "tack för sin ansökan, men tyvär..." eller så kommer det ingenting alls. Inget svar, inget "vi har gått vidare med andra sökanden" inget "tjänsten är nu tillsatt av..." Att söka arbeten är inte direkt upplyftande för självförtroendet.
Snubblade in på arbetsförnedringen, en hemsida som kritiserar en viss myndighet rätt skarpt. Skummade bara förstasidan, men jag ska nog spana vidare och se vad jag tycker om övriga innehållet.
Läs även andra bloggares åsikter om Arbetsförmedlingen, CSN, söka jobb, myndigheter, arbetsförnedringen
Jag har mycket ångest den här veckan. Beskedet från CSN dröjer, och tiden håller på att rinna ut. Vet inte riktigt hur jag ska göra. Om jag får det besked jag vill ha från CSN, då är allt väl. Om jag inte får det... så blir det problematiskt. Särskilt om jag får fel besked för sent. Om jag då redan har agerat på att "jo, men de gör nog som jag vill". Då får jag problem med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Och om jag agerat på "nej, det blir nog inget", då har jag gått igenom det där med alla papper och ordningar i onödan. Och om jag kör på nej-alternativet, men jag sen får som jag vill ändå. Då kan det vara för sent att göra det jag vill. *suckar* Myndighetsbaserad ångest är den värsta. Tre myndigheter som kan ställa till problem. Det räcker att en av dem krånglar för att de andra ska... GAH!
Har sedan det senaste inlägget skrivit ett par utkast till blogginlägg på väldigt specifika ämnen. Tror dock inte att jag kan publicera dem än, finns risk att delar av min läsekrets tar det fel. Och så måste jag nog redigera en del exempel.
I övrigt... har varit ordentlig ett tag nu och sökt en hel del tjänster. Det skulle kunna bli riktigt bra, oavsett vilken av dem. Hoppas det blir lite intervjuer och sånt framöver. Det är ju jobba jag helst av allt vill, då kan jag verkligen strunta i alla myndigheterna och deras ordningar.
Den roliga delen av att söka jobb är alla spännande annonser man hittar. Vissa är tokspecifika på de mest udda kompetenser, andra är så generella att de inte ens skriver ut vilken tjänst det rör sig om. Vissa är helt unika, andra lägger ut tre likadana, där de bara ändrar ortnamnet. Vissa söker 20 pers på heltid, andra vill ha en på 25%. Så mycket olika, och seriositeten skiljer sig markant. Jag är glad att jag har en utbildning, så att jag kan sortera bort de allra mest oseriösa och strunta i att söka de tjänsterna. Vet man inte ens hur ansvaret för anställda ser ut så... *grimaserar* Nä, mycket lustigt finns det.
Det tråkiga är givetvis att man vet att det kommer in högvis med ansökningar till varenda tjänst, och chansen att de ska välja just mig är låg. Trots att jag är så bra. Och sedan kommer beskeden med "tack för sin ansökan, men tyvär..." eller så kommer det ingenting alls. Inget svar, inget "vi har gått vidare med andra sökanden" inget "tjänsten är nu tillsatt av..." Att söka arbeten är inte direkt upplyftande för självförtroendet.
Snubblade in på arbetsförnedringen, en hemsida som kritiserar en viss myndighet rätt skarpt. Skummade bara förstasidan, men jag ska nog spana vidare och se vad jag tycker om övriga innehållet.
Läs även andra bloggares åsikter om Arbetsförmedlingen, CSN, söka jobb, myndigheter, arbetsförnedringen
Update på CSN-läget
Tja... ett "brev" har nu ankommit från CSN. Och idag är det tisdag. Brevet bestod av ett meddelande som lämnats på "mina sidor" på csn.se. Där har jag varit inne och kollat varenda dag, för jag misstänkte något åt det här hållet, att infon skulle komma först där. Var bara inte riktigt beredd på att infon skulle komma bara där. Nåväl. Inte har jag fått något besked. Jag har fått en notat om att de behöver "kompletterande uppgifter". *suck* Och jag som förklarade redan i de papper jag skickade från början hur det ligger till. Nu har jag svarat på deras uppmaning om fler uppgifter, på ett överdrivet och pedagogiskt sätt. Återstår att se om handläggaren på CSN förstår normal svenska. Eller om han/hon är läskunnig. Jag avstod faktiskt från att påpeka att jag redan svarat på frågan, innan den ens kom, men... tja. Borde egentligen ge mig pluspoäng.
Så... väntan fortgår. Jag mår verkligen inte bra av att inte veta.
Så... rappa på CSN!
Läs även andra bloggares åsikter om CSN
Så... väntan fortgår. Jag mår verkligen inte bra av att inte veta.
Så... rappa på CSN!
Läs även andra bloggares åsikter om CSN
Slagsmål i slasken
Och Erik vann! Han besegrade... vad det nu var. Någonstans i rörsystemet gömde sig ett monster... Erik attackerade på alla upptänkliga sätt och håll, och rätt som det var... precis innan vi var beredda att ge upp för att kalla på förstärkning, då hördes ljudet av dess dödskramper. Till vår stora lycka. Nu ska vi bara försöka låta bli att mata eventuella ättlingar från det första stora, och så kommer problemen vara över.
Jorå... det händer saker.
Själv ska jag skura toaletten strax... alltid lika roligt (inte), men såååå skönt när det är gjort. Det är faktiskt roligare att gå på toaletten när porslinet glänser.
Jorå... det händer saker.
Själv ska jag skura toaletten strax... alltid lika roligt (inte), men såååå skönt när det är gjort. Det är faktiskt roligare att gå på toaletten när porslinet glänser.
Funderar på att sy lite grann...
Det har jag funderat på i många dagar, så jag vet inte riktigt varför jag inte kommit mig för. Kan bero på att jag är rädd att maskinen ska börja krångla, som den gjorde sist jag jobbade med projektet. Vi får väl se...
I övrigt... min förkylning är nästan helt borta... bara hostan kvar, och det kan jag leva med. Rätt skönt att inte känna sig som en klubbad säl. Eller en klubbad utter för den delen... eller vad man nu kan tänkas springa omkring och klubba ner...
Är lite hungrig, så inte helt sammanhängande i tankarna. Ska väl försöka ringa ondskans central senare för att se hur det blir med pengar i höst... kanske, kanske inte... *svårt*
Nåväl...
Allt blir bra. På något sätt.
I övrigt... min förkylning är nästan helt borta... bara hostan kvar, och det kan jag leva med. Rätt skönt att inte känna sig som en klubbad säl. Eller en klubbad utter för den delen... eller vad man nu kan tänkas springa omkring och klubba ner...
Är lite hungrig, så inte helt sammanhängande i tankarna. Ska väl försöka ringa ondskans central senare för att se hur det blir med pengar i höst... kanske, kanske inte... *svårt*
Nåväl...
Allt blir bra. På något sätt.