Deprimerande

Tänk om man hade den där gåvan som gör att man kan få alla runt omkring att le. Det skulle jag vilja ha, det skulle jag vilja kunna. Det är så många som går omkring och mår dåligt. Inte mår jag så jävla lysande själv heller, då den ekonomiska situationen är påfrestande. Men jag har hopp, tro. Kärlek. Det kommer bli bättre jag. Jag vet det, och jag tror fast och fullt på det av hela mitt hjärta. Så om jag inte kan dela ut leenden så kanske jag i alla fall kan dela ut lite hopp? Eller lite tro? Nånting?

Annars kan man i alla fall alltid få en kram. Livet blir bättre med lite kramar då och då.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback