Och tårarna rinner igen

Jag klarar inte av motgångar. Jag klarar inte av höga ljud. Magen är konstig. Huvudet spränger. Rytandet jag utsattes för när allt jag ville... tårarna rinner

Stress? Ja, det är nog så. Hur ska jag kunna lugna ner mig? Varför kan inte allt bara falla på plats. Låt mig drömma, låt mig glömma. Låt mig känna att jag har kontroll över mitt liv, eller åtminstone över min kropp. Tårarna strilar nedför kinderna.

Kommentarer
Postat av: eBbA

Ville bara säga att jag tycker om dig! Stora kramar, värme och sol här nerifrån söder! Du är så värdefull!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback